Jag har suttit en stund och tittat igenom några blogginlägg av Jacob Gudiol på Träna styrka och Träningslära. Avseende vikt och hälsa. Jag har kommit fram till att han är oerhört produktiv. Ofattbart att han har tid och ork att producera allt detta. Om han ska ha tid för arbetsliv och privatliv. Han verkar vara en unik person.
Men han som alla andra måste ha en personlig utgångspunkt, och för honom är det kanske en slank och frisk och fysiskt aktiv person, till skillnad från många av oss andra som är personer med övervikt, insulinresistens och metabola syndromet. Vi tillhör oftast en äldre åldersgrupp.
Han skriver tex: ’Vi vet alla själv att om vi har ätit mycket vid en måltid är vi sällan särskilt hungrigare senare på dagen’ ( I inlägget Hur portionsstorlekar påverkar hur mycket du äter). Just det kan vara väldigt olika. Jag och många med mig har många gånger frapperats av att jag är snarast mer hungrig efter att jag har ätit mycket. Tex morgonen efter en festmåltid så kan vi vara mycket hungriga på frukost.
Något man kan undra över är om Gudiol är medveten om hur, och hur mycket, livsmedelsindustrin och läkemedelsindustrin har påverkat vikten och hälsan hos befolkningen.
Jag tittade i hans inlägg: Påståendet att insulin gör dig fet är en stor fet lögn. Det var mycket förvirrande. Frågan är hur och varför LCHF fungerar i praktiken?
Ja det är mycket som är förvirrande fortfarande i frågan kost – hälsa – vikt.
Men – varje person borde få tillåtelse och möjlighet att prova ut vilket kostmönster som passar för dens hälsa och vikt, utan att bli skrämd för mättat fett och kolesterol. Det ser jag inte att Gudiol skriver något om, eller har jag missat det?
Kloka insikter som vanligt 🙂
Ja Jacob är en speciell person och precis som du antyder så utgår han nog mest från sig själv och projicerar sina erfarenheter. Och är man metabolt frisk och dessutom tränar så upplever man inget av det LCHFare pratar om vad gäller högt insulin och problemen som följer. Jag vet för jag har varit i båda tillstånden. När jag passerade 40 var jag drabbad av insulinresistens och alla dess problem trots att jag följde gängse kostråd och motionerade. LCHF tog mig ur detta tillstånd. Nu är jag frisk och vältränad och märker att jag kan äta ganska mycket kolhydrater utan negativ påverkan. Men jag minns väl att så inte var fallet när jag var insulinresistent
Gudiol får mig alltid att tänka på följande statement.
Verbal-att säga mycket med få ord.
Mångordig-att säga lite med många ord.
@ Annika
Det är väl klarlagt sedan länge. När det fungerar äter man helt enkelt spontant mindre, mycket mindre i vissa fall. Ett exempel:
https://anthonycolpo.com/the-great-eades-smackdown-2010-part-1/
Det är mycket som är konstigt med. J.Gudiol. Han skrev en bok där han tydligen hävdade, att det var ”skitmat”, som var orsak till fetma och typ 2 diabetes.
Men det mesta han skriver (om kost) går ut på att ”försvara” livsmedelsindustrin mot (felaktig) kritik från LCHF:are och dylikt. I tråden ”Gudols teorier” inlägg #47 så får JG ett helhjärtat stöd från en dietist, så det finns nog flera möjliga orsaker till hans agerande..
Men något JG aldrig gör är att attackera ”skitmat” eller ens definiera det.
Men visst kommer han ibland med vag till intet förpliktande kritik mot någon av industrins
produkter. Så någon omfattande kritik mot skitmat, som enigt JG orsakar fetma epidemin o dyl. det hittar man inte.
YAT skriver: ”Äter man spontant mindre….” Man blir med andra ord mätt, eller hur…. eller?
Och det är väl ok. när nu maten är mer näringsrik!
Lågkolhydratkost fungerar kanske för personer som gillar kolhydratrik mat och lågfettkost för de som gillar fettrik mat? Om man inte äter så mycket av mat som man gillar så äter man kanske mindre?
@ 4 YAT:
Jag håller med om att vid LCHF så äter man mindre matmängd och kalorimängd. Frågan är varför?
Jag själv upplever att det beror på att jag blir mindre hungrig. Men via vilken mekanism?
@ Annika Dahlqvist:
Enkelt, protein och fett mättar längre. Dessutom svårare att överäta på än s.k skitmat. Tar stopp ganska snabbt när man te.x. äter ägg. Sen med LCHF så eliminerar man näringsfattig kaloririk mat såsom chips, godis etc. Skippar man dessa så går många ner i vikt. En portion pasta eller potatis hindrar inte detta. Kolhydrater är inte den boven utan såsom Gudiol uttrycker de så är det skitmaten.
Läs under rubriken ”övervikt” här:
http://www.svaradoktorn.se
Kanske en sorts förklaring. Kroppen strävar i olika avseenden efter jämvikt (även jämVIKT). Hormoner är ofta styrmedel
@ 9 Erik:
Det är kanske det som är skillnaden mellan ’oss’ och ’dem’? Slanka kolhydratätare klarar att äta pasta och potatis, medan vi insulinresistenta/metabolt känsliga går upp i vikt och blir sjuka av potatis och pasta?
YAT Skrev:
Välkommen tillbaka till ruta ett inom termodynamiken!
För mig skulle var intressant att höra om nu någon av er skulle kunna förklara varför de flesta av oss som knaprat kolhydrater bara gick upp med något kilo per år (30 kilo på 30 år). Varför gick vi inte upp med fem kilo per år?
I er förträffliga ’übermensch’-värld tillhör vi som hamnat i det metabola syndromet en lägre stående del av mänskligheten, helt enkelt de karaktärslösa (minst hälften av mänskligheten i dagsläget), eftersom vi uppenbarligen totalt saknar den ’självdisciplin’ som bevisligen krävs för kunna avstå från de TRE gram mat per dag som la på de där extra 30 kilona. (Med 15 gram, en halv brödskiva?, per dag hade det istället blivit fem kilo per år och 150 kg extra på 30 år – varför blev det inte så?) Om man inte inser att detta från början till slut är trams så saknar man i min värld all analytisk förmåga.
Detta trams om mat och slapp livsstil är förstås knappast något nytt i historien. Redan i Platons filosofi för 2500 år sedan kan man hitta samma argument och vem vill förresten inte känna sig förträfflig och dessutom inbilla sig att man tillhör en utvald puritansk skara med religiös karaktär.
Och sedan har vi förstås den populäre boxaren som uppenbarligen tillhör samma förträffliga träningsgäng och som anser att vi bara är lata när vi satsar på LCHF i femtioårsåldern då vi blivit sjuka på grund av ’kolhydratsförgiftningen’ och sedan helt plötsligt, oförklarligt??), återfår både hälsan och utseendet från vår ungdoms dagar och detta utan minsta fysisk ansträngning. Om vi nu inte vore så förbaskat lata skulle vi självklart fortsätta äta pasta men istället som elitidrottsmän späka oss till detta utseende. Vilket förakt för mänskligheten som genomsyrar denna syn!
Men framför allt är det förstås frågan om ett ovetenskapligt trams! Tala om att inte ens förstå det allra mest elementära inom termodynamiken men samtidigt jäsa av självgodhet!
Att ni inte skäms!
A pro pos fetma redan i unga år: https://www.vt.se/nyheter/ostergotland/radd-att-det-blir-en-vardskandal-om4049944.aspx. Artikel om hur man påverkar barn och föräldrar till att barn så unga som 13 år opereras med gastric-bypass och deltar i Svensk studie angående operation av unga. Mycket betänkligt och skrämmande att detta har blivit etiskt godkänt.
@ Annika Dahlqvist:
Eftersom man kan se liknande resultat vid återgång till andra traditionella dieter med helt annan makronutrient sammansättning, d v s att man äter betydligt mindre och blir mätt fortare än vid den västerländska kosthållningen vi har idag, t ex :
https://ajcn.nutrition.org/content/53/6/1647S.abstract
är det nog mer riktigt att ställa oss frågan varför vi äter mer och inte känner samma mättnad och lika nöjda vid samma energiintag vid den västerländska kosthållningen vi har idag. Där tror jag vi har en stor orsak i den processade, smakoptimerade men framförallt för hjärnan belönande skräpmaten. Vidare också att dricka energitäta drycker då det bidrar till ökat energiintag på samma mättnad. Matvanor och matkultur spelar också en väldigt stor roll.
https://www.dietdoctor.com/the-key-to-obesity-and-weight-loss.
Ovanstående är en kort del av en intervju med Jason Fung, som. Finns på Dietdoc medlemssidor, som handa om den ökade fetman hos 6 månaders barn…
De har väl motionerat. Fr lite.
YAT Skrev:
Ja det rör sig ju om TRE gram för mycket som sagt – och VARJE dag – inte att leka med! Det var det du skulle förklara!
Lycka till!
Men Jacob skrev ju alldeles nyss (sitter med ifånen på bussen och orkar inte söka) om något experiment där folk fick fettsnål/kolhydratrik kost och andra tvärtom. De som fick mest fett åt mest kalorier och gick upp mest i vikt. Därmed anser han det bevisat att man inte blir mätt av fett. Jag anser att det möjligen bevisar att man blir extra hungrig när man börjar med lchf…
Bloggmediets samhällsroll får en intressant belysning i att en träningsjöns ägnas sjutton kommentarer under samma tidsrymd som ”det största brottet mot mänskligheten” stimulerar till enbart tre.
@ 18 Lars O. Berglund (ockulist):
Träningsjönsens bloggverksamhet symboliserar det motstånd vi har mot vårt budskap, och frågan är hur vi ska bemöta det. Man måste nånstans ta tjuren vid hornen.
Jag känner flera personer själv som aldrig varit överviktiga, tränar en del och mår generellt bra och äter enligt livsmedelsverkets råd. Det kan slinka ner lite läsk, godis eller chips på helgerna och ett par bullar under veckan och ändå går de varken upp eller ner i vikt och de känner sig (enligt egen utsago) hälsosamma. Jag tror att Jacob tillhör den kategorin, dock antar jag att han skippar gofikat.
Han skriver en blogg som riktar sig till personer som är normalviktiga, friska och tränar. Jag tillhör inte den kategorin själv då jag har en autoimmun sjukdom som gör att träning för mig är av typen sjukgymnastik. Därför läser jag sällan eller aldrig hans inlägg!
Jag läser Annikas blogg istället och är mycket nöjd :o)
Jag håller dock med att det är knivigt att bemöta denna typ av motstånd han har mot vårt budskap. Det är klurigt att berätta hur jag äter och varför, samtidigt som den andra trycker på med vad livsmedelsverkets ”experter” säger.
Docent Göran Skrev:
Ja, en av de effekter som allra mest kom att förundra mig efter att jag gått över till LCHF var just att jag kunde skyffla in som i unga dagar utan att gå upp i vikt.
Tidigare ökade vikten med 1-2 kg per år ungefär. Alltså just ca 1 – 2 gram per måltid!
Idag verkar jag kunna äta hur mycket som helst i form av fettkalorier utan långsiktig effekt på vikten (jo, jag har faktiskt räknar kalorier då och då). Kroppen tycks nu reglera detta helt på egen hand!
Om bara kritikerna kunde testa LCHF under några månader hade debatten varit över på ett kick!
Lars Henrik, jag som kritiker tänker inte testa LCHF under några månader för jag mår inte bra av den maten. Jag behöver mat som håller insulinet på en jämn nivå. Kött ger kraftiga insulinspikar, verifierat bland annat av Mark Sisson som har en sida med stenålderskost, men då en ”förklaring”. Kritiken lär därför inte gå över på ett kick för att det testas utan kritiken finns pga de allvarliga konskvenserna om man vill ha en jämn insulinkurva. Du kan titta på vilken hemsida du vill med ”low carb”-motståndare, vegetariska sidor mm. Det står precis samma sak som jag har skrivit här.
Lars Henrik Skrev:
Samma sak slår mig när själv!
Folk blir chockade av att se hur mycket jag ”vräker i mig” samtidigt som de ser att jag har tappat 20 kg och nu stabilt ligger på min ungdoms idealvikt (75 kg för 185 cm).
Att det är trams att överätning skulle vara själva förklaringen till viktuppgångar på något kilo per år under trettio år är uppenbart vid minsta eftertanke kring dessa TRE gram per dag. (Det är därför jag ’tjatar’ om det!)
Eftersom jag nu också ’tjatar’ om att Gudiol med anhängare tillsammans med etablissemanget inte fattar ’det allra mest elementära inom termodynamiken’ kan det kanske vara passande med att klargöra vad jag menar.
När man från etablissemangets sida hänvisar till att man går upp i vikt för att ”en kalori är en kalori’ och samtidigt i förbigående nämner termodynamiken för att få det att låta lite mer vetenskapligt bevisar man bara att man inte förstår de mest elementära förutsättningarna för att kunna tillämpa termodynamiken.
Termodynamiken kan bara tillämpas på så kallade slutna system vilket betyder att man skulle behöva stänga in en människa i en sluten kapsel, typ en isolerad garderob, för att kunna räkna på kalorier in och kalorier ut.
Som naturvetenskaplig forskare vill jag egentligen bara gråta över att till och med civilingenjörer (jag tror att JG var det) så totalt kan missa det mest elementära inom termodynamiken. Att människor som inte har studerat fysik lätt kan luras av de officiella dogmerna kan man förstå men när man träffar på någon teknolog i första årskursen på Chalmers som inte kan fatta detta blir man egentligen bara förtvivlad.
I det här fallet blir det förstås som att tömma vatten på en dum gås.
Gary Taubes förstår självklart detta mer än väl (det är egentligen hans huvudargument mot den officiella överätningshypotesen för fetman) men han han behärskar å andra sidan sin termodynamik som fysiker. Därför är det nog betecknande att han tycks vara Gudiols främsta ’hatobjekt’.
Vad var det nu Skaldeman sa – ja det var nåt stil med att man kan bara tro på kalori-teorin och hänvisa till termodynamiken om man samtidigt tror att människan har en brännugn i magen.
Det var väl funnet tycker jag..:)
Docent Göran Skrev:
Vad är din förklaring till det?
Jag sprang på en 5 år gammal chatt mellan Annika och någon som heter Paulun. Jag vill minnas att LCHF en gång i tiden kom som ett alternativ till Pauluns läror. Idag är han bara en livsmedelshandlare som består av reklam! Säljer inte han konserverad gröt?
Men Gudiol blir vi inte av med. Han är en evighetsmaskin som har en massa länkar och ordförråd. Undrar om Kostdoktorn lyckades argumentera mot honom? Eller körde han också huvudet i väggen?
https://www.aftonbladet.se/debatt/article13511403.ab
Jag har inte sett denna chatt tidigare. Visst är hon glasklar i sin argumentation, vår Annika.
@ Lars Johansson:
Du gör som du finner lämpligt.
Man kan Googla på Skaldeman + fettkvot så hamnar man rätt. LCHF innebär ju inte att man ska äta mycket kött egentligen, fokus ska ju ligga på feta produkter. Smör, grädde, ost (om man tål det) Ägg, Avocado, Makrill, Bacon, Olika sallader, m.m Att äta för mycket protein spikar ju upp blodsockret – det är ju känt.
Lars Johansson Skrev:
Du behöver inte äta kött för att äta LCHF.
@ 22 Lars Johansson:
Har du en länk till den bilden som visar att protein pikar insulinet mera än kolhydrater?
I vilket fall ska vi inte äta mera protein än vi behöver för kroppens byggnad och reparation. Vi kan gå ner till 0,5 g protein per kg önskevikt, utan att få proteinbrist. Det är naturligt fett vi ska ersätta kolhydraterna med.
@ qws:
Säg att vi äter ett kilo mat per dag.
TRE gram är då bara TRE TUSENDELAR av denna matmängd och TRE GRAM som vi enligt etablissemanget MEDVETET ’överkonsumerar’ vilket enligt logiken i deras kalorihypotes som också skall förklara varför vi med tiden blivit feta.
Jag har ständigt frågat mig hur intelligent man egentligen måste vara för att begripa att detta är komplett nonsens. Enligt denna hypotes måste alla vi tjockisar i 50 – 60 årsåldern därför ha varit utrustade med precisionsvågar där vi på grammet har kunnat bestämma oss för hur mycket vi ska äta vid varje måltid sedan när vi vägt färdigt inte ens haft karaktären att ta bort ett enda gram. Och detta skulle vi ha hållit på med 3 – 5 gånger om dagen varenda dag i trettio år!
God Gud så dumt kan jag bara säga!
Och sedan har man som sagt mage att hänvisa till termodynamiken. Som naturvetare tar jag mig för pannan.
Jag tror därför nästan att vi har att göra med en samling dumskallar helt enkelt om det nu inte är frågan om ren korruption från livsmedelsindustrins sida som ligger bakom. Att vinstmarginalerna på majsflingor är mycket större än på kött talar för de senare alternativet.
@ Annika Dahlqvist:
Finns rätt många studier ang. protein som potent insulin höjare. Te.x. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/18249201
Även denna: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/9356547
Visade att kött gav en större höjning än brunt ris.
Som bonus:
Intressant ang. insulin och aptit:
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/16933179?itool=EntrezSystem2.PEntrez.Pubmed.Pubmed_ResultsPanel.Pubmed_RVDocSum&ordinalpos=66
Mark Sisson har skrivit:
”High protein, virtually no-carb foods like meat and eggs, while low on the glycemic index, measured high on the insulin index. In other words, while the meat and eggs didn’t cause a spike in blood sugar the way most carbohydrates do, they did result in an unexpectedly significant rise in insulin. (Baked goods, with their high levels of refined carbs, elicited a very high rise in insulin as well. Of course, this comes as less of a surprise.)”
och Dr John McDougall har skrivit: ”A study published in the American Journal of Clinical Nutrition (vol. 66, p. 1264, 1997) by the department of biochemistry at the University of Sydney, Australia, found that beef raised insulin levels more than white pasta and that fish raised them more than whole-grain bread. When compared with rises in glucose levels, beef raised insulin levels 27 times higher than brown rice did!”
Det verkar räcka med ett ”bete” på tre gram för att hela gänget ska gå in och bosätta sig i överätningsråttfällan men dom vet å andra sidan att dom SKA gå in där utan minsta eftertanke och dessutom påstå att det är trivsamt där.
Det är detta vi kallar för en DOGM – en hundraårig – och den lär knappast förändras för att den är stupid.
@ 33 Lars Johansson:
Det är ju ändå en etablerad kunskap att vi behöver en viss mängd av proteiner för att underhålla våra kroppar. Får man inte protein alls får man bristsjukdom, kwashiorkor. Jag föreslår ca 0,5 – 1 g protein per kg önskevikt.
Kolhydraterna kan man ersätta med naturligt fett.
Har du kommentar till det?
Protein finns i annat än kött som kroppen (min kropp) tål utan besvär. Fett från växtriket istället för kolhydrater blir nog ketogen kost, men den är inte heller bra för oss med migrän och det är ju du ett exempel på när det blev kraftiga insulin- och sockerkurvor under ett glukostest. Det är precis sådant jag vill undvika, inte för att jag skulle ta glukos som under testet utan jag mår dåligt när man ruckar på det där med ketos och det som testet är där för att påvisa, insulinhöjning, glukoshöjning upp och ner. Det hjälper ju inte att LCHF/lowcarb-företrädare som Mark Sisson skriver en förklaring till insulinhöjningen om hur människan jagade mammutar, för man kan inte ens läsa den när man har migrän. Ögonen påverkas först och det blir ett sicksackmönster.
Atkins ville att man skulle försiktigt börja ta kolhydrater innan glukostestet och jag tror det var det du gjorde också och då visades att du inte har diabetes. Då kanske man ska undra lite över de båda LCHF delarna du nämnde dels ”protein” (kött) och dels ”naturligt” fett om det tillstånd man hamnar i ska botas med kolhydrater.
Precis som Docent Göran blev jag något chockad, när jag började titta på den medicinska ”vetenskapen” runt kost och hälsa. Först beklagade jag, att jag studerat beteendevetenskap och inte t.ex. biokemi eller mikrobiologi. Men sedan upptäckte jag, att beteendevetenskap var det absolut adekvata ämnet. Den medicinska vetenskapen visade sig här nämligen till mycket stor del bestå av tro, närmast religiösa ”data”, marknadsföring, vilseledande reklam och ekonomi… Solida, strikt vetenskapliga fakta lyste i hög grad med sin frånvaro, Beträffande detta med kost och övervikt har jag några funderingar, som nog är alldeles för långa för en ”kommentar” – men jag skulle väldigt gärna själv vilja ha en kommentar till följande:
Något om anledningen till övervikt – ett stort hälsoproblem dag
Man hör ganska ofta olika ”förståsigpåare” uttala sig tvärsäkert om viktproblem och dieter. ”Man måste förbränna det man stoppar i sig – Punkt slut”. Med det menar man då att det skulle vara enbart löjligt att ägna sig åt olika dieter – och att det endast gäller att ”äta mindre och springa mer”, som man brukar uttrycka det. En mycket vanlig missuppfattning! Märkligt nog kan man få höra liknande uttalanden även från läkare – som ju borde veta bättre…
När det gäller läkare, så finns det förstås två alternativ. Antingen är han/hon rejält korkad, eller så lyckades han/hon sova sig igenom avsnittet endokrinologi i sin grundutbildning. Men då läkare förstås i regel är välbegåvade (eftersom de klarat av den ganska krävande läkarutbildningen), så faller det första alternativet, och jag tror inte riktigt på alternativ två heller. Snarare är det väl en sorts intellektuell lättja och/eller fallenhet för att utan större eftertanke välja det enkla och till synes självklara alternativet, eller att följa ”mainstream”. Men den som varit uppmärksam i endokrinologin, borde veta, att detta med ”kalorier in, kalorier ut” är en ytterst torftig och felaktig bild av vår metabolism. Att räkna kalorier är helt enkelt bortkastad möda – och i praktiken närmast omöjligt.
Kalorier är ju faktiskt ett mått på energi. Enkelt uttryckt är en kalori ett mått på den energi som krävs för att höja temperaturen i ett gram vatten med en grad Celsius. Den mängd föda som vid förbränning kan åstadkomma just detta innehåller alltså en kalori. Men ”förbränning” i vår metabolism är ju ingen enkel sak – som t.ex. i en förbränningsmotor. Det är många faktorer som spelar in.
En dl bensin innehåller ganska många kalorier, men alla begriper, att man inte kan bli fet av att dricka bensin! Detsamma gäller förstås t.ex. sågspån, eller annat som vår kropp inte kan tillgodogöra sig. Alltså är det så, att olika former av kalorier behandlas på olika sätt av vår metabolism. Det är minst sagt pinsamt, att många av våra läkare ansluter sig till den ”Svensson-modell” (s.k. sunt förnuft), som just säger att man skall förbruka lika många kalorier som man stoppar i sig, om man vill behålla sin kroppsvikt…
Det är nog delvis också detta logiska felslut ( eller ”slarviga förenkling”), som gör att läkare och dietister under sådär ett halvsekel lurat folk att äta mindre fett och mer kolhydrater för att gå ner i vikt. Ett gram fett innehåller ju fler kalorier än ett gram kolhydrater. Därför rekommenderar man t.ex. diabetiker – och förstås överviktiga – att äta mindre fett – vilket i praktiken innebär mer kolhydrater. Resultatet talar för sig själv; kurvorna för övervikt, diabetes mm har under de år nämnda kostrekommendationer gällt stigit dramatiskt!
En del av detta missförstånd beror nog alltså på att 1 gram fett faktiskt innehåller ca 9 kcal, och 1 gram kolhydrater bara ca 4 kcal. Alkohol ligger för övrigt däremellan med 7 kcal per gram, och 1 gram protein innehåller precis som kolhydrater ca 4 kcal, om vi skall göra listan fullständig! Till saken hör också, att fett s.a.s. är mer ”svårsmält” och förbrukar en hel del energi vid metaboliseringen, medan kolhydrater är mer ”lättsmälta” och snabbt ger energi. Alkohol metaboliseras ungefär på samma sätt som kolhydrater.
Men ändå kan man förstås säga, att de som förfäktar ”kalorier in kalorier ut-teorin” har rätt på ett sätt. Förutom att kroppen i någon mån behandlar de olika makronutrienterna (fett, kolhydrater och protein) olika, så krävs det förstås att man kan tillgodogöra sig fler kalorier än man förbrukar, om man skall gå upp i vikt. Men den mängd kalorier man äter och dricker är alltså inte är detsamma som den mängd kroppen kan tillgodogöra sig. Den mänskliga metabolismen är – minst sagt – en komplicerad process!
Men det finns en viktig princip i det här sammanhanget– principen om homeostas!
Vår kropp är en helt fantastisk ”maskin”, som hela tiden lyckas upprätthålla en mängd olika parametrar inom mycket små marginaler. Så måste t.ex. blodets ph-värde hela tiden ligga inom intervallet 7,38 – 7,42… Alltså inom mycket snäva gränser! Att kroppen själv utan vår medvetna påverkan klarar av detta får nästan betraktas som ett under – särskilt om vi tror att vår kost i det närmaste är oväsentlig för hälsan och därför stoppar i oss en massa skräp!
Om blodets ph-värde hamnar litet för långt utanför nämnda ramar – så dör vi helt enkelt!
Ganska små marginaler har vi också, när det t.ex. gäller våra s.k. elektrolyter (mineraler i blodet). Några exempel:
Natrium 135 – 145 mmol/lit
Kalium 3,5 – 5,0 mmol/lit
Kalcium 2,15 – 2,50 mmol/lit
Också detta sköter kroppen utan att vi behöver tänka på det! MEN – om vi äter en kost som helt saknar natrium, kalium och kalcium – hur skall då kroppen kunna bibehålla halterna inom angivna marginaler? Nu är det förstås i princip nästan omöjligt att äta utan att få i sig något av dessa mineraler, men p.g.a. våra jordars utarmning (genom konstgödsel och intensiva odlingar av monokulturer), så har många av oss i dag svårt att få tillräcklig mängd av mineraler i födan. Den som har cancer har också nästan alltid brist på bl.a. jod, zink, selen och magnesium – vilket borde väcka en del tankar hos dem som förfäktar att ”kosten inte har något med cancer att göra” – som en läkare direkt svarade mig med, när jag undrade varför han inte gav sina cancerpatienter några kostråd…
Men så till detta med övervikt. Kroppen försöker också hålla en ”bra” vikt – även om det finns en viss tendens att lagra fett för att ha i reserv vid ev. kommande matbrist. Och kroppens sätt att hålla rätt kroppsvikt är att styra vår HUNGER (via hormoner; endokrinologin jag nämnde). Om vi behöver växa (som under barndom och tonår), så blir vi rejält hungriga. Självklart behövs det då mycket ”byggnadsmaterial” för tillväxten. Det är ju välkänt att t.ex. pojkar i sin intensivaste tillväxtperiod nästan kan äta ”hur mycket som helst”. Om det då inte finns tillräckligt med ”byggnadsmaterial” i kosten för tillväxten, så blir hungern intensiv och i princip nästan omöjlig att motstå. Och det gäller alltså inte bara MÄNGDEN föda, utan INNEHÅLLET (mineraler, vitaminer etc.).
Även här gäller s.a.s. den homeostatiska principen. Om kroppen t.ex. inte får tillräckligt med nödvändiga mineraler, så slår hungern till. Kroppen signalerar att man skall äta mer – för det KAN ju hända att man då får i sig just de mineraler man saknar (och hur skulle man annars få i sig dem?). Det är faktiskt också så, att många gravt överviktiga är UNDERNÄRDA, d.v.s. de har brist på viktiga mineraler, vitaminer och spårämnen, vilket gör att de blir hungriga, Och om/när de äter ”skräpmat”, utan de viktiga ingredienserna, så blir de snabbt hungriga igen, eftersom bristerna kvarstår… Kolhydrater skapar för övrigt extra intensiv hunger p.g.a. det insulinpåslag, som blir resultatet av det höjda blodsockret efter förtäring av kolhydrater (särskilt fiberlösa s.k. ”snabba kolhydrater” som socker och vitt mjöl).
Om man SVÄLTER, så går man självklart ner i vikt, men då fungerar kroppens homeostatiska strävan på det sättet, att alla energikrävande processer i kroppen (andning, puls, peristaltik etc.), sätts på sparlåga. Man blir slö och trött och undviker automatiskt fysisk aktivitet (och onödigt tänkande, vilket är en energikrävande verksamhet). Kroppen stänger efter hand av alla icke livsnödvändiga processer – och när fettreserverna tar slut, så börjar den förbränna muskelvävnad för att överleva. Det här innebär också, att när man efter en svältperiod (t.ex. med Viktväktarna) börjar äta, så är kroppen inställd på ”energisparläge”, varför mycket av födan direkt sparas som fett – i stället för att användas för förbränning. Det är därför man vid ”jojobantning” så snabbt går upp i vikt igen efter en svältperiod – ofta till en vikt strax över den ursprungliga.
Tanken med ”kalorier in kalorier ut” skulle ju i sin yttersta konsekvens också innebära, att om man bara åt t.ex. 50 kcal mindre om dagen, så skulle man efter ett år ha gått ner flera kilo i vikt – förutsatt att man rörde på sig exakt lika mycket som tidigare. Men ingen kan väl tro, att det skulle vara möjligt att så exakt styra sitt kaloriintag – eller på samma exakta sätt reglera sin aktivitetsnivå. Ingen tror väl heller, att de som under många år har en alldeles stabil kroppsvikt väger sitt matintag med brevvåg och kan mäta sin energiförbrukning på samma exakta sätt! Bara tanken är ju fullständigt absurd! I stället sköts detta automatiskt genom reglering av hungern via hormoner – OM VI INTE LURAR KROPPEN MED OLÄMPLIG FÖDA, då s.a.s. autopiloten sätts ur spel!
Den mat vi i dag får i oss är fylld med ”främmande ämnen” (färgämnen, konsistensgivare, smakförstärkare, konserveringsmedel etc.), och många av dem består av molekyler som vår metabolism aldrig förr under hela evolutionen stött på och som därför inte kan hanteras på ett bra sätt. Detsamma gäller för övrigt alla ”läkemedel”, som per definition är ”nya molekyler”. Annars kan man inte ta patent på dem och tjäna pengar på produkten! All distribution av ”naturliga molekyler” (örter, rötter, bär etc.) betraktas ju också av skolmedicinen som ”kvacksalveri”, eftersom de aldrig kan få status av ”godkända läkemedel”… Resultatet av läkemedel blir oftast att de ”stökar till det” i vår metabolism och stör de homeostatiska processerna i kroppen. I vissa fall kan de avhjälpa en del symtom akut (t.ex. värk) – men på sikt är de nästan alltid skadliga och kamouflerar bara den verkliga orsaken till symtomen… Men eftersom läkemedel är de utan konkurrens mest lönsamma produkter som finns på marknaden, så fortsätter ”förgiftningen” oförtrutet… Och samhällets kostnader för sjukvård stiger hela tiden dramatiskt. Tyvärr verkar de flesta läkare vara läkemedelsbranschens naivt lydiga tjänare – vilket är en skam för kåren! (Läs t.ex. ”Dödliga mediciner och organiserad brottslighet” av den danske läkaren Peter C. Götzsche!)
När det gäller övervikt, så kan man alltså sammanfattningsvis säga, att den inte beror på ”dålig karaktär” eller att vi ”springer för litet”. Övervikt beror i allt väsentligt på att vi äter fel – och att vårt hormonsystem fungerar adekvat – nämligen genom att ge kraftfulla signaler om att vi skall äta mer, när vi har brist på viktiga näringsämnen. Och hormonernas kraft är så stor, att ingen i längden kan stå emot. Är man tillräckligt hungrig – så äter man det som står till buds! Hungerhormonerna är ju avsedda att se till vår individuella överlevnad – precis som könshormonerna är inställda på artens överlevnad…
Man kan också konstatera, att Livsmedelsverket under många år ägnat sig åt att med sina kostråd allvarligt försämra folkhälsan. Redan för flera år sedan påpekade jag bristerna i deras logik – t.ex. i detta inlägg på bloggen ”Kostdemokrati”
https://www.kostdemokrati.se/svenerik/2012/09/18/livsmedelsverket-visar-ett-hansynslost-forakt-for-vetenskap-och-fortsatter-att-ge-kostrad-som-leder-till-okad-ohalsa/
Erik Skrev:
Jacob hävdar att detta inte stämmer. Han menar att 100g hallonbåtar mättar precis lika bra som 100g olivolja eller kött. Han hävdar också att den som endast äter hallonbåtar går ner i vikt och får samma hälsofördelar som med vilken annan kost som helst, så länge man drar ner på kaloriintaget. Det är åtminstone så han tolkat vetenskapen och det ruckar han inte på.
Som tidigare sagts så förefaller Jacobs världsbild alltid utgå från en frisk, styrketränande man i yngre medelåldern. Ett bra exempel är det som Annika nämnde: ”vi vet alla själv att om vi ätit mycket vid en måltid är vi sällan särskilt hungrigare senare på dagen”. När andra uttalar sig så är han är stenhård med att man inte får påstå något som inte kan bekräftas av studierna som han läst, men samtidigt kan han slänga ur sig saker som ”vi vet alla…” trots att detta är uppenbart fel för väldigt många människor.
Hans förklaringar är ytterst enkelspåriga då han anser att alla problem beror på kemiska reaktioner i kroppen som signalerar belöning och därmed triggar överätande. Det i sig är inte fel, rent vetenskapligt. Men han missar minst halva sanningen. Hunger, ödmjukhet inför att alla människor är olika, sociala aspekter och så vidare. Att mer eller mindre dagligen vräka i sig bullar, trots att man inte ens vill, bara för att inte framstå som udda i olika sociala situationer – sådana aspekter finns inte i Jacobs världsbild. Där handlar det enbart om att vissa ämnen ger mer belöning än andra.
Jacob bör lyfta blicken från sitt skrivbord och titta lite på verkligheten. Kanske till och med prata med en överviktig person och inse att alla inte är som hans handplockade deltagare i de olika studierna.
Sven Erik Nordin Skrev:
Intressant infallsvinkel på hur dagen korrupta situation inom medicinen har uppkommit och hur man kan få en vetenskaplig förklaringsmodell (den mest troliga och övertygande!) till situationen utifrån de ’mjuka’ samhällsvetenskaperna. Här ingår också psykologi, sociologi, ekonomi och på ett mer övergripande plan filosofi.
Man kanske kan sammanfatta det hela som att cynismen härskar på alla plan och att de allra flesta anpassar sig efter bästa förmåga till den rådande situationen.
Själv finner jag ’tröst’ genom att med stort intresse studera och få kunskaper den molekylära cellbiologin – här är det frågan om solid biokemisk kunskap, själv grunden till alla fysiologiska processer.
Men mina 60 p (tre betyg som det hette på min tid) i pedagogik tycks inte hjälpa mig att bekämpa okunskapen. Min ”tröst” är förstås att jag räddade min hälsa genom att trotsa läkarnas dödsdom vid min cancerdiagnos. Jag skulle vara död inom några månader, om jag inte underkastade mig en synnerligen omfattande (och handikappande) operation med påföljande strålning och cellgifter. I stället blev jag mer strikt i min LCHF-kost, började med dagliga doser av kolloidalt silver, D-vitamin, gurkmeja och en del andra kosttillskott – och mår ganska bra två år efter diagnosen. En kvinna i min närhet (historien finns på denna blogg) botades med enbart höga doser av D-vitamin och dagligt intag av kolloidalt silver, från pankreascancer med metastaser i levern och en njure. Skolmedicinen hade gett upp och förklarat att man inte kunde göra något. Hon skrevs in i palliativa teamet på hemorten i väntan på den oundvikliga döden. Hon lever fortfarande efter snart 4 år och är cancerfri. En granne var döende i lymfom – efter skolmedicinens behandling. Efter någon månad med ”min” behandling kvicknade han till, och vid undersökning nyligen hittade man ingen cancer hos honom. Men trots de här klart dokumenterade fallen verkar ingen ta mig på allvar eller ens vara intresserade… Utom förstås min egen kirurg, som vid senaste återbesöket blev så förvirrad att han glömde undersöka mig (sedan han fått resultatet från röntgen, som inte visade någon cancer – d.v.s. inte längre några förstorade lymfkörtlar). Jag var på väg att sätta mig i bilen för att åka hem, när han ringde på min mobil och bad mig komma upp igen (!)… Vid undersökningen kunde han inte heller längre hitta några förstorade lymfkörtlar. Men trots att han verkade smått chockad över mitt tillfrisknande, så visade inte heller han något intresse för hur det hade gått till. Han tyckte bara att ”det var bra att jag mådde bra”… Samma genuina ointresse har jag hela tiden mött hos de läkare jag träffat…
Men vad gör man för att bota folk från deras blinda tilltro till läkarna?
@ Sven Erik Nordin:
Ja man förstår att det är en lååång väg kvar att gå.
Läkarnas reaktioner är trots allt ett storartat bevis på den genomsnittliga människans mentala tillkortakommanden. Det här du berättar om att en dödsdömd, cancersjuk människa som behandlar sig själv – och som i den traditionella vårdens ögon alltså borde ha mindre chans än en snöflinga i Sahara – bara helt plötsligt är cancerfri, det kan jämställas med att läkaren helt plötsligt får se ett UFO.
Det finns två sätt man kan hantera det på – och läkare är bara människor dom också (och väl indoktrinerade sådana oftast) – dom två sätten är att antingen expandera sin verklighetsuppfattning och faktiskt erkänna för sig själv vad man ser eller att bara tvärt förneka det hela – eftersom det ”inte kan existera”.
I 99 fall av hundra är förnekandet att föredra. Det blir enklare att leva vidare med sin fasta världsbild då, enklare att sova när världen förblir orubbad.
Man kan ju verkligen tycka att människor som valt en ”akademisk” bana borde drivas av nyfikenhet, oräddhet och upptäckarvilja – inte av nåt så futtigt som förnekelse.
Jo, håller helt med. Han är märkligt produktiv. 🙂 🙂 🙂
Du skriver: ”Frågan är hur och varför LCHF fungerar i praktiken?”:
1. Det kan man undra. Men om man byter ut mat som höjer insulin med annan mat som enligt studierna höjer insulin lika mycket så kan det väl inte bero på insulinet?! Kan vara tex något annat som har med blodsockret att göra.
2. Fungerar LCHF verkligen? Jo, de flesta som ställer om från fettsnål kost till LCHF får direkt en stor viktsuccé. Men effekten avtar med takten av att kroppen vänjer sig vid att gå på fett. Först måste man bli striktare för att behålla sin vikt nedgång, sen ännu striktare, sen skär man bort mängd grädde och nötter, sen skär man bort mjölk, sen försöker man hålla sig till 3-4 måltider om dagen, sen kopplar man in någon typ av periodisk fasta eller fasta. Till slut sitter man där med en enda LCHF- måltid per dygn och ändå inte kan komma nära den låga vikten man lyckades nå med LCHF på första gången man körde den (se tex Tommys resa på http://www.tommytappar.se).
Då upptäcker man också att man fick en hemsk sak på köpet: tok-kolhydrat-viktkänslighet. Från början kunde man synda en kväll per vecka utan att påverkade viktnedgången någonting. Nu räcker det typ att man tittar snett på en apelsin för att samla på sig några gram.
Varje gång man är på resa och äter mer liberalt så går man väldigt snabb upp i vikt (med tiden blir det mer och mer viktuppgång för mindre och mindre synder) utan att ha någonting till undsättning för LCHF fungerar inte längre. Sakta men säkert går man upp igen.
Själv har jag nu gått upp alla de 8 kilo som jag gick ner med LCHF (nästan all uppgång hände under 5-10 dagars resor, varje gång någon 1-2 kg som jag fick svårare och svårare att bli av med ju längre jag gick på LCHF) och anser att metoden fungerar bara när man ställer om kosten och så länge kroppen inte har vant sig.
LCHF säkert är den enda rätta för diabetiker men för vikten är den tyvärr inte lika bra. Ibland undrar jag om jag hade lyckats mycket bättre om jag ställde om kosten till extremt fettsnål, bara för att kroppen inte är vann med det. Efter något år på fettsnål skulle LCHF troligen fungera utmärkt igen. 🙂 🙂 🙂
Jämförelsen med att läkaren får se ett UFO var bra! Kanske skall jag lägga mig till med pseudonymen UFO… Jag menar inte heller att läkarnas reaktion är obegriplig. De är ju från första dagen på läkarutbildningen inprogrammerade till att alltid hitta en farmaceutisk (eller i nödfall kirurgisk) lösning på alla medicinska problem. Och att plötsligt ändra sin ”världsbild” är något mycket ångestskapande. Som beteendevetare är jag ju också tämligen bekant med begreppet ”kognitiv dissonans”… Och vem som helst inser smärtan att efter kanske många års yrkesverksamhet tvingas erkänna att man i något väsentligt avseende haft fel – och kanske till och med förorsakat människor onödigt lidande och förkortat liv på grund av sin okunskap… Men med tanke på kommande patienter är det förstås förfärligt. Den kirurg som först gav mig dödsdomen och försökte övertala mig att underkasta mig hans föreslagna behandling är ganska ung, så jag skall göra ett allvarligt försök att påverka honom. Han har ju förhoppningsvis många år kvar i yrket. Men efter hans ord, när jag försökte förklara min inställning, är jag mycket tveksam. ”Hur kan du bara tro, att cancer skulle ha något med kosten att göra?” var hans kommentar… Heliga enfald!
@ Sven Erik Nordin:
Otroligt egentligen!
Samma sak med min ’berömda’ kardiolog – inte intresserad – ”Du har bara haft tur!”
KSV Skrev:
Om jag kommer ihåg korrekt så är insulin inte bara verksamt i samband med ’omhändertagande’ av blodsocker utan även vid ’omhändertagande’ av aminosyror från protein i vår kost. Kanske är det också skillnad mellan olika proteiner vilket skulle kunna ge olika insulinrespons från olika proteinkällor? Kroppen kanske föredrar vissa framför andra?
https://nhi.no/forside/kroppen-var/hormoner/insulin-og-proteinmetabolismen-38733.html
@ 42 KSV:
1. Vilken mat skulle man byta ut kolhydraterna mot, menar du?
Var och en får ju prova ut vilka makronutrientandelar som passar bäst för den, och är fri att byta som den vill.
Men det kan vara stor skillnad på vilken mat som ger bäst viktnedgång och bäst hälsa.
2. Detta med vikten är ett vanligt problem. Jag tycker att man i första hand ska fokusera på hälsan, och sen fundera på vikten. Det är hälsan som är viktigast.
Många av oss LCHF-are har inte stora problem med vikten. Vi hittar så småningom ett kostmönster som passar oss. Det viktiga är att inte behöva gå hungrig. Själv förbluffas jag av att jag behöver äta så liten matmängd, utan att vara hungrig, och ändå behålla en rimlig vikt.
LCHF är den rätta kosten vid diabetes och metabola syndromet, och vid många andra sjukdomar. Det är fritt fram att prova sig fram, och ingen anledning att vara rädd för naturligt mättat fett.
@ 43 Sven Erik Nordin och Göran:
Jag tycker att läkare borde bli mera ödmjuka i förhållande till alternativa behandlingar.
Men om de skulle börja propagera alternativa strategier så skulle de göra sig omöjliga i läkarkollegiet. Jag är ett exempel på det. Men det skulle vara mycket effektivt i paradigmskiftet om många läkare började arbeta på det sättet.
Instämmer förstås till 100 %
@ Annika Dahlqvist:
Annika Dahlqvist Skrev:
Jag syftar på att enligt Insulin index tabellen: insulinfrisättningen från biff, ost och fisk är helt i klass med motsvarande kalorimängd mat i form av vit pasta, rågbröd, müsli, brunt ris och chips.
Jag blev helt förbluffad första gången jag såg den tabellen. Det är ungefär det man gör med LCHF: byter ut pasta, bröd, musli och chips mot biff, ost och fisk. Och det för att hålla insulinnivån låg. Men enligt den tabellen ger LCHF ingen drastisk reduktion av insulintillverkning i kroppen. Så det känns som det teorin inte riktigt sitter ihop.
Annika Dahlqvist Skrev:
Det har du rätt i. 🙂
Ett problem är dock att det finns de studier som visar att tarmbakterier mår dåligt av en stor minskning av fiberintag (vilket LCHF egentligen betyder) och som det ser ut just nu så är det tarmbakterierna som spelar stor, om inte störst roll för vikten.
Ett annat problem är att inte alla blir så mätta på LC mat. Vissa klarar inte av LCHF bara för att de går hungriga hela tiden. Själv har jag gått från att vara mätt precis jämt på LCHF (åt måltider bara för att det var dags, inte för att jag var hungrig) till det som är nu då jag ät tyvärr mycket mer mätt om jag läger till 1 kall potatis, lite böner, lite frö eller liknande. Jag kan lätt äta sista måltiden på dagen vid 15 OM det ingår en (37% KH) brödskiva i den (men inte utan).
Du har rätt i att alla måste hitta det rätta själva. Det är lätt att göra med vikten (då man får besked direkt) än med hälsan (då man får facit om 10 år). Och när experterna i övrigt ger viktlöfter som inte riktigt fylls så börjar man undra om hälsolöfterna kanske stämmer bara delvis dom med. 🙁
Oavsett så är jag mycket mycket mer rädd för pasta än fett. 🙂
@ 49 KSV:
Du har helt missuppfattat LCHF. Vi ska inte byta ut kolhydrater mot protein, utan HF betyder High Fat.
Sen tycker jag inte att man ska leda sig efter tabeller, utan prova sig fram själv till vad man mår bra av.
Fibermängden man mår bra av får man också prova sig fram till. Jag känner obehag i magen om jag äter (för) mycket grönsaker. De som har inflammatorisk eller irritabel tarmsjukdom kan t.o.m. bli riktigt försämrade av mycket fibrer.
Facit med hälsan får man direkt. Det är den man känner. Blodsockret kan man också mäta direkt.
Hälsan på 10 års sikt är det ingen som vet (ännu), och man kan bara anta att det som gör en frisk på kort sikt också är bra på lång sikt.
@ Johan:
Egentligen skiter jag fullständigt i vad folk skriver och tycker. De flesta studier som finns inom kost är öppna för allmänheten. Bara att läsa och lära. Kan ibland vara skönt att få lättare sammanställningar via diverse bloggar och artiklar. Däremot så tycker jag man ska sluta helt att använda anekdoter. Säger egentligen ingenting om vad som faktiskt stämmer.
Man behöver inte vara ung och vältränad för att läsa vetenskapliga studier, läs och lär sen forma en egen uppfattning. Jag är inte rädd för kolhydrater, vet precis vad allt jag stoppar i mig har för funktion och även när de inte fyller någon annan funktion än att göra mig glad 🙂
Detta är enligt mig den bästa artikeln skriven om fetma: https://www.bodyrecomposition.com/fat-loss/how-we-get-fat.html/
Hos Malou efter Tio:
Socker är INTE bra…
https://www.tv4.se/efter-tio/artiklar/professorn-s%C3%A5-blir-du-av-med-ditt-s%C3%B6tsug-570257f6fca38fe1ae00000a
@ Arvid:
Nu har jag sett 4 (tror jag) små filmer från Malou. De klagar att kostdebatten är så förvirrande, och påstår att LCHF är ’fundamentalistiskt’.
Blev allting uppklarat och mindre förvirrande nu?
Varför är dom så kaxiga?
KSV Skrev:
Detta är verkligen inte min erfarenhet. Är inne på mitt fjärde lchf-år. Håller vikten bra, går tom ner nåt kilo per år. Detta trots mer muskler o en mer vältränad kropp. Fuskar lite med potatis och öl till den goda lch-maten. Jag blir inte mer känslig mot kolhydrater ju mer åren går.
Det gamla vanliga: ”Argumenten svaga – höj rösten!”
Annika Dahlqvist Skrev:
Den diskussionen har jag haft några gånger redan. 🙂
Ja, i TEORIN. I praktiken byter ingen måltid på pasta med tomatsås mot 200 gr smör med tomatsås eller en kvällsmat på bröd med ost mot 70 gr smör med ost. Och det är knappast någon som äter grönsaker med olivolja som måltid heller. Det blir ofta kött två gånger per dagen (om inte tre), minst 1 ägg till frukost och kanske två till till middag. Bröd gjort på ägg och ost, pizzadeg på ägg, bacon, skinka, mm.
Fettsnål diet oundvikligt ökar kolhydratintag, LCHF diet oundvikligt ökar proteinintag.
Har du rätt i. Jag har skaffat en blodsockermätare bara för att se vad JAG personligen reagerar på. Vi är flera som drömmer om en insulinmätare för hembruk också. 🙂
En studie som kom på senaste påstod att brist på fibrer tar död på de goda bakterier. Om man får ont i magen av det, det är jag inte säker på.
Som ett IBS patient sen jag var barn så har jag också fått rådet att äta fibrer, vilket led till ingen förbättring precis som du säger. Det verkar spela mycket roll varifrån fibrerna kommer och i vilken mängd. Pasta och vit bröd mår min mage direkt dåligt av (gaser, upplåst mage, mm), det kan jag aldrig börja äta igen. Baljväxt däremot (bra källa till fiber som strikt LCHF förbjuder), tex kikärtor, påverkar varken min magen eller min blodsocker. LCHF har fått min mage på en MYCKET bättre skick dagligen. De värsta IBS attackerna som jag har haft under de senaste åren kom dock i perioder då jag åt relativt strikt LCHF, tokigt nog.
Jag menar INTE att man ska börja äta massa vitmjöl och socker. Inte kolhydrater i stora mängder heller. Men jag är tveksam till strikt LCHF (den typen som räknar tomater och paprika) och om vi går tillbaka till Jacob så har han nog en poäng i att förklaringen: undvik kh -> mindre insulin -> reverse fettlagring är inte nödvändigt helt korrekt.
Jag tror inte alls att Jacob har lösningen och ibland låter det som att han är ute och cyklar.
Men många gånger har han en hel del saklig kritik mot den påstående eller den andra och det är det som gör det han skriver värt att läsa. Man får lite att tänka på. 🙂
Det är snarare inom LCHF argumenten är svaga. De stödjer ju mer min diet än den man ser att folk äter som äter sådär. Annika skrev att ”…man kan bara anta att det som gör en frisk på kort sikt också är bra på lång sikt.” Hos Kostdoktorn står det tvärtemot ”Blir man inte trött / lättirritabel / svag / yr / får huvudvärk / upplever svårt att tänka / känner sig varm och svettas mer / får lättare hjärtklappning / känner konstig smak i munnen / dålig andedräkt av LCHF? -Jo. Det är vad som brukar kallas för omställnings- / övergångsbesvär.”
Aniika skriver ”Vi ska inte byta ut kolhydrater mot protein, utan HF betyder High Fat.” Om man däremot tittar på Tommy tappars sida så är protieinet snäppet efter fettet i hans cirkeldiagram och det är dessutom frågan hur han räknar för på tallrilkarna är det nästan bara kött rent okulärt.
Sen om vi utgår från att alla dessa äter fel vilket jag utgår ifrån då eftersom Annika har uppfunnit LCHF så är det fettet som ska vara nyttigt. Men eftersom det här som jag har visat är fel och kroppen reagerar som om den får rent socker när den får kött då kan man ju utgå ifrån att det där med smörfettet att det är nyttigt inte kanske heller behöver vara rätt. Sådan mat ger ju diabetes visar ju en del undersökningar men det blir ju bara att det är en vegan som har varit framme och så viftas det bort.
@ KSV:
Jepp, det kan mycket väl vara så att vissa äter mycket protein i sin LCHF-variant men faktum kvarstår att här rekommenderas inte att överstiga de 0,8 gr eller så per kilo kroppsvikt oftast anges.
För egen del brukar jag klara mig på två måltider om dagen (en liten till frukost och en större på kvällen) och det blir ca ett gr per kilo kroppsvikt om jag inte tränar. Ex på proteinkällor under en dag:
3 ägg (i olika form): ca 20 gr
200 gr nötkött: ca 40-50 gr
Diverse grönsaker: ca 10 gr
Lite mjölk o grädde: ca 5 gr
Vid träning behövs förståss mer och jag har ibland svårt att komma upp i det som jag känner behövs när jag styrketränar.
@ 57 KSV:
Ja,jag vet ju inte hur alla gör. Men jag byter ut ’köttfärssås med spagetti’ mot oförändrad mängd köttfärssås, med mera smör och oförändrad mängd grönsaker. Eftersom fett är mera energirikt blir det mindre total matmängd i portionen.
De som äter som du beskriver kan ju troligt gå upp i vikt.
Baljväxter har jag aldrig förbjudit, men jag förespråkar ju inte heller någon strikt LCHF.
@ 58 Lars Johansson:
Vi pratar om olika faser. Kostdoktorn pratar om omställningsfasen, inom några veckor, då vissa kan uppleva olika abstinensbesvär.
Jag pratar om de positiva hälsoeffekterna som man upplever under de nuvarande åren. På 10 – 20 års sikt vet ingen hur vi ska må, oavsett kost. Då kan man hellre bry sig om det aktuella måendet.
Jag kan bara svara för hur jag definierar LCHF. Tommy Runesson kanske definierar annorlunda. Man kan inte förvänta sig att alla ska definiera lika. Vi är ingen sekt som dikterar i minsta detalj, utan var och en får komma fram till hur den trivs bäst.
Men med beteckningen LCHF så bör man rimligen äta högre energiandel fett än protein.
Vi som äter LCHF får inte diabetes i praktiken, utom i vissa undantagsfall. Tex kan någon få typ 1-diabetes. Det kan vem som helst få, oavsett kost.
Många har däremot blivit friska i sin typ2-diabetes efter övergång till LCHF.
@ KSV:
På min tallrik bytte jag ut potatis, pasta och ris mot grönsaker och tog mer och fetare sås. Mängden kött och fisk är oförändrad.
Jag tror att Annikas tålamod, som påminner om en ängels, har spridit sig i vår rörelse. Vi som vårdat vår aggressivitet genom LCHF-resan håller tyst och låter er balanserade hållas.
Fast en av dessa verkar ha gått helt vilse i Karolinskas korridorer. Maken till metabolt omedvetet sk-tsnack. Man känner att det är viktigt att alla idioter måste gå sin egen väg och själv finna korrekta erfarenheter, förhoppningsvis.
Eller kan det vara ett desperat rop på hjälp. I så fall är det bara för er aparta konstiga herrar att acceptera att ni är idioter och börja därifrån. Sedan finns det bara en väg. Upp i medvetandets ljus! Det är en skön känsla att se att idioten utvecklas och blir en bättre människa. Jag har själv livslång erfarenhet.
Ja, som sagt. Förlåt att jag inte kan hålla tyst!
Nu är etablissemanget verkligen på krigsstigen mot LCHF.
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6404797
LCHF är uppenbarligen idag i ett växande hot, och i världsmåttstock, mot läkemedels- och livsmedelsindustrins Dessa industrier brukar inte sitta med armarna i kors när deras marknader och enorma ekonomiska makt hotas så dagens alltmer infama angrepp är inte oväntade – tvärtom. Att att de skulle vara intresserade av vår hälsa vore verkligen naivt att inbilla sig..
Att läkare och forskare på många olika sätt alltför villigt låter sig köpas och upplåta sin röst åt dessa industriintressen kräver knappast någon större intelligens för att inse och det är för övrigt mycket väl dokumenterat. Att dessa forskare sedan inte vill ståta med dessa industrikopplingar i sin forskning ligger i sakens natur och är lika väl dokumenterat och det brukar krypa fram så småningom. Läkare som i denna korrupta medicinska värld verkligen vågar stå upp för sina patienter hamnar, som Annika påpekade, i blåsväder på många olika sätt.
Påhoppen på LCHF som vi nu ser från industrins tjänstvilliga ’lakejer’ på lägre nivåer fyller mig därför med extra avsmak och jag har alltid funderat på vilket sätt denna typ av människor blir ’belönade’ för sina tjänster. Kan det vara så att självgodhet tillsammans med människoförakt är en tillräcklig drivkraft i sig själv?
Nå – redan Platon noterade för 2500 år sedan med avsmak att det bland de moraliskt lägst stående grupperna i samhället också fanns de som fjäskade för dem med ekonomisk makt så detta förvånar mig egentligen inte heller men detta hindrar ju förstås inte att man kan känna avsmak inför denna företeelse.
@ Docent Göran:
Som jag skrev i en annan tråd – man kan väl helt enkelt kalla det för vad det är, Parasiter. Det är nämligen det man sysslar med ”allra högst upp” att vara Parasit helt enkelt. Så ju högre upp du är – desto lägre beteende.
Folk på ”mellannivåer” d.v.s hantlangarna brukar vara dom värsta – dom är nämligen dessutom övertygade om att dom gör nåt bra och viktigt! Var det nån som sa…Nyttig Idiot?
@ Annika Dahlqvist:
Byter du ut TOMATsås som jag pratade om med KÖTTFÄRSsås så har du redan ökat mängd proteiner. 😉
Och hur byter man ut frukost på gröt med kanel och socker mot något LCHF-aktig utan att öka proteinintag? 🙂 Att byta ut kolhydrater mot fett utan att öka proteiner går generellt endast om det är en rätt som hade mycket proteiner till att börja med, inte proteinfattiga måltider.
Du har säkert rätt i det du säger men riktlinjer och definitioner av LCHF (strikt, måttligt, liberal) ser oftast ut så här: https://www.kostdoktorn.se/en-trygg-lchf-definition Det enda som begränsas är kolhydrater, inte ett ord om proteiner.
Jag märker att du är en mycket vettig och balanserad person (skönt att höra att du inte förbjuder baljväxt heller) men så är inte alla i området.
Måste hålla med någon av de andra här uppe och säga Annika att ditt sätt att svara med tålamod och mjukhet (i motsatsen till hets) verkligen får stämningen här att vara konstruktiv och trevlig med sakliga och fruktsamma diskussioner.
En sak som jag inte tycker om hos Jacob är att han attackerar sina ”motståndare” lite väl hårt, på ett sätt som mer än en gång når en nivå som jag inte tycker är etisk.
Det som stör mig med många LCHF experter (och stöd till det hittar jag flera gånger i det Jacob skriver) är att först gick ut LCHF förespråkarna och anklagade (helt motiverat) ”fettsnållarna” för brist på god vetenskap, sen gick samma LCHF förespråkare och gjorde precis varenda vetenskaplig misstag som de anklagade fettsnållarna för (jag har en hel lista med exempel :-)).
Ta bara Andreas Eenfeld och hur han börjar sin föreläsning. Han visar bilder på hur fetmaepidemin ökade sen man kom ut med fettsnål rekommendationerna. Hur vetenskapligt är det? Har han någon som helst siffra på hur många av de som ökade i vikt verkligen följde dessa råd??? Sen får han en sån fin match eftersom han mörker för att den ökningen började redan innan dessa rekommendationer kom ut.
@ KSV:
KSV – du verkar vara en ältande typ – vad vill du?? De som gått över till LCHF mår bättre och är friskar än tidigare i sitt liv och de allra flesta avser att fortsätta med med den typen av kost.
KSV Skrev:
Jättebra, vi fortsätter så tycker jag också 🙂
KSV Skrev:
I den fruktsamma diskussionens anda: kan du kopiera/skriva ned denna lista eller några exempel på dessa misstag?
KSV:Får man fråga om du äter LCHF-kost idag?
@ 68 Lars Henrik:
Enligt Kickis svar 67 verkar det som att vi diskuterar inte bara mat utan också personlighet. Min erfarenhet på nätet är att när reaktioner övergår från en saklig diskussion till förolämpningar eller ”betyg för ens personlighet” så är det bäst att dra därifrån så snart som möjligt. Men du skriver så trevligt så jag kan inte låta bli att svara dig. 🙂
Jag har ätit LCHF i 3 år ungefär. Det ingick alltid en fullkorns osötad brödskiva till frukost men resten av dagen var det rätt strikt (förutom lördag kväll då jag anade mig någon synd, ofta var synden bara en smoothie på skogsbär och sötad yoghurt). Jag gick ner 8 kg, samt blev av med massa dagliga magproblem och slutade frysa.
Saken är att jag har familj och vänner i flera länder och jag reser bort på någon 5-10 dagars resa då och då (då bor jag med min man och barn hos en annan familj) och har mindre kontroll över maten (visst vill jag smaka på en del också 🙁 ). Det jag märkte med tiden var att för varje resa synder jag mindre men går upp i vikt pga de minskade synderna mer. Dessutom blev det svårare och svårare att gå tillbaka till vikten innan resan med hjälp av LCHF, det verkade som att LCHFs effekten med tiden avtar.
När jag började googla så hittade jag att jag var långt ifrån den enda som upplever att tiden på LCHF fick kroppen att bli mycket sämre på att bearbeta kolhydrater (inte den liberala LCHF som Annika pratar om utan den striktare typen). Det tycker jag betyder att inte allt är frid och fröjd om man överdriver med LC hur som helst.
Dessutom är kost utan LC lite väl ensidig för min smak och jag trivs inte med 2 köttbaserade måltider per dagen.
Jag läste om en studie där man hittade att folks blodsockers reaktion skiljer sig väldigt mycket från person till person (tex 60% reagerade på ris mycket sämre än på glass och en kvinna tokreagerade på tomater som om det var geléhallon). Så jag började testa.
Det visade sig tex att en sallad på kalla kikärtor med 25% kh påverkar inte min blodsocker ett smak. Även vattenmelon verkar ha väldigt lite påverkan (går inte över 6 även på en fin portion). En apelsin på 10% kh däremot är för mig en fullständigt blodsocker katastrof. Dessutom visade sig att hur blodsockret reagerar, beror mycket på mängd kh (tex 1 brödskiva kan nästan inte ändra blodsockret alls om kombinerad med rätt sak, medan 3 skivor av en och samma bröd skickar blodsockret åt helvete på 3 timmar), vad du äter kh med och vad du har ätit innan på samma dag. Så jag äter just nu enligt blodsockret och försöker hålla mig helst under 6, ibland strax över 6. Det betyder naturligtvis mest LCHF men också kikärtor. 🙂
Syndar när man är bjuden på födelsedags fika blir det dock. 🙁
Nu är frågan: vad är det som är målet egentligen? Är målet att hålla blodsockret låg så kan vissa kh absolut ätas medan vissa LCHF rätter (tex gratinerad blomkål (creme friesche, papprika tomat) som skickade min blodsocker till 7,5) borde uteslutas (beror naturligtvis på det man PERSONLIGEN reagerar på).
Eller är det att man ska utesluta kh oavsett hur de påverkar ens blodsocker? I så fall varför?
Jag är egentligen väldigt enig med Annikas åsikter och matfilosofi. Men inte alla tycker som henne. Jag har svårt att tro att strikt LCHF är bra. Allt för ensidig kost låter för mig intuitivt som en dålig idé ändå (om man inte är en diabetiker dvs).
Förresten, det har blivit en stor förbättring i hur min kropp reagerar viktmässigt på ”synder” sedan jag började äta kolhydrater som inte leder till blodsocker högre än 6 – 6,2 och jag ser det som en fördel att jag äter mer fibrer.
Jag svarar din andra fråga separat lite senare.
Måste bara skriva en kommentar:
Jag tror knappast att ”jag mår bra av min nuvarande kost” är någon pålitlig indikation på hur bra kosten är. Jag har haft diskussioner med flera vegetarianer och veganer som påstår bestämt att de har aldrig mått bättre än tiden på vegetarisk / vegan mat. De tränar, mår super och är sällan sjuka, enligt dom. Själv tror jag knappast att det finns något farligare för hälsa än att låtsas att man är kanin, och jag råkade läsa om flera som efter flera år av att må super bra på vegetarisk kost, hittade helt plötsligt att det har skadat deras hälsa stort (och som tur skrev böcker mot veganlivet).
Det är dessutom många som mår inget annat än super på choklad eller fikabröd, det betyder inte det minsta att det är bra för hälsan heller.
Så det gäller att veta hur kosten påverkar våra kroppar inuti, inte räkna med att om jag mår bra nu så kommer min nuvarande kost leda till sjukdomsfri långliv.
@ KSV:
Dina iakttagelser tycker jag är Intressanta
De tillför någonting positiv i en konstruktiv debatt.
Nuförtiden har vi full kontroll över vad vi äter sedan jag nu lämnat arbetslivet bakom mig för ett år sedan. Vi satsade på strikt LCHF 2009 av rena hälsoskäl och upplevde då de dramatiska förbättringar av hälsan som många LCHF-are hade gjort före oss och viktminskingen (20 kg) och den nu en oerhört stabila normalvikten känns i detta perspektiv bara som en bonus.
Som du upplevde jag en del problem vid resor men ofta gick det att ha hyfsad kontroll. På restauranger kan man alltid välja bort potatis och annat och få en grönsallad istället. Ofta fick ja då en extra stor fisk- eller köttbit för att den som serverade tyckte att den ’normala’ såg så liten ut på tallriken.
Jag noterade som du att när jag högg in på salladsbufférna på resorna gick jag ofelbart upp några kilo (ungefär 5) men som dock försvann efter några veckor på hemmaplan.
Nu hade jag ’bara’ 20 kg extra från början och led knappast av denna övervikt men om man är riktigt hårt drabbad av övervikt, som en tidigare kollega, verkar det vara väldigt känsligt om man ’fuskar’ det minsta. Det verkar också nästan som att de flesta som brottas med övervikten närmar sig och fjärmar sig till och från LCHF i vågor innan de landar stabilt om de nu lyckas med detta i vårt sjuka samhälle.
Jag tycker det är intressant att notera att ’Low Carb’ idag är en internationell gräsrotsrörelse och eftersom den har vetenskapen på sin sida har den i dagens galopperande hälsokatastrof också framtiden för sig i min värld trots dagens infama påhopp från medierna.
@ 71 Docent Göran:
🙂 Det var trevligt att läsa om din resa.
Restaurang brukar gå bra att hantera (även om jag brukar oroa mig sen och befara att det fanns stärkelse i såsen eller ketchup i köttfärssåsen 🙂 ). Det är svårare när man är gäst. Man kan inte bestämma åt folk för mycket vad de ska ha hemma och man vill inte förolämpa genom att vägra äta heller. 🙂
Precis! Det är hälsan som jag är ut efter främst. Vad är det som är viktigaste då?
Är det att hålla normal vikt? (då är det bra med vilken mat som helst som håller din vikt lågt)
Är det att hålla blodsockret ner? (då är det helt ok med kolhydrater som höjer blodsocker måttligt)
Är det att hålla insulinet ner? (då ska man inte gå ut med påstående så som ”max 36 ägg per dag” som Kostdoktor gör)
Det är det jag är ute efter.
En sak som stör mig mycket är den här artikeln från Jacob:
https://traningslara.se/insulinets-roll-i-din-kropp/
Nu får vi bortse från hur vi tycker om Jacob för även de största idioter kan säga något rätt någon gång. Är det verkligen så? Är Insulinsrollen som den brukar presenteras av diverse LCHF experter helt felaktig? Har dessa experter som rasade åt fettsnålarnas ignorering av vissa studier, gjorde samma sak själva?
@ 68 Lars Henrik:
Någon gång har jag suttit och skrivit den listan eftersom jag tänkte lägga upp den på Kostdoktors forum. Jag tycker att diskussion med någon som tycker tvärtom än mig är det bästa sättet att få mina åsikter beprövade och därför ville jag gärna ha kommentarer.
Nu ska jag inte skriva hela listan här för att inte hetsa upp folk (tex de som tycker att jag en ältande typ och fattar inte vad jag vill 😉 ) men bara några exempel:
Som jag skrev tidigare så brukar Andreas E börja sina föreläsningar med en bild på hur vikten gick upp sen man gick ut med fettsnål rekommendationer och i stort sätt påstå att det är bevis på att fettsnål gör oss feta. Kan man vara mindre vetenskaplig än så? Det är ju bevis på ingenting eftersom han inte har det minsta aning om vad folk åt och vilken procent av de verkligen levde på fettsnål kost. Några gjorde det ju men det är knappast att Coca cola eller McDonalds har gått i konkurs under den tiden så folk slutade inte äta pommes för det, och ökande konsumtion av läsk kan mycket väl vara det som är bakom grafen (säger inte att det inte är fettsnål, bara att hans graf bevisar inget och att han är ovetenskaplig i sin bruk av den bilden).
Många tar inuiterna som bevis på att utan kolhydrater får man ingen cancer, diabetes och knappas några hjärtproblem. Först har det visat sig att studien med slutsatsen att inuiterna inte lidit av dessa, lider själv av en väldigt skakig pålitlighet. Men likaså: det finns andra folkslag som levde på väldigt HC kost med liknande resultat. Så påstående att det är kolhydraterna generellt (nu pratar jag varken socker eller vitmjölrik liv, utan hela kolhydrater gruppen) som leder till hjärtproblem och diabetes är redan idag motbevisad. Det blundar en hel del LCHF experter för, eller så ger de ingen bra svar på det.
Jason Fung rekommenderar sina patienter att fasta i flera dagar som kur på deras diabetes. Vilken vetenskaplig stöd har han för det? Hur många lämpliga studier på människor utfördes egentligen?
Han också förespråkar att hoppa över frukost, är det bevisat som en bra metod på något sätt? Tvärtom: de studier som hittade någon skillnad mellan frukost och middag, hittade oftast att kroppen påverkas av samma mat sämre om man äter den sent på dagen än tidigt på dagen (samma person kan få sämre blodsocker och sämre vikt av att äta SAMMA mat för middag istället för att äta den för frukost). Själv hoppade jag över frukost ett tag men fick sluta göra det för att kunna undvika köpa större byxor (jag höll vikten men midjan blev större). Hoppar jag över middag däremot så är det garanterad recept på att hålla, ofta minska min vikt och jag känner flera som upplevde precis samma fenomen.
Förstå mig inte fel.Jag är absolut INGEN fettsnål förespråkare, tvärtom. MEN – jag vill komma till sanningen. Och ovetenskaplighet av NÅGON sida kommer inte leda oss dit.
@ KSV #70:
Om man tittar på det glykokemiska indexet för olika mat kan man ibland få en liten överraskning. Det är inte alltid det som man först tror som ger en viss blodsockerhöjning. Möjligen finns det också en del individuella skillnader. Något som jag tror kommer att nyansera hur vi ser på dessa saker är tarmflorans roll i metabolismen. Det kanske inte nödvändigtvis ändrar vår ’metod’ så mycket i sig men bidrar till förståelse för orsakerna. Det är nog som Annika säger att man måste prova sig fram. LCHF är inte huggen i sten, rekomendationerna ändras och ser lite olika ut beroende på vem du frågar. Det finns ju liksom inget LCHF-Livsmedelsverk som har ett ’facit’. Att, som ibland ses, i den ’nybyggaranda’ som fortfarande råder, hetsa upp sig för att någon namnkunnig person tidigare sagt si och nu säger så blir i det ljuset lite fjantigt.
Precis som du skriver så verkar kroppen hantera en glukosbelastning sämre om man ätit LCHF en längre tid. Jag tror inte det är märkligt egentligen. Vi får inte glömma att även när vi första gången gick över till LCHF så genomled vi en tid med ”omställningsbesvär”, ofta flera veckor lång innan vi kunde förbränna fett i den takt som kroppen behöver energi. Om man driver sin kropp på kolhydrater och lever i tron att man trots detta är en bra fettförbrännare så får man en rejäl överraskning när man byter till LCHF :-D. Glykogenförråden minskar rejält och man blir trött och trög. Hade detta hänt om man snabbt kunnat utnyttja fettet som kroppen får istället för kolhydraterna? Efter någon eller några veckor på LCHF är glykogenförråden återställda och man kan t o m springa långlopp på fett! Man utnyttjar nu fettet lika effektivt som tidigare kolhydraterna.
Viktnedgången på LCHF kan variera en hel del. Jag gick snabbt ned till den vikt jag hade innan min blodsockerkontroll började fallera. Därmed inte sagt att denna vikt är vad jag skulle vilja ha 🙂 Andra går ned till någon platå som kräver något mer för att passera. T ex striktare LCHF, intermittent fasta eller bara längre tid. Vissa spekulerar om att har man kaloribantat flera gånger tidigare har kroppen vant sig vid svältliknande förhållanden och håller hårt i fettreserverna. Jag vet inte om det ligger något i detta.
Hemma har vi ofta fått anledning att fundera över vilka maträtter man ska välja. Det var lite svårt i början men nuförtiden finns ju rätt många kokböcker för LCHF, t om vegetariska sådana. Dock har vi sett att om vi bara håller energidelen tillräckligt högt (alltså smör, olivolja etc) så klarar vi oss på ganska lite mat jämfört med tidigare. Vi äter oss mätta på färre och mindre portioner än förr fast jag kan definitivt skyffla in när andan faller på :-D.
Målet? Ja, det är en bra fråga men att må bra är nog en god målsättning.
@ Lars Henrik:
Intressant att höra om dina synpunkter och erfarenheter. Det är på liknande sätt hemma hos oss. Vi försöker ha en dygnsfasta på ca 14-16 timmar. Vi äter brunch ca 10.30 och en fikapaus ca kl 15. Då får man i bästa fall en liten mörk chokladbit till, en liten ruta. Middag blir vid 17-18 tiden. Man känner sig mätt och nöjd på äggfrukost hela dagen, och inget behov av nattmacka heller. Jag tycker att vi äter mindre mängd mat men mår jättebra och är viktstabila. Inget som helst krångel med mage eller hungerattacker. En bra sak är att man inte behöver laga mat så ofta.
Att sluta med all mjölmat och skära ner på de snabba kolhydraterna gör stor skillnad. Man blir snabbt mätt och behöver inte ta om. Vi bytte till detta för ca 1 år sedan. Redan innan var vi mycket försiktiga med socker.
@ 74 Lars Henrik:
Tack för ditt svar, den var intressant att läsa. 🙂
Jo, så är det med den GI att den överraskar ibland. I en intervju med forskarna från studien som matt blodsocker på 1000 personer varje 5 min och hittade att de individuella skillnader är enorma, sa de att GI är inget man ska lita sig på. Det är ett genomsnitt som inte nödvändigt säger något om dig personligt för man kan ju drunkna i en sjö som är 1 meter djup i GENOMSNITT också (det är alltså avgörande om man är på 2 meters sidan eller på 20 cm sidan 🙂 ).
En intressant sak som den studie testade var hur reagerar blodsocker på lätt läsk. Det har visat sig att folk delar sig i två distinkta grupper: de som får reaktion på sötningsmedel och de som inte reagerar alls.
Det intressanta var precis det du sa om tarmbakterier: I nästa sked tog forskarna tarmbakterier från reagerare samt icke reagerare personer och satt de i sk ”sterila möss”.
De möss som fick tarmbakterier från reagerare gick upp i vikt av sötningsmedel medan de som fick tarmbakterier från icke reagerare gick inte alls upp i vikt av sötningsmedel.
Tänk förresten på hur slumpmässiga blir studierna på folk då: Råkar testgruppen bestå av flest reagerare så kommer sötningsmedlet stämplas som blodsockerhöjande och viktdrivande. Råkar testgruppen däremot bestå av flest icke reagerare så kommer sötningsmedlet få godkänt. Oavsett är ingen av fallen en studie som man borde lita sig på, utan man måste testa själv vilken typ man är.
Tarmbakterierna verkar spelar avgörande roll i många område och frågan blir då vad som förbättrar eller försämrar tarmfloran. Socker är nog en substans som skadar tarmfloran mycket. Vissa studier har däremot visat att glutenfri kost påverkar tarmflorant negativt, vilket kan betyda att strikt LC är inte positiv alls för någon frisk person.
Jag är som sagt lite tveksam till ”må bra” som indikation på någonting då veganer ofta mår super bra under tiden de skadar sin kropp med vegan diet. 🙂
Japp! LCHF ger mycket olika viktnedgång på olika människor. Intressant din upptäckt om måltider och energi från fett.
@ KSV:
Hej KVS,
mina reflektioner om att må bra: Må bra är tillräckligt bra för mig. Jag har haft en besvärlig, helt handikappande smärtsjukdom i ca 15 år.Ätit starka mediciner för att överhuvudtaget kunnat klara av dagarna.
Har genomgått proffsig smärtrehabilitering som gett mig ”verktyg”att härda ut vilket har varit värdefullt. Men ändå varit tvungen att fortsätta med dessa starka mediciner hela tiden. För ca 2 1/2 år sedan upplevde jag att biverkningarna av medicinerna blev outhärdliga och började långsamt fasa ut dem en i taget, samtidigt slutade jag helt äta gluten. Hade en litet besvärlig period ca 4-6 veckor men märkte att så mycket i kroppen blev bättre. Lugn och fin mage och klart mycket mindre värk 🙂 Efter ungefär 1 år blev det LCHF vilket inte kändes svårt alls eftersom jag aldrig varit någon
gottegris. Jag kan intyga att för min del har kostförändringarna gjort enorm skillnad. Sen är det ju som vi alla vet ingen garanti att man inte drabbas av någon sjukdom – men kanske slipper jag diabetes 2 ialla fall.
Du skriver om skador på tarmfloran av högt sockerintag och det är säkert så. Jag skulle vilja tillägga att det nog är sannolikt att alla kroppens celler lider vid för högt blodsocker. En tanke jag själv har är att det kan bidra till artrossjukdom t ex (min helt egna tanke). Sen vet vi att högt sockerintag är mycket olämpligt vid demens och socker och cancersjukdom är ett kapitel för sig. jag tycker inte att det är märkligt att ett förhöjt eller kraftigt fluktuerande blodsocker som sagt är en stor påfrestning för alla kroppens celler. Kroppen och dess funktioner mår bäst i jämvikt mellan mycket små intervaller..
Vi får ta hand om oss själva på ett respektfull och omtänksamt sätt – kroppen är ju ingen maskin.
En person som också har haft stor nytta av kostomläggning är Birgitta Höglund som skriver om LCHF mat och publicerat många fina kokböcker. Hon delar generöst med sig av sina goda erfarenheter.
@ KSV:
Läckande tarm är också något som ställer till det.
Från Antibiotika, vaccin, besprutningsmedel, GMO, mediciner, osv.
KSV Skrev:
Det du skriver får mig att tänka den läkare, Dr Kraft, som samtidigt mätte blodsockerkurvor och insulinsvar. Jag skrev en krönika efter att ha lästa hans bok som sammanfattar hans kliniska forskning och en bok som skakade om mig rejält för ett halvår sedan.
https://annikadahlqvist.com/2015/10/08/blodsocker/
Som jag skrev i krönikan:
”Min tro på blodsockermätningar har slagits i spillror efter att ha läst en bok av en läkare, Joseph R. Kraft, som verkligen vet vad han talar om efter att ha utfört 14 000 glukosbelastningstester och samtidigt bestämt hur insulinnivåerna påverkas under de närmaste timmarna efter ett intag av 100 g glukos.”
@ KSV:
Jag läste nyligen ut boken ”Charmen med tarmen” av den unga tyska forskaren Giulia Enders. Hennes språk kan möjligen tyckas vara ämnat för barn men innehållet är mycket intressant. Efter denna lektion är det svårt att inte respektera de små bakterierna för deras betydelse för vår hälsa.
Mot slutet av boken bjöd hon på en överraskning. Många av dagens sötningsmedel används tydligen av grisuppfödare för att göra grisarna fetare! Just samma sötningsmedel som förekommer i lightprodukter som kanske rekommenderas till överviktiga.
Jag kan hålla med om måttet ”må bra” men jag lägger faktiskt mycket i det. Dels det fysiska välbefinnandet men även det välbefinnande som kan infinna sig när t ex ens blodsockernivåer och blodtryck fortsätter att vara bra, när vågen fortsätter att hålla sig kring min 25-åriga matchvikt, eller när jag tränar efter de 50 och det ’tar’ som om jag vore 20 och att orken finns där! Kanske en känsla av att kroppen fungerar som den ska?
Visst kan man mäta fler hårda parametrar om man så vill men börjar man söka ’vetenskapliga’ bevis för att man mår bra blir det kanske något i överkant? Jag är dock öppen för fler förslag i den mån det är någorlunda enkelt mätbart 🙂 (Ett kolesterolprojekt pågår redan).
Angående måltider och fett: Under de första åren på LCHF kunde jag inte låta bli småätande. Mättnaden höll inte i sig som förväntat. Vikten var stabil (samma som idag) men jag var ofta hungrig och kände inte riktigt igen mig i andras beskrivningar. Andra i samma sits fick ofta rådet att öka fettintaget och efter att ha räknat lite på kalorierna såg jag att det kunde hjälpa. Jag har visserligen också kontinuerligt sett över intaget av mikronutrienter och någonstans på vägen har problemet försvunnit. Kan näringsbrister driva hunger? Jag tror det är så.
kicki Skrev:
Ja, eftersom jag aldrig haft ett större sockertroll och inte åt så värst mycket fett (det var ju onyttigt när jag var ung) så var det nog mjölmaten som ledde mig till insulinresistens tror jag.
———————————————
Och när detta är sagt påminns jag om något som Thomas Jansson skrev här på bloggen för ett tag sedan. Att det är viktigt i dessa jämförelser av kost och hälsa att specificera vem vi pratar om. Är det en fullt frisk ungdom eller en medelålders gubbe med metabolt syndrom. Det blir uppenbart när man väl hamnat där att behoven är olika.
@ 77 kicki:
Tack, det var väldigt intressant att läsa om din resa. Vilken underbar historia och vad glad jag är för din skull att du hittade lösning. Förstår att LCHF är väldigt viktig för dig. Kan det vara så att du har någon slags överkänslighet / allergi mot gluten (alltså något lika allvarlig som celiaki) som läkarna har missat?
När man har såna problem som du har haft så är det lätt att veta vad som är bäst för en. Kosten gör ju en stor förändring. Men vi som inte hade såna besvär, vi kan må bra bara för att vi tror att vi gör något bra för kroppen eller kanske av själva förändringen. Det gör ju många veganerna och vegetarianerna och även folk som gick över till fettsnål kost när man trodde att det var svaret på allt.
Att en viss kost fungerar som en medicin mot en viss sjukdom är ingen bevis på att alla gör bäst om de gör samma sak (tex så är insulin livsnödvändig för DT1 patienter och räddar deras liv, men vi friska skulle bara ta skada om vi tar samma ämne).
Det jag försöker ta upp är om alla kolhydrater är lika onda eller om man kan leva ännu friskare om man äter vissa kolhydrater.
Själv har jag IBS och pasta, vitbröd, för mycket bröd känns direkt. Men som sagt, vissa typer av kolhydrater eller små mängder gör inget (då undrar jag om det är bättre att äta dessa än att inte äta dess)..
Däremot socker utan mjöl (tex chokladpraliner, kokosbollar, ostkaka, mm) ger inga som helst dåliga effekter på min mage. Jag mår jättebra om jag äter dom men tror inte att jag borde ta det som en tecken på att jag borde äta sånt. 🙂
Det är alltså svårare för oss som inte mår dåligt med den störa delen av kolhydraterna att veta vad som är bäst bara på känslan. Men i ditt fall är det lätt och tydligt.
@ 79 Docent Göran:
Jag har läst din krönika, väldigt intressant.
Utan att läsa mycket så hade jag från början en hypotes om att folk med typ 4,4 för fastande blodsocker är mindre insulinresistenta osv. Tills jag hittade att min ”största” arbetskamrat (på BMI > 35) har fastande blodsocker på 4,4 och hans ännu större bror har ännu lägre. 🙂
Där gick den tanken bort. 🙂
@ 80 Lars Henrik:
Japp! Jag tror att förmodligen dessa små bakterier avgör mer än allt annat. Kosten inget mer än uppmuntrar de åt det hållet eller den andra.
Kollar man lite på varför man ger sötningsmedel till grisar så är huvudsyftet att gömma onda och bittra smaker av ämne som får de att bli fetare, samt fresta de att äta mer. Det är alltså inte sötningsmedlet i sig utan maten som de äter som gör dom fetare. Jag har hört på länge att sötningsmedel skulle leda till sötsug med mera. Jag kan inte svara för andra men jag själv märker att sötningsmedel får min sötsug att försvinna, ibland till en nivå som då jag äcklas av söt.
Dessutom om jag tar 1 dl pepsi max så kan jag lätt hoppa över en mål eller i alla fall vänta några timmar med den (bra mot små ätande en timme före maten). Så jag tror att sötningsmedel har en hel del att erbjuda för vissa i alla fall. Kan dock inte svara på hur det påverkar vikten, jag har bara börjat med de de senaste veckorna.
Väldigt intressant det du berättade om fett och hunger. För mig har det tyvärr gått precis åt andra hållet (från att i stort sätt aldrig känna mig hungrig till att göra det mer och mer, ibland redan en timme efter en måltid).
@ kicki & @ KSV:
Jag uppskattar ert sällskap här 🙂 Det är en lisa efter den trista gårdagens excesser.
KSV Skrev:
Jag är inte helt säker på att det var just ändringen av fettmängden som gjorde biffen men det sammanföll väldigt väl i tiden. Det kan vara värt att experimentera lite med både makro- och mikronutrienter (inom rimliga gränser) tror jag. Empirisk forskning på sig själv s a s.
kicki Skrev:
Om Erik hade levt kunde vi kanske frågat honom 🙂
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=6391627
Jag måste bara säga att det var trevligt och utbildande att läsa de senaste inläggen här.
Blir så mycket mer givande än skyttegravskrigen som härjat både här och där de senaste dagarna.
Som gräsrotsrörelse är det nog droppen urholkar stenen modellen vi får jobba efter och med en konstruktiv debatt kommer vi närma oss sanningen och argumenten blir så starka att de övertrumfar de sponsrade studier som kommer att fortsätta komma.
@ Melker:
Jag har jagat debatter i ämnet den senaste veckan och jag har INTE sett något skyttegravskrig?
Bara en sansad och vetenskaplig diskussion, åtminstone från vår sida, runt hela landet.
Däremot bedriver vår motpart en demoniseringskampanj mot oss och det är något helt annat. Massmedia vill gärna få det till ett krig, mellan två parter. Men det går inte när ena parten vill ha en dialog, men motparten inte klarar en dialog med vår episka verklighet. Utan måste tillgripa subversiva metoder, lögner. VI ÄR HELT OSKYLDIGA! VI ÄR OFFER!
Det är inte alltid tvås fel när det uppstår bråk. Min livserfarenhet säger att det oftast är en som bråkar och en som blir attackerad.
En helt fantastisk tråd utspelar sig i sydsvenska dagbladet. Den exemplifierar detta ”skyttegravskrig”. Varje reporter som nu, här söker fel hos oss, borde ta en titt på denna diskussion och låta intelligensen avgöra vem som har rätt och vem som har fel. OCH hur eventuell ”trollig” vår rörelse är.
Bra jobbat, ni som skrivit där. Ni hedrar den här rörelsen och förstör alla lögnargument om vår aggressivitet.
Jag tycker att det bara är etablissemangsförsvararna som är aggressiva. Men jag kanske är subjektiv.
https://www.sydsvenskan.se/sverige/lchf-diet-farlig-for-barn/
Vill bara tipsa er anhängare om en intressant bok ”Vikten av gener” av Karin Bojs och Anna Bratt. Blir ibland pinsamt hur så välutbildade människor kan dra alla över en kant så som ni LCHF-anhängare gör, även Paleo-anhängare och andra diet-anhängare. Kanske dags att börja inse att vi är olika och mår bra av olika sorters kosthållningar. Smutskasta varann hit och dit för att man tycker olika, det är endast pinsamt. Det gäller inte bara er som är anhängare av LCHF utan även andra dieter. Förespråka en diet men var ödmjuk för guds skull. Jag tappar genast intresset för diverse bloggar och budskap när det går ut så pass mycket att smutskasta de som tycker olika.
Ni mår bra av LCHF, andra gör det inte men idiotförklara inte dem bara för det, påvisar endast en stor osäkerhet hos er anhängare.
@ 89 Karin:
Du får gärna exemplifiera var vi har idiotförklarat de som har bra saker att anföra.
Ingenstans har ni idiotförklarat de som ni anser har bra saker att anföra. Men på vissa ställen, i den här tråden bara, förkommer det dumskallar, okunskap, träningsjöns. Jag uppfattar det då negativt men det är inte riktat till personer som har ”bra” saker att anföra utan till de som inte tycker likadant. Nu är min kritik inte endast riktad mot er som är anhängare av LCHF utan detta fenomen förekommer även bland andra diet-anhängare. Vi har t.ex Paleo. Jag är inte motståndare till varken LCHF eller Paleo utan anser att det som vi mår bra av att äta/inte äta ska vi försöka följa. Jag mår bra av att äta mer fett och mindre kolhydrater, utesluta gluten och socker t.ex så en blandning av LCHF/Paleo skulle jag vilja säga att jag äter enligt, de kosthållningarna inspirerar mig iaf.
Jag läser Jacob Gudiols bloggar och artiklar (för att jag tycker att han är bra på att hänvisa till forskning och inte endast egna erfarenheter) och anser att han är väldigt neutral i frågan om dieter, han förespråkar inte någon särskild diet och han gör det möjligt för många att känna att de kan uppnå hälsa, gå ner i vikt m.m. utan att behöva följa någon strikt diet.
Väldigt få LCHF-are äter en diet! Väldigt många LCHF-are VILL äta Naturlig mat. Som inte passerat några som helst industriella processer. Utan är naturlig råvara att tillagas som näringstät mat, enligt en miljonårig tradition. För att våra kroppar i minsta möjliga mån ska drabbas av någon brist på essentiella mineraler, vitaminer eller fettsyror.
Det handlar egentligen om att försöka sluta att köpa mat av livsmedelsindustrin och söka direktförsäljare av närproducerat, ekologiskt kött, mjölk och ägg. Som då representerar den näringstäta maten. Finns det dessutom en ekologisk grönsaksodling i närheten så är man lyckligt lottad, LCHF-are. Low carb hi fat, betyder att du och din kropp blir low av kolhydrater men hi på fat. Hur hög eller låg en människa väljer att bli måste vara varje människas privata angelägenhet. Vem mer än skattebetalarna har med det att göra?
Det är synd om människor som söker med ljus och lykta efter metabol sanning och fysisk hälsa. Alla kan förbruka sin kropp i racerfart med bröd, frukt och socker. Det går att leva in i 40-årsåldern och tro att kroppen klarar det och diverse uppdykande inflammationer är bara tillfälliga besvär. Men till slut blir kroppen så dålig varje dag att man blir tvingad att fundera över vad det är i livsstilen som gör att min tarm mår så dåligt, t. ex.
Då finner man att man skaffat sig vanor (ovanor). Som kvällsmacka goda mackor med vitt bröd, bakverk, öl, osv. Slutar man då med allt som fria människor tillåter sig att äta, utöver riktig mat, så kan vi med 100% säkerhet säga att den människan åter får uppleva hur en frisk kropp fungerar.
Om inte kroppen blivit permanent och oreparabelt förstörd av kemikalier, socker, svampparasiter, lektiner och fytinsyra. Liksom bakteriedödande konserveringsmedel och antibiotikadoppade ostar. Eller gmo-producerade ostar och mjölkprodukter från kontinenten.
Alla är LCHF-are! Bara mer eller mindre ålderstigna (slitna) och metabolt och ekologiskt medvetna.
@ 91 Karin:
Det är mer än 90 kommentarer i denna tråd, och jag orkar inte läsa om dem. Vilka kommentarsnummer menar du?
Man kan möjligen uppfostra enstaka människor, men det är svårt att uppfostra en massa människor på internet. Jag har försökt, men det går inte.
Karin Skrev:
Följer du upp länkarna och läser dem?
@ Karin:
Det kan absolut vara generna som förändrats, men frågan då borde vara, Varför har de förändrats?
@ Georg W:
Som vanligt bra inägg av dig. Tumme upp.
Själv har denna livstilsförändring gjort att jag idag lagt bud på en gård i skogslanskap för att verkligen gå all in. Erfarenheterna med den moderna matpolitiken är ju total katastrof, med tanke på ohälsan som bara blir värre och värre.
Här gäller att gå tillbaka till vår ursprungliga mat som 1000-tals generationer före oss har utvecklat mot en perfekt anpassning till det som fanns att äta.
När det vattnas i munnen av en buljong från ett benkok vet man att är på rätt väg.
Att vi lchf-are blir attackerade gång på gång är mycket svårt att förstå, vi kan ju faktiskt visa resultat med hjälp av kostförändringen.
Att moderna kemikalier/mediciner och kemiskt prosessade matvaror inte skulle vara nyttigt för vår kropp, borde även en helt obildad förstå.
LCHF-Bengt Skrev:
Jo… – LCHF-Bengt – men bekymret är ju att etablissemangets språkrör för kost och hälsa är överutbildade = hjärnförsmutsade med ”kunskap” som säger att det är OK.
Det är en uppgift för Oss av vanligt folk = väsentligt flera än 90 % av medborgarna – och då särskilt för Oss som har ätit Oss kärnfriska med artegen LCHF-kost – att rätta till.
@ Josef Boberg:
Jag var också en av dessa personer som inte trodde på lchf för 6 år sen. Att jag egentligen började med den handlade om dålig sömn som flera andra lchf-are i min bekatskapskrets hade positiva erfarenheter av. I detta test med lchf-mat och sambandet med sömnen som verkligen fungerade, blev jag samtidigt medveten om en mängd andra krämpor som jag då trodde hade med åldern att göra, (45år).
Idag vet jag att min kropp är i bättre skick än i 20-årsåldern vad gäller både kondition och hälsa. Skillnaden mellan mina jämngamla kompisar idag som fortsatt med öl och skräpmat är total, jag har hela tiden iakttagit hur åren har gjort att vi växt ifrån varandra. Idag kan jag bara sorgset se på när deras hälsa sakta men säkert förstörs, medans min istället är på topp, och jag känner en otrolig famåtanda och ett jäv..lar anamma, och ser inga begränsningar mer, medans de klagar över värk och dålig inspiration. Jag har verkligen försökt påverka dom, men livstilsförändringen är för stor.
@ Karin:
Har du läst HelgeK genomgång av JGs teorier?
https://forum.kostdoktorn.se/topic/5714-gudiols-teorier/page-3?hl=jacob
Jag betvivlar starkt att JG är neutral.
LCHF-Bengt Skrev:
Jo… – LCHF-Bengt – men dom är ju ej blinda – så dom ser nog hur bra Du mår – och det påverkar dom, förhoppningsvis…
Men jag känner igen det Du skriver – och ibland är det väldigt lite lätt att se på när släkt, vänner och nära bekanta äter sig till sjukdomar och en för tidig hädanfärd.