Diabetes.doc har skrivit om frågan Små steg eller radikala kliv.
Jag brukar säga att övergången till LCHF får ske som det passar var och en bäst, men att en successiv övergång sannolikt är bäst för kroppen. Men det kan vara som vid rökslut – att sluta plötsligt är lättare än att trappa ner.
Själv slutade jag plötsligt med kolhydrater i okt 2004. Jag kände mig lite ”skrynklig” i ett par dagar, men sen var det inga problem.
Hur var det för er?
Sluta röka en cigarett i taget är dömt att misslyckas. Jag tror att det är viktigt att man bestämmer sig och och gör ett snabbt avslut med kolhydrater. Tror att det är otroligt lätt att ramla tillbaka i gamla vanor annars.
juli Skrev:
Instämmer.
Jag klippte direkt, inte för att gå ner i vikt, utan för att försöka få ordning på mitt blodsocker.
Det tog två dagar så behövde jag inte mer ta insulin, det var juli 2006 och det håller än idag.
Att jag sedan tappade 10 kg under 1 år, det var bara en bonus.
Men jag säger som Annika, efter nån vecka så kände jag mig ”skrynklig” ett par dagar.
Mitt ”oändliga” sötsug stillar jag med pyttesmå mängder honung – och det fungerar förträffligt för mig.
@ 4 Josef Boberg:
Själv känner jag inget sötsug om jag inte utsätter mig för frestelser. Men huvudsaken är att var och en hittar en väg som fungerar för den.
Midsommaren 1999, då vi klart insåg att min hustru var allvarligt sockersjuk, gjorde vi upp med alla kolhydrater på en enda dag. Hälsoförbättringarna var dramatiska redan efter några dagar som hos de flesta diabetiker vad jag förstått. Så det hela var inte så svårt.
Annika Dahlqvist Skrev:
Hmmm… – Annika – när jag i eftermiddags var på Maxi i Mellbystrand och handlade – så gick jag igenom en butik som till uppskattningsvis minst ca 80 % ÄR fylld med kolhydrater/socker-förorenade varor på hyllorna för livsmedel.
Frestelser ?
@ 7 Josef Boberg:
Att gå igenom en butik som är fylld med kolhydrater har jag inget problem med. Men när någon har bakat en god kaka på jobbet har jag svårt att låta bli den.
Jag läste Bitten Jonssons bok ”Sockerbomben” julen 2004 och slutade tvärt med socker, fick våldsam klåda på hela kroppen plus rödflammiga hudpartier – det varade nån vecka och sen var det över. Jag har aktat mig för socker sen dess, blivit mycket medveten. Sen kom du Annika Dahlqvist med bok och blogg och jag hängde genast på!! Äter sen dess LCHF åt det liberala hållet.
Har mycket svårt att motstå en liten chokladmoussebomb som finns på ett speciellt kondis….
När jag börja med lchf för snart 5 år sen så klippte jag av direkt, åt enligt SSS GI-Noll i ett år…mådde aldrig dåligt men blev orkeslös i säkert en månad..sen orka jag allt mer eftersom och mådde superbra.
Numer äter jag en mer liberal lchf, kanske 10-15% kolisar, vet inte så noga jag har ju inga sjukdomar det var ledvärk och lite övervikt.. värken försvann efter ca 3 månader med strikt lchf, gick ner 17 kg på 6 månader och har sen dess varit viktstabil och värken är ett minne blott.
Enda problemet i början var att jag saknade kunskaper om vad som var kolhydrater, fett och protein.
Som många andra överåt jag protein. Numera är det smör, grädde och kokosfett som balanserar bra.
Det tog bara ett par dagar att gå från levande död till att börja återfå hälsan – det första som ändrades var magens funktion och ett bättre humör,,,
Fanns inga som helst problem med att sluta med kolhydrater eftersom jag fick börja äta den kost jag egentligen alltid velat äta – saknade brödet under något år,,,
Nu har hälsan förbättrats nästan kontinuerligt under snart 9 år – ett omvänt åldrande således,,,
Rökare som vill sluta; förlåt dig själv att du började röka, att röka reklam är avancerad djuppsykologi som är svår att stå emot. Men; bli inte lurad, igen, att tro på all reklam som talar om för dej hur svårt det är att sluta röka och att du behöver många och dyra terapier av alla de slag för att bli rökfri. Gör nåt kul för pengarna istället för att gå på en dubbel-bluff.
Säger en stor-rökare som i mkt mogen ålder förstod sammanhangen och la av tvärt utan minsta
saknad.
Jag fick gropar över hela kroppen och skrynklig i ansiktet men det försvann. Det var lustigt att se att groparna försvann först från huvudet sen halsen och sen resten av kroppen, det var som om det rann neråt. Jag har köpt Stevia men aldrig använt det. När jag gör glass kan jag riva ner 20-30gr 70% choklad med Pekannöt och havssalt. Jag kan ta lite lingonsylt till LCHF pannkaka, annars äter jag inte sött. Nu glömde jag att jag har stekt äppelskivor med kanel och vispad grädde. Det är minst ett år sedasn jag gjorde LCHF- kladdkaka.
Jag kommer exakt ihåg var jag befann mig var när beskedet om att president Kennedy blivit skjuten kom eller när nyheten kablades ut om attentatet mot WTC.
På samma sätt kommer jag ihåg sommaren 2006 då maken och jag var på landet. Jag slog igen boken Fettskrämd av Lars-Erik Litsfeldt, reste mig ur hängmattan gick direkt till kylskåpet, rensade ut alla fettsnåla produkter, for till stán och handlade fet ost, grädde och smör. På mindre än två veckor var maken insulinfri och jag tänkte, får må så här bra och äta så gott?
Så upptäckte jag dr Annika Dahlqvist. Så fick livet en helt ny vändning.
Samtidigt är det smärtsamt att inse att vi blivit förda bakom ljuset av våra myndigheter så länge och att jag själv mycket tidigare borde förstått de sammanhang som nu ter sig fullständigt självklara.
Vi har mycket att tacka INTERNET för. Här kan vem som helst skaffa både information och en plattform och föra ut sitt budskap.
Det måste ha varit på INTERNET jag fick nys om boken Fettskrämd, för jag tror inte att den recenserats i gammelmedia, i likhet med så många andra böcker som hotar den etablerade sanningen.
Var egentligen inte ”metabolt störd” innan men kände av början till kärlkramp när jag ansträngde mig i kyla plus att vikten sakta men säkert kröp uppåt.
Första 1-2 veckorna var jag fysiskt orkeslös och hade hjärtklappning till och från. Nu 1,5 år och 7 kilo senare är det prima liv. Slipper alla mellanmål och känner mig fysiskt och mentalt pigg hela dagarna. Vikten pendlar ett halvt kilo upp eller ner vilket väl får betraktas som stabilt?
Margareta Lundström Skrev:
Jo… – Margareta – jag tror på goda grunder = egna gjorda erfarenheter sedan ca sex år tillbaka som nätmedborgare – att LCHF-folkrörelsen hade nog aldrig fått den omfattning den har idag – ifall internet ej hade funnits.
Detta har gett mig ”blodad tand” för att om och om igen ”tuta” på min blogg och i kommentarsfält hos andra bloggare – om sådant som är åt h-e fel i dagens samhälle – genom att på mitt personliga sätt påvisa att det går att göra något åt för oss av vanligt folk = väsentligt flera än 90% av medborgarna.
Det som näst efter kosten är det viktigaste av allt i dags dato – som jag ser det – är det ännavända nationalekonomiska systemet. Om hur det ”lätt som en plätt och över en natt” kan förändras – bokstavligt talat – har jag ordat om på min blogg här.
I o f s så kan jag ha fel i det som där finns nedtecknat – men det kan jag ej föreställa mig att jag har. Vad tror Du ?
Det ser ut som att radikala åtgärder krävs för att det skall bli bra resultat. Släpp taget om ditt gamla liv och upptäck hur bra det kan vara att leva på artegen föda.
Annika Dahlqvist Skrev:
Jo… – Annika – det har jag med. Men i sådana fall brukar jag säga någonting åt hållet: ”Som Du vet så äter jag normalt ej kolhydrater/socker. Men det här doftar och ser så gott ut – att jag ej kan låta bli att ”synda”. Så därför vill jag nu smaka på en bit av Din kaka – men den skall vara pytteliten.”
Och så blir det så – och det har hittills ej gett några ”sura miner” – utan snarare tvärtom. Dom flesta reagerar på detta med ett stort leende. Ifall det är åt mig, kakan, kolhydraterna/sockret osv eller ej – det vet jag inte. Men det spelar ju noll roll – för ett gott skratt förlänger livet – sägs det.
Kul läsning! Jag var ”frisk” men överviktig, mådde allt sämre, motionerade och åt fettsnålt, till ringa nytta 😉 Våren 2008 var jag i Stockholm med min skola, och under en paus smet jag in på bokhandeln vid Sergels torg. Där hittade jag dr Dahlqvists guide som jag läste i bussen på vägen hem. Det var en uppenbarelse, helt nya tankar och jag blev eld och lågor. Jag läste om den nyligen, med djupare kunskaper, och den är verkligen allt man behöver! Men som kunskapstörstig har jag läst massor, förstås.
Jag hade sjukt mycket att göra med lärarjobb och i startgroparna på vår byggfirma, men jag hade inga problem att klippa med det söta (enklast för mig) och nästan allt gluten. Ökade på fett, men kom i gång på allvar under sommaren, då jag tappade sju kilo på tre veckor och blev sjukt pigg. Tyvärr rasade min mage efter en månad. Jag blev så sjuk, spydde dagligen, och orkade inte riktigt hålla i, men åt liberal lchf. Fakir var inte möjligt när jag jobbade 70 timmar per vecka, mest för att jag inte orkade tänka. Jag åt på jobbet, hygglig, mat, och satsade på enkel, fet mat hemma. Trillade dit på knäckebröd och pasta ibland.
I februari 2009 blev jag plötsligt väldigt värlbruten och kunde inte gå och hade stora problem. Till slut sa jag upp mig och satsade enbart på byggfirman. Då fick jag mer tid att lära mig lchf från grunden, laga mat och leta efter min väg. Det är ju väldigt individuellt, och mycket svårare än mina första sju kilo, att bli av med resten. Annika gav mig grunden, sedan har jag haft svårt att inse hur lite kolhydrater jag måste äta. Margareta Lundströms blogg ”Vägen till 65” har peppat mig, vi medelålders damer som aldrig bara rasar i vikt. Jag skulle överleva er allihop om det blir hungersnöd 😉 Tommy Runessons bruna mat med lite grönsaker har också hjälpt mig, liksom att läsa ”Ett sötare blod”.
Nu äter jag strikt, för bara lite inlagd gurka kan verkligen välta proportionerna. Jag har appar i telefonen, och har gott om tid. Trots att jag har blivit sjukare under tiden har jag aldrig tvekat om att lchf är rätt. Jag är tydligen bra på att bygga upp plack, trots ett hälsosamt liv. Nu stretar jag med blodsockret, som stiger lite varje vecka, trots min nya kaneldiet. Jag tänker fortsätta med en tsk kanel varje dag i alla fall, för att det smakar så gott. De kommentarer och diskussioner som finns här är mycket upplyftande, eftersom nästan alla har ganska svåra sjukomstillstånd och har gått på djupet i studier och egna experiment.
Jag gick med i en grupp på facebook som heter ”Leva med värk”, men där är alla oerhört uppgivna. Pratar jag om att jag med lchf och kosttillskott, samt mycket ofarlig smärtlindring som spikmatta, värme och yoga, har hittat en väg som sakta går framåt, blir de nästan arga. Migränlidande människor, som verkligen skulle tjäna på en kostomläggning vill inte ens höra ordet.
Däremot har ”Olydiga diabetiker” startat upp, och nått 400 medlemmar på lite över en månad. De finns också på facebook, och är ett härligt, ostyrigt men hjärtevarmt gäng som nu drar till sig nyblivna diabetiker och vanlig lchf:are. Nu får jag chansen att ”pay it forward” utifrån det jag har lärt mig det senaste året. Det är särskilt viktigt för de som alldeles nyss har fått typ2 diagnosen och är i chock, men genast har hittat lchf och är så beredda att lyssna. De får veta att de kan leva goda, friska liv och bli typ0, äta gott och bli mättare på ett skönare sätt. Så tack, Annika och alla ni här inne! Att ge hopp till människor är banne mig det finaste som finns.
Josef. Katten tog tre titt för att lösa. Sant som du säger att ett gott skratt förlänger livet.
The longer you live the sooner you blody well die
https://www.youtube.com/watch?v=ayMwnvs3jZ4
Jag bestämde mig ju aldrig för att sluta.. Som Ann Kristin var jag frisk och överviktig, rejält överviktig, trött men inga direkta krämpor. Vid julen 2006 bestämde jag mig för att (än en gång) försöka göra något åt min vikt, och hittade en bok om GI i bokhyllan. GI låter bra, tänkte jag, fullkorn och sånt, det är ju så jag gillar att äta (varför var jag då tjock? – nej, den frågan ställde jag mig aldrig). Va, får man inte äta bröd och potatis i början? Va, ska man äta fett?? Nåja fyra veckor ska jag väl klara på ren viljestyrka, för bröd och potatis går det ju inte att leva utan.
Inom fyra veckor hade jag hittat till Annikas blogg, och vidare till Kolhydrater ifokus. Jag hade insett att det gick att fortsätta äta så, jag märkte att jag mådde bättre efter ett tag, och bröd och potatis -ja, det var bara fullkomligt ointressant. Några större besvär hade jag inte av att byta kost; lite huvudvärk och lite trött kanske.
Annika Dahlqvist Skrev:
Glädjande att jag inte är ensam om att ha mindre god karaktär ibland – har inga som helst problem med att undvika ”onyttigheter” i affärer och liknande men det kan vara svårt att stå emot ”godiset” när det plockas fram i ett större sällskap,,,,
Å andra sidan så händer det så sällan – äter man bra mat till 98% så tror jag inte det gör så mycket att fuska lite ibland,,,
Min onödiga konsumtion av bröd uppgår totalt till ungefär 1 limpa, 2 hg lösgodis, 3 portioner potatis och 5 frukter om året – förr åt man betydligt mera per vecka,,,,
Blir mer och mer övertygad om att bra mat ger bättre mättnad med mindre portioner, bättre och dyrare mat blir alltså betydligt billigare totalt sett. Jag tror att överätning till stor del beror på att kroppen vill ha något den inte får och styr mättnaden därefter. Å andra sidan kan ju bättre råvaror ha en psykologisk inverkan av typen placebo,,,
Och efter att ha läst vad vinet innehåller så kanske det är dags att sluta med det oxå – jag har en teori om att rödvin verkar försurande på kroppen och att lederna ”kärvar” ihop av något i vissa viner?
I yngre dagar drack jag aldrig rödvin då det räckte med ett glas för att ge en rejäl huvudvärk dagen efter – däremot gick det bra efter att ha börjat med LCHF vilket jag tolkar som om det blev plats för mera ”gifter” i kroppen efter att ha uteslutit kolhydraterna och då kanske i första hand brödet,,,
Thomas Jansson Skrev:
Det där kan jag hålla med om! En pizza nersköljd med ett par glas rödvin gav tidigare värk i kroppen och sjukdomskänsla. De få gånger jag fuskat med denna blandning på senare tid har denna effekt uteblivit. Dessutom har känsligheten för alkohol blivit annorlunda och det är helt omöjligt att avgöra om jag tål det bättre eller sämre. I alla händelser har förbrukningen minskat vilket är positivt!
Hej! Jag har så svårt att få till det med att inte äta kolhydrater, äter en frukost på 4 ägg och 2msk smör, men sedan äter jag oftast vanligt igen till lunch och middag fast jag inte tänkt det. Låter säkert som att jag inte är seriös nog men för mig är det svårt att veta vad jag ska äta speciellt till kvällen. Blir lätt trött på kött av olika slag och förmår då inte äta det. Borde förståss lära mig mer om vilket protein som finns som inte bara är kött, gillar ju fisk. Ja jag tycker själv detta låter som gnäll och är väl det, jag vet att jag inte kan fortsätta äta kolhydrater då jag för det första går upp i vikt hela tiden. Men i övrigt är jag frisk trots avsaknad av sköldkörtel. Ni som skriver på denna sida är ju proffs och verkar inte ha problem att hålla er till LCHF men många är säkert som jag som vill men inte kommer igång på riktigt!
Hoppas på peppning och motivation.
@ Inger Margareta:
Jag kan bara råda dig att skaffa en bra lchf-kokbok, eller googla. Gillar du köttbullar, biffar, köttfärssås i olika former? Inga problem, förutom att du får laga dem själv. Till det äter man en rad av goda grönsaker, alla former av kål t ex. Riven blomkål, lätt förvälld, eller brysselkål, broccoli, råriven vitkål, eller kokt och stuvad med grädde.
Gratänger är superbra mat för oss som inte vill ha mycket kh. En fiskgratäng på torsk, spenat, Philadeplhiaost och crème fraîche, kryddor du gillar, in i ugnen. En annan variant på torskgratäng är med kokosmjölk, röd chili, kokosfett, lime och blomkål.
Spenatsoppa med rejält med grädde, och några ägghalvor och en ostbit till efterrätt, köttfärssoppa som görs precis som köttfärssås, med riven ost, lök, chili, vitlök och grädde…det finns hur mycket som helst. Jag gillar gratänger och soppor.
Ofta äter jag en god, fet korv och en ostbit till middag. Plockmat fungerar bra, med lite gurka och några små tomater.
@ Inger Margareta:
Intressant!
Jag visste inte att man kunde leva utan sin sköldkörtel.
Många, kanske de flesta av oss LCHF-are håller fast vid vår livsstil för att den gör att vi håller oss friska efter att först och främst ha blivit av med våra krämpor av olika slag även om en del sedan inte lyckats gå ned i vikt med så många kilo som de skulle önska. Att väga ordentligt över den norm som råder i vårt kroppsfixerade samhälle är dessutom ingen sjukdom för de är bland människor som väger ordentligt som man också hittar de friskaste människorna.
Det är bland de underviktiga, som modeller och filmstjärnor, man däremot hittar de flesta sjuka människorna och det är därför skamligt att man har lyckats skapa så sjuka kroppsideal. Anorexi är som bekant en dödlig sjukdom. Dessutom, att minska i vikt genom bantning, dvs. kalorirestriktion, är i sig själv sjukt, och då speciellt genom jo-jo bantning, och välkänt farligt för hälsan.
LCHF är faktiskt ingen bantningsmetod även om media oftast tar fasta på denna del av vår livsstil. LCHF är helt enkelt ett sätt att bli och sedan hålla sig frisk genom att man håller sig borta från det näringsämne – socker och kolhydrater vilket är samma sak egentligen – som många har blivit så sjuka, ja rent förgiftade av, i vårt samhälle. Många, troligen de flesta, LCHF-are blir förstås också av med många av sina oönskade kilon men inte alla.
Du har ju inga sjukdomar så du behöver egentligen inte bry dig så mycket. Så om du nu inte blir av med dina oönskade kilon och dessutom är frisk så kan du ju återgå till den normala livsstilen – det gör livet enklare socialt.
För mig blev det först GI-modellen några månader, och hade faktisk omställningsbesvär med huvudvärk, magen lite hur som helst, men piggare på dagarna och sov mindre på natten, vilket var egentligen därför jag började med kosttester.
När jag nu själv upplevt att kosten spelar stor roll för välmåendet, så blev det naturligt att även gå ett steg till, och då var det lchf som skulle provas, strikt naturligtvis, och märkte igen samma omställningsproblem som förut. Hälsofördelarna avlöste varandra så det var lätt att följa lchf.
Efter någon månad började kroppen bli alltmer känslig mot kolhydrater, så fort det fuskades med någon mat eller öl, blev mage och sömn betydligt sämre. Håller jag fast vid den strikta varianten så fungerar kroppen utan besvär. Har faktiskt slutat helt med öl och alkohol, det är trevligare att vakna utvilad och kreativ efter en natts lugn sömn.
Ett 15-tal olika krämpor och besvär har försvunnit, och ett besvärligt förmaksflimmer lyckades jag också bli av med i höst, med hjälp av ganska hård motion bla. Hjärtdoktorn pratade om pacemaker eller medicin, men han glömde den enklaste och billigaste och som sen botade orsaken.
Jag började med en ganska strikt LCHF för ca fyra år sedan och då klippte jag tvärt. Sedan dess har det varit en hel del famlande efter ”rätt” LCHF-kostval och därtill en hel del återfall, t ex under semestrar, storhelger och arbetets fredagsfika. Först sedan jag fick besked om oacceptabla kolesterolvärden i somras började jag med strikt LCHF utan undantag.
Redan kort efter det att jag började för fyra år sedan började jag gå ned i vikt. Uppblåstheten och gasbildningen försvann och sockersvackorna som jag drabbades av dagligen försvann eller uteblev helt. Dessutom var jag inte längre lika töstig som förut och förkylningarna, 3-4 per år) är borta. Jag tycker nog att pollenallergin är lindrigare också.
Dock blev jag segare, fick kramper i vaderna, darrningar i händerna och blev irritabel. Det var först efter att jag läste på om symptom vid magnesiumbrist som anade att det kunde vara orsaken. När jag sedan i somras började ta magnesiumtillskott (magnesiumcitrat), ca 350 mg per dag (ca 100% av RDI för män) fördelat över två till tre tillfällen, så försvann dessa symptom. Om jag glömmer att ta magnesiumet kommer symptomen tillbaka redan samma dag eller dagen efter. En halv dagsdos räcker inte. Vid en läkarundersökning i september fick jag sköterskan att begära kontroll av min magnesium- och kalcium-nivå. Bägge låg då inom ”referensintervallet” och jag mådde bra.
Jag spekulerar nu: Innan jag började med LCHF hade jag möjligen ibland dessa symtom fast inte lika uttalat och ofta. Det var först iom koständringen som det blev påtagligt och ohållbart.
* Är det svårare att få i sig tillräckligt med Magnesium när man slutat med t ex spannmålsmat? Jag tar 100% av RDI som kosttillskott. Det är ju ganska mycket tycker jag. Det verkar ju i stort sett saknas magnesium i det jag stoppar i mig…
* Är magnesiumbehovet individuellt?
* Jag åt under de första tre och ett halvt LCHF-åren mycket mjölkprodukter (kroppen förbrukar magnesium vid omhändertagandet av kalcium). Framförallt handlade det om youghurt. Jag har dragit ned på mjölkmaten sedan i somras men verkar ha fortsatt samma behov av magnesium.
Antar att jag bör berätta vad min kost i stort består av: Kött, fisk, ost, grädde, smör, bregott, grönsaker, youghurt ngn gång i veckan, cocosfett, nötter (jord och cashew), LCHF-brödliknande grejer med pofiber och mandelmjöl, vatten och rött vin tre ggr i veckan.
PS. Med D3-tillskott mår jag ännu bättre. DS.