I AJCN: Recension av The Big Fat Surprise…

I American Journal of Clinical Nutrition, en mycket inflytelserik vetenskaplig tidskrift i nutrition, har det publicerats en recension av ”The Big Fat Surprise…” av Nina Teicholz.

Jag har gjort en tolkning av texten:

Recension av ”The Big Fat surpise…” av Nina Teicholz, i American Journal of Clinical Nutrition. Recensionen skriven av Donald J McNamara.

År 1977, Philip Handler, den dåvarande ordföranden i National Academy of Sciences, konstaterade i sitt vittnesbörd till US Senate Select Committee on Nutrition and Human Needs, ”Vilken rätt har den federala regeringen att föreslå att det amerikanska folket ska genomföra ett enormt kost-experiment, med sig själva som försökspersoner, med så lite bevis för att det ska göra dem något gott?” Handler undervärderade vidden av experimentet som till slut har omfattat den största delen av världens befolkning. Hur detta kostexperiment kom till, dess obevisade förmåga att förebygga hjärtsjukdom, och de möjliga negativa långsiktiga konsekvenserna av kostförändringen, är omsorgsfullt redovisade i Nina Teicholz’ bok ”The Big Fat Surprise: Why Butter, Meat and Cheese Belong in a Healthy Diet”. Med mer än 50 års forskning och debatt om diet-hjärta-ämnet, har Teicholz sammanställt en historisk avhandling om vetenskaplig tro (vs evidens). Icke regeringsorganisationer, matfabrikanter, regeringsorganisationer, och starka ekonomiska intressen, lovade mer än de kunde leverera, och i processen, helt sannolikt bidrog till den nu aktuella världsomfattande fetmaepidemin.

Teicholz redogör för all litteratur ( i motsats till bara den litteratur som stödjer den ena eller andra synen) om diet-hjärtsjukdomshypotesen och visar att evidensen som stödjer hypotesen är begränsad och alltför beroende på epidemiologiska associationer i stället för kliniska studier som bevis för orsak-verkan-relationer. Hon redovisar också hur de påstådda ”vetenskapliga konsensus” om rollen av dietärt fett och kolesterol i hjärtsjukdomsrisk, uppnåddes genom att utestänga skeptikerna från inflytande i policy-kommittéerna, och till slut från möjlighet att få bidrag till forskning. Icke troende ansågs vara ej uppdaterade och följaktligen oförmögna att genomföra studier som kunde validera eller negera deras skeptisism. Deras frågor och tvivel blev effektivt ignorerade genom anklagelser om ”industrifinansierade talespersoner” och avsaknad av korrekt tänkande. Teicholz redogör i detalj för den mest beklagliga aspekten av de rekommenderade kostförändringarna när vetenskapsmän, icke-statliga organisationer, och matindustrin befrämjade skiftet från dyra animaliska fetter till billiga hydrogenerade vegetabliska fetter, och deras skadliga innehåll av transfettsyror. Liksom med ”Ta bort fettet och ersätt det med socker”-kostskiftet var bytet till hydrogenerat vegetabiliskt fett en signifikant dietär omvandling utan någon evidens för dess nytta eller säkerhet.

Två ledande antagonister i diet-hjärta-debatten var EH Pete Ahrens Jr och David Kritschevsky, som skrev artiklar som ifrågasatte fördelarna för lågfett –lågkolesterol-dieten.

Jag hade privilegiet att vara medlem i Ahrens laboratorium vid Rockefeller Universitetet från -74 till -85, samt att tjänstgöra i flera kommittéer med Kritschevsky, som jag uppfattade som en god vän. Jag kan intyga att de historiska aspekterna från den tiden som presenteras av Teicholz är exakta och realistiska i beskrivningen av konflikterna mellan troende och icke-troende till diet-hjärta-hypotesen.

Denna bok borde läsas av alla nutritions-yrkespersoner som en guide till risken för hybris och den oifrågasatta tron på allt som den gällande åsikten för dagen säger, och till konsekvenserna av att basera officiella råd till befolkningen på tro, i motsats till evidens för positiva effekter. Alla vetenskapsmän borde läsa den som ett exempel på hur begränsad vetenskap kan bli federal politik, som kan, i det långa loppet, bli skadlig när de basala principerna för vetenskap, skeptisism, och det konstanta ifrågasättandet, blir åsidosatt, för att lugna de högljudda rösterna som är övertygade om att vi måste göra någonting (även om vi inte har bevisen för att detta någonting är det rätta)

I nästan 40 år har amerikaner, och en stor del av världen, levat med konsekvenserna av beslut gjorda av ett flerskiktat konglomerat av grupper som definierar ett nyttigare kostmönster. 1977 när US Senate Select Committee on Nutrition and Human Needs, som leddes av senator Geroge McGovern, publicerade Dietary Goals for the United States, blev amerikanarna och världen meddelade att de kunde eliminera många av sina hälsoproblem om de kunde helt enkelt äta mindre, eller minska konsumtionen av fett och kolesterol. Och sedan 1980 har dessa målsättningar ekat i en eller annan form vart femte år fram till nu. Det nyliga American College of Cardiology/American Heart Association (AHA/ACC) Task Force (specialstyrka) on Practice Guidelines, Guideline on Lifestyle Management to Reduce Cardiovascular och The Scientific Report of the 2015 Dietary Guidelines Advisory Committee (DGAC) dokumenterar början på förändringar i några av dessa långvariga rekommendationer. Som säges av AHA/ACC: “Tidigare har dietrekommendationerna för amerikaner innehållit en gräns för kolesterolintag mindre än 300 mg/dag. 2015 DGAC ska inte fortsätta denna rekommendation därför att tillgänglig evidens inte visar någon uppskattningsbart samband mellan dietärt kolesterol och serumkolesterol, konsekvent med konklusionerna av AHA/ACC rapport”

På basis av data presenterad av Teicholz i hennes väl researchade och välskrivna bok, kommer kanske ytterligare förändringar av kostrekommendationerna att väntas i den nära framtiden.

 

Författaren av recensionen har varit vd för Egg Nutrition Center och Eggs for Health Consuming

 

Min kommentar: Den största betydelsen av denna recension är att den är publicerad i AJCN som är en ”tung” vetenskaplig tidskrift inom nutritionsområdet.

Comments

  1. 1
    piltson says:

    Denna uppmärksamhet fick aldrig Taubes, såvitt vi kunde se. Som argument är Teicholz också överlägsen Taubes´ grundligt genomforskade men grötigt disponerade bok. Hon vore därför också mera lämplig att ge ut på andra språk. Om något förlag kan entusiasmeras vore vi beredda att översätta den.

  2. 2
    Docent Göran says:

    Det är nog svårt att förneka att ett sk paradigmskifte är på gång i kostfrågorna och det ska bli intressant att se turerna bland ‘proffesorerna’ som Hellenius och Rössner när de inser att det är ‘kört’.

    Piltson nämnde Taubes och hans bok, ”Good Calories and Bad Calories”, och som öppnade både mina egna och Kostdoktorns ögon. Nina Teicholz bygger vidare på hans bok och är förvisso mer flyhänt skriven men har ändå nästan samma tyngd som Taubes bok i mina ögon.

    Taube tar upp en fråga som inspirerat mig under sex år nu och det är den vetenskapliga aspekten och hur det har varit möjligt att kostvetenskapen har hamnat så fel. Taube ledde mig faktiskt in på det vetenskapsteoretiska området och speciellt Tohmas Kuhn och hans bok ”De vetenskapliga revolutionernas struktur” var en viktig inkörsport

    https://sv.wikipedia.org/wiki/Thomas_Kuhn

    Det som Kuhn skriver i sin mycket läsvärda bok är i högsta grad aktuellt i kostfrågan idag.

  3. 3
    piltson says:

    ot Skrev:

    Vacciner är till för aktieägarna

    Letande efter svaret på denna fantastiska mening snubblade jag över
    ”Folkhälsomyndigheten”, som sägs vara igång i Sverige sedan1 juli:

    https://www.folkhalsomyndigheten.se/

    Fråga där hur man nu ställer sig till ställer sig till smör och fett fläsk.

    Där lärde jag mig för övrigt att 60 miljoner hann dö av smittkoppor innan man
    med vaccin fick ordning på saken. Vilka aktieägare tjänade på detta?

    (Jag raderade ot eftersom hen uppenbarligen var bakterieprofeten med ogiltig mailadress/ AD)

  4. 4

    @ Docent Göran: Taube

    My name is Taubes, Gary Taubes!

    (Jag ändrade i Görans kommentar/AD)

Speak Your Mind

*