Paleolitisk kost vid bukfetma

I Läkartidningen.Det är paleolitikern Staffan Lindeberg som refererar några jämförande studier, mellan fettsnål nutritionistkost och paleolitisk, stenålderskost, vid bukfetma och metabola syndromet.
Inte förvånande kom den paleolitiska kosten ut bäst.

Staffan Lindeberg skrev en gång i ett forum att han funderade på att göra en jämförande studie mellan LCHF och paleolitisk kost. Jag har inte sett mera av det projektet, så jag vet inte om det blev av.

De faktorer som är mest intressanta i den jämförelsen är mejeriprodukternas och fruktens roll i kosten. Det skulle vara mycket intressant att se en utvärdering av dem.

Staffan rekommenderar diabetiker att äta hur många frukter som helst per dag , eftersom frukt fanns i det paleolitiska kosthållet, åtminstone på vissa ställen på jorden. Frukterna var inte så sockerrika på urtiden, men det påverkar inte Staffans resonemang.

Däremot avråder han diabetiker från alla typer av mejeriprodukter, eftersom de inte fanns i det paleolitiska kosthållet. Inte ens smör får de äta.

Eller finns sådana jämförande studier gjorda? Någon?

 

Comments

  1. 1

    ”…jämförande studie mellan LCHF och paleolitisk kost”

    Efter vad vi har fått lära oss om epigenetik (bl.a. av Arfors i våras) uppstår frågan
    om begreppet ”paleolitisk” idag kan ha någon betydelse alls. Det kan ha hänt så
    mycket under årmiljonerna att inget kan sägas med säkerhet.om det ”genetiska
    arvet”

    Jag rekommendrar G. Nabhan: ”Food, Genes and Culture”,(Island Press 2013).
    På sid 55 går han tillrätta med den ledande paleoliten Loren Cordain, som fick backa.:

  2. 2

    Måste säga att jag hela tiden ställt mig väldigt tveksam till paleolitisk kost.

  3. 3
    Ingvar Bejvel says:

    Enkelt… Vi bör äta animalisk föda. Mejeriprodukter är animalisk föda, även om man under paleolitisk tid inte använde sig av dessa stapelfödor rakt av. Lindebergs resonemang håller bara inte!

  4. 4
    Janne I Jämtland says:

    Jag tycker Lindebergs resonemang håller mycket bra. Sätter man sig in i vad han säger så ser man att det inte är fettet som bekymrar honom utan mjölkproteinet och då främst kaseinet som ställer till det i kroppen. Sedan kan man ju fråga sig om den pastöriserade industrimjölken verkligen är värd att försvara? Dags att slakta den heliga kon månne…

    http://www.kostdoktorn.se/lchf-eller-stenalderskost-vad-ar-bast

  5. 5
    Annika Dahlqvist says:

    @ 4 Janne I Jämtland:
    Jag vet hur resonemangen går, och det är väl ok om det fungerar,
    Men håller du inte med om att det skulle vara bra med en jämförande behandlingsstudie på diabetiker, gärna lång så att man får se ev skillnad i sjuklighet och dödlighet.

  6. 6
    Janne I Jämtland says:

    @ 5 Annika Dahlqvist

    Jo absolut, men det är väl en ekonomisk fråga kan jag tänka mig. Läkemedelsbolagen lär ju inte vara intresserade av koststudier, där finns inga pengar att tjäna för dem.
    Kan vi hoppas på någon fond kanske?

  7. 7
    Annika Dahlqvist says:

    @ 6 Janne I Jämtland:
    Tills det dyker upp några pengar och forskare som är intresserade av frågan får väl diabetikern kolla själv huruvida smör eller frukt håller blodsockret på bästa nivå.
    Laktosinnehållande drycker är självklart inte lämpliga för diabetiker, och ost kan säkert bäst hållas ganska lågt i intaget tills forskningen har utvisat om det är bra eller dåligt vid diabetes.

  8. 8

    Annika Dahlqvist

    ”Frukterna var inte så sockerrika på urtiden”, skriver du.

    Hur vet du det? Var du där och mätte?

  9. 9
    Lars Henrik says:

    @ ”Sasse” :
    Frukterna i affärernas fruktdiskar är kraftigt förädlade jämfört med tiden före bondestenåldern. De är idag både större och sötare. Se t ex på dagens söta äpplen, päron, plommon och körsbär. De är resultatet av ympning vilket man lärde sig på 1600-talet. Dagens banan är en jättefrukt jämfört med ursprunget.

  10. 10
    Janne I Jämtland says:

    Gällande mjölken så är vad jag förstår det kaseinet den stora boven.(se bifogad länk).
    http://www.miljomagasinet.se/artiklar/100724-cancer-och-diabetes-av-mjolk.html

    Men det gäller inte all mjölk. Det finns A1-mjölk och A2-mjölk och det är den senare som är den ursprungliga. Modersmjölken är A2 liksom getmjölk, mjölk från jakoxar och vissa andra ko-raser som tex fjällkon. Får man tag på sådan mjölk från gräsbetande kor, obehandlad och opastöriserad verkar det inte vara något problem. Men vart få tag på sådan mjölk? Jo i Åre bland annat kan man köpa naturlig mjölk obehandlad direkt från bonden och nu är man på gång med opastöriserad mjölk i bag in box. Det är bara att hoppas att detta får spridning och att det poppar upp en massa gårdsbutiker med försäljning av ÄKTA mjölkprodukter. Här är det vi konsumenter som har både valet och makten i våra händer, så varför inte stötta dessa bönders lovvärda försök och samtidigt knäppa mjölk-stor industrin på näsan?

    http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=78&artikel=6229761

  11. 11

    @ Sasse :

    Konstiga kommentarer du gör.
    För att kontrollera hur smak och form för många frukter förändrats genom tiderna så finns det flera olika möjligheter.

    Gamla kultursorter finns till viss del kvar i gamla trädgårdar.

    Det fortfarande finns vilda oförädlade släktningar kvar att smaka av. Bara gå ut och bilda sig en egen uppfattning.

  12. 12

    @ Sasse :

    Lite fakta om bananer. Människans förändring av vildbananen har gått så långt att den inte kan föröka sig för den har inte längre några kärnor frön eftersom dessa inte gick att äta, så vi odlade fram en sort med mycket kött och inga kärnor.:
    [http://www.nyteknik.se/popular_teknik/kaianders/article3824388.ece]
    ”Bananen var en av de första grödor som domesticerades av människan. Biologerna anser att detta skedde för runt 8 000 år sedan på Nya Guineas högplatå. Den domesticerade bananen är triploid, den har tredubbelt antal kromosomer och är steril. Bären, själva bananerna alltså, har inga frön. I stället får man föröka plantorna genom rotskott. Detta innebär att alla bananplantor på en plantage är kloner, de kommer från en och samma organism och har identisk genuppsättning. Det gör att plantager är känsliga för skadesvampar och insekter. Kan en planta angripas kan alla.

    Det finns hundratals vilda banansorter i Sydostasien. De kan ha färger från grönt via gult och rött till brunt och purpur, och de kan ha en mängd olika smaker – äpple, jordgubbar med mera. Vildbananer har hårda kärnor insprängda i fruktköttet, något som dock inte uppskattas av konsumenter.”

    En länk om majs som också visar vad primitiva homo sapiens kunde göra.
    [http://news.sciencemag.org/archaeology/2015/01/how-corn-became-corn]

    Apor får diabetes av modern frukt.
    [http://www.expressen.se/nyheter/apornas-nya-diet–far-inte-langre-ata-bananer/]

  13. 13
    Lars Henrik says:

    Sasse Skrev:

    Var du där i urtiden och smakade?

    Ursprungssorterna finns förståss kvar och ursprunget kan spåras genetiskt samt, i många fall, historiskt. Givetvis har folk smakat dessa.

  14. 14
    Annika Dahlqvist says:

    @ 10 Janne I Jämtland:
    Jag har läst att A2-mjölk är bättre än A1.
    Vet du om det finns vetenskapliga studier som visar att A1-mjölk innebär nackdelar i hårda ändpunkter: Sjukdom och död?
    Vi får inte glömma att korrelation är inte samma sak som ”causation”.

  15. 15

    piltson Skrev:

    inget kan sägas med säkerhet.om det ”genetiska arvet”

    Otydligt uttryckt, säger här en bättre upplyst medmänniska. Det ”genetiska arvet” ändras inte. Men dess praktiska uttryck ändras, eftersom det kan tolkas på olika sätt, och tolkningsmodellen är kulturellt betingad.

    Varje generation och varje kultur kan ha sin egen tolkningsmodell, och den kan t.o.m. ändras av den enskilda individens erfarenheter i livet. De nedärvda generna förblir desamma men det fungerar som om man ser dem i en förvrängningslins eller skrattspegel, skrev en epigenetiker.

    Så forskning i näringsläran skall inte längre baseras på föreställningen att ”upplevelser inte nedärvs”, för den gäller inte längre. Istället kunde man tänka sig att försöka luska ut I VAD MÅN vår nedärvda genuppsättning idag, hos oss, faktiskt tolkas på samma sätt som hos de första människorna. Varvid arbetshypotesen blir ”väldigt lite”, och inom andra kulturer gäller nog något helt annat.

    Till exempel på Kitava? Ja, där får vi anledning att fundera över i vad mån vad Lindebergs iakttagelser kan gälla hos oss.

    Mer följer.

  16. 16

    piltson Skrev:

    ”upplevelser inte nedärvs”,

    Eller bättre uttryckt: föreställningen att arvet inte påverkas av upplevelser. För de gör det nämligen och det kastar nytt ljus på den förkättrade Lysenko.

  17. 17

    piltson Skrev:

    Mer följer.

    Så vad beträffar stenåldern har näringsläran lidit under två vilseledande, sinsemellan förstärkande fördomar:

    1) att stenåldern var karg och näringsfattig, varför vi dras med ett arv som kräver ”litet näringsinnehåll per mängd mat”, som S. Rössner uttryckte saken.

    2) att detta arv är oföränderligt och därför skall vara styrande för en hälsosam kostmodell, och att denna modell kan gälla alla människor i hela världen – ja, Cordain skrev faktiskt så!

    Den första av dessa fördomar uppgav arkeologer och antropologer för ett halvsekel sedan (Marshall Sahlins, Lewis Binford), men den har intill nyligen varit normerande för officiella anvisningar om hälsosam mat.

    Den andra har mera nyligen rensats ut genetiker emellan, men detta har ännu ej avsatt tydliga spår i populärkulturen, och än mindre av professionella kostrådare. Man det bör hållas i åtanke när man lägger upp ”jämförande studier” av det ena eller andra.

  18. 18

    ”Staffan rekommenderar diabetiker att äta hur många frukter som helst per dag , eftersom frukt fanns i det paleolitiska kosthållet,…” Hur lång tid då på året? Frukt fanns på de flesta håll i världen bara ett par tre månader om året. Så troligtvis fanns inte så många diabetiker då.

  19. 19

    tipp Skrev:

    eftersom frukt fanns i det paleolitiska kosthållet,

    Förlåt, tipp, men om du läst vår utläggning ovan så bör du inse att ingen idag vet, ingen idag kan veta i vad mån ”frukt fanns i det paleolitiska kosthållet” – men att det med stor sannolihet aldrig funnits ett enhetligt ”paleolitiskt kosthåll”..

    Olika tidiga folkgrupper har haft olika kosthåll baserade på
    1) sitt epigenetiskt tolkade genetiska arv (som var identiskt med vårt),
    2) de lokalt tillgängliga resurserna och
    3) den för tillfället gällande lokala kulturen att utnyttja dessa resurser.

    Det innebär att begreppet ”paleolitiskt” resp. ”stenålderskost” bör rensas ut ur diskussioner om hälsosam mat för oss här idag.
    .

  20. 20

    @ Sasse :

    Känner du till begreppet att googla?

  21. 21

    piltson Skrev:

    i åtanke när man lägger upp ”jämförande studier” av det ena eller andra.

    Detta givet, så tar vi nu nästa steg. Hur kan en ”jämförande studie” tänkas se ut?

    Den skall primärt inte handla om olika kostmodellers effekt på människor utan hänsyn till individernas egenskaper. Den bör handla om individernas olika egenskaper som förutsättning för olika kostmodeller.

    Genom epigenetiska påverkningar genom årtusendena kan vi som individer ha disparat olika sådana förutsättningar. ”Renrasiga” personer är sällsynta. ”Most of us are mutts”, skriver Gary Nabham (a.a. sid. 36, ”mutt” = byracka).

    https://no.wikipedia.org/wiki/Genealogisk_DNA-test

    Även inom ett så pass litet område som Europa kan detta innebära stor mångfald tack vare alla folkvandringar, omflyttningar och etniska rensningar genom tiderna. Och ännu mer varierat torde det vara i invandringsländer som Kanada, USA, Australien…

    När en sådan syn slår igenom kommer schablonmässiga kostanvisningar typ Livsmedelsverket att vara lika primitiva som medicinsk diagnos innan man visste att det finns bakterier. Det förutsätter två typer av information:

    1) analys av individen som en etnisk cocktail, som relateras till
    2) en databank med upplysning om traditionella kostvanor inom de grupper som bildar personens etniska sammansättning.

    Med denna information skall en dietist kunna ge individualiserade kostförslag.

    Än har det inte hänt, eftersom samlad information enligt 2) ännu saknas. Men 1) går att ordna redan idag:

    http://www.rootsforreal.com/?gclid=CPmktu6rtMcCFTDLtAodydEEHg

    Det kostar alltså en del, men när detta blir rutin för dietisterna skall priserna gå ned.

  22. 22

    piltson Skrev:

    bör handla om individernas olika egenskaper som förutsättning för olika kostmodeller.

    Alltså individernas egenskaper fastställda med genealogiskt DNA-test enligt ovan. Härmed ett tänkbart exempel.

    Det finns vittnesbörd från folk som bedyrar att de inte fått bukt med sin övervikt genom KH-restriktion. Det kan vara personer som tidigare ödelagt sitt hormonsystem med onaturliga bantningsförsök, t.ex. kaloriräkning modell Rössner – kunde fastställas med kostanamnes. Men DNA-analysen erbjuder en annan tänkbar förklaringsmodell.

    Om en grupp personer som vittnar om sådant misslyckande DNA-testas och deras analyser visar sig ha gemensamma drag som saknas i analyser från en grupp framgångsrika LCHF-are, så har man bekräftelse på att sådan analys har praktisk relevans och kanske också en fingervisning i riktning mot framtida individualiserade kostråd.

    Då kan det vara intressant att börja fundera på hur och var man kan samla ihop den allmänna, världsomspännande information som DNA-analyserna skulle matchas mot.

  23. 23
    Annika Dahlqvist says:

    @ 22 piltson:
    Jag tycker inte att viktnedgång är ett självändamål. Den som äter bra (Tex LCHF?) och håller ett normalt blodsocker, men saknar viktnedgång, ska tröstas med att hälsan blir så bra den kan – istället för att utsättas för DNA-testningar.
    Det finns inga vetenskapliga belägg för att hälsan blir bättre vid framgångsrik viktnedgång i sig. Det handlar bara om kosmetiska och smidighetsaspekter.
    Viktnedgång ger möjligen mindre problem med artros i knän och fötter.

  24. 24

    @ Annika Dahlqvist:
    Min kommentar till Venus Willendorf på sid 154 i Kulinaria, torde visa att jag är ense om detta. Exemplet ovan anfördes för att fastställa DNA-analysens relevans, inte propagera för viktnedgång.

  25. 25

    Att A2-mjölk skulle vara bättre än A1-mjölk verkar vara omstritt.

    Hur Annika Dahlqvist kan VETA det, är oklart.

  26. 26
    Annika Dahlqvist says:

    @ 25 Sasse :
    För kännedom. Jag har ändrat texten i den aktuella kommentaren (nr 14) från ”vet ” till ”har läst att…”
    Om du ändå inte accepterar skrivningen kan jag ta bort kommentaren helt.

  27. 27

    piltson Skrev:

    lika primitiva som medicinsk diagnos innan man visste att det finns bakterier

    Jfr Ex
    Lungsot = Tuberkulos pga bakterien Mycobacterium tuberculosis, ”discovered in 1882 by Robert Koch” (Wiki)

    Fredmans Epistel nr 30
    Till fader Movitz, under dess sjukdom, lungsoten. Elegi

    ”Drick ur ditt glas, se döden på dig väntar

    …Guldguler hy, matt blomstrande små kinder,
    nedkramat bröst och platta skulderblad.
    Lät se din hand! Var ådra blå och trinder
    ligger så svälld och fuktig som i bad;
    handen är svettig och ådrorna stela
    .
    …Himmel, du dör, din hosta mig förskräcker;
    tomhet och klang, inälvorna ge ljud;
    tungan är vit, det rädda hjärtat kläcker,
    mjuk som en svamp är sena, märg och hud.

    Andas! – Fy tusan, vad dunst ur din aska!

    Bellman dog 1795, epistlarna skrevs under 60 o 70-talen.

  28. 28

    @ olle holmqvist:

    Jodå, den tidens okunskaper har avsatt diverse bekymmer i skrifterna.
    Här har vi Jabob Wallenberg, vars kollega hade en otursam upplevelse
    i Cadiz långt innan man upptäckte den senare så fruktade Treponema
    Pallidum:

    Hos lilla donna Teodora
    han svor han haft en rolig natt,
    men kort derefter, blek och matt,
    fördömde han varenda h.ra.

    Hör, doktor hviskar han så smått,
    jag har en liten skada fått.
    Kanske man borde den förbinda –
    jag sporde doktorn vad det var
    och fick i tysthet detta svar,
    att det var: Kärlek i sin linda.

    En dag, förhoppningsvis inom min livstid, skall man kunna kosta
    på sig liknande lustigheter över SLVs försök att hjälpa folk tillrätta.

  29. 29

    Jävligt bra svar !
    Vi två – o några andra här – är bildningsmässigt – divisionen ovanför Nytorget Times.
    Men ditt svar är likförbannat inte nog – pas – trés a point. (språkskryt).

    Pointen var att ca 1770 år v Bellman – kunde – med god precision
    diagnosticeras, vissa men inte alla, sjukdomar. Utan vetskap
    om bakterier (eller virus).

    Med risk f tillrättavisning ovanomifrån, – som gammal (rätt dålig) tennispelare :
    ”Your serve, mr piltson”

    OT

  30. 30
    Docent Göran says:

    @ piltson:
    @ olle holmqvist:

    Med tanke på dessa specifika OT- anspelningar antar jag att herrarna är väl bekanta med Ludwik Fleck och hans banbrytande vetenskapliga verk ”Genesis and Development of a Scientific Fact” och möjligen också Susan Sontags ”Illness as Metaphor” eftersom dessa båda verk kan anses tillhöra ”divisionen ovanför”. I annat fall kan jag bara livligt rekommendera läsningen.

  31. 31

    olle holmqvist Skrev:

    med god precision diagnosticeras,

    Nja, beskrivas, men diagnosticeras? Diagnos förutsätter väl fastställande av orsak?

    Problemet kvarstår. Det finns t.ex. ordentliga beskrivningar av multipel skleros. Man kan fastställa att en person drabbats av det, men så länge man inte kan säga hur och varför vet man ju inte vad man talar om.

    Precis som Bellman iakttar man yttre fenomen, räcker det som diagnos?

  32. 32
    Docent Göran says:

    Docent Göran Skrev:

    @ piltson:
    @ olle holmqvist:

    Med tanke på dessa specifika OT- anspelningar antar jag att herrarna är väl bekanta med Ludwik Fleck och hans banbrytande vetenskapliga verk ”Genesis and Development of a Scientific Fact”

    Nu blev det tydligen ingen ‘serve’ här från herrarnas sida men jag måste ändå tacka er för att just OT föra upp det obskyra område som de veneriska sjukdomar utgör.

    Detta triggade mig nu själv att åter ta fram Ludwik Flecks bok ur bokhyllan där den har stått i några år. Från början bläddrade jag bara i den för att friska upp minnet men fastnade ganska direkt i en förnyad läsning och det är faktiskt en ‘grym’ läsning. Även om boken handlar om synen på syfilis genom tiderna är det som titeln antyder egentligen frågan om tillämpad vetenskapsteori, och detta i högsta potens, och där just utvecklingen de medicinska begreppen kring denna sjukdom får tjäna som ett illustrativt exempel

    Detta är faktiskt en ‘suverän’ bok som jag som sagt livligt vill rekommendera till alla som är seriöst intresserade av hur så kallade paradigmskiften kommer till stånd, inte minst inom medicinen. Det är knappast någon tillfällighet att vetenskapsteoretiker Thomas Kuhn, som just är känd för sina teorier om paradigmskiften inom vetenskapen, var den som lyfta fram detta tyska 30-tals verk ur arkivens glömska och dessutom skrev förordet till den engelska översättningen på 70-talet. Thomas Kuhn erkänner fullt ut sin tacksamhetsskuld till Fleck.

    Troligen kommer jag nu noggrant att läsa boken igen för att den är så stimulerande och med en tydlig varning om en ‘tung’ krönika framöver.

  33. 33

    @ olle holmqvist:

    Vi bör väl skilja mellan beskrivning och diagnos? Härmed en rätt anslående beskrivning
    från ca,. 400 f.Kr.:

    “…people in good health were all of a sudden attacked by violent heats in the head, and redness and inflammation in the eyes, the inward parts, such as the throat or tongue, becoming bloody and emitting an unnatural and fetid breath. These symptoms were followed by sneezing and hoarseness, after which the pain soon reached the chest, and produced a hard cough. When it fixed in the stomach, it upset it; and discharges of bile of every kind named by physicians ensued, accompanied by very great distress. In most cases also an ineffectual retching followed, producing violent spasms, which in some cases ceased soon after, in others much later. Externally the body was not very hot to the touch, nor pale in its appearance, but reddish, livid, and breaking out into small pustules and ulcers. But internally it burned so that the patient could not bear to have on him clothing or linen even of the very lightest description; or indeed to be otherwise than stark naked.
    The body meanwhile did not waste away so long as the distemper was at its height, but held out to a marvel against its ravages; so that when they succumbed, as in most cases, on the seventh or eighth day to the internal inflammation, they had still some strength in them. But if they passed this stage, and the disease descended further into the bowels, inducing a violent ulceration there accompanied by severe diarrhoea, this brought on a weakness which was generally fatal. For the disorder first settled in the head, ran its course from thence through the whole of the body, and, even where it did not prove mortal, it still left its mark on the extremities; for it settled in the privy parts, the fingers and the toes, and many escaped with the loss of these, some too with that of their eyes. Others again were seized with an entire loss of memory on their first recovery, and did not know either themselves or their friends.”

    Det är en översättning av Thukydides beskrivning av pesten i Atén under peloponnesiska kriget. Rätt effektiv, tycker jag. Men en diagnos är det väl inte? (Den finns f.ö. i tryck i en ny svensk översättning, dock inte hos mig.)

Kommentera