Nyhet i medierna igår: För mycket salt i svenska livsmedel, Nu krävs krafttag mot saltet.
Sanningen är snarare tvärtom. Saltbrist är en vanlig orsak till sjukdom och död. Salt är livsnödvändigt att få i sig. Vi utsöndrar hela tiden salt i urin och svett, och det måste ersättas. Däremot har vi inga problem med att göra oss av med ett saltöverskott. Salt utsöndras passivt i njurarna, och sen sker en aktiv återresorbtion efter behov.
Salt orsakar inte högt blodtryck och hjärtsjukdom – det är en myt som omhuldas av ”expertisen”, baserat på skräpforskning.
Men självklart behöver vi inte äta mera salt än vi behöver, det är slöseri. Om vi lagar vår mat själva och saltar efter smak så blir det troligen rätt, om vi inte är saltskrämda. Färdig industrimat innehåller ofta förutom hög salthalt massor av kemikalier, dåliga omega-6-oljor och margariner som skadar våra kroppar.
https://www.kostdemokrati.se/bjorn/2012/11/27/remissvar-nnr5-om-salt/
Om man går en bit ned i Björn Hammarskjölds inlägg här finner man vad han skrivit i Dagens Medicin och hur mycket salt man egentligen behöver. Och det är anmärkningsvärt mycket mer än vad som sägs!
Han visar också hur det är uträknat.
Det jag fick lära mig om salt (vilket i och för sig kan vara fel i och med att jag fick lära mig att kolhydrater är nödvändigt och mättat fett farligt), var att vi inte behöver så mycket natrium, men desto mer magnesium och kalium.
Detta på grund av att det inte finns så mycket natrium i naturen vilket gjort att njurarna inte utsöndrar detta så mycket, utan återabsorberar detta. Däremot så finns det i naturen ”fri” tillgång till magnesium och kalium, vilket gjort att njurarna inte behöver spara på dessa.
@ 2 Sohlis:
Ja vi behöver natrium, magnesium, kalium, jod mm i det salt vi äter. Jag har svårt att bedöma vilket salt som ger de optimala andelarna av dessa mineraler, eller ska man äta olika saltsorter för att få bästa mängder?
De råd vi fick var framför allt att byta ut vanligt bordssalt (natrium) till till exempel seltin, som innehåller mer magnesium och kalium.
Dock är det väl så att när man äter LCHF så behöver man inte tänka så mycket på det, då naturliga produkter ger naturlig saltbalansintag.
Ja du Annika jag tror Sohlis har rätt.Vad åt du för salt när du var liten.
Som stadsbo har jag ju inte varit så nära kohagar och ladugårdar, men tycks mig minnas att jag sett stora saltblock i kohagar och stora badkar med vatten!
Att kossor behöver salt är tydligen självklart. Men hur gör man när kossor står inomhus i bås? Och vad är det för sorts salt de får? Slickar kossor i sig för mycket salt tro, då tillgången är fri? Någon bonde som vet?
Apropå vad åt du för salt när du var liten?
När det gäller oss människor så kan jag tänka mig att kosten ”förr” innehöll mera mineraler än vad kosten gör idag, då jordar är alltmer utarmade och djuren inte alls får sin artegna föda i den utsträckning de skulle behöva.
@ Stadsbo:
Kossorna vi hade, hade egen liten saltsten, (ett kg) i båsen. vet ej vilket salt det var. Stenen räckte länge, minst ett halvår, så kossorna slickade bara i sig lagom mycket.
Älgjägarna här i bygden sätter upp saltstenar åt älgen också, och de blir ofta besökta. På vintern äter fåglarna salt från vägarna, så salt är viktigt för alla varelser.
Badkaren ute på betet är bara en behållare för vatten,
Jag mår påtagligt bättre när jag ökar saltintaget, särskilt varma dagar och efter att ha druckit vin, som ökar på uttorkningen en hel del. Jag har adlrig varit saltskrämd, det verkade korkat att tro att det skulle vara farligt. Jag kunde ju själv känna hur mycket salt som utsöndras och torkar på huden en varm dag. Vi växer i ett salt fostervatten, som lär innehålla exakt samma proportioner som världshavet. Jag har valt Seltin och jodberikat salt, och nu äter jag extra magnesium. Det mår jag bara bra av.
Trots allt konsumerar vi svenskar dubbelt så mycket som i övriga länder,
så det kan ju inte vara livsfarligt för en frisk person, utan någon som helst
medicinering som påverkar detta som ex.vis urindrivande, att ta ner det
till hälften, 8 g från 15 g.
Jag reagerar dock numera på att allt överförenklas i pedagogisk nit
när det gäller kostråd, det här kanske är ett av de besvärligare områden.
Ponera att man redan i någon mån ”fixat” problemet med för hög salt-
konsumtion genom att
1) Ge rådet att dricka 2 liter vatten per dag (en konsumtion av 15 g salt per dag
kan då garanterat följa med urinen ut, under antagandet att urinen har samma salthalt
som kroppsvätskorna, d.v.s 8-9 promille salt).
2) Underlättat detta genom att ge urindrivande, i syftet att sänka blodtrycket på just detta
sätt.
Då kan till och med rådet att ta ner saltkonsumtionen antagligen bli kontraproduktiv,
man mår sämre av det. Så min misstanke är hur som helst att det inte kan överförenklas
så här. Frågan är naturligtvis om patienten skall lämnas ensam med problemet om det
blir så här pass komplext, speciellt om läkarna redan varit inne och manipulerat kroppens
självreglering med medicinering.
Men i princip tror jag att saltkonsumtionen är något för hög så att friska borde sänka sin
konsumtion. De som tar medicin kanske borde kräva detaljinstruktioner från sina läkare
och få kontinuerliga prover tagna på speciellt Na/K-balansen tills de reglerat det hela
rätt.
Dr Tim Noakes, världsledande näringsfysiolog som numera är omvänd till LCHF, skriver om salt i sin nya bok ”Waterlogged” och menar att saltbrist i princip inte existerar hos moderna människor, vi måste i princip undvika salt totalt månader i sträck för att det skall vara farligt, äter vi mer än vi behöver för dagen så svettas och urinerar vi ut överskottet, äter vi mindre så finns det reserver att ta av som räcker LÄNGE.
Att man kan äta mer än man behöver är ju inget argument för att göra det, det vore som att säga att man kan ju ta mer hårschampoo än vad man behöver för överskottet spolar man bara bort.
Så Noakes och svenska myndigheter råkar ha samma åsikt, att vi borde dra ned på saltet, MEN de har det av olika skäl (även blinda hönor kan ju råka hitta vissa korn). Visst kan man salta för smakens skull, men då skall man minnas att mat som smakar gott frestar reflexen att passa på att äta mer än man behöver totalt sett också.
https://www.amazon.co.uk/Waterlogged-Serious-Problem-Overhydration-Endurance/dp/145042497X
Äter du ren oprocessad mat och inte tillsätter salt så lär du få saltbrist.
juni Skrev:
Nej, det är det som är grejen, det är en myt!
Tänk paleokost – i miljoner år klarade sig våra förfäder utan extra salt, trots att homo sapiens utvecklades under ekvatorns extrema värme, trots att just vår förmåga att svettas under långvarig ansträngning är det som gör oss unika som högt utvecklad art, trots att frukt och grönt och rötter i princip inte innehåller något salt alls – vilket betyder att de måste ha fått det salt de behövde för att överleva från bytesdjur; från kött och blod och inälvor, kanske lite fågel och fisk ibland.
Saltindustrin å andra sidan har inte funnits i mer än några få hundra år – och den uppstod först som ett sätt att konservera kött för transport och lagring (det fanns ju inga frysboxar på den tiden)! Att salt dessutom får mat att smaka bättre var en rent positiv bieffekt för industrin.
De enda som behöver extra salt är totala veganer. Salt på huden vid ansträngning är kroppens sätt att justera balansen i blodet så att svettförlust matchar saltförlust och blodets balans bibehålles, vilket behövs för att bibehålla den osmolaliska balansen mellan extracullärt vatten och intracellulärt vatten). Det finns saltreserverat i kroppen att ta av. Noakes skriver om för kroppen lättåtkomligt salt (dagligt intag) och mer svåråtkomligt salt (reserver som frigörs vid behov).
Att du svettas salt när du rör på dig är inte ett tecken på begynnande saltbrist, det är ett tecken på att du har haft ett överskott innan du började anstränga dig, på samma sätt som pissnödighet inte är ett tecken på begynnande vätskebrist utan ett tecken på att du druckit för mycket vatten.
Läs boken, Noakes gör upp både med de industriella kolhydratlangarna (särskilt Gatorade som tydligen sitter på en position att påverka de amerikanska kostråden) och de mytiska påståendena om att saltbrist skulle vara en livsfara i det dagliga livet för vanliga människor.
Peter läs en gång till och begriper du inte vad jag skriver så har du förståelseproblem.
Noaks må vara professor,han är en kappvändare
Man tror att mängden Natrium-joner motsvarande koksalt är
så låg i cellerna (0.9 procent viktsmässigt) p.g.a. att livet
uppstod i ett hav som var mycket mindre salt än dagens hav.
Därför kostar det numera cellerna i kroppen energi att hålla den
salthalten även idag.
När vi nu redan är här, att vi regelmässigt äter så mycket salt
så kan det uppstå sekundära problem – råd om att dricka en
viss mängd vätska per dag och medicinering med blodtrycksmediciner
bygger till viss del på att man antar att vi redan använder för mycket
salt, speciellt i relation till hur mycket kalium vi får i oss via grönt.
Eftersom blodtrycket ju i princip måste vara en funktion också av
det osmotiska trycket i blodet och i cellerna, så är det ett mycket
potent sätt att reglera blodtrycket att rubba kalium/natrium-balansen,
kanske med den nackdelen att man faktiskt inte direkt kommer åt den del
av högt blodtryck som uppstår p.g.a. blodflödet och ökar med ökande blodflöde.
Misstanken är att det osmotiska trycket, i princip en faktor gånger summan
av koncentrationerna räknat i mol av alla lösta ämnen i blodet,
är det som slutgiltigt regleras av ett stort antal av de mediciner som
används. Så troligtvis är det inte allt för klokt att göra alltför stora ändringar
i saltintag om man redan står på massiv medicinering mot blodtrycket, läkarna
borde intressera sig för patienternas elektrolyter, speciellt efter att man
gått in massivt med medicinering – en stor del av blodtrycksregleringen kan
misstänkas ha i realiteten skett genom att man ändrade det osmotiska trycket,
och ytterligare ändringar genom ändrat saltintag bör kontrolleras mot labvärden
på elektrolyter som kalium och natrium därför.
@ 14 Chemist:
Du tycks tro att det är positivt för hälsan att minska på saltintaget. Vilka är enligt dig de viktigaste jämförande behandlingsstudierna som visar minskning av sjukdom och död av att minska på saltintaget?
Jag tar en droppe Himalaya salt om dagen .Det heter himalaya-kristall- Matsalt låter det smälta i vatten i en burk som jag skakar om då och då i ca 2-3 dagar ,har hällt upp i liten flaska med pipett tycker jag har blivit piggare.Min sambo såg en hel fotbolls match på TV han brukar sova så fort han sätter sig ner.
@ 16 ing-marie:
Jag hittar en kommentar till Himalaya-salt på Vof.se: https://www.vof.se/folkvett/ar-2007/nr-3/himalayasalt/
Kommentarer till det?
Finns det någon bra förteckning över innehållet i Himalayasaltet? Finns det undersökningar av effekten av H. jfrt med vanlig NaCl, med jod?
Du hänvisar till voffarna som gjorde tummen ner samt hänvisade till en 48 årig tysk vegan.
Jag gjorde tummen för längesedan då jag inte fann någon logik i att köpa det.Lång väg att gå till Himalaya stackars människor förr i tiden.
@ Annika Dahlqvist:
Jag reagerar på alla kostråd som ges,
de är allt för generella – de riktar sig
till tänkta genomsnittspersoner för
att göra det pedagogiskt och enkelt.
Man borde helt göra de grundläggande överslagen
på hur saltbalansen ser ut för personen ifråga –
det kräver kanske också labprov för att se hur det
ser ut med saltbalansen.
Speciellt är vad jag vill peka på är att om man antar
att saltbalansern INTE är välreglerad, vilket
vad jag förstår exvis gäller mycket feta personer
med högt blodtryck och personer som tar medicinering
mot högt blodtryck, bör man titta på kemiska grundfakta
istället – i slutänden blir den koncentration du har i kroppen
av kalium och natrium (som det väl mest handlar om här)
skillnaden mellan vad du tagit in och vad som går ut.
Om siffran om att normalt saltintag är 8 gram per dag
på de flesta ställen i världen stämmer, så borde det och
normalt intag av grönsaker samtidigt som man dricker rimliga
mängder vatten inte vara farligt rimligtvis. För de som redan har
problemen ovan eller inte dricker rimliga mängder vatten exvis (för det
är väl egentligen inte rimligt att dricka 2-4 liter vatten per dag,
det är ett ganska sent påfund i människans historia…) så är det
väl helt enkelt regelbundna turer till läkaren för kontroll som gäller,
men vi som har de här problemen borde inte vara normalfallet (även
om det blivit så….).
@ 19 Chemist:
Jag förstår inte riktigt om du menar att alla(?) personer ska kolla sitt Na- och K-värde regelbundet för att därifrån räkna ut hur mycket, och vilken sorts, salt den ska äta?
Då är det enklare att följa mitt råd: Ät hemlagad mat, lagad av naturliga råvaror, och salta efter behag. Du behöver inte vara rädd för salt och tvinga dig att äta smaklös mat.
Friska människor med vettig kost borde naturligtvis inte behöva
labprover men..jag pratar om de där man inte kan förmoda att
exvis Na/K-balansen är välreglerad.
Det är antagligen det mest rimliga för de andra, ställ in de patienter som
redan är sjuka i högt blodtryck med rätt intag av mineraler
och mediciner kontrollerat genom labprover (det är 21:a århundradet, skall
inte kosta skjortan, jmf med de mediciner man använder) och
instruera dem att inte ändra alltför mycket på sina intag av
mineraler via maten inkl. natriumkloridsalt och kaliumintag
och sitt vätskeintag. Även om det är en bieffekt av en annan
sjukdom har de troligtvis INTE normal reglering av Na/K-balansen
i kroppen, eftersom blodtrycket till så stor del regleras av mängden
lösta substanser i blodet, via osmotiskt tryck:
https://en.wikipedia.org/wiki/Osmotic_pressure
så bör deras labvärden vara onormala rimligtvis (vid exvis medicinering med
urindrivande så är dessutom syftet att rubba det osmotiska trycket ovan).
Eftersom exvis hjärtats funktion är så starkt beroende av att Na/K-balansen
inte rubbas, d.v.s. både för mycket och för lite Na jmf med K förändrar genast
hjärtats funktionssätt, så kan man inte bara ge svepande råd för en genomsnittsperson
utifrån alldeles för små statistiska undersökningar.
VoF!
Jag vill säga: lyssna på din kropp när det gäller salt – den talar om vad den behöver! Vissa dagar känner jag behov av att salta extra… och extra… och extra.. – och andra dagar känner jag inget behov alls av att salta extra. I dessa varma dager, där man svettas lite extra, är mitt saltbehov mycket större.
Jag har ätit riktigt mycket salt de senaste mer än 40 åren och jag har ALDRIG NÅGONSIN haft högt blodtryck!
Vi har en vän i Danmark, som hade for högt blodtryck och han fick ju naturligtvis det vanliga budet av sin läkare: undvik salt! Han gjorde det, så till den milda grad att han inte åt ost alls, i princip inget pålägg osv. Plötslig en dag, för mer än ett halvår sedan, kollapsade han och hamnade på sjukhus. Efter diverse undersökningar kom man fram till vad som var felet: svår saltbrist! Han är ännu inte frisk. Från att ha varit en frisk 70-åring, full av energi, är han nu ett vrak. Han orkar ingenting, inte ens lättare uppgifter. Men han ska väl vara tacksam att han lever – han kunde ju dött på kuppen!
Jag tror jag ska salta lite på maten ikväll iallafall ..efter behag. 😉
Är det någon som vet om det finns några studier på att högt saltintag ökar risken för benskörhet, eller är det också en myt?
@ 25 Anonym:
Det är säkert en myt. Kroppen håller aktivt en normal salthalt i blodet, och det kan inte bli för mycket till skelettet. Däremot har det sagts att magnesiumbrist kan orsaka benskörhet.
svar om himalaya salt 100 procent naturrent och kemisk obehandlat handplockat Himalaya kristallsalt.Fritt från alla tillsatser och ej joderat .Detta kristall salt innehåller en mängd viktiga spårämnen som cellen kan ta upp och som är av stor betydelse för kroppens ämnesomsättning .Innehåller Salt NaCl minst 97,7 procent
ing-marie Skrev:
Då är det ju bara 2.3 procent kvar för övriga mineraler, och det låter som rätt lite. Jämför med mineralsalt, t ex seltin, som innehåller 50% NaCl.
@ Annika Dahlqvist:
Magnesiumbrist orsakar benskörhet därför att magnesium behövs för att ta upp kalcium.
Fytinsyra i spannmål och bönor (bl.a. soja) hindrar bl.a. magnesiumupptag och bidrar därmed till benskörhet.
Den som är orolig för sitt blodtryck bör, enligt min erfarenhet, äta strikt LCHF medan saltintaget är oviktigt.
Efter att ha slarvat med kolhydraterna under en tid (ganska kort) låg mitt tryck på 160/110. I dag, efter en dryg veckas strikt kost, ligger trycket på 137/79. Jag har mätt trycket varje dag, under liknande omständigheter, och har tydligt sett hur trycket sjunkit från dag till dag.
Någon som har liknande erfarenhet?
@ Anonym:
Påståendet att salt skulle öka risken för benskörhet kanske kommer ur det faktum att kalium och natrium är antagonister (motståndare) till magnesium och kalcium.
Läs gärna om skillnaden på salt och salt
Håller med i kommentarerna att det är viktigt med balans av olika salter. Har hört att en del som äter LCHf får benkramper. Kan det ha att göra med magnesiumbrist kanske och att man i så fall bör tänka på magnesiumintaget?
Varningssystem ska förhindra dödsfall i värmen på Kryddgårdens äldreboende!
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5599042
Vatten och vätskerik kost…
Kan någon se att det står något om salt?
Jag kan inte se att det står något om det, men det hade förmodligen varit bra att kompensera för saltbrist.
Det är nog säkert nödvändigt att tillföra salt om man satsar på mycket vätska. Kanske är det saltbrist som medför många dödsfall vid värmebölja! Å andra sidan så tar gamla människor ofta vattendrivande läkemedel och därmed ogärna dricker vätska för att det är så besvärligt att kissa på sig (i blöjor) alt. be om hjälp till toaletten. Jag har sett åtskilliga uttorkade äldre på äldreboenden. Sånt förstår inte vårdpersonal – det sägs att det är åldern och sjukdomen! Det saknas kompetens i äldrevården.
Kompetens , förståelse och ödmjukhet är bristvaror i dagens samhälle.
F d anhörig Skrev:
Många äldre har det svårt i värmen som ligger över oss just nu. På äldreboendet Ålycke i Johannishus försöker personalen på olika sätt underlätta för dom boende.
…”Den största utmaningen är att få i de äldre tillräckligt mycket mat och vätska.”…
https://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=105&grupp=7656&artikel=5599118
Mat och vätska…
Salt?
ADHD mamman Skrev:
Känner personer som inte äter LCHF som har benkramper och ”medicinerar” med magnesium, vilket lär hjälpa.
Saltmyten var med bland dem som vi föreslog för Stephan Rössners mytsamling. Här en kondenserad version:
”…det började med ett missförstånd som omvandlades till en svårutplånlig dogm.
I början av 1970-talet kungjorde en amerikansk läkare, Lewis Dahl, att hans råttor fick ökat blodtryck av salt. Han hade matat råttor i tio år.
Det väckte uppseende, kunde det också gälla människor? Men så påpekade kollega att Dahl varje dag hade givit råttorna så mycket salt att det motsvarande flera hundra gånger en människas normala dagsförbrukning.
Det blev upphovet till en hätsk debatt som pågått sedan dess. I stället för laboratorieförsök tog man fatt på urfolksargumentet: folkgrupper på Söderhavsöarna, herdar i Ostafrika och djungelfolk i Brasilien visade sig alla ha lägre blodtryck än vi i industriländerna – och alla dessa fick i sig mycket mindre salt än vi.
Vilket skulle bevisas. Man kunde bekvämt bortse från att matvanor och livsvillkor hos dessa avlägsna folk radikalt skiljer sig från våra även i många andra avseenden – det var ju inte det frågan gällde.
Ganska normal epidemiologi alltså – det gäller att omsorgsfullt välja sina data och bolla runt med dem tills de visar vad man från början hade tänkt de borde visa. Gary Taubes berättar t.o.m. om ett fall där man i efterhand hittade en faktor för justering av redan publicerade siffror för att kunna vända ett argument i önskad riktning (https://garytaubes.com/wp-content/uploads/2011/08/science-political-science-of-salt.pdf).
Det rör sig om flera tusen forskningsrepporter, bland vilka man kan välja ut dem som passar ens idéer i ärendet och förbigå sådana som inte passar, ett vanligt grepp inom näringsforskningen.
Mera intressant är dock att ett högt ansett, opartiskt institut, Cochran Collaboration det senaste årtiondet har utfört tre metaanalyser av sådana rapporter och inte i någon av dem funnit samband mellan stor saltkonsumtion och högt blodtryck.
Var och en får tro vad han vill, det är en av rättssamhällets fördelar. Men begreppet ”vetenskap” kanske bör undanhållas i sammanhanget, det ger ju intrycket att man vet.”
Vad som däremot är oklart är vem som tjänar på att upprätthålla denna variant av kulinarisk folktro.
Den Mättade Fettmytens kommersiella bakgrund är klar – tilllverkarna vill fortsätta sälja solrosolja och majsolja när de nu fått marknadsdominans med dessa eländiga produkter.
Den Röda Köttmytens bakgrund är också ganska tydlig – det har att göra med världens hotande proteinbrist
Blodsockermyten är förankrad hos pillerfirmorna, metformin och sånt. Det gäller även Kolesterolmyten.
Lättmytens ekonomiska värde är uppenbart – det ligger hos Unilever och andra som tillverkar färdigskräp.
Och så vidare. Jag kan hitta ekonomiska intressenter för nästan alla ”myter” som vi föreslog herr Rössner. Men vem tjänar på att vi äter mindre salt?
Där har jag kört fast. Nån som har en idé?
@41 Äter vi för lite salt så blir vi sjuka . Vem tjänar på en sjuk befolkning ?
Piltson Skrev:
Har kanske inte lika stora pekuniära intressen som de övriga myterna du nämner, men kanske underbyggs av de som inte önskar förlora ansiktet om saltets betydelse omdefinieras.
/ Erik Edlund
Cochrane Collaboration kom nyligen fram till följande:
Modest salt reduction lowers blood pressure in all ethnic groups at all levels of blood pressure without adverse consequences
The public health recommendations in most countries are to reduce salt intake from the current levels of approximately 9‐12 grams per day to less than 5‐6 grams per day. Our pooled analysis of randomised trials of 4 weeks or more in duration shows that such a reduction in salt intake lowers blood pressure both in individuals with raised blood pressure and in those with normal blood pressure. The fall in blood pressure is shown in both whites and blacks, men and women. Additionally, our results show that a longer‐term modest reduction in salt intake has no adverse effect on hormone and lipid levels. These findings provide further strong support for a reduction in population salt intake. This will likely lower population blood pressure and reduce strokes, heart attacks and heart failure. Furthermore, our results are consistent with the fact that the lower the salt intake, the lower the blood pressure. The current recommendations to reduce salt intake to 5‐6 grams per day will lower blood pressure, but a further reduction to 3 grams per day will lower blood pressure more. Therefore, 3 grams per day should become the long‐term target for population salt intake.
@ 44 Spunk:
Kan du också hitta någon genomgång som visar att man verkligen får bättre hälsa och längre liv av att minska på saltet?
Så livsmedelsverkets rekommendationer baseras på ”skräpforskning” enligt dig. Vilken forskning baseras dina utsagor på?
@ 46 AG:
Vanlig kunskap om fysiologin. Vi utsöndrar en hel del salt i urin och svett och måste ersätta det via munnen. I Njuren utsöndras salt passivt, och återresorberas aktivt efter behov. Alltså får vi inte problem med saltintaget. Det har visats också i massor av studier att salt inte är något problem, men Livsmedelsverket håller fast vid sina gamla vanföreställningar.
Björn Hammarskjöld (googla) har skrivit mycket om saltet.