Fetma ökar inte risken att drabbas av hjärtinfarkt

På SVT.se.
Man jämförde enäggstvillingar med olika grad av vikt, och fann att de som var mera överviktiga inte hade större frekvens av hjärtinfarkt. Däremot fanns det ett samband att tvillingpar hade lika hög risk för infarkt oavsett vikt.

Generna spelar alltså stor roll. Det enda sättet att själv påverka sin risk är genom levnadsvanor. LCHF är det bästa sättet att minska sin infarktrisk. Motion är självklart också bra, och att inte röka.

 

Comments

  1. 1

    Nu hänger jag inte med. Såhär skriver dom:
    – Våra resultat visar att om man blir överviktig på grund av sin livsstil och utan att ha någon ärftlig medverkan så orsakar inte fetman ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar och för tidig död.

    Så, om man bara inkluderar hjärt-kärlsjukdom så har det ingen betydelse vad man äter eller vilken livsstil man för?

  2. 2

    Det kan ju vara så att det som ökar risken för cvd inte nödvändigtvis gör alla överviktiga. Generna orsakar knappast de välfärdssjukdommar vi har i väst, det är snarare samspelet mellan gener och miljö (epigenetik) som är ”orsaken”.

  3. 3

    @ Henrik:
    håller med dig

  4. 4

    Det skulle förklara varför en hel del av de som drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar är magra/normalviktiga. Men om livsstil inte spelar in så återstår då att förklara varför påfallande många hjärtpatienter har historik som D2-fall.

  5. 5
    Annika Dahlqvist says:

    Forskarnas tolkning, att livsstilen inte spelar roll, är fel. Studien visar bara att fetma inte spelar roll. Livsstilen spelar däremot roll, det vet vi ju.

  6. 6

    Hur funkar det om man har dåliga tänder? jag har läst mycket om hur det är kopplat till hjärt- och kärlsjukdomar. Om man äter strikt LCHF bör väl det förhindra mycket bakterier/inflammationer som kan ta sig in den vägen?

    Mvh Calle

  7. 7

    Annika Dahlqvist Skrev:

    Forskarnas tolkning, att livsstilen inte spelar roll, är fel. Studien visar bara att fetma inte spelar roll. Livsstilen spelar däremot roll, det vet vi ju.

    Ja, det är egentligen den enda rimliga slutsatsen man kan dra av den här studien. Att forskarna själva övertolkar resultaten inger ju inte förtroende för studien i stort.

  8. 8
    I Like Neil Young says:

    Det hela är förmodligen såpass enkelt som följer:

    Smal eller fet och högt blodsocker = hög inflammationsnivå och högrisk för det som idag är ”vanliga sjukdomar”. Cancer, hjärtinfarkt, demens, åderförkalkning, allergier, reumatiska sjukdomar m.m , m.m

    Smal eller fet och normalt blodsocker = lägre eller låg risk för ovan sagda.

    Att gå med väldigt stor övervikt år ut och år in – sliter säkerligen på kroppen på andra sätt än just inflammatoriskt. Att ha låga nivåer av vitaminer och mineraler är troligen också en stor riskfaktor för sjukdom.

  9. 9
    Docent Göran says:

    Jag antar att kraftig övervikt trots allt är en indikator på det metabola syndromet och då är det rimligen frågan om blodsockerregleringen och i bottten insulinresistens och hyperinsulinemi.

  10. 10
    Lars Henrik says:

    Någonstans hörde eller läste jag att övervikt och fetma kan ses som en kroppens säkerhetsventil. Så länge som kroppen kan göra sig av med överskott av glukos genom att bilda fettvävnad är man ganska lite utsatt för de allvarligare symptomen på metabol sjukdom. Men de som inte lätt lägger på sig kanske ligger värre till vid samma glukosbelastning?

    Däremot är ju inte massiv fetma bra i längden det heller och jag tror som Göran att kraftig övervikt är en indikator på det metabola syndromet.

  11. 11
    I Like Neil Young says:

    @ Docent Göran:
    Självklart är det väl så – jag försöker bara påpeka att det finns vissa människor som rent ”naturligt” är smalare än andra. Vissa kan ha en ”viss övervikt” naturligt utan att vara rent ut feta. Jag kanske borde ha uttryckt mig annorlunda.

    Oavsett det – min övertygelse är att det är den inflammatoriska inverkan som högt blodsocker ger som i längden driver det mesta av våra västvärldssjukdomar. Inklusive mentala.

    Lägger man därtill brist på vitaminer och mineraler – så ser det förmodligen etter värre ut.

  12. 12

    Men är denna studie verkligen så kraftfull att den kan sopa undan alla äldre studier som påvisar samband mellan övervikt och hjärtinfarkt?

    Tror knappast det utan jag är inne på Annikas linje att de övertolkar en del här…

  13. 13
    sten bjorsell says:

    Jämfört med de som hade BMI under 20 ökade risken för metabolt sydrom med 400 % för de med BMI ca 22. Risken ökade sedan gradvis till ca 10 x högre risk för de som låg på BMI runt 26.

    Sedan framkom i texten i Umeåstudien att sjukligheten ökade när viktskillnaden ökade så ökade sjukligheten, alltså raka motsatsen till artiklens rubrik! Såvida man inte menar att den med normalvikt blev sjukare….

    Men eftersom tvillingpar vanligen växer upp tillsammans kan man inte isolera matvanorna från
    arvsmassan. I princip gör även detta (epigenetiska) faktum studiresultatet värdelöst.

    Man blir tvungen att följa enäggstvillingar med särskiljd uppväxt för att få vettiga slutsatser. Epigenetik kan hålla i sig fler generationer av stark påverkan som t.ex svält eller konstant överflöd. Eftersom ”växa upp i samma milö” innebär ett kraftfullt epigenetiskt inflytande blir det vanskligt att dra sådan slutsatser som Umeåforskarna föreslagit. Att våra TV-reportrar sväljer ”reslutaten” utan förmåga eller mod att studera detaljerna ligger tydligen i tiden ”överallt” idag.

    EN hitintills outforskad (?) siffra som antal mellanmål man har per dag skulle kunna indikera risk för fetma och/eller metabolt syndrom. Med LCHF-are medtagna borde resultatet bli ännu intressantare eftersom LCHF gör det blir lättare att undvika mellanmål.

    Men även risken för IBS och SIBO borde vara direkt relaterat till antal mellanmål med tanke på att tunntarmen inte får tillfälle att tömma sig under dagen med 3 mellanmål! Och hur korrelerar sjukdom till ”nattmackor” ?
    Diabetiker typ 2 rekommenderas ”många små mål” , och råkar(?) samtidigt vara den grupp med absolut högsta förekomsten av tarmsjukdomar, förutom sin DB-2. Ca 43% av DB-2 led av tarmbesvär som SIBO/IBS, läser jag.

Kommentera