I DN.se.
Forskarna har en mängd hypoteser om orsaken, men nämner inte att i socioekonomiskt utsatta områden kan matkulturen vara sämre än i andra områden, med mera socker och skräpmat.
Flyktingar har större risk för diabetes
28 april, 2016 av 14 kommentarer
Självklart är det så, att låg inkomst/låg utbildning/svår social situation alltid varit en markör för all möjlig ohälsa som övervikt-fetma-diabetes och även förekomst av rökare. Att utredarna inte lyckats beröra dessa faktorer känns onödigt obegåvat.
Jag slås av tanken att flyktingarna har mörkare hud och därför inte bildar lika mycket D vitaminer här jämfört med i deras hemländer. Brist på D vitaminer är en riskfaktor för diabetes men även annan ohälsa.
Sedan har en med sig matvanor och äter dadlar regelbundet men vägrar att äta det nyttiga fläsket.
@ Fredrik Söderlund:
MMm…det är knepigt egentligen. Förr, i gamla fattigsverige t.ex så var (låg inkomst/låg utbildning/svår social situation) i princip en garant, mer eller mindre, för ren svält och svåra umbäranden och att till slut tyna bort likt ett skelett. I dag är det en garant för samma sak, det underliga är att många ”svälter ihjäl” kraftigt överviktiga nuförtiden – det innebär i min värld att GMO, kemikalier och stapelbara billiga kolhydrater är den ”nya svälten”. Sedan ska man ”hjälpa upp” den svälten i andra änden med diverse patenterbara farmaka.
En fråga i detta fall kunde vara hur det ser ut för infödda svenskar som bor i dessa områden. Jag tror att även de skulle visa på hög sjukdomsfrekvens. Däremot så kan svenskfödda kulturen bättre och det kan ge lite mindre stress och i sin tur något bättre värden.
Lever man på en låg inkomst och inte läst på om mat så kan jag tänka mig att man äter mycket mjölbaserad mat. Bröd, pasta, gröt mm. är riktigt billigt att äta.
D-vitamin brist borde inte vara så stor orsak eftersom de som inte bor i socioekonomiskt utsatta områden ligger inom intervallet för övriga befolkningen.
Äta dadlar regelbundet vet jag inte att jag märkt, däremot så har de en liknande fikakultur som vi. Fast de dricker mer sötat te än kaffe till kakan.
@ I Like Neil Young:
Intressant att du nämner ”fattigsverige”.
Idag är själva ordet fattigdom nästan tabubelagt som begrepp och vi använder istället andra omskrivningar för samma sak, t.ex. ”socioekonomiskt underpriviligierade”, för att framstå som politiskt korrekta. På så sätt döljer vi den klassmässiga uppdelningen som genomsyrar de flesta samhällen på vår jord och som faktiskt har gjort det i alla tider och där överklassen aldrig någonsin haft något intresse av någon jämlikhet – tvärtom. Välgörenhet har därför alltid varit populärt bland de ”bättre bemedlade” – med andra ord de ”rika”. Hur var det nu med att 1 % av jordens befolkning äger 99 % av jordens resurser? Kan detta vara en lögn?
Om man som jag har bott i USA behövde man bara ta en rundtur i vilken storstad som helst för att inse att man inte ska kliva ur bilen i ’fel’ delar av städerna. Själv råkade jag av misstag åka igenom södra Chicago vid ett tillfälle vilket förvisso var en sann skräckupplevelse. Att polisen också känner skräck i sådana delar är väl dokumenterat och helt begripligt. Detta gäller även de europeiska städerna och till och med i sådana ’småstäder’ som Göteborg och Malmö finns samma tendenser.
Att de fattiga som bor i dessa ”utsatta områden” (var skulle de annars bo?) har de största hälsoproblemen är det väl knappast någon tänkande människa som tvivlar på. Hur mycket som olika faktorer som billig mat med växtfetter (omega-6), kolhydrater (socker) och social stress bidrar med för själva uppkomsten av diabetes kan alltid diskuteras. För mig och min hustru har alla dessa faktorer definitivt bidragit till våra egna metabola hälsoproblem trots att vi knappast kan anses tillhöra de ”socioekonomiskt underpriviligierade” i samhället.
Man får passa sig noga för alla ”kategoriska förenklingar”!
Jag bor i ett invandrarområde och generellt är min uppfattning att invandrare i allmänhet äter bättre än svenskar åtminstone i låginkomstgrupper som också bor här.. Invandrare har i allmänhet kvar matkulturen från sitt ursprungsland. I alla fall i två generationer. Där ingår väldigt lite sött utom en bit baklava till dessert vid festliga tillfällen. Här har vi slaktare i affären som säljer olika delar av djuren. Det köps mycket lever, tunga, njure och till och med komage. Jag har ingen teori om varför invandrare oftare drabbas av diabetes. Kan det vara någon grupp från något speciellt land? Mina studier härrör sig från titt i matvagnar, beställningar hos slaktaren samt besök hos invandrare.
Det är en sanslös tragedi som utspelar sig inför våra ögon. Jag tror att jag är den ende invandraren som är metabolt näringsmedveten. Men då är jag också född i Sverige. Så gott som hela Världen är fullständigt metabolt omedvetna och äter industriproducerade vegetabilier som är fulla av rötslam och pesticider, konserverade och modifierade. Vetemjöl, ris och majs är grunden för människors föda. Blandat med skräpgrönsaker och industriproducerade såser. Nästan hela jordens befolkning lägger i två skedar socker i varje kopp och de dricker många koppar varje dag. Deras barn lever i ett eldorado av godis, läsk och sötsaker. Helt hämningslöst konsumeras all världens ondska, utan minsta eftertanke. Förrän det är försent.
Nu ska mina ortodoxa kristna fira påsk och börja äta animaliska livsmedel efter två månaders uppehåll. De är kraftigt i brist på essentiella näringsämnen och det verkar som att deras socioekonomiska otrygghet spär på den allmänna kemiska obalansen. De förstår inte att de ska sätta sig nakna en stund på balkongen och de har alla D-vitaminbrist.
Låt oss hoppas att de får tag på sitt får- och getkött, som verkar vara det enda kött de äter. Så de kan få bygga upp sina kroppar igen efter en stenhård vinter med sämsta matkvalitet, följt av religiös animalisk fasta.
De har inte en chans i detta land.
@ Docent Göran:
Bör jag anta att du tyckte mitt resonemang var en kategorisk förenkling?
Det är inte kvinnor som sitter på caféer i invandrartäta områden/gallerier. Det är medelålders och äldre män som sitter i stora sällskap. Huruvida de äter kaffebröd/mackor till sitt the/latte vet jag inte.
I Like Neil Young Skrev:
Jag tror att vi befinner oss på samma sida på LCHF ’barrikaderna’ 🙂
Problemet, som jag ser det, är att man ofta blir metabolt sjuk med åren (insulinresistent). Det hela tycks smyga sig på på ett subtilt sätt för att till slut bli akut sjuk med diabetes och hjärtsjukdom. I det läget inträffar ofta en dramatisk hälsoförbättring när man satsar på strikt LCHF.
Tyvärr tenderar vi alla till att bli kategoriska med möjligen Annika som ett föredömligt undantag.
Om man i ett land, där solen inte knappt visar sig under halva året, är mest inomhus och om man, när man vistas ute har kroppen täckt, så kan man nog dra på sig D-vitaminbrist.
En stor grupp invandrare kommer från Mellersta Östern och där är diabetes vanligt enligt denna karta https://diabetesportalen.se/foerdjupning/diabetes-olika-sjukdomar-med-likheter-och-saerdrag/en-vaerldsomspaennande-epidemi/.
Någon har förklarat det dels med förbudet mot alkohol vilket gör att de pimplar mer söta drycker. Araberna var de som spred sockret och en del säger att arabers mat är sötare.
I vilket fall som helst så kommer en rad politikers inbillning på skam – att vi får hit läkare därifrån kommer inte att hjälpa sjukvården här. Det är snarare troligt att sjukligheten hos invandrarna är och blir större relativt de invandrade läkarna än för svenskarna. Inte minst som sagts D-vitaminbristen. 400-800 IE är ju en löjlig mängd i förhållande till vad kroppen tillverkar under en halvtimmes helkroppssolning, 10 000 IE. Det är snarare denna mängd invandrare ska förhålla sig till.
Förekomsten av karies är extremt hög i Mellanöstern. Att människor därifrån även har en högre förekomst av diabetes är därigenom inte särskilt förvånande.
Jag arbetar på ett asylboende och sockerberoendet är tyvärr extremt utbrett. T ex brukar våra boende ta ett stort (osb 50 cl ca) dricksglas, fylla till 2/3 med strösocker och sedan fylla upp med mjölk och dricka. Det är alltid bråk om att få fler bananer och göra bananmilkshake på samma sätt. Vår personal vill inte ens dela ut bananer längre, många (väldigt stor %-andel av våra boende) försöker tjata/lura/tigga till sig så många bananer de kan. De äter mycket snabba kolhydrater socker, sylt, bröd etc även om de blir mätta på den riktiga maten som serveras. Kaffe och te är det ofantliga mängder socker i om det ska drickas, när vi öppnade hade vi inte tänkt oss för utan köpt in bitsocker, säckar tog slut direkt, åts som godis och fylldes upp i fickor för att ta med på rummen. Nu köper vi strösocker ist. Migrationsverket har som krav att det alltid ska serveras socker till maten/kaffet, ingen restriktion på detta gift.