Att äta som herdar långt effektivare än världens alla mediciner

Artikel av Lars Bern.

 

Comments

  1. 1
    kosttörstig says:

    Jag äter fisk, kött, ägg och grönsaker och inte förglömma fettet som är av god kvalite`.
    Fettet består av MCT-olja, cocosfett och en olja som heter Archic Med. Smör äter jag också!

    Jag försöker leva under devisen: ”Låt maten bli din medicin” vilket jag tror dom flesta gör som besöker den här bloggen!

  2. 2

    Bröstcancer och fett i kosten.

    Hittade denna artikel som framhåller att kvinnor i Kina har mindre förekomst av bröstcancer än i västliga länder.
    Man lyfter fram ett antal parametrar som sägs ha betydelse. Något som jag lägger märke till att man förespråkar att lågfettkost ska vara bra när man vill undvika att drabbas av bröstcancer.
    Jag undrar om någon annan har läst detta eller något liknande. Jag blir konfunderad. Bröstcancer är en så väldigt vanlig sjukdom speciellt om man är över 50 år. Jag kan tänka mig att man kan ta intryck av artikeln.
    Har Annika eller någon annan en kommentar eller synpunkter som kan bena ut denna info?

    http://www.thinkinghumanity.com/2016/09/women-in-china-rarely-get-breast-cancer-and-here-is-why.html

  3. 3

    Eftersom jag själv lyckats bli av med min ”obotliga” cancer just genom att ändra min kost (till kolhydratfattig sådan) och lägga till några kosttillskott i form av vitaminer och mineraler, så är jag fullständigt övertygad om kostens avgörande betydelse för vår hälsa – vilket ju redan Hippokrates var för ca 2400 år sedan. Detta har föranlett följande funderingar:

    Varför förebyggs och botas inte cancer?
    Som de flesta vet har förekomsten av cancer ökat dramatiskt de senaste decennierna – trots att ett oändligt antal miljarder under denna tid satsats på cancerforskning. Förutom att cancer är en enorm inkomstkälla för de stora läkemedelsbolagen, varför deras intresse av att ”lösa cancerns gåta” är obefintligt, så kan man också identifiera några andra orsaker till misslyckandet.

    För det första satsas nästan inte något på att förhindra cancerns uppkomst – utom möjligen att man försöker minska rökning, att man lyckats avskaffa hanteringen av asbest och några andra klart cancerframkallande produkter. Men direkt inom den medicinska professionen har inte mycket hänt. Där tycks man enbart vara inställd på att försöka BOTA (hittills med klent resultat) och inte alls ägna sig åt att FÖREBYGGA. Detta gäller för övrigt inte bara cancer, utan också andra allvarliga sjukdomar.
    För det andra tycks man i hög grad vara inställda på att hitta GENETISKA lösningar på cancer. Detta måste anses vara mycket märkligt, eftersom våra gener är desamma nu som de var innan förekomsten av cancer började öka! Dessutom har ju disciplinen epigenetik på senare tid dramatiskt ändrat kunskapen om våra geners betydelse och visat att miljöfaktorer i hög grad kan förändra våra geners konkreta uttryck. Med tanke på att vår livsmiljö och vår kost under den aktuella tidsrymden däremot förändrats drastiskt, så hade en inriktning av forskningen mot sådana orsaker varit den självklara. Några föregångsmän finns det dock. Så har t.ex. den amerikanske läkaren Thomas Seyfried i sin forskning klart visat, att den genetiska mutationen vid cancer inte är den initiala orsaken, utan kommer i efterhand. Men hans resultat verkar inte beaktas!
    För det tredje tycks dagens läkare mer eller mindre omedvetna om upptäckten som gjorde att den tyske professorn Otto Warburg fick Nobelpriset i medicin 1931. Han visade i sin forskning, att cancerceller har en avvikande metabolism, jämfört med vanliga celler. Förenklat kan man beskriva det som att deras mitokondrier (de små enheter i cellerna, där energi skapas) är defekta och använder sig av ineffektiv fermentering (jäsning) av glukos i stället för förbränning med hjälp av syre. Detta innebär bl.a. att de behöver 20 – 30 ggr mer glukos (socker) än vanliga celler. Dessutom kan de ENDAST använda glukos för sin energiförsörjning, medan de flesta av kroppens övriga celler kan använda det alternativa bränslet ketoner (förenklat en nedbrytningsprodukt av fett). Denna fatala kunskapsbrist hos läkarna gör, att de ofta bidrar till att optimera möjligheterna för cancerceller att utvecklas – genom att t.ex. uppmana cancerpatienter att äta en kolhydratrik föda! Upprörande!
    För övrigt tycks Warburg under senare delen av sitt liv blivit övertygad om, att orsaken till att celler övergick till att bli cancerceller var förgiftning – av t.ex. giftiga kemikalier eller olika former av strålning. Ingen kan förneka, att vi i dag i hög grad utsätts för just dessa faktorer i vår livsmiljö!
    För det fjärde verkar de flesta läkare helt omedvetna om, att det finns naturliga produkter som effektivt och skonsamt motverkar cancer (t.ex. gurkmeja, ingefära, aroniabär, kolloidalt silver), samt att cancerpatienter nästan alltid har brist på viktiga mineraler som jod, magnesium, selen och zink, samt vitaminer som C- och D-vitamin och några fler.
    För det femte tycks läkarna vara helt främmande för tanken att vårt immunförsvar, om det fungerar optimalt, också skyddar oss mot cancer – precis som det skyddar oss mot bakterier, virus och andra skadliga mikrober. En kost som innehåller alla nödvändiga vitaminer, mineraler och spårämnen för att vår kropp (inkl. immunförsvaret) skall fungera på bästa sätt torde vara en av de effektivaste metoderna för att förhindra uppkomsten av cancer. Detta verkar inte läkarna ha förstått, och man kan t.o.m. få höra, att ”kosten inte har någon betydelse för cancer”. Kosten är tvärt om en avgörande faktor för vår hälsa – vilket redan Hippokrates för omkring 2400 år sedan påpekade. I dag tycks läkekonsten ha tappat den självklara insikten!

  4. 4
    Docent Göran says:

    @ Sven Erik Nordin:

    Det är lätt att bli ”förtvivlad” i dagens samhälle när man insett vad du har kommit fram till. Det är uppenbarligen gigantiska ekonomiska krafter som kämpar emot när det gäller att denna självklara kunskap skall komma fram till våra hälsomyndigheter.

    Det är detta vi kallar korruption.

  5. 5

    Det finns förstås också mer ”psykologiska” orsaker till att kunskapen om alternativa behandlingsmetoder mot cancer inte kommer fram.

    Bara tanken att alla miljarder som satsats på cancerforskning, alla insamlingar som fått oss att skänka pengar och alla ideella och professionella krafter som slitit i årtionden skulle kunna vara helt eller åtminstone delvis onödiga är förstås alldeles omöjlig att acceptera. Hellre än att vi försöker ta till oss den idén (som i hög grad är sann) är vi beredda att förneka fakta och nästan slå knut på oss själva. Det FÅR bara inte vara så gräsligt! Därför tillåter vi cancerforskningen att fortsätta mala på i samma gamla hjulspår – till obegripliga kostnader och med ofattbart mänskligt lidande som följd!

    Sedan finns det också s.a.s. ”individualpsykologiska” orsaker…
    För någon vars anhöriga avlidit efter traditionell behandling är det förstås en alldeles outhärdlig tanke att denna kunnat vara i livet och fri från cancer med hjälp av en enkel alternativ behandling. Därför kan man inte ta till sig sådan kunskap, utan blir i stället en ihärdig förespråkare för den traditionella behandlingen. Ofta kan man också berätta hur fantastiskt väl bemött man blivit av personalen på aktuellt sjukhus – vilket förstås för det mesta är alldeles sant. Personalen ”på golvet” gör enastående insatser på det sättet.
    Även för den vars anhöriga överlevt men blivit allvarligt handikappad för livet blir insikten lika svåruthärdlig. Man MÅSTE helt enkelt tro, att ens anhöriga fått den absolut bästa möjliga vården. Vem skulle stå ut med tanken att t.ex. ens barn avlidit eller blivit allvarligt handikappat – därför att man inte kunnat se till att barnet fått en vård som kunnat hjälpa utan skadeverkningar? Det FÅR bara inte vara sant att sådan vård faktiskt finns!

    Den som själv genomgått en traditionell behandling – ofta med svåra plågor och umbäranden, och överlevt – kan på samma sätt ha svårt att acceptera kunskapen om att dessa plågor kunnat undvikas med en enkel alternativ behandling. Det skulle ju innebära att man plågats alldeles i onödan! En sådan insikt blir psykologiskt omöjlig att ta till sig. Även i sådana fall blir man ofta en kraftfull ambassadör för traditionell behandling. Tanken att man hade kunnat botas av en enkel alternativ behandling blir totalt outhärdlig och omöjlig att acceptera!

    Ovanstående psykologiska orsaker bidrar sannolikt i hög grad till att man än i dag kan fortsätta med traditionell, plågsam, och ofta ineffektiv och skadlig behandling mot cancer – och avfärda hundraåriga kunskaper om alternativa, effektiva och biverkningsfria alternativ. Det innebär också att man år efter år kan fortsätta att satsa miljarder på forskning om traditionell behandling – och knappt offrar en krona på att undersöka alternativa behandlingsformer…

  6. 6
    Lars Henrik says:

    @ Sven Erik Nordin:
    Jag tycker du uttrycker den ena halvan av motståndet mot ett paradigmskifte oerhört väl. Tack!

    Den andra halvan uttryckte Docent Göran i inlägget ovanför.

    Det är nog bara den ena halvan som ser vilken ohelig allians som här utvecklats. Eller troligare: enbart en liten välbeställd del av den halvan…

  7. 7
    Docent Göran says:

    @ Sven Erik Nordin:

    Jag håller med Henrik och dig. För vanliga människor är det faktiskt en nästan otänkbar tanke att sjukvården inte skulle vara intresserad av hälsan hos oss vanliga medborgare.

    När jag talar om korruption så ligger den i mina ögon på den allra högsta ekonomiska nivån hos en liten ekonomisk elit – oligarkin – som för egen vinnings skull korrumperat den evidensbaserade medicinen på alla plan.

    Lars Bern ser detta väldigt tydligt.

  8. 8

    Sjukvården har varken kompetens eller intresse av förebyggande hälsa och därför heter den sjukvården för att det är sjuk på så många plan. Akutsjukvård och läka benbrott är de bra på men diskutera näringsfysiologi med en läkare på VC eller sjukhus gör en bara matt. De har ju redan bestämt sig att det de tagit med från skolbänken och blivit ombudsmän för läkemedelsföretag. Precis alla värden skall vara inom ramen för den matris som tillhandahålls delvis därifrån. Och de lyckas då alltid hitta något som inte är inom ramen. Blodtrycket är ett sådant exempel som särbehandlas som en sjukdom så fort det ligger över 130 i övertryck då ”börjar det bli farligt”. Ingen tanke på att blodtrycket i sig varierar varje sekund eller för den delen att blodtrycket för med sig syre och en massa funktioner. Nä. Eller att det kan bli 240 när man är på en cykel i uppförsbacke för att det måste det bli. Det är högt och ”sjukt” skall behandlas. Människan måste vara det enda däggdjuret i världen som inte klarar av att reglera sitt blodtryck sedan Ancel Keys och säkert före det och innan Pharma tog över våra liv och vår tilltro till vår kropp. Snacka om att 40 och 50 talisterna blivit grundlurade med all pasta, bröd, ris, statiner och sötade produkter och fettskräck och blivit i princip påtvingade kemiska cocktails som idag styr och ställer med våra rädslor och tvivel. Jag arbetar själv deltid inom äldreomsorg och det tar emot mer och mer. Stora lass med mediciner tvingas jag dela och servera fryst pytipanna och gorbys, mackor och annat värdelöst. Sen går det omkring en passiv inhyrd doktor som skriver ut mer och springer runt med sin blodtrycksmanschett och bara letar tillfällen och skriva ut mer kemi. Och de gamla orkar inte ta sig mellan toaletten och sängen 2 timmar efter intagen dos av morgonmedikamenter och diverse magmediciner med sirapssmak.

  9. 9
    I Like Neil Young says:

    Sven Erik Nordin – jag säger bara – SPOT ON!!!

  10. 10
    Docent Göran says:

    @ Ammi:

    Så insiktsfullt du bekriver detta.

    Jag har ofta tänkt på hur svårt det måste vara att inse det absurda med massmedicineringen av äldre men sedan vara den som tvingas ”verkställa order”. Läkarna inom äldrevården är rimligen också medvetna om det vansinniga i denna situation men de kanske ser det som att ”ändamålet – att få de äldre passiva och fogliga = minsta möjliga kostnader – helgar medlen” och de slipper dessutom den direkta kontakten med ”verkligheten” med en väldigt bra lön för att inte trassla till ”systemet”.

  11. 11

    Lite lösryckt fastnar jag för några rader i en kommentar av sign Nils, viktigt på några få rader:

    ”Motion omvandlar inre oro och stress till positiv energi. Inre stress pumpar ut adrenalin i kroppen och det gör att nervsystemet är ständigt på spänn, vilket ger en reaktion på kamp eller flykt. Det skapar ständig muskelspänning med trötthet som följd.”

  12. 12
  13. 13

    @ Docent Göran:
    Det är enormt svårt att arbeta med att ge så mkt medicin till dem hela tiden. Även om jag inte gör det på heltidsbasis. Sen kan jag tycka att vård och omsorg generellt är väldigt ”efterbliven” i sina rutiner/helhetstänk med vad bra/nyttig/hälsosam mat egentligen är. Detta gäller även personal som äter mkt pasta, mackor och godis och har en del ”åsikter” om ens egna urval av mat. Jag har fått höra en hel del snäsiga kommentarer kan jag säga att det jag privat tar med till lunch e ingen riktig mat och att hjärnan måste ha mkt kolhydrater hela tiden. Det är också många som röker och är överviktiga. Inte mkt har förändrats sen 90 talet. Äta 3 tekakor med sötad yoghurt och musli och ett äpple till lunch är rutin för både personal och de äldre. För att inte glömma den 80% färdiga potatisinnehållande pyttipannan som går varm i micron.

  14. 14
    Lars Henrik says:

    Inte OT! 🙂

    UMEÅ. Vill du slippa hjärt- och kärlsjukdomar bör du äta som man gjorde för länge sedan. Det visar en ny avhandling vid Umeå universitet.

    http://www.vk.se/1844161/kosten-som-ar-bra-for-hjartat?

  15. 15

    Fasta som behandlingsmetod mot många sjukdomar, även CANCER.
    https://www.youtube.com/watch?v=kH9GT-IrFQ4

  16. 16

    @ Lars Henrik:

    När man deltog i studien och förmodligen hade mycket stöd och uppföljning från forskargruppen visade det sig att man fick bättre värden med paleolitisk kost.
    Däremot fann man inga skillnader vid uppföljning efter två år – Vad berodde det på? Jo då hade de flesta gått tillbaka till sin ”normalkost”. Dvs man hade ej lyckats motivera deltagarna i studien att fortsätt med paleo-kost.
    Viktigt att man verkligen är riktigt motiverad att göra en förändring för resten av livet. Man behöver hitta deltagare med hög motivation och många behöver nog stöd för att man ska kunna göra bra och tillförlitliga långtidsstudier.

Kommentera