Sverige skall exportera okunskap

Jag tar upp en kommentar av Sven Erik Nordin:

Nyligen kunde man i media få veta, att ”Svenska hälsobolag skall bli världsledande”. Man ser här en stor marknad och möjligheter till miljardinkomster.
Det går säkert att hitta positiva sidor av denna satsning – t.ex. när det gäller byggande av sjukhus (fast Nya Karolinska är förstås ett dåligt marknadsföringsobjekt). Viktig medicinteknisk utrustning är naturligtvis också en bristvara i många länder, och där kan vi hjälpa till. Behovet är absolut omfattande på många håll, men vi skall förstås tjäna pengar på vår hjälp. Och detta är förstås inte fel i sig, men frågan är nu vad vi faktiskt skall exportera på ett djupare plan…
När man t.ex. i Dagens Nyheter (171012) skriver: ”Låt oss säga att vi skall hjälpa Indien med diabetes. Då paketerar vi vad Sverige kan inom diabetesvård, medical devices, med-tec och läkemedel. Därefter kartläggs den indiska marknaden för att ringa in de största opinionsbildarna…”.
Efter denna programförklaring, som tydligt visar att man inte har någon som helst avsikt att hjälpa Indien att klara av sitt gigantiska problem med diabetes, så kommer det något motsägelsefullt: ”Vi skall inte sälja våra produkter eller tjänster, vi skall sälja vårt svar på hur vi kan hjälpa till med att lösa de indiska utmaningarna inom diabetes.”
Diabetes typ 2 är en sjukdom som nästan helt och hållet beror på vår kost. Sjukdomen har formligen exploderat det senaste halvseklet, i takt med att kolhydratinnehållet (mest socker) i vår kost har ökat dramatiskt. Man kan enkelt förebygga och reversera diabetes typ 2 genom en kolhydratreducerad kost. Att förmedla denna självklara sanning innebär förstås ett folkupplysningsproblem av stora mått – och eftersom både läkemedels- och livsmedelsindustrin tjänar massor av miljarder på nuvarande ordning, så har man naturligtvis marknadskrafterna emot sig.
Vi har i Sverige själva inte kommit särskilt långt på området. I dag närmar sig antalet diabetiker hos oss en miljon – och stiger hela tiden. Och när sådana som läkaren Annika Dahlqvist och andra försöker introducera LCHF-kosten (mycket naturligt fett och minimalt med kolhydrater) som en enkel möjlighet att reducera mänskligt lidande och astronomiska kostnader för diabetesvården, så avfärdas de lättvindigt av dem som tror sig veta bättre (mot all seriös forskning). Nu skall vi alltså inte bara nöja oss med den katastrofala diabetessituationen i vårt eget land – nu skall vi exportera den också!
Detta blir förstås det konkreta resultatet av att vi inte bidrar med information som i grunden kan förebygga och bota diabetes – utan i stället marknadsför utrustning och mediciner som skall användas för behandling av diabetes… Det blir litet som att sälja flytvästar i stället för att lära människor simma – och flytvästar som sakta absorberar vatten och gör att bäraren till sist ändå sjunker.