Lars Bern skriver om riskerna vid övermedicinering av blodtrycket.
Dela detta:
- Klicka för att dela på Twitter (Öppnas i ett nytt fönster)
- Klicka för att dela på Facebook (Öppnas i ett nytt fönster)
- Klicka för att dela via LinkedIn (Öppnas i ett nytt fönster)
- Mer
- Klicka för utskrift (Öppnas i ett nytt fönster)
- Klicka för att e-posta en länk till en vän (Öppnas i ett nytt fönster)
- Klicka för att dela på Tumblr (Öppnas i ett nytt fönster)
- Klicka för att dela till Pinterest (Öppnas i ett nytt fönster)
- Klicka för att dela på Reddit (Öppnas i ett nytt fönster)
- Klicka för att dela på Pocket (Öppnas i ett nytt fönster)
Om jag hade högt blodtryck skulle jag läsa och följa det mesta som står i denna artikel.
Viss försiktighet med kanel och vitlök och fiskolja, om jag hade blodförtunnande medicin.
https://www.naturalhealth365.com/reduce-blood-pressure-3517-html/
https://www.resperate.com/blog/bread-hypertension-everything-you-need-to-know?utm_source=RESPeRATE+USA&utm_campaign=bd3212e21f-&utm_medium=email&utm_term=0_ac3cc1206e-bd3212e21f-298762405
Lars Bern ovan: ”…..att skolmedicinen alldeles för ofta sätter in medicinering för att sänka blodtrycket hos patienter.”
Den refererade texten av Lars Bern från 15 augusti 2020 stämmer kusligt väl med Piltsons erfarenheter och funderingar i detta ärende. Där finns knappt något att sätta frågetecken för och vi påminns om en anhörig, som svimmade på vägen till sjukhustoaletten. När hon skrevs ut en vecka senare visade hon fram en samling blodtryckssänkande piller som hon sedan hade samlat i sin plånbok tack vare naturlig självbeverelsedrift.
Men denna dag, 23 oktober 2022, kom en ny erfarenhet som lockar oss att erbjuda ett tillägg för kretsen att fundera på.
Här i Tyskland kan man köpa makedoniskt rödvin för 1.80 euro per liter, motsvarande 20 svenska kronor. Det gör vi varje dag sedan 6-7 år. Det är ett sött och uppfriskande vin, som man kan ägna sig åt med samma hämningslösa uppsluppenhet som Pommac för 75 år sedan. Men det har varit problematiskt på veckosluten.
Vägen till byns enda butik är en dryg kilometer, varav hundra meter med brant lutning. Att denna sträcka bära två liter tillsammans med sillsallad, kattmat, fet ost och annat nödvändigt är svåruthärdligt och kräver tre andningspauser på lämplig sittplats på både ditvägen och, framför allt, hemvägen. Därför har en hjälpsam granne utnyttjats för denna lilla tjänst varje veckoslut.
Men några gånger upptäckte vi alltför sent att denne granne, herr Bons, inte var tillgänglig. Och just idag, 23 oktober 2022, kom den erarenhet som slutligt belägger att detta har en fysiologisk effekt.
Denna förmiddag noterades systoliskt blodtryck 179. Sådant är en chock, eftersom det reguljära värdet sällan varit över 130 och ibland under 120. Men det har noterats fyra gånger tidigare de senaste åren, alltid på söndagar, och just söndagar då herr Bons och makedoniskt rödvin inte stått till förfogande.
Det leder till flera funderingar, som vi ber att få återkomma till.
Sött och billigt vin låter suspekt, kan det verkligen vara hälsobringande? Låt mig få tvivla på det. Om ekonomiska medel finns skulle jag satsa slantarna på ett äkta naturvin istället.
Angående vin, läs gärna boken Château Vadå av Mats-Eric Nilsson.
Och apropå blodtryck, har Piltson prövat att göra lite tvärtom och ökat sitt saltintag av obesprutat och oraffinerat salt? Skulle vara intressant att få höra om blodtrycket går ner vid ökad konsumtion av riktigt salt.
3 piltson
Jag förstår inte riktigt. Rör detta sig om en söndag då du fick klara dig utan ditt vin, eller blev du tvungen att knalla vägen själv? Om det är det senare så spelar det stor roll exakt när du mätte trycket. Vid hård ansträngning är det nämligen normalt att hjärtat trycker hårdare. Jag har själv mätt upp systoliskt tryck på runt 140 precis när jag avslutat en löptur. Därefter satt mig ned och vilat en halvtimme, varpå en ny mätning visat på 80 och det svartnar lite för ögonen när man reser sig. Ett tag senare har mitt normala tryck på 95-100 infunnit sig. Självklart behöver kroppen högre tryck, inte bara puls, vid hårdare ansträngningar för att möta det ökade syrebehovet. Det jag menar är att du kanske tog blodtrycket vid ”fel” tillfälle och blev orolig i onödan.
Sedan vet jag inte vilka eventuellt förståeliga orsaker du har, men om en promenad på dryga kilometern är en sådan pärs, så kanske man bör träna upp konditionen.
Den eventuella relationen mellan makedoniskt rödvin och Piltsons blodtryck är vad som i vetenskapliga kretsar kallas ”anekdot”. Varje gång en sådan berättas drabbas man av frågan om i vad mån anekdoten innebär värdefull kunskap i de ärenden som anekdoten sägs belysa. Det visar sig att varje anekdot, vad den än utsäger, kan ha fördelar för alla intressenter oavsett deras redan utsagda åsikter i dessa ärenden.
De som finner att anekdoten stämmer med dessa åsikter kan med triumf utbrista att här erbjuds ”bevis” på vad man länge har hävdat. De som har annan åsikt kan med samma hedersbegrepp och respekt för sanning energiskt påpeka att den handlar om ett enskilt ”fall” rörande en viss person eller situation, som inte stämmer med vad man redan vet och inte skall tas på allvar, eftersom den som berättar anekdoten kan vara en dummerjöns eller svindlare.
Men mellan dessa båda kan det finnas en liten grupp personer som utan idémässig förbelasting finner anekdoten överraskande, men intressant. De kan fråga efter ytterligare information, som kanske kunde uppnås genom ”forskning”?
Sådan forskning skulle isåfall kräva granskning av ett större antal jämförbara personer eller situationer med systematisk datasamling och gemensamma bedömningskriterier utan hänsyn till redan gällande syn på saken.
När det gäller folkhälsa är sådan forskning sällsynt, eftersom själva formuleringen av frågan ofta störs av ekonomiska intressen. Här kan vi inte föreslå hur forskning om just relationen mellan blodtryck och makedoniskt rödvin kunde läggas upp. Men eftersom Piltson tycks vara förmånstagare av denna antagna relation känns det i folkhälsans intresse att den utförs.
Bakgrunden till anekdoten var en tandläkares förslag att i ett par dygn efter tandutdragning avstå från ”alkohol”, eftersom det skulle utvidga blodkärl och kanske befrämja blödning. Många år senare visade sig alltså denna effekt av alkohol kunna utnyttjas i helt annat ärende.
Här finns också medicin som heter ”Amllodopin”. Den sägs sänka blodtryck genom att utvidga ådrorna. Men av hundra piller i asken har bara tre använts på tre år, eftersom makedoniskt rödvin visade sig erbjuda samma effekt.
Både ”Amlodipin” och makedoniskt rödvin innebär ett kemiskt ingrepp. Vilket av dessa kommer närmast vad Lars Bern kallade ”den naturliga vägen”?
Här tror vi på makedoniskt rödvin, enligt etiketten med alkoholhalt 10,5 %, men det torde inte vara just alkoholen som har denna hälsobringande verkan. Vad det faktiskt är kan kanske fastställas med ”forskning”?
Tills vi vet det kanske man i Sverige borde överväga den orimliga skattesatsen för en så nyttig produkt, och alla intermedicinare och deras patienter kunde dra fördel av att läsa Lars Berns artikel, refererad härovan.
Det kan vara läge att påminna om den studie av ca 80000 sköterskor som genomfördes för rätt lång tid sedan i USA. Det konstaterades däri att de sköterskor som hade kroniskt förhöjt blodtryck också hade för lågt intag av kalcium, i snitt under 800 mg/dag. Brist på kalcium är förknippat med en lång rad felfunktioner, varav förhöjt blodtryck endast är ett. Bristen på kalcium har i dessa fall förvärrande egenskaper i samband med samtidiga andra mineralbrister.
I Tyskland ordinerades åtminstone på 1990-talet kronärtskockssubstrat som effektivt naturopatiskt medel. Det anses ha en blodtrycksreglerande effekt mot såväl för högt som för lågt blodtryck. Jag känner fall där vanlig blodtrycksmedicin måste utsättas i samband med intag av kronärtskocka i syfte att undvika fall p.g.a. momentant blodtrycksfall.
Lars Berns förslag om rödbetsjuice har jag hört ha positivt reglerande effekt.
Vi bör observera att stela artärer p.g.a plack har sin orsak i inflammationer och har inget primärt med kolesterolhalt alls att göra, en annan medveten ’feldiagnos’ av den allopatiska ’medicinskolan’, i syfte att sälja kemiska preparat för symptombehandling med kända risker, också dessa väl dokumenterade av Lars Bern.