Professor PO Åstrand, världspionjär i kolhydratförgiftning för idrottare, har avlidit vid 92 år ålder.
Många idrottare som kolhydratladdat blir inte så gamla. De insjuknar och dör i metabola sjukdomar – som hjärtsjukdom, cancer, demens – långt innan.
Det verkar tyvärr som svenskar haft en viktig roll i orsakerna till den metabola sjukdomsepedimin. Även matpyramiden (USA) var väl en svensk uppfinning från början? En väg kantad av välvilja som nu visar sig leda helt fel.
Annika!
Jag är för LCHF, men det där du skrev om idrottare, som dör i förtid pga kolhydratladdning, det tror jag inte på!
@ Birgitta Didrikson:
För t.ex. American football players ser det ganska dåligt ut med livet efter elittiden. 58 år har hävdats, men tillbakavisats, utan bevis endera hållet!
Men 9. på den här länken visar ett genomnsnitt. https://strengthplanet.com/other/15-surprising-facts-about-world-class-athletes.htm
Om dom kolhydratladdade eller ej är inte säkert. Men 76 till 67 år betyder att sporten slitit hårt på dom. Annars medför varje kolhydratladdning en kraftig blodsockertopp, som blir högre och längre ju mer man laddar och ju sämre blodsockerkontroll man har. Längre höga blodsockertoppar orsakar kärlväggsinflammation. Om man laddar för mycket producerar levern även triglycerider och leverfett som försämrar framtida blodsockerreglering. Alltså kan det blir exponentiellt sämre.
Här om Vasaloppsåkare.
https://www.aftonbladet.se/halsa/article13556807.ab
Men det kan ju bero på annat också. T.ex att dom ätit för mycket fleromättade fetter- växtoljor, margarin – som är speciellt känsliga vid större anstränngningar eller vid kraftig oxidativ omsättning. Dessa oljor härsknar även i rumstemperatur och kräver mycket antioxidanter för att klara sig länge.
Själv försöker jag byta ut dom omega-6 fetter och transfetter som lagrats upp i mig med hjälp av måttlig förbränning eller ansträngning kombinerat med kokosolja och/eller Ghee ”i utbyte”. Men det tar ju tid. 5-2 med rätta fetter på ätdagarna kan nog vara utmärkt!
@ 2 Birgitta Didrikson:
Jag är för fysisk aktivitet, men emot kolhydratladdning. Kolhydratladdning i flera dagar ger förhöjt blodsocker och förhöjt blodinsulin i flera dagar. Detta är inflammationsframkallande i kroppen som vi vet.
Ändringar i kosten måste väl ha med detta att göra.
https://www.aftonbladet.se/halsa/mage/article15536471.ab
@ Dennis:
Det låter rimligt att man om man drabbats av njursten söker bot genom att förändra kosten…
Här lite orientering i frågan om idrottsmän och näringsförsörjning:
https://www.insulindenfelandelanken.com/lagkolhydrat-diet-for-idrottsman-vilka-bevis-finns/
Annika Dahlqvist Skrev:
Ja, och som kronan på verket kommer insulinresistensen och bryter ner organismen i tysthet tills man t ex får sin hjärtinfarkt.
För det mesta är det deltagare i lagidrotter, som ofta lägger av med sitt sunda levnadssätt efter att ha slutat att vara aktiva, som drabbas av tidigare död, inte individuella idrottare. Det här har jag inte hittat på själv, men kan ej redogöra för källan (på grund av glömska). Det var en gerontolog, som höll i föreläsningen, som jag var på en gång i tiden.
@ 9 Birgitta Didrikson:
Man kan inte lita mera på gerontologer än någon annan. De är lika fångade av olika myter som andra.
Vår käre professor i Linköping (är det Fredrik Nyström, han heter?)har gjort en jämförelse mellan soffliggare och människor som sprang 5km varje dag. Soffliggarnas blod vann stort över motionärerna. Motionärerna fick väldigt dåliga och skadliga blodvärden av ansträngande motion.
Det glädjer mig att motionshysterin nu får vetenskaplig mothugg i tidningarna. Nej frukt och grönt är INTE nyttigt och motionshysterin är heller inte nyttigt. Men det värsta av allt är de moderiktiga perflourerade kroppsnära kläderna.
Jag har vetat att ansträngande motion är skadligt ända sedan jag som ung junior fick blodsmak i munnen av att springa för länge och för fort. Jag förstår inte hur alla kunnat missa det? Kan det vara så att de tror att det är nyttigt att pressa sig själv tills man får blodsmak i munnen? Jag tror att duktighetskänslan förtar känslan av att man håller på att dö.
Första startgrupp är en dödsfälla och endast de mest korkade söker sig dit. Det är bättre att utveckla förmågan att bli en bra förlorare och inte ta folks självklarheter för givet. Vi får inte glömma hur lurade vi varit och risken finns att vi är lurade på olika områden nu också. Det vet vi först i framtiden.
Annika!
Den här föreläsningen var långt före LCHFs tid!
@ 12 Birgitta Didrikson:
Tror du att fys gubbarna har ändrat åsikt efter det?
Det kan ju också hända att den påfrestning som elitidrott innebär har något lite med saken att göra. Att röra på sig är en sak, elitträning någonting helt annat.
LCHF absolut nyttigt, åtminstone för de flesta.
Om kolhydratladdning i sig skulle vara farligt för en vältränad idrottare i energibalans vågar jag åtminstone betvivla. Jag ser dock några frågetecken här:
Det går ju förstås inte att generalisera och ta för givet att bara för att folk är med i lopp är dom vältränade. Snarare blir motionärerna fetare och slappare och tiderna blir generellt sämre. Kostvanorna hos våra ungdomar och ledare inom idrotten är en KATASTROF. Snarare finner vi förklaringen här än just den isolerade kolhydratladdningen som i alla fall går under kontrollerade former. Fast nyttigt tror jag ju inte det är.
P.O. Åstrand hade fler strängar på sin lyra …
https://www.youtube.com/watch?v=IE2uFEup_gs
Har läst någonstans att sumobrottare heller inte blir särskilt gamla. Om det ska skyllas på vikten eller maten de äter!