Småkärlssjuka i hjärtat

Må Bra skriver om småkärlssjuka i hjärtat.
Professor Karin Schenck-Gustafsson säger att det är en kramp i de små kärlen i hjärtat, som migrän, och att det tom kan orsaka hjärtinfarkt, när hjärtmuskeln inte får syre pga kärlspasmen.

Hon uttalar sig att riskfaktorer för denna åkomma bl a är höga blodfetter och fetma. Är det någon som har sett en studie som visar att kvinnor med höga blodfetter och hög vikt har större risk för småkärlssjuka i hjärtat?
Andra forskningssammanställningar har ju visat att höga blodfetter snarast har ett positivt prognostiskt samband och att en måttlig övervikt inte spelar någon roll för hjärtsjukdom.
Vi LCHF-are är övertygade om att högt blodsocker och högt blodinsulin i stället bidrar till småkärlssjukan, eller?

 

Comments

  1. 1

    De flesta sk riskfaktorer för småkärlssjuka minimeras alldeles utmärkt med LCHF-kost.

    Citat:

    ”Här är faktorerna som ökar risken för småkärlssjuka:
    Högt blodtryck
    Rökning
    Höga blodfetter
    Stress
    Bukfetma
    Kramp i blodkärlen som visar sig som migrän
    Raynauds fenomen, ”vita fingrar” som beror på nedsatt blodflöde eller kramper i fingrarna
    Studier tyder på att det även finns en ärftlig faktor inblandad”

    Blodtryck, blodfetter och bukfetma förbättras direkt. Rökning borde stavats ”Allt tobaksbruk”. Stress minskar bra såsnart personen känner sig friskare och labvärdena normaliseras. Eventuellt krävs här en livsstilsförändring.

    Kvar står kramp i blodkärlen och Raynauds fenomen. Mot det senare hjälper att inte frysa om huvudet, bär varm huvudbonad. Migrän är svårare, säkert beroende av en mängd faktorer.

  2. 2

    Varför lämnade professorn inte en enda studiereferens till stöd för sina påståenden om huvudorsaker till ”småkärlsjuka”? Och varför ett helt (onödigt) nytt namn på kärlkramp? Det manifesteras just bl.a genom dålig utvidgning av alla blodkärl.
    Högt blodtryck och kramp är knappast orsaker utan symptom, men det är inte ovanligt att även läkare blandar ihop. Kanske en anledning till att man så ofta försöker ”bota” symptom och glämmer orsak. Men bukfetma nämndes dock iaf, vilket borde nämnts tillsammans med de sammanhängande kärlsjukdomsorsakerna som leverfett, insulinresistens och (pre-) diabetes.

    https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/16506274
    skriver en hel del intressant om utebliven kärlutvidgining och dess relation till insuliresistens. Bla. : Endoteldysfunktion är otillräcklig kärlutvidgning eller, paradoxalt nog, kärlsammandragning vid stimulans som vanligen frisätter NO för att utvidga blodkärlen. Mycket otrevlig paradox som jag erfor vid ett flertal tillfällen då jag led av allvarlig (kronisk) kärlkramp ålder ca 59-66, så märktes det ofta just att blodkärlen drog sig samman så att mindre istället för mer blod blev tillgängligt så fort man ansträngde sig en bara en gnutta mer än ”ingenting”. Sedan kunde det ta 5 minuter och ibland 15 tills blodet kom tillbaks och den då ofta nedkylda kroppen sakta kunde börja fungera och värmas igen. Med strikt lågkolhydratkost som jag påbörjade vid ca 65 gick nästan alla dessa symptom bort inom bara någon månad. Ett kvarvarande symptom, att mina vrister ofta ”knöt sig” efter ca 5 minuters promenad pågick sedan tills i våras. Men efter två 5 dagarsfastor försvann även dessa symptom till min stora glädje och förvåning att det verkligen fungerade !

    Det metabola syndromet minskade samtidigt, mätt i minskad midjeomkrets, ca 10 cm mindre. Alltså antar iaf jag att insulinresistens eller det metabola syndromet låg bakom alltihop! Mitt morgonsocker sjönk också till ca drygt 5 från drygt 6 före fastan.
    Och fasteinsulinet minskade efter fastan, men ligger runt 7 så det bör finnas fler höjder som kan nås!
    Blodfetter har gått upp och ned utan skillnad under sjukdomstiden. Rökning togs bort 2006 utan märkbar skillnad, bortsett från att jag fortsatte att bli sämre, men förmodligen långsammare! Lagom stress har inte ändrats. Min hjärtläkare sa 2006 att kärlkrampen var en ”livstidssjukdom” och jag är så glad att han inte hade rätt! Sammanfattning: Stort hälsolyft 2012 med LCHF, sedan ytterligar ett lyft 2016 med hjälp av intermittent fasta, alltså minskad insulinresistens. Tror att det ligger betydligt mer i vad Ron Rosedale, Jason Fung, Eric Westman m.fl har att säga om dom hör sakerna än den här KI professorn.

  3. 3
    LCHF-Bengt says:

    Nu är jag bara expert på min egen kropp, men min mina kalla fötter och fingrar har helt upphört efter LCHF och träning. Fryskänsla och kalla fötter och fingrar är ett allvarligt symtom, och har man det ska man nog fundera på att byta livsstil, det är bara en tidsfråga innan något allvarligt händer tror jag. Felaktig kost är nog den mest sannolika felet.
    Träning kan aldrig laga en sjuk kropp, maten reparerar i första hand, sen vill man automatisk röra på sig när kroppen är redo.

Kommentera