BOK: Konsten att överleva i en övermedicinerad värld

Bok: Peter Gøtzsche har kommit med en ny bok: Konsten att överleva i en övermedicinerad värld.

I presentationstexten på Adlibrissidan listas:

Tio slutsatser ur Konsten att överleva i en övermedikaliserad värld

Digitala örontermometrar är inte tillförlitliga.
Hostmediciner fungerar inte.
Allmänna hälsokontroller gör mer skada än nytta.
Febernedsättande läkemedel är kontraproduktiva och minskar kroppens immunförsvar tiofalt.
Demensläkemedel fungerar inte.
Psykofarmaka har mycket dålig effekt på psykiska problem och gör stor skada.
Psykoterapi fungerar.
NSAID-preparat (mot inflammation och smärta) hör till de mest dödliga preparaten och tar livet av människor bland annat genom blödande magsår och hjärtattacker.
Mammografi-screening är skadlig och bör avskaffas.
Alternativmedicinska behandlingar som akupunktur, reflexologi och healing fungerar inte.

Spännande bok.
Min kommentar till listan: Psykoterapi kan fungera om det är en bra metod, och en bra terapeut.
Vissa psykofarmaka kan ha en positiv effekt vid vissa psykiska sjukdomar.
Vissa alternativmedicinska behandlingar kan fungera.

Jag ser i Läkartidningen en artikel om att Gøtzsche även förlorat sitt chefsskap för Nordiska Cochrane. Men han hävdar själv att Internationella Cochrane inte har befogenheten att avsätta honom från Nordiska Cochrane. Sista ordet är kanske inte sagt.

 

Comments

  1. 1

    Beställt Götzsches bok, ska bli intressant att läsa vad han har att säga.

  2. 2

    Läs – Konsten att överleva i en överamedicinerad värld!

    Peter C. Götzsche är en av mina hjältar – alltid på patienternas sida!

    Det här är en lättläst bok. På vissa ställen skrattade jag högt fast han skriver om allvarliga saker som alltför få känner till.

    Han berättar bl.a. om sina egna upplevelser av sjukvården t.ex.när han drabbades av malaria efter ett bersök i Kenya.

    Det fick mig att tänka på en förtvivlad väninna som hade varit på Afrika-besök för några år sedan.
    Hon ringde mig för hon hade problem med magen, hade besökt samme läkare på hälsocentralen ett flertal gånger och han bara fortsatte att skriva ut omeprazol (kanske hette Losec på den tiden) utan att hon blev bättre. Till slut sa han – hur har Du det med man och barn (underförstått det var nog där problemet låg) ? Det var på den tiden när det inte var så lätt att byta läkare.

    Till slut ringde hon till en kompis i ”storstan” (läkare) som genast sa – uppsök IInfektion omedelbart. Jag tror att Du har den allvarligaste formen av malaria. Den som kallas för fallciparum. X följde hennes råd och det visade sig att hon hade helt rätt. X blev inlagd omedelbart och fick vara kvar en längre tid.
    Läkaren på hälsocentralen visste mycket väl att X hade vairit på besök i Afrika.

    Peter C. Götzsche framhåller att man skall tänka på att även läkre kan ha fel och att man skall gå på sin magkänsla – inte sitta still i båten utan agera. Jag håller merd honom.

  3. 3

    Läs – Konsten att överleva i en överamedicinerad värld
    och även
    Too many pills av James Le Fanu

    Jag har väl kommit halvvägs i Götzsches bok och uppskattar det jag läst hittills. Jag tycker den är ett bra komplement till den skotske läkaren James Le Fanus bok – Too many pills (båda från 2018).
    Den sistnämnda finns, tyvärr, bara på engelska.

    Båda anser att förändringar måste komma från patienter/närstående som börjar söka information, läsa böcker, bilda sig en egen uppfattning, vågar stå för dem samt ställa kritiska frågor. Inte bara svälja allt.

    James Le Fanu, som är i 70-årsåldern, arbetade som allmänläkare men hade samtidigt en frågespalt i en av Englands största tidningar under tio år. Boken är full av patientberättelser om t.ex. statiner (blodfettsänkande mediciner som simvastatin, atorvastatin osv). Han tar också upp de faktiska för- och nackdelarna med de vanligast förekommande medicinerna hos medelålders- och äldre.

    Hoppas att något förlag översätter den.

  4. 4

    Känslomässig smärta (kapitel 8)
    Nu har jag kommit till kapitel 8 i Götzsches bok..

    I morse sände Sveriges Radio Ekot ett kort inslag om självmordsbenägna som ringer till 112.

    ”Alltfler ringer till 112 och säger att de tänker ta livet av sig, rapporterar Sveriges radio Ekot. För tre år sedan var antalet samtal där inringaren mådde psykiskt dåligt och var självmordsbenägen mellan 5 000 och 6 000 per år. Nu räknar SOS Alarm med att siffran kommer att nå 8 000 i år.”
    (Källa: https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/7lvPL4/samtal-om-sjalvmord-till-112-okar)

    I början av kapitel 8 skriver Peter Götzsche : ”Psykiatri är en folkhälsokatastrof på grund av omfattande läkemedelsanvändning och tvångsvård. Psykiatri är mig veterligen den enda medicinska specialitet som gör större skada än nytta.”

    För cirka 15 år sedan drogades min gamla pappa med neuroleptikan Mallorol (psykosmedicin) under en s.k. ”avlastningsvecka” på ett äldreboende. Så fort som jag såg honom insåg jag att det handlade om drogning. Han kunde inte längre stå på benen, hans ansikte var som en mask, han dreglade, hans röst var så svag att det var omöjligt att höra/förstå vad han försökte säga, han hade ett stort blåmärke vid ena tinningen och hans sprillans nya glasögon (var perfekta veckan innan) fungerade inte längre. Jag blev både arg och ledsen och det här blev startpunkten för mitt ”lärande” om vården, om läkemedel etc.
    Utan Internet och alla de böcker jag fann där hade det varit omöjligt.

    Jag insåg att pappas fall bara var toppen av ett isberg.

    Ingen i familjen kände till Mallorol och det gavs varken muntlig eller skriftlig information. Jag hittade en extra dosett och på baksidan stod det bl.a. Mallorol. Vilken tur att jag just hade fått Internet-uppkoppling! Jag upptäckte att medicinen redan var indragen i England på grund av bl.a. allvarliga hjärtbiverkningar. I Sverige fick Mallorol förskrivas ytterligare ett år. När den väl drogs in var det tyst – tyst. Nu skall vi inte tro att drogning av den här typen upphört. Det är bara det att medicinerna har andra namn!

    I samband med pappas drogning upptäckte jag amerikanske Peter R. Breggins böcker bl.a. TOXIC PSYCHIATRY (1991) Det är bara en i raden av Breggins många böcker. Jag vill rekommendera en av senare datum och som översatts till svenska – ATT SLUTA MED PSYKOFARMAKA.

    Peter Götzsche har också inspirerats av Peter Breggin.

  5. 5
    XMargareta says:

    # Bokmal
    Tack för info.

  6. 6

    Opiater – pappa

    Peter Götzsche tar upp olika typer av mediciner som används vid värk och smärta. Han nämner t.ex. tramadol (=substansnamn, produktnamn = Tradolan). Det fick mig att återigen tänka på pappa.

    Pqppa led av mycket besvärande huvudvärk. Han fick prova olika mediciner men blev inte bättre. Diagnoserna växlade men det var aldrig någon som tänkte tanken att huvudvärken kanske kunde vara en biverkan av någon/några av hans övriga mediciner som förnyades slentrianmsässigt år efter år. Det här var före Internet.

    Pappa ville kontakta en professor i Göreborg som han hade sett på TV och jag hjälpte till att skriva brev. Jag berättade om pappas huvudvärk, hur den yttrade sig, hur länge han hade haft den och hur ofta. Sedan berättade jag vilka mediciner han stod på och undrade om professorn hade några förslag. Vi skickade också med en kopia av en hjärnröntgen (datortomografi eller magnetröntgen).

    Professorn skrev ett mycket vänligt svar. Han hade aldrig sett en så fin hjärna hos någon i pappas ålder och kom med förslaget att pappa kanske skulle kunna prova Tradolan!
    Jag övertalade pappa att inte följa professorns råd eftersom jag hade hört talas om risken att bli beroende och att det var mycket svårt att avsluta behandlingen.

    I stället provade pappa TENS (transkutan nervstimulering – googla). Jag blev tipsad av en sjukgymnast som berättade att landstinget brukade låna ut en sådan apparat om man hade remiss..Den tog inte bort huvudvärken, men lindrade den under några timmar, och den hade inga biverkningar.

    Här citerar jag några rader ur PG:s bok (sidan 228).
    Liknande bedrägerier har förekommit när det gäller tramadol, ett annat preparat som användes flitigt. Den första annonsen i Danish Medical Journal presenterade läkemedlet så här: ”Äntligen kommer ett högeffektivt smärtlindrande preparat med låg risk för beroende”
    Medlet påstods vara minimalt vanebildande.

    P.S. Vet inte vad Peter Götsche har för åsikt om TENS. Däremot tar han upp en hel del ”alternativa” metoder längre fram i boken.

  7. 7

    Demensläkemedel – pappa

    I kommentar nr 4 berättade jag om pappas drogning med Mallorol under en s.k. avlastningsvecka.
    Det jag inte berättade då var att pappa även ställdes på en s.k. ”bromsmedicin” för demens – Aricept – trots att han var över 90 år och hade 12-15 mediciner sedan tidigare.

    Redan i Fass (www.fass.se) upptäckte jag rader av biverkningar och att Aricept inte skulle ges vid fem tillstånd. Pappa hade samtliga. Jag sökte vidare och upptäckte utländska artiklar (förmodligen från USA, England och Kanada) där man ifrågasatte effekten. (ingen rök utan eld!).

    Jag kontaktade förskrivande läkare och bad om totalt stopp för de två nytillkomna medicinerna och en omfattande läkemedelsgenomgång av resten. Det blev stopp för Aricept, inte för Mallorol, och det belv aldrig någon läkemedelsgenomgång.!

    Jag prenumererar på PRESCRIRES engelska nyhetsbrev som kommer en gång i månaden och är gratis. . I juni 2018 skrev de om dessa s.k. ”bromsmediciner:”. De kommer inte att skrivas ut i Frankrike fr.o.m. 1 augusti 2018. Riskerna överstiger den lilla och övergående nyttan.
    http://english.prescrire.org/en/81/168/55126/0/NewsDetails.aspx

    Jag citerar några rader från början av Prescrires nyhetsbrev .
    ”Drugs for Alzheimer’s disease: finally delisted in France!
    The drugs available in mid-2018 for Alzheimer’s disease have only minimal and transient efficacy. They have disproportionate, serious and sometimes fatal adverse effects. It is better to avoid them and to focus instead on reorganising the patient’s daily life, keeping him or her active, and providing support and help for caregivers and family members.”

    Vad skriver då Peter Götzsche.under rubriken ”Demensläkemedel”.
    ”Ta inte sådana! De fungerar inte. De försumbara effekter som har kunnat idenfifieras i branschsponsrade, placebokontrollerade försök enligt någon graderad skala kan lätt ha uppstått på grund av bristande blindning, eftersom läkemedlen har tydliga biverkningar. ”
    .
    Längre ned i texten skriver Peter Götzsche…
    ” En av de populäraste demensläkemedlen är donezapil (Aricept). Dess vanligase biverkningar är illamående, diarre, sömnstörningar, kräkningar, muskelkramper, trötthet och aptitlöshet. Det är inte precis vad vi önskar en äldre persoin som redan har svårt att sova, är trött,och inte har god aptit. Listan över vanliga skador – som Pfizer kallar biverkningnar i sin produktinformation om Aricept – är mycket lång.”

  8. 8

    Geriatrik för sjuksköterskor

    I samband med pappas drogning blev jag en ännu flitigare besökare på biblioteket.
    Jag upptäckte boken ”Geriatrik för sjuksköterskor” (tror inte den ges ut längre). och under rubriken ”Råd vid läkemedelsbehandling hos äldre” fann jag nedanstående kloka råd som jag varken då eller nu sett tillämpas.

    ”..Behöver sjukdomen eller symptomen behandlas? Är läkemedel bästa alternativet?

    Uppvägs risken för biverkningar av den eventuella behandlingsvinsten?

    Sätt om möjligt bara in eller ut ett läkemedel åt gången för att kunna bedöma effekten av medicinändringen!

    Beakta alltid att äldre kan ha en starkt nedsatt njurfunktion och avpassa dosen därefter!

    Följ regeln: ”start slow och go slow” !

    Tidsbegränsa behandlingen. Ange helst ett datum när behandlingen skall upphöra!

    Försök alltid minimera antalet läkemedel!

    Ge muntlig och skriftlig instruktion. ” Slut citat

    Pappas fall var bara ”toppen av ett isberg” och det har inte blivit bättre !

  9. 9
    XMargareta says:

    Inför min eget oundvikliga åldrande skulle ja vilja, medan jag har tillräckliga sinnesgåvor, kunna försäkra mig om, att inte bli tillförd några som helst mediciner, förutom smärtstillande i slutskedet och då inte i för stor mängd.

    1. Hur gör man sådant? Kan man skriva ett intyg?
    2. Är det någon som kan se något ovist i min åsikt. I så fall vill jag gärna ta del av det, för att kunna bedöma om jag vill ta rådet i fråga.

  10. 10

    DO YOU REALLY NEED THAT PILL?

    Jag tycker om Götzsches bok, men tror att det är bra att läsa fler böcker för att försöka bilda sig en egen uppfattning. Jag ha tidigare nämnt James Le Fanus bok – Too many pills.
    Nu håller jag på med ”Do you really need that pill? (2018) av Jennifer Jacobs.
    Jag har inte läst hela boken. Nedanstående är från bokens innehållsförteckning.

    Del 1 . Hur man definierar problemen
    Kapitel 1 = Riskerna med att ta för många läkemedel
    Kapitel 2 = Varför tar vi så många piller

    Del 2 – Sju olika sjukdomar och läkemedlen som Du kanske inte behöver
    Kapitel 3 = Högt kolesterol och hjärtsjukdom
    Kapitel 4 = Osteoporos
    Kapitel 5 = ”Acid Reflux Disease”
    Kapitel 6 = Depression
    Kapitel 7= Kronisk värk i rygg och nacke samt artros
    Kapitel 8 = Hög blodtryck
    Kapitel 9 = Diabetes-2

    Del 3
    Kapitel 10 = Att samtala med Din läkare
    Kapitel 11 = Att göra hälsosamma livsstilsförändringar
    Kapitel 12 = Alternativa terapier

    Sammanfattning, rekommenderad läsning, noter, ”acknowledgements”, index och författaruppifter

    Boken har ett ”behändigt” format, texten är stor och radavståndet 1,5. Den innehåller även en del patientberättelsr. Jennifer Jacobs utgår från amerikanska förhållanden men jag känner igen det mesta. Det behövs böcker på svenska, och om svenska förhålladen, men av olika svårighetsgrad. Den här boken skulle många kunna ta till sig om den vore på svenska, t.o.m. min gamla mamma. .

    Be biblioteken ta hem dessa kritiska böcker. Jag tror inte att de kommer att göra det frivilligt!

    Tänk om pensionärsföreningarna vågade engagera sig för att minska förbrukningen av läkemedel. De har visserligen drivit kampanjen – Koll på Läkemedel – men det ger bara en kortvarig och ytlig förändring. PRO och SPF har, dessutom, haft samarbete med en stor vaccintillverkare. Då gällde det att ”puffa för” utökad vaccinering för äldre.

    Statliga apotek har haft flera samarbeten med industrin. bl.a. ett som handllade om diabetes-2.
    Landstingen är inte ”sämre”. För några år sedan hade några landsting samarbete med läkemedelsbolaget Pfizer. Då gällde det att se till att patienterna ”skötte sigt” – tog sina mediciner osv.Jo, man skulle också ta upp rökning. Projektet kallades ”Varje dag räknas”.
    Genom att läsa t.ex. Götzsches ”Konsten att överleva i en övermedicinerad värld” och de andra böckerna (finns många fler) skulle man börja få en mer kritisk hållning.

Speak Your Mind

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.