D-vitamin i gös

Olle Holmqvist har skickat ett gästinlägg:

Fusen heter det på norsk, craving ungefär på engelsk, Sugen på svensk. Man blir sugen ibland på något specifikt att äta. Vi ska vara glada över den där förmågan. Den ledde våra förfäder rätt, till sådan föda som tillhandahöll sådant som vi inte visste vad det var eller att det fanns. Vitaminer, mineralämnen, nyttiga fetter. De kom inbäddade med en massa annat ätligt. Vissa proteiner, fetter och lite av vissa kolhydrater. Denna naturens egen blandning, cocktail skulle vi kanske säga idag, just på den blev vi sugna. Bra det ! Vi fick i oss det våra kroppar behövde, utan att veta att det fanns något som hette näringsinnehåll. Två kemikalier kom dock i ren form. Vatten – kroppen har en fantastiskt förmåga att signalera brist. Vi har t o m ett ord: törst. Utan att ha undersökt saken vågar jag lova att ordet finns på alla språk. Vi har stark signal, fast kanske inte lika stark, för överskott av vätska i kroppen, som också föreslår åtgärd. Liknande för salt som vi dock brukar tillföra till någon maträtt. ”Smakar inte utan salt”, och för mycket – oätligt. Men för alla andra nyttokemikalier vi behöver gäller: vi klarar behovet och balansen genom suget. Tack suget ! Men även här kan det bli för ensidigt, kroppen protesterar.

D-vitamin är en våra intressantare vitaminer. Det hävdas vi i bleka Norden får för lite från solen och D-brist är vanlig och farlig. D kan därtill fås från födan och sedan någon generation tillbaka som ren kemikalie – tillskott. För syntes av D i solad hy krävs viss vinkel, mer än 45 grader. Konkret skuggan av din kropp i sin fulla längd skall vara kortare än din kropp som den är.  Jag skrev en gång till SMHI, frågade om lite basfakta för hur betydelsefullt sol-D kunde vara. Svaret här (2 apr 2013, 60 grader är Mälaren)

 

”Hej!
Om man ställer kravet att solen under minst en timme per dygn legat på minst 45 graders altitud, så kan man approximativt säga att detta på 60 graders latitud sker från 21 maj till 21 juli, dvs plus minus en månad räknat från sommarsolståndet. Vi kan ytterligare approximera och säga att det är månaderna juni och juli som är intressanta.

Hur många solskenstimmar vi sedan brukar ha i juni och juli beror inte bara på latituden utan också på vilken ort det gäller (longituden). Här finns bra statistik på detta:

https://data.smhi.se/met/climate/time_series/month/vov_pdf/SMHI_vov_precipitation_sunshine_jun12.pdf

https://data.smhi.se/met/climate/time_series/month/vov_pdf/SMHI_vov_precipitation_sunshine_jul12.pdf

Med vänlig hälsning
Hans Bengtsson, SMHI”

Det krävs alltså en hel del kalkylering för att vara mer precis. Hur som, sol-D lär bildas i enorma mängder vid solpålysning. Vidare stängs syntes av efter ca 20 minuter. Budskap: Evolutionen som talar: Hit men inte längre ! Det kan vara farligt – hudcancer. Naturens egen spärr mot överdosering. Vet inte vad som gäller dagen efter. Pallar kroppen då 20 min till ? Svar nej – gissar jag.

Det andra sättet är via maten. Här kommer suget. Vi ”längtar” som min mormor skulle ha sagt, efter sådant som vissa fiskar eller kantareller.

https://www.livsmedelsverket.se/livsmedel-och-innehall/naringsamne/vitaminer-och-antioxidanter/vitamin-d

I en klass för sig står som vi ser abborre och gös och sannolikt också gärs, de tre abborrfiskarna som finns i Sverige, Gärs fiskas lite men skulle kanske kunna odlas, huvudet bort och urtagning, och kanske mekanisk kött-benseparering och en D-rik fiskfärs ! Går möjligen inte pga gärsen är kannibal (?).

Hur som,  gös är en insjöfisk från våra stora sjöar samt kustbandet och yrkesfiskas med långrev –  mete. Dyr i fiskdisken 3 – 400 kr kilot. Om jag räknat rätt räcker en portion om 150 g  till 80% av veckans behov. Kostnad ca 50 kr för fiskfikén. Resterande 20 % antar jag kommer från annat:  sedan sommaren lagrat sol-D och från annan mat. En investering på ca 50 kr/vecka bör alltså garantera din D-status året runt. Obs, de flesta fiskdiskar har för det mesta inte gösfile, men såvitt jag vet, alla tar hem!

Det finns massor med recept på nätet. Mitt tips stek i mycket smör ”smörkoka” några minuter på varje sida.

Blanda smöret med Creme Fraiche 34 %, det blir såsbas det!  Krydda efter egen erfarenhet och fantasi

Dijonsenap, men inte för mycket, pepparot detsamma, gräslök – förslagen blir många. Dock som sagt passa er så att du inte kryddar såsen för stark.

Här brev från mågämnet Anders som är en skicklig kock:

Kan läggas in i ugn.
200 C i ugn i 15 minuter.

 

BRYNT SMÖR: Ingredienser: smör. (du kan också köpa ngn färsk ört om du vill till exempel salvia och ha i)

Så här gör du

  1. Smält smöret på ganska hög värme i en kastrull. Låt smöret bubbla upp ordentligt. Sväng runt kastrullen några gånger så att värmen fördelas jämnt.
  2. Håll nu ordentlig koll på smöret, efter cirka 2 minuter börjar det färgas gyllenbrunt, sen blir smöret ”stilla” och börjar dofta nötigt. Nu gäller det att dra av kastrullen från värmen, så inte smöret blir bränt.
  3. Använd en sked och ta bort skummet från ytan på smöret. Häll sedan direkt upp det brynta smöret i en kanna utan att bottensatsen kommer med. Servera genast.

Abborrfilé duger det också. Har skrivit till Riksmuseum som har expertis på i princip alla djur, åtminstone så att de själva kan kontakta ngn. Fråga varför har just gös & abborre (& gärs) så höga halter D. Vilken fysiologisk funktion ?  Ännu inte fått svar.

D på detta sätt kommer dels i naturlig ”cocktail”, dels lite utdraget över tiden. Det tar åtminstone några minuter innan allt konsumerats fvb > upptag i tarmen.

Det tredje alternativet är piller, tillskott. Har läst att mer än varannan svensk tillskottar och eftersom just D verkar upplevas som mycket ”bristigt” kan man ju tro att D tas det mycket av. Här blir det ju också en liten procedur. Man utför faktiskt en fysisk handling, dvs något verkligt. Ock kostnaden blir, om jag räknat rätt 7 kr per vecka mot 50 för gösfilé. Hur som, en 50-lapp kan det ju vara värt att pröva. Så får var och en betygsätta den egna smakupplevelsen.

Lugna och avkopplade och lagom hungriga och med goda vänner i ljumma sommarkvällen, pröva och njut!

Olle H

Comments

  1. 1

    Tack för det fina inlägget. Mycket upplysande och trevligt!

  2. 2

    Tack kicki
    ”mindre än 45 grader” andra stycket felskrivet. skall vara ”mer än”. framgår av fortsättningen
    men förvirrar ända. ber om ursäkt.
    0

  3. 3
    Margareta Lundstrom Göteborg säger

    Tack för det genomkloka inlägget. Fick mig att fundera.
    Det är ju så självklart egentligen. Vi äter det som vi behöver och vi lär oss vad vi mår bra av. Så har väl djuret människan fungerat i alla tider tills vi fick Livsmedelsverk, reklam och matindustri. Resultatet ser vi.
    Varje djurart har sin egen specifika föda, det går inte att ändra på utan konsekvenser. Vist ordnat kanske för att vi inte skall konkurrera om födan.

  4. 4

    Men frågan är om insjöfisk eller kustnära fisk som gös är så nyttig, med tanke på kvicksilver.
    Livsmedelsverket varnar för det.
    Är det någon som vet?

  5. 5

    Konsumenternas oro – i det här fallet för insjöfisk, är en verklighet att beakta. Allt är inte alarmism.

    SLV:s råd till gravida;
    ”Ät högst 2-3 gånger per år sammanlagt av följande sorter. De kan innehålla kvicksilver. Aborre, gädda, gös.

    Kvicksilver tas upp efter metylering som metylkvicksilver, vilket är fettlösligt, och anses kunna påverka fostrets nervutveckllng. Däremot inte färdigbildade nerver, dvs för fullvuxna, om jag fattat rätt. Gös är en mycket fettmager fisk. Gädda innehåller 1,1 % fett enl en källa, 0,5 enligt en annan. gös = 0,2 % fett (https://matkalkyl.se/se-gos.php).
    Halter kvicksilver mg/kg – gös/gädda medel: 0,1/0,2, max 0,2/0,8 (mg/kg = miljondels gram) (https://www.livsmedelsverket.se/globalassets/rapporter/2014/fisk-och-skaldjur-metaller-i-livsmedel—fyra-decenniers-analyser-rapport-25-2014)
    Obs att maxvärdet är 4 ggr högre i gädda som det ofta talas om.

    Tja, var och en får googla och se vad som varnas för och hur. Själv äter jag 250 g gös per vecka
    utan minsta oro. Och undviker kollhydrater, men det är en annan historia.

    .

    Fetthalter i strömming och feta laxfiskar har 10 % eller mer.

    ös

    https://www.livsmedelsverket.se/globalassets/rapporter/2014/fisk-och-skaldjur-metaller-i-livsmedel—fyra-decenniers-analyser-rapport-25-2014

    5-10% fett i strömming, 10-20% i sill. Röding är en fisk med lika högt näringsvärde som lax, dvs ca 13% fett Gäddan är en betydande matfisk. Proteinhalten är ungefär 18%. Gäddan räknas till de magra fiskarna. Fetthalten är mycket låg, mindre än 0,5%
    https://www.fiskbasen.se/naringsvarde1.html

  6. 6
    XMargareta säger

    Intressant är också begreppet behov i detta sammanhang.

    Ex: Har man druckit alltför mycket alkohol, så får man bl.a. B1-vitaminbrist.
    Delirium Tremens kan bli resultatet, vilket kan lindras med B1viamin.

    B1-vitamin går också åt lite mer om man dricker mycket kaffe, tar diuretika osv.
    Många vattenlösliga ämnen försvinner då i större utsträckning tex Kalium och Magnesium. Då kan det bli brister.

    Våra vitfåglar i Östersjön bl.a. får sådana symptom och de blir bra om de får spruta med B- 1-vitamin. Det finns naturligtvis en orsak i miljön.
    Antalet vitfåglar har gått ner med massor av procent och man förmodar, att B1- vitamin är en huvudorsak.
    Man forskar på detta. Antingen är maten B1-vitaminfattig, eller finns miljögifter, som gör att B1 går åt, eller att B1-vitaminbildning hindras.

    Nedan följer några exempel på konstaterade och i några fall förmodade samband.
    Dikumarol ( Waran i princip.) inaktiverar vitamin A.
    Penicillin ökar behovet av vitamin B6.
    Mycket unga människor, som får Tetracyclin kan ibland utveckla gulfärgade tänder, som enligt en undersökning kan förhindras med vitamin E.
    Streptomycin förhindrar upptag av Mangan, vilket ingår i många vitala enzymsystem och det kan därför orsaka en rad besvär bl.a. förlamning, dövhet, blindhet. Detta sägs kunna förhindras med tillskott av Mangan.

    Andra exempel. Om man ersätter komjölk med sojamjölk kan följande inträffa.
    B1 och B2- vitaminbrist, Calciumbrist, Jod, Sojamjölk innehåller inte så mycket av aminosyrorna metionin och cystin och det blir därför inte så bra tillväxt av värdefulla tarmbakterier.

    Så om vi levde i den bästa av världar: Inga miljögifter, perfekta jordar, bra balanserad kost och förstås inte blev så gamla( och kanske var genetiskt lika), så kanske man kunde tala om ”tillräckligt.” Jag är inte säker på att man kan det. Särskilt inte som det går att se fördelar i undersökningar när man ökar intag av olika vitaminer och mineraler.

  7. 7
    XMargareta säger

    Till Olle Holmqvist

    Även jag vill tacka för receptet.
    Det hampar sig så, att jag skall ha Gös till middag.

  8. 8

    XM !
    Zanderofiler – det är vi det. Det finns massor med recept på nätet. Om kemin finns mkt att tycka.
    Det goda sägs inte så ofta. Under 1800-talet utvecklades industrikemikalierna tvål och såpa.
    De, tillsammans med trångboddheten bort – ett barn en säng – och annat extramedicinalt, utrotade näst intill all spädbarnsdödligheten i Väst 1870-1950. Papper brukbart i tryckpressar, fanns först, och sedan kunde tryckpressen uppfinnas, ensidig 1800, tvåsidig 1809. Så kom Hjerta med Aftonbladet.

    Men, visst ingen av kemikalie uppkommen kroppspåverkan – utan biverkan. Nu när vi vet, sedan några få generationer var så många mikronutrienter har sin naturliga hemort. Den ”cocktail” vari de prövats av Evolutionen. Vi har begåvats med navigationskort med näringsbristens grynnor liksom pålastningar. Min evolutionsbiologiska övertygelse lyder att vi kan, och – bör – söka de naturliga pålastningarna.

    För egen del: en blodgrape varje dag (C), 200 g gös eller abborre ev. dubbelt av mindrehaltig fisk per v, samt 2 x 250-300 gr lever per v.

    XM ! berätta gärna smakupplevelsen !

    https://c8.alamy.com/comp/BKCG60/pike-perch-zander-lucioperca-lucioperca-in-motion-drawing-BKCG60.jpg

  9. 9
    XMargareta säger

    Olle Holmqvist.

    Allt var jättegott. Gös är mycket läckert.
    Väl så gott tycker jag det är att upprepade gånger lägga rejäla smörklickar på den varma fisken och sedan spisa bit för bit med halvsmält smör.

    Hur mycket D-vitamin per dag har du räknat ut som tillräckligt?

  10. 10
    XMargareta säger

    8 Olle Holmqvist

    Jag önskat veta vilken mängd D-vitamin du använt i ditt ursprungliga inlägg.

    Du skriver ” tillräckligt”… ” om du räknat rätt.”

    Tacksam om du upplyser om det.

  11. 11

    https://www.livsmedelsverket.se/livsmedel-och-innehall/naringsamne/vitaminer-och-antioxidanter/vitamin-d

    Om 125 g ger 420 % av dagsbehovet, bör 150 g ca 80 % av veckobehovet, och mer än en gång per vecka vill vi kanske inte äta.

    Bättre ”grundfisk” än gös finns, kanske ? Alla såsvarianter, uppvärmd smörklick under måltidens gång ! utmärkt idé för oss som gillar smör !

    Zoologen Bertil Borg, Stockholms univ. är satt på frågan varför gös,abbore o sannolikt gärs har dubbla halter, mot de näst bästa. Möjligt att ingen vet evolutionsbiologiskt.

    Jag är kolossalt skrytigt belåten med att på Annikas eminenta sida ha fått berätta om den naturenliga vägen till D.

Speak Your Mind

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Upptäck mer från Annika Dahlqvists LCHF-blogg

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa