Trädens hemliga liv

Krönika av Göran Sjöberg:  Professor Göran Sjöberg

Trädens hemliga liv

Just nu läser jag en tankeväckade bok ” Trädens hemliga liv” som inspirerar mig till denna korta krönika. Boken är översatt från tyskan. Den är skriven av Peter Wohlleben som är en skogsvaktare i Tyskland och som ”tänkt om” och insett det industriella skogsbruket enorma svagheter. När jag just nu ser förödelsen som det moderna skogsbruket åstadkommer framför mina ögon här i Lappland, där jag för tillfället befinner mig, blir boken ännu mer tankeväckande.

Det verkar, ju mer man tänker efter, inte minst i mitt eget fall, som att man går från enkla dogmatiska förklaringarna till sjukdom och ohälsa till mer komplexa förklaringsmodellerna där man alltmer ser sig själv som bara en liten del i ett enormt ekologiskt samspel. Man reviderar helt enkelt sin syn på världen, blir mer ödmjuk och mindre kategorisk. Den här boken faller väl in i den trenden.

För ett år sedan skrev jag en motion till Naturskyddsföreningen om att vi också måste se det djurliv som lever under våra fötter och inte bara de sällsynta fågelarterna som fascinerar oss. Detta är också något som Wohlleben framhåller i sin bok. I detta perspektiv blir betande djur och även LCHF en viktig del av denna del av det ekologiska systemet.

Mänsklighetens historia är kantad av ekologiska katastrofer som beror på att vi aldrig haft någon helhetssyn på vår mänskliga roll i systemet och därför våldfört oss på ekologin. Redan de gamla grekerna förstörde sina bördiga livsbetingelser och fick matjorden att erodera bort på bergssluttningarna. Drivkraften bakom det inbördeskrig som pågår i Syrien för närvarande kan också kopplas till hur betingelserna för jordbruket blivit allt sämre. Som någon påpekat är det idag ett rent hån att tala om den ”Bördiga halvmånen” som sträcker sig över Palestina, Syrien och Irak med tanke på den enorma jordförstörelsen som kännetecknar detta område idag.
De metertjocka jordlagren som fanns på den amerikanska prärien är idag också blott ett minne efter det att moderna plogar blottade dessa jordar för erosionen av vatten och vind.

Det ruskiga är att denna ”blinda” förstörelsen av vår gemensamma livsmiljö i alla delar av världen accelererar i takt med teknikutvecklingen.

Frågan är egentligen bara när vi nått ”Vägs ände”.

 

Comments

  1. 1
    Per-Olof Persson says:

    Det är möjligt vi når vägs ände när klimatet blir kallare och jordbruksproduktionen sjunker. Svält kan uppkomma (och detta kan leda till krig om de begränsade resurserna mellan länderna). Kallare klimat enligt solforskarna uppkommer omkring 2030.

    Gräs växer alltid och under istiderna växte nästan endast gräs. Det kan därför vara en god idé att satsa på ett jordbruk som baserar sig på boskap. Animaliskt protein och fett räcker långt för vi ska överleva.

  2. 2
    Dennis says:

    Jorden självt kommer inte gå under p.g.a. mänskligheten. Långt innan dess har mänskligheten dött ut. Ur alla kriser föds något nytt, ofta bättre än tidigare. Bildas nya arter ideligen så något bättre än människan kan uppstå. Något år efter Tjernobyl såg jag neongröna skalbaggar för första gången.

  3. 3
    Elisabet Wahlgren says:

    Är denna utvecklingsoptimism verkligen välgrundad? Skulle gärna se något mer talande exempel på någon av de nya arter som enligt Dennis ideligen bildas. Att en neongrön skalbagge plötsligt(?) dyker upp kan man förundra sig över, men ska det betraktas som en ny art? I avvaktan på ovedersägliga exempel delar jag https://www.evolutionnews.org/2017/05/evolutionary-informatics-marks-dembski-and-ewart-demonstrate-the-limits-of-darwinism/.

  4. 4
    Henrik says:

    Jag håller som bäst på och läser boken. Som f. d. skogsfackman kan jag instämma redan efter första meningen i förorden: ”I början av min yrkesbana som skogvaktare visste jag ungefär lika mycket om trädens hemliga liv som en slaktare vet om djurens känslor”. Tidigare såg jag inte skogen för alla träd, som det sägs i ordspråket. Min syn på skogen har förändrats med åren och när jag nu läser Peter Wohllebens bok, så öppnas ögonen för för helt nya värderingar.

  5. 5
    sten bjorsell says:

    Göran, det finns en annan bok som behandlar den systematiska jordförstörelsen som pågår och har pågått åtminstone under de senaste 5000 åren. Verkar som du läst en del av den eftersom du hänvisar till den ”bördiga halvmånen” i mellanöstern som inte längre finns. ”Dirt” av David Montgomery, geolog. I stort sett samma förstörelse beskrivs över hela jorden, oftast mycket väldokumenterat i sediment vars innehåll av kol, frön, pollen och jordarter ofta i detalj kan berätta om jord och skogstäcken under flera av de sista årtusenden. Så länge mellanöstern var trädbevuxen på sluttningar och höjder var området bördigt! Men inte bevuxet med vilka träd som helst utan de som redan är klimatanpassade för temperatur, vind och fuktighet i dessa område, inte snabbvuxen gran eller fura som inte har rätt rötter utan växer för fort för klimatet och lätt blåser ned. Träd som kommer att stå i 100-tals år, varifrån vi försiktigt tillåter oss att gallra då och då, aldrig kalhugga. Träd samlar jord och håller vatten. Skogen som får stå är en klimatinvestering. Om det kalhuggs förstörs markbindningen och vattenhållningen vilket ofta resulterar i ”landslides” eller jordskred, som ofta felaktigt beskrivs som naturkatastrofer men är orsakade av oss, när vi bryter land eller hugger ned en hel sluttning. Utan träd blir det inte bara öken utan även katastrofala översvämmningar när det regn som inte kan absorberas i mark sammanhållen av naturliga skogar fritt tillåts rusa nedför ofta kala sluttningar och därmed spola med sig den lilla obundna mark som är kvar. Det som nu håller karga kullar och sluttningar kvar i sina eländiga tillstånd är, tragiskt nog, herdar som driver sina djurflockar där ett par månader efter säsongsregnen. Alla trädskott blir härigenom nogsamt uppätna, vilket bevarar öken både på höjder och nedan liggande slätter så länge det varar. Samma i Saharas sydkant, där herdarna flyttar norröver när gräsbeståndet tillåter, och därigenom bevarar ofruktsamheten resten av året. Googla gärna Irak flash flood och välj bilder för att se hur det kan se ut under regnperioder i öknen där. Med skogen åter rinner många av de nu vanligen uttorkade floderna året runt istället.

  6. 6
    Göran Sjöberg says:

    sten,

    Tack för ett initierat inlägg.

    I ” Trädens hemliga liv” beskriver Wohlleben den oerhörd mängd mikroorganismer som huserar i skogarnas markskikt och som fungerar i symbios med träden i ”friska” skogar.

  7. 7
    Håkan says:

    Det är lätt att ha åsikter om och synpunkter på den skog man inte äger. Hur kommer det att se ut på kort och lång sikt om vi avvecklar skogsbruket i Sverige?

  8. 8
    Göran Sjöberg says:

    Håkan,

    Jag tror att du missar själva huvudfrågan.

    Var är vi på väg med vår nuvarande ”hybris” i förhållande till naturen?

    Historien förskräcker som man brukar säga.

  9. 9

    Människan är mänsklighetens värsta fiende.

    Skogsbruk eller naturmissbruk, rationellt jordbruk eller långsiktig jordförvaltning. Girighet eller långsiktighet.

    Till syvende och sist är vi människor många och skaran växer. Vi behöver mat och ekonomisk försörjning och de starka tar alltid för sig, ägarna försöker alltid berika sig. Redan vid industrialismens början började utförsbacken för mänskligheten, då började man ta ut mer av naturen än vad som återbildas. Den tendensen har hela tiden accelererat.

    En gång i tiden hade t ex bönderna som motto att lämna en bättre jord efter sig till sina barn. Hur är det i samhället i dag?

  10. 10
    Lasse P says:

    Göran, jag förstår och vet, att det ser förjäv..gt där skogsmaskinerna går fram, men faktum är att det är bra för skogen med föryngring och ungskog binder mer koldioxid än gammal skog, vilket gör att den växer bättre.
    Det är dessutom fakta att det finns mindre skogsareal nu än vid 1900-talets början, men paradoxalt nog är virkesvolymen större nu än då.
    Den biologiska mångfalden då, ja den påverkas ju naturligtvis både på gott och ont, vissa arter försvinner från ”föryngringytorna” men andra tillkommer istället och vad jag vet så är inga arter som försvunnit från dessa ytor, utrotningshotade, iallafall inte pga skogsbruket utan därför att miljögifter, via luften, får större spridning på marken i avverkningsområden då det inte finns skyddande löv och barrskog.
    Sedan är jag inte vän av maskiner som anses vara miljövänliga då man använder miljöbränsle och miljöolja, framför allt inte i skogsbruket då dessa oljor faktiskt är mer skadliga är tidigare oljor
    Ett utsläpp av gammal hydraulolja vid ett vattendrag kunde länsas in och skimmas upp, nu löses de upp och sjunker ner till, och förorernar, grundvattnet istället.

  11. 11

    Jag undrar hur skogen klarade sig innan vi människor kom och hjälpte den med våra maskiner.
    OBS! Ironi

  12. 12
    Göran Sjöberg says:

    Lasse P

    Om jag förstått saken rätt binder de tjocka humuslagren som uppstår i samverkan mellan träd och markorganismer stora mängder koldioxid. Vid ”kalhyggen” frigörs denna bundna koldioxiden snabbt när humuslagret bryts ned.

    Tillsammans med Lars Bern tror jag dock själv idag inte så mycket på växthuseffekten. Enligt Lars Bern innebär en ökad koldioxidhalt faktiskt bara en fördel för växtligheten och det tror jag idag också på.

  13. 13
    Dennis says:

    Nej den del av växthusgaser som människan är ansvarig för är så otroligt liten i sammanhanget att den är försumbar. Galet att så många politiker är lättlurade.

  14. 14
    Lasse P says:

    Göran, det hinner inte frigöras så värst mycket koldioxid på ett kalhygge då det ganska snabbt bildas ”älggräs” där som skyddar humuslagret, sedan tar lövslyväxtligheten fart som inom bara några år har skapat ett ännu mer skyddande lövverk där granskotten får växa till sig i skydd från solen.
    Humuslagret växer oxå till sig från det rikliga bladverk som faller av varje höst och förmultnar.
    När det gått ca 25-40 år har man en ganska fin blandskog för att efter ytterligare 20-30 år så börjar granskogen ta överhand och lövskogen tar stryk av bristen på sol pga skuggbildningen från den allt kraftigare barrskogen.
    Hur återväxten ser ut i den södra delen av Sverige, i områden som har mer dominans av lövskog, vet jag inte.

  15. 15
    Göran Sjöberg says:

    Lasse p.

    Intressant!

    Jag tror som sagt inte så mycket på växhuseffekten vilket inte hindrar mig från att tro att vi lever i ett ekologiskt samspel på ett övergripande plan men som vi tyvärr inte vet så mycket om. Det som vi verkar veta minst om är samspelet mellan livet under markytan och livet ovanför. Man kan fråga sig vad som händer på sikt när dom huggit ned Amazonas regnskogar. Wohlleben beskriver hur viktigt samspelet är, inte minst beträffande klimatpåverkan.

    Denna insikt om okunskapen här var också anledningen till att jag skrev en motion till Naturskyddsföreningen för ett år sedan.

    http://annikadahlqvist.com/2016/02/02/naturlig-mat-utan-att-skada-naturen/

  16. 16
    Kingen i Grytebäck says:

    Kära vänner! Ja här har man hamnat i radioskugga. Fast telefoni släcks ned om en månad och fiberkabeln kommer först nästa år. Inget Internet alltså.
    Min granplantering är nu hundra år gammal. Innan dess var det helt kalt, stenlandskap. Krossade berg och framrullad morän som fastnat här. Här borde vara lövskog med massa tallar. MIN skog är omöjlig och magnifik. Mer trollskog finns inte. Får granarna stå 10 år till går det röta i dom och de blir ekonomiskt värdelösa. Staten och marknaden kräver att den avverkas till 50%. Tills dess är det inte tillåtet att låta smågranar växa upp. Staten har gett mig tillstånd att omvandla ekonomisk skog till äng och hagmark. Det först jag gjorde när jag kom hit var att skicka in en skogsmaskin som avverkade 200 k, som jag sålde till den lokala sågverket. Det tog cirka 10 dagar att få ett förskott på 35000kr och jag inväntar med spänning utfallet. När jag kliver ut på altanen så sjunger ett par hundra fåglar min lov och jag spanar ut över min urskog i slänten ner mot sjön. Där får jag inte röra en enda pinne. Den har alltid varit orörd och där finns ett liv som får New York att verka som en småstad.
    Livet är konstigt, man slavar under oket med hot om konkurser och katastrofer. När man kan sälja sin urbanisering och köpa ett stycke natur. Det är ett juridiskt faktum att jag äger ett stycke Natur i Tjust, i Småland. Idag ska vi bygga staket, en hemhage. Sen är vi redo att ta emot våra 8 Åsenfår och deras 15 lamm. Livet är gränslöst och jag pluggar nu på min jägarexamen. Vildsvin verkar vara smartare än människorna som jagar dom! Desurbaniserade hälsningar från Georg W

  17. 17
    Lasse P says:

    Göran.
    Det naturliga kretsloppet i skogen har fungerat i många tusentals år med naturlig föryngring genom stormfällning och bränder pga blixtnedslag.
    Skogen har alltid återhämtat sig över tid, men så fort ekonomiska incitament är inblandade så sätts naturlagarna ur spel, och det är väl mänsklighetens achilleshäl, ekonomi
    Till George W: Om vildsvinen vore smartare än människan, ska vi nog vara tacksamma att dom inte tar jägarexamen först 😉

  18. 18
    Göran Sjöberg says:

    ”Kingen”

    Här i lapplandsbyn som idag i princip är avfolkad försökte sig några på ett fårkooperativ eftersom det finns enorma områden som kan fungera som betesmark. Problemet var att de flesta, oftast barn till ”urinnevånarna”, som nu ”befolkar” byn på fritidsbasis gör det för jaktens skull.

    Men enligt jaktlaget är själva lukten av får vederstygglig eftersom den driver bort viltet så fårkooperativet arbetade i uppförsbacke och man var till slut tvungna att åter urbanisera sig.

    Skoteråkning är förstås också populärt här och den pågår fortfarande i den halvmeter djupa snön. Själva rör vi oss mödosamt på skidor. Nå – fåren är ju installade på vintern och störs till skillnad mot renarna inte av skotrarna. Nu väntar hela byn på islossningen i älven – en stor begivenhet!

  19. 19

    Det på senare år allt mer intensifierade skogsbruket har medfört att mer ved tas bort fr skogen. Grenar och toppar flisas och går till värmeverken i st f att ligga och multna till humus. Eller har jag missuppfattat situationen? Visst kan förbränningen sorteras in i kretsloppstänket, men humus blir det inte!

  20. 20
    Lasse P says:

    Erling.
    Det är helt rätt att man tar reda på mera av restprodukterna (Grot = GRenar Och Toppar)
    men det är inte alltid som man tar reda på Groten då man vid avverkningsplanering måste ange vilka områden som skall undantas från grotuttag av olika skäl.
    Vid skogsbränder brinner inte hela trädet upp utan det är vekare grenar och ytan på stammen som förbränns, kärnan är oftast frisk men dör senare av vätskebrist, ruttnar, faller omkull och blir humusämne.
    Markytan blir tämligen steril vid bränder men underifrån kommer ny vegetation upp och snart spirar det av liv igen.
    Naturen har en förunderlig förmåga att läka sår som uppstått på naturlig väg, dessvärre har den inte adapterat sig för att, lika effektivt, läka sår framkallat av mänsklig aktivitet.

  21. 21
    Göran Sjöberg says:

    Jag förundrades när jag nyss gick förbi ett nytt kalhygge här i byn och såg hur otroligt klena ”träd” som man ”skördar” och travade upp för borttransport. I vissa fall är de inte tjockare än att jag kunde ”omfamna” dom med ena handens fingrar. Vad detta säger mig är egentligen att de moderna ”skogsskördarna” är rent otroligt effektiva eftersom denna verksamhet inte skulle fortsätta om den inte var lönsam på kort sikt. Om man som jag som tekniker sett en sådan skördare i aktion blir man förstummad.

    Hur snabbt ”utvecklingen” har gått slår mig när jag sedan hör de äldre byinnevånarna berätta om när de i sin ungdom på femtiotalet gick ut i skogen och avverkade grova träd med sk timmersvansar som hanterades av två man. Att byarna idag är avfolkade är fullt begripligt i detta perspektiv.

  22. 22
    I Like Neil Young says:

    21 Göran

    Detta med mekaniseringen av ”skogen” och skogsarbete är nåt jag brottats mentalt med sen barnsben. Södra Norrlands Inland där jag är bördig ifrån liknar idag till stora delar ett enda gigantiskt kalhygge. Nåt har hänt – och det har skett de senaste 30 åren. Gamla svampskogar är idag lika sällsynta som Guckuskon. Man blir ibland gråtfärdig när man åker igenom förut så vackra landskap som i dag liknar en atomöken.

  23. 23
    Lasse P says:

    Kan bara hålla med, det ser fördjä..gt ut, rent ut sagt.

  24. 24
    Kingen i Grytebäck says:

    Skiljer man på Natur och Kultur. Så blir Naturen löjligt liten.
    Jag tillbringade en dag i förarhytten på en skogsavverkare. Föraren hade en andlig naturbibel han arbetade efter. En myrstack är heligt område och får bara avverkas om stacken inte skadas. Ett träd med fågelbon får inte röras. Ett träd som är angripet av insekter, sågas med hög stubbe för att inte störa insekterna. Får riset ligga kvar skadas de som befinner sig i en ostädat kalhygge, människa och djur.
    Mitt problem är mitt planterade ekbestånd. Förmodligen de vackraste ekarna i Sverige. Deras grenar sprider sig majestätiskt över betesmarken, fäller sina svårnedbrytbara löv, som kväver allt under eken, avger syra. Plus att rötterna också sprider gifter. Inget kan leva under ekar och granar. Förb. skitträd helt enkelt! Till råga på allt ska det vara minst 7,5 m mellan två ekar. Här står de alldeles för tätt. Jag ÄR tvungen att halvera ekbeståndet. Resten måste jag få bort löven ifrån! Varje år i resten av mitt liv om det ska finnas något bete till humusbyggarna. Man börjar så smått förstå hur lite man egentligen vet om det vi kallar Natur (:
    Egentligen är jag inte King här. Jag är diktator!

  25. 25
    Olle Holmqvist says:

    ”– Många betraktar skogen endast som en råvara människan ska utnyttja för att bli till exempelvis timmer eller pappersmassa. Men för mig handlar det om så mycket mer. ” Peter Wohlleben
    http://www.dn.se/insidan/vi-borde-behandla-traden-och-skogen-battre/

    Till genren naturprosa tycks ännu en för uppgiften skicklig ha anmält sig.Det tackar vi för.
    Min favorit är Aldo Leopold.
    https://gearjunkie.com/aldo-leopold-quotes https://eov123.wikispaces.com/file/view/Sand_Co_Disc_Guide.pdf

    ”“There are two spiritual dangers in not owning a farm. One is the danger of supposing that breakfast comes from the grocery, and the other that heat comes from the furnace.”

    Misstänker att A.L. är en Kingens broder i anden.

  26. 26
    Håkan says:

    Redan som mycket ung i början av 50-talet har jag minnen från hur min far lärde mig att vara varsam i umgänget med skog och natur. Jag är nu i 75-årsåldern och har med min fars råd som grund försökt vårda den skog och mark jag ärvt. En fjärdedel av skogsmarken där bl. a Norna, Guckusko och sällsynta lavar växer har jag dock enligt staten misslyckats med. Jag har inte längre förtroendet att vårda den marken. Staten bildade för 15 år sedan ett naturreservat av området. Min känsla är att min fars och min varsamma skötsel inte minskat områdets naturvärden. Det är sorgligt att gå i reservatet i dag för hela granskogen är mycket allvarligt angripen av granbarkborre och förekomsten av Norna och Guckusko har minskat. Hur det är med lavar vet jag inte. Borren har också spridit sig utanför reservatet och där har vi myndigheternas piska att snarast ta hand om angripna träd för att förhindra ytterligare spridning.

    Jag fortsätter att efter bästa förmåga sköta den skog och mark jag har kvar. Jag törs dock inte tala om för någon att jag har lavskrika i hela min skog för då är jag rädd att myndigheterna förbjuder mig att (utan ersättning) sköta den skog som samma myndigheter anser vara produktionsskog.

    Försöker jag i sociala medier förklara och försvara mitt varsamma skogsbrukande blir jag snabbt påhoppad av enskilda och företrädare för diverse intresseorganisationer.

    Jag har med mitt skogsbruk aldrig skapat och kommer aldrig att skapa gigantiska kalhyggen eller landskap som liknar en atomöken.

Speak Your Mind

*