Farliga linfrön kvar på butikshyllorna

SVT.se.

Linfrön innehåller kortkedjiga omega-3-fettsyror. Om man har krossat linfröna i förväg har dessa fettsyror lätt att oxidera och blir ohälsosamma. Därför bör man krossa dem själv, i anslutning till intag, om man vill äta dem. Vi har dock en mycket begränsad förmåga att själva förlänga detta korta omega-3 till de långkedjiga som vi har användning av i våra kroppar. Därför tycker jag att det är bättre att äta färdiga långkedjiga omega-3 från vildfångad fet fisk eller fett från gräsbetande kor. (Kor som har ätit kraftfoder får i stället omega-6 i sitt fett). Omega-6 har vi i allmänhet överskott av i vår föda, och överskott av omega-6 har inflammationsframkallande egenskaper.

Hela linfrön passerar magtarmkanalen opåverkade. Vi kan inte bryta ner skalet till fröna. Då blir det bara den gelebildning som vissa tycker förbättrar deras tarmpassage.

Krossade linfrön innehåller också ett ämne som blir giftig blåsyra i kroppen. Frågan är hur mycket krossade linfrön vi kan äta utan att vi får en skadlig dos av blåsyra i oss. Det vet man inte säkert.
Jag håller med Livsmedelsverket att man gott kan undvika krossade linfrön helt. Det finns annat att äta i stället, som inte innehåller giftig blåsyra.

 

Comments

  1. 1

    Bra att SLV backar på detta. De borde backa på fler saker 😉 Dock är det mesigt och fel att de fortfarande tillåter krossade linfrön till försäljning.

    Angående cyaniden – det finns ju linfrön som kallas cyanidfria. Jag tror de är gula och kommer från USA. Är de bra?

    På det hela taget verkar linfrö vara bättre som mat till höns, så kan vi äta kött och ägg från dem istället. Då slipper vi bekymra oss om cyanid, härsket fett och den tveksamma biotillgängligheten för kortkedjig omega-3, och vi får bl a vitamin D och näringsrik kycklinglever som bonus. Ett mirakel skulle jag vilja säga.

  2. 2

    Varför överhuvudtaget fundera över att äta frö som det är så många oklarheter kring? Låt påsarna samla damm i butiken. Till och med Livsmedelsverket skriver: – Vår mening är att risken överväger nyttan.

  3. 3
    Elisabeth G says:

    @ 2 Bustas:

    Instämmer fullkomligt. Den som har svårt att få upp fetthalten och därmed blir trög i magen kan med fördel ta kokosolja. Markattas har jag funnit är den som smakar minst illa. Nästan ingenting faktiskt. Däremot har den god effekt på magen.

  4. 4

    Jag är inte läkare, och jag vill absolut inte uppmana människor att äta mängder av krossade linfrön – men jag tycker det finns anledning att ifrågasätta Livsmedelsverkets varning för linfrön, att söka fakta i målet via andra källor – och att kanske begrunda följande:

    För en tid sedan gick Livsmedelsverket ut och varnade oss för att äta aprikoskärnor. Nu varnar man kraftfullt för att äta krossade linfrön. Man undrar om de gör sådana utspel för att visa att de finns? Man bör nog också begrunda t.ex. att Livsmedelsverket under många år varnat oss för att äta naturligt mättat fett – och i stället rekommenderat hälsovådliga lättprodukter och kolhydratrik föda. Därmed har man sannolikt bl.a. kraftfullt bidragit till den formliga explosion av fetma och diabetes som skett de senaste decennierna. Deras agerande är i det avseendet ur vetenskaplig synpunkt helt obegripligt. År 2009 lade de ut 82 studier på sin hemsida, vilka skulle bevisa hur skadligt mättat fett var för vår hälsa. Oberoende forskare kunde snabbt konstatera, att möjligen 2 (TVÅ) av dessa studier kunde antyda något åt det hållet. De övriga 80 (ÅTTIO) var antingen helt irrelevanta och handlade inte ens om mättat fett – eller visade t.o.m. att mättat fett var positivt för vår hälsa (vilket det faktiskt är).

    Man använder i dag också avsevärd möda för att på sin hemsida tala om hur overksamt – och samtidigt skadligt – kolloidalt silver är. Denna produkt har använts i mer än 100 år, utan att så vitt känt ett enda dödsfall eller någon allvarlig skada inträffat. De senaste sju åren har också denna form av silver använts på Astrid Lindgrens Barnsjukhus vid behandling av brännskadade barn. Därmed han man reducerat vårdtiden till i genomsnitt 2 dygn, mot tidigare 11. Man har kunnat minska användningen av antibiotika med 2/3 och sparat ca 40 000 kr per patient. Kan detta verkligen tyda på att silvret skulle vara livsfarligt?

    När man nu går ut och varnar kraftfullt för förtäring av krossade linfrön, en produkt som sålts och konsumerats av tusentals människor under många år, så borde man åtminstone kunna visa ett enda dödsfall eller exempel på allvarlig förgiftning. Vad jag vet finns inga sådana fall!

    Man tycks på Livsmedelsverket ägna sig åt någon form av teoretiska spekulationer, utan att ha någon kontakt med den konkreta verkligheten. Något som Livsmedelsverket helt verkar sakna kunskap om, är att det ämne i linfrön man syftar på – Amygdalin, Nitroliside eller vitamin B17 – faktiskt är verksamt mot cancer, att det använts i det syftet sedan 1920-talet, samt att våra celler (utom cancerceller) har ett sofistikerat system för att ta hand om detta potentiellt skadliga ämne.

    Laetrile var/är ett verksamt medel mot cancer, som huvudsakligen framställs av Amygdalin från aprikoskärnor, men det visade sig i USA så effektivt att det hotade läkemedelsindustrins miljardinkomster på traditionell cancerbehandling, varför läkemedelsbolagen i samverkan med korrumperade myndigheter och enskilda aktörer lyckats få medlet förbjudet. Det aktiva ämnet i Laetrile är alltså Amygdalin, Nitroliside eller vitamin B17 och finns bl.a. i aprikoskärnor, bittermandel, slånbär, äppelfrön, linfrön och vissa sorters gräs. I modern tid har själva ämnet använts mot cancer sedan åtminstone 1840-talet, men i kinesisk medicin har det förekommit i mer än 3000 år (Produktnamnet Laetrile tycks ha tillkommit på 1950-talet). Det handlar alltså inte om något ”nytt och konstigt”… Fast ”konstigt” kan man nog kalla detta märkliga ämne – särskilt i ljuset av modern forskning. Eller vad sägs om följande!

    Amygdalinmolekylen består av fyra komponenter: Två delar glukos, en del vätecyanid och en del benzaldehyd. Vätecyaniden är som bekant ett extremt farligt gift i sin fria form (en gas som förr kallades cyanväte och gav poeten Dan Andersson en för tidig död; han övernattade i ett hotellrum, där man använt cyanväte mot vägglöss och inte vädrat ut ordentligt), och även benzaldehyd är livsfarligt. Dock är båda dessa ämnen, när de är kemiskt bundna i amygdalin, i måttliga mängder helt ofarliga.

    Men nu kommer finessen: Det finns ett enzym som heter beta-glukosidase, och det kan lösa upp den kemiska bindningen och frigöra både cyaniden och benzaldehyden. OCH – detta enzym finns nästan enbart i cancerceller! När amygdalinet kommer i kontakt med en cancercell, så frigörs alltså både cyanid och benzaldehyd, och dessa båda ämnen är tillsammans mer giftiga än summan av de båda ämnena var för sig. Man får en s.k. synergieffekt – och cancercellen dör! För säkerhets skull finns i kroppens övriga celler enzymet rhodanese! Detta enzym bryter ner vätecyanid och benzaldehyd till två andra ämnen – thiocyanate och bensoesyra – som faktiskt är gynnsamma för friska celler! Så om cyanid och benzaldehyd frigörs i kroppen utanför cancercellerna, så är det ingen fara. De tas om hand och oskadliggörs av enzymet rhodanese!

    Är inte detta amygdalin en fantastisk Guds skapelse, så säg!

    Men läkemedelsbolagen kan inte ta patent och tjäna pengar på några ”Guds skapelser” och vill inte heller ha konkurrens av några. Därför gör man allt man kan för att förhindra spridning av information och användning av sådana. I detta fall lyckades det – och Laetrile är alltså sedan många år förbjudet i USA. Man ville t.o.m. förbjuda försäljning av aprikoskärnor (!) – men där misslyckades man faktiskt… Nu tycks Livsmedelsverket haka på den trenden och skrämma oss från att äta linfrön, som innehåller detta ämne!

    De som ägnade sig åt cancerbehandling med Laetrile i USA förtalades, förföljdes, åtalades och dömdes (för användning av ”icke godkända läkemedel”) efter att ha botat tusentals cancerpatienter. Där kan man alltså inte längre få denna behandling. Men åtminstone någon av klinikerna flyttade till Mexiko, där man alltså fortfarande kan få aktuell behandling. Vid en utvärdering nyligen visade statistiken, att man med Laetrile kunde bota ca 85 % av alla cancerfall. MEN om patienten innan hade utsatts för strålning och/eller cytostatika, så var andelen botade endast 15 %! Det är dock svårt att få tillgång till vetenskapliga studier som bekräftar detta, varför uppgiften får betraktas som osäker.

  5. 5

    Livsmedelsverket vet vad de gör (tyvärr)
    Misskrediterar sånt som är bra för människan är deras uppgift från uppdragsgivarna.
    Lita ALDRIG på Livsmedelsverket .
    Köp en mortel i detta fall!

  6. 6

    Det råkar vara så att för ca 16 år sedan läste jag någonstans att linfrön var så bra för att magen skulle hålla igång. Därför började jag ta ca 1 tsk linfrö varje morgon i morgonmålet. Efter några år läste jag någonstans jag att fröna skulle vara krossade för att göra nytta. Ok, jag bytte till 1 tsk krossade linfrö varje morgon. Efter ett tag läste jag att de krossade blev ”dåliga” av att bevaras på kökshyllan. Så därefter förvarade jag alltid de krossade påsarna i kylskåpet (men vet ju inte hur länge de först låg i butikshyllan). –

    Slutsats: Jag har nu ätit 1 tsk linfrö varje morgon i 16 år, varav de krossade linfröna i ca 12 år och de kylbevarade, krossade linfröna i ca 10 år. Jag kan inte märka att detta har skadat mig. – Men – vad vet jag om det, egentligen?

  7. 7
    Annika Dahlqvist says:

    @ 6 Berith

    Om du läser vad Sven Erik Nordin skrev längre upp så är det inte ens säkert att blåsyran är farlig att äta. Men i vilket fall kan jag inte tänka mig att en tsk per dag kan vara farligt. Men om du ändå oroar dig så kan du äta dem som hela linfrön, då frigörs ingen blåsyra, den är då inkapslad i fröna, som passerar mag-tarmkanalen opåverkade.

  8. 8

    Ren ”Blåsyra” eller vätecyanid är ett farligt gift, men i den form ämnet förekommer i t.ex. linfrön, d.v.s. kemiskt bundet i form av ”amygdalin”, måste man nog inta försvarliga mängder för att bli allvarligt förgiftad. Krossade linfrön har förekommit i handeln i många år, och de har i vissa fall konsumerats dagligen under lång tid. Kan någon visa upp ett enda allvarligt förgiftningsfall? Jag tror inte det! När nu en okunnig professor på Livsmedelsverket försöker få krossade linfrön förklarade som ”livsfarliga” och borttagna från hyllorna är det övermåttan pinsamt! Lika pinsamt som att samma myndighet försöker få kolloidalt silver att betraktas som farligt – även där utan att kunna redovisa ett enda förgiftningsfall – eller någon vetenskaplig referens för den delen!
    Det krossade linfrön kan vara farliga för är CANCERCELLER (se mitt inlägg ovan)! Märkligt nog tycks samma sak gälla för kolloidalt silver! Antingen är man på Livsmedelsverket genuint okunniga (vilket de ju tydligt visar i andra sammanhang, t.ex. beträffande fett) – eller så har de en hemlig agenda, där de försöker gynna Big Pharma genom att aktivt förhindra alla enkla sätt att motverka cancer utan farmkologiska produkter!

  9. 9
    Leena Bergström says:

    hej, jag krossar mina linfrön själv, är de inte lika farliga att äta då?

Kommentera