Vetenskapliga rön till salu

Artikel av Jason Fung.

Vetenskapliga studier som visar att ett preparat är nyttigt är vanligen bekostat av producenten. Forskarna hävdar att de har en hög integritet och inte låter sig påverkas av det företag som bekostat forskningsprojektet, men resultaten talar för sig själv.

Tex ALLHAT-studien som var offentligt bekostad, visade att statinmedicin (blodfettsänkare) inte förlängde livet för försökspersonerna. Den studien nämns inte i referenslistorna efteråt. Den är helt bortglömd.
I de efterföljande forskningsprojekten nämns bara de industribekostade studierna, som visar positiva resultat för statiner.

Forskarna är alltså lojala till de läkemedelsproducenter som betalar dem och deras forskning.

Jason tycker att det är bättre med ingen forskning alls än den som är bekostad av läkemedelsproducent.
Men eftersom forskningsfusk i slutänden ändå betalas av befolkningen, via både pengar och förlorad hälsa, vore det ju bättre att forskningen redan från början betalades av skattemedel, oberoende från industrin.

 

Comments

  1. 1
    sten bjorsell säger

    En mycket intressant artikel. Den är så oerhört viktig att den borde översättas och publiceras i åtminstone alla läkartidningar i Norden.
    Runt 1980 bedrevs en kampanj, till synes av angelägna forskare, att forskningen skulle var mer industrianknuten. Argumenten som framfördes var att forskarna istället för att ”spendera tid på grundforskning i sina elfenbenstorn med osäkra frantidsutsikter” borde samverka med industrin. Då skulle forskarna bli oberoende från staten genom att universiteten kunde sälja sin forskning till industrin. Lät som sunda argument. Mycket av diskussionen fördes i Ny Teknik kommer jag ihåg.
    Och resultaten blev utmårkta när det gällde att få fram ny teknik, nya material etc., som sedan kunde provas och jämföras med andra material för att se vad de ny passade bäst, etc..

    Men med forskning om konsumentprodukter som mat och läkemedel gick det annorlunda till. Här är det vanligen inte fråga om att ta fram nya produkter, istället att utvärdera dem, vilket vi nu vet hur det gick med efter att ha läst Jasons artikel. Och, dessvärre, är resultaten är inte menade som kunskap utan endast för reklamändamål, och vanligen opålitliga, som Jason demonstrerat. Och universiteten som idag i högre utstaräckning ej är ”beroende av staten” är numera mer eller mindre förslavade av läkemedelsindustrin eftersom de inte klarar sig utan dess pengar. De kan gå ut till flera universitet och ebrjuda studiefinansiering för och förhandla ”allt” bakom lykta dörrar. Dessa ”oberoende” studier används senare dels som reklammaterial till läkare och allmänhet, dels som underlag för läkemedelsgodkännade, även i detta godtrogna land, och listan på fusk kan göras mycket längre.
    Oberoende forskning fanns det alltså betydligt mer av förr, på den tiden bristsjukdomar fortfarande kunde påvisas och åtgärdas utan mediciner.
    Universiteten borde kunna återfinasieras av staten eftersom nettokostnade då blir mindre. Ta bara bort onödiga statiner från statskassan, enligt den oberoende rapporten som Jason skrev om, så kan alla universitet i landet finansieras som aldrig förr!
    Dom kunde då, bortsett från att ge offerter till läkemedelsverket för äkta oberoende studier på nya läkemedel, fortsätta att studera bl.a bristsjukdomarna beroende på vitaminer, som tydligen avstannade runt 1930 i USA, och ersätta de ofta löjliga RDA-nivåerna med optimala nivåer, genom nya statsfinansierade kliniska försök.
    Nedan några av de viktigaste.
    Vitanmin D: Rakit, rickets, mjuknad benstomme i barn och ihopsjunkning av äldre. Immunsystem?
    Vitamin C: Skörbjugg, men även en viktig anledning til benskörhet, osteoporosis, inflammationer.
    Vitamin A: Nattblindhet, torrt skinn,acne, halsinfektioner, sårläkning
    Vitamin B1, Beriberi. Illamående, trötthet,(CFS?), Irritation, depression,muskelvärk, etc.
    Vitamin B3: Pellagra psykos, snabbt rödbränd av solsken, apati, trötthet, depression. Bipolaritet och samband med andra mentala sjukdomar har även hävdats.

    m.m. Samt naturligtvis börja finansiera oberoende kostforskning och viktig forsknng på vilka vitaminer och mineraler vår mat innehåller och vad den kan innehålla och samhörande effekter.

  2. 2
    Johan Vestlund säger

    Bra beskrivet om hur vi har ett samhällsproblem idag. Även bra beskrivet av Sten i kommentaren ovanför om hur det egentligen borde vara. Frågan är: hur tar vi oss till slutläget? Kommersiella intressen propagerar för status quo och politiken fungerar som en vindflöjel.

  3. 3
    olleh holmqvist säger

    två berättelser från verkligheten:
    1. Inom köttindustrin, där jag jobbade hade vi anledning att tro att selenberikat foder till grisar – för grisarnas skull – därtill medfödde bättre selenhalt i köttet. Testade själva och fann att ja. Vi sökte då pengar att söka, fick halvfinanssering, gjord om tillsammans med uninversitetsinst och publicerade.
    Om våra egna resultat varit ogynnsamma hade vi inte gått vidare. Fusk? Oetiskt?
    Jag lovar er att mkt går till så där.

    t ex 2
    En holländare,, stor stöt för ett par årtionden sedan fick motsvarande i uppdrag från Unilever. Det gällde transfett i margarin. Jag utgår att resursstarka Unilever själva först testat – men –
    den här universitetsprofessorn fick inte samma gynnsamma resultat. Men begrep inte bättre än att gå ut och publicera,
    vilket blev lyftet för transfettkritiken. Han kallades upp till Unilever och de ”samtalade”. Därefter,
    vid dragningar, tonade han hela tiden ned betydelsen av sina egna resultat.

    Det här leder till den etiska frågan: Om industrin tycker sig ha anledning att tro att här har vi något
    som vi tror är bra, är det då fel av Industria att gå Academia och be dem testa ?

    Uppenbarligen har systemet ballat ur. Det är inte industrins fel, de har bara hävdat sina intressen så lagligt det går. Felet är hos de vetenskapliga tidskrifterna och våra nationella myndigheter och våra folkvalda, som inte hållit emot. En dellösning : När industrin helt eller delvis finansierar: lägg
    på finansieringen en avgift som går till ett verkligt obereonde, statligt institut för t ex biverklningar.

  4. 4

Speak Your Mind

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Upptäck mer från Annika Dahlqvists LCHF-blogg

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa