En religiös betraktelse

Professor Göran Sjöberg

Professor Göran Sjöbergs julkrönika
En religiös betraktelse

Vad kan passa bättre än att så här inför den annalkande ”Saturnaliska” jultiden ägna en krönika åt en religiös betraktelse om den ’världsrevolution’ som håller på att inträffa när mänskligheten nu ’omvänds’ till den ’sanna tron’ – LCHF.

Som bekant för eventuellt flitiga läsarna av mina krönikor har jag, och inte minst tillsammans med min hustru, ägnat mycket tid de senaste åren som LCHF-are åt att försöka förstå hur det kunde komma sig att kostetablissemanget kunde hamna så långt bort från den typ av naturvetenskap jag själv är van vid efter att ha ägnat större delen av mitt liv åt denna inom metallurgin. Tidigare trodde jag att man inom medicinen ägnade sig åt samma typ av naturvetenskap men insåg ganska snabbt att man där hade bitit sig fast i olika grundläggande dogmer, som t.ex. den om det mättade fettets och kolesterolets farlighet, och som bara inte tål någon närmare vetenskaplig granskning, på samma sätt som andra religiösa dogmer inte tål något sådant. Det har helt enkelt blivit en fråga om något som per definition inte kan ifrågasättas, en TRO, och då kan det inte vara frågan om någon vetenskap enligt min mening.

Under den senaste tiden har hustru och jag studerat hur vetenskapen och religionen levde i en ohelig allians i det forna Grekland där orakel och naturvetenskapliga filosofiska förgrundsgestalter som Phytogaros och Parmenides knappast kunde skiljas från dem vars huvuduppgift det var att förmedla kontakten mellan människor och gudar – oraklen och prästerskapet. Speciellt intressant tyckte vi en bok av Yulia Ustinova var, ”CAVES AND THE ANCIENT GREEK MIND – Descending Underground in the Search for Ultimate Truth”, som handlade om hur oraklen utnyttjade våra naturliga, mänskliga, neurologiskt fysiologiska, förutsättningar att genom långvarig isolering i underjordiska grottor eller kryptor, och även med droger som hjälpmedel, hamna i annorlunda, förändrade, högre (?), medvetandetillstånd som underlättade kontakten med ’gudarna’ och då uppleva sanningen. Parmenides besök hos oraklet i Delfi, där han fick sin ’uppenbarelse’, om materiens existens och tomrummets icke-existens, och som han sammanfattade i sitt berömda poem som kanske är ett av de mest citerade exemplen på sådana religiösa uppenbarelser med bäring på naturvetenskapen. Frågan om tomrummets existens jagade för övrigt fysiken långt in på 1900-talet. Poemet lyder i sin kondenserade form: ”Det som är, är; Det som inte är, är inte. Världen är därför full och all rörelse omöjlig!”  Detta, i mina ögon ovetenskapliga ’svammel’, kan man om man är intresserad av just obegripligheter läsa mer om i Platons samlade skrifter i dialogen med just namnet ”Parmenides”.

Den intressanta läsningen av Yulia Ustinovas bok ledde oss vidare till professor emeritus David Lewis-Williams lika intressanta bok ”The Mind in the Cave”.  I denna bok ges en rimlig förklaring till de berömda grottmålningarna i södra Frankrike där schamaner för 50 000 år sedan fick sina religiösa upplevelser som de sedan kunde förmedla till dåtidens Homo Sapiens och eventuellt även kunde använda för att imponera på de Neandertalare som de under 10 000 år levde tillsammans med. Denna bok ledde sedan vidare till en kanske ännu mer intressant bok av samme professor, ”CONCEIVING GOD, THE COGNITIVE ORIGIN AND EVOLUTION OF RELIGION”, som vi just har börjat på. Här läser vi en intressant berättelse om den judiske farisén Saul från från Tarsus, på Mindre Asiens västkust, och en berättelse som egentligen ’triggade’ den här krönikan.

Saul var känd som en ’grym’ farisé som jagade de kristna apostlarna under det första århundradet av vår tidräkning men som kanske är mest känd för sin ’omvändelse’ från judendomen till kristendomen och en omvändelse som inträffade när han var på väg för att hämta kristna fångar i Damaskus för att föra dem tillbaka till nya rättegångar i Jerusalem. Han träffades då av ett himmelskt ljus och föll till marken från sin häst och hamnade då i ett förändrat medvetandetillstånd (ett epileptiskt anfall har man misstänkt) och insåg då att Kristus hade skickats till judarna av Gud som redan var förutsagt i gamla testamentet. Han bytte då namn till Paulus och började predika för att förändra judendomen men hade lite framgång i sin mission att reformera denna religion. Hustru berättade att Paulus var favoriten under den religiösa extas (’Liikutoksia’) som var vanlig på de Laestadianska bönemötena i hennes barndoms hemby. Paulus var en väldigt effektiv organisatör och hade stor framgång när han grundade nya kristna församlingar runt om i medelhavstrakten.

Min undran är vem som nu kommer ta upp Paulus fallna mantel i den pågående kostrevolutionen för det verkar vara svårt att reformera den nuvarande tron på det mättade fettet och kolesterolet som själva ”Satan” vår tid.

 

 

 

 

 

Comments

  1. 1

    Min undran är vem som nu kommer ta upp Paulus fallna mantel i den pågående kostrevolutionen för det verkar vara svårt att reformera den nuvarande tron på det mättade fettet och kolesterolet som själva ”Satan” vår tid

    Göran… – ”Satan” i alla dess former har jag vuxit ifrån – tack och lov.

    Skulden för världens eländen i alla dess former vill jag snarare ge den ”oändliga” omedvetna okunskapen – hos såväl organisationer som en hel del av enskilda människor = alla gör så gott dom kan i sin omedvetna okunskap. Det gäller ej minst mig själv också.


    Maria: Du sa någonting innan… – att det är inte intressant att veta vad en människa har gjort i sitt Liv. Men det intressanta är vad människan har lärt sig av det hon gjort.

    Josef: Ja.

    Maria: Vad har du lärt dig av det ?

    Josef: Att det alltid är jag som är chaufför i den bil som jag kör. Och om jag krockar… – så finns det ALDRIG någon anledning att skylla på någon annan att jag krockar. Utan det jag råkar ut för… – ont eller gott… – är någon sorts behov som jag har som jag tillfredsställer på det här viset.

    Maria: Behov av vad ?

    Josef: Behov av att lära mer. Det är ju det Wi gör de första fem åren. Wi bränner fingrarna och Wi ramlar och slår oss och allt det här… – och det är ju absolut nödvändigt för att Wi skall utvecklas. Det är absolut nödvändigt då att göra de här misstagen… – för att så småningom komma fram till hur Wi skall göra. Och Wi kan egentligen aldrig lära oss någonting av andra… – på annat sätt än att dom kan så frön, vara förebilder… – utan Wi måste själva försöka.

    Historien visar ju det också. Wi kan ju läsa tonvis… – höll jag på att säga… – med böcker om krig och elände i världen… – och ändå håller Wi fortfarande på och krigar (i smått och stort). Wi kan inte lära oss någonting av vår historia. Wi måste ALLTID lära oss genom att försöka själva.

    Maria: Men räcker det att bara erfara saker… – om man inte drar slutsatser av det ?

    Josef: Nej… – det är ju det som är… – tycker jag då… – det nya som man inte hör så ofta i någon allmän diskussion. Att det VIKTIGA är ju inte… – som du var inne på och som jag har sagt då… – att Wi berättar vad Wi har gjort. Utan det viktiga är ALLTID… – när Wi träffar människor… – att Wi berättar vad Wi har LÄRT av det Wi har gjort.

    Det är ju det som är ägget. Det är ju därför Wi är här för att lära oss. Och eftersom Wi inte kan lära av vad andra har gjort… – utan BARA lära av det Wi själva gör på vårt sätt… – så måste Wi återföra på något sätt det här i vårt sätt att tänka. Att Wi inte är här för att göra allting rätt. Wi är här för att LÄRA oss göra rätt. Att det inte är något fel i att då göra fel… – eller misstag som jag hellre vill säga. Utan det är NÖDVÄNDIGT… – det är någonting som Wi VILL.

    Och det kan ju kännas fånigt eller tokigt att säga att Wi vill föra krig för att lära oss att fred är det bästa. Men på något sätt ÄR det så.

    – slut citat från en bra bit ned i texten här.

    Saga eller Sanning ❓

  2. 2

    Ja, det var då första gången jag sett nån som drar en parallell mellan Paulus omvändelse och den laestadianska extasen i Norrbotten! Ser gärna mer om detta.Men jag tror inte vi behöver en Paulus för att få undan det mättade fettet.

    Jag har alltid tyckt illa om Paulus, en trångsynt och intolerant typ. Så får man inte säga med en kyrklig represtant i sällskapet, men jag tror faktiskt att vi skall skaffa undan det mättade fettet på egen hand. Läs t.ex. Nina Teicholz bok, som nu ägnas uppmärksamhet även i s.k. mainstream medier i England. Detta till synes eviga fett är på väg ut av sig självt. En Paulus behövs inte, och tack för det.

  3. 3

    Detta om Paulus fallna mantel påminner mig för övrigt om en episod från rekrytutbildningen i Östersund, om jag få tillåta mig att gå ”off topic” ett kort ögonblick.

    En befälsperson demonstrerade den då använda kulsprutepistolens olika delar. Pipan omgavs av en ”mantel”, vars uppgift var att dra in luft runt pipan, så att denna kyldes ned. Han tjatade så mycket om detta att vi tröttnade och något jämtländskt brushuvud utbrast ”Låt manteln falla!” Detta väckte så stor munterhet att vi fick ta paus.

    Men om en mantel faktiskt kan ha en nedkylande effekt, så tror jag Paulus kunde ha mått bra av att få förbli omsvept av sin.

  4. 4

    Min Mor som är en dyrkare av Paulus fick till slut gå i hans fotspår nere i Grekland med resultatet att hon bröt foten. Det har inte läkt än. Paulus skapade den kristna kyrkan. Han bär ett mycket stort ansvar för att människor är normalkorkade, ännu idag, tvåtusen år senare.

    Idag håller Andreas Eenfeldt på att samla de nya generationerna och han verkar göra allt på rätt sätt. Synd att jag inte kan stödja honom med ett mindre engångsbelopp. Det systemet de bygger sin organisation passar inte mig. Men jag hoppas och tror att Andreas inte bara verkar stor jag hoppas han blir jättestor och någon som massmedia plockar fram när det ska pratas allvar. Istället för det gamla andligt korrumperade prästerskapet.

  5. 5

    Georg W Skrev:

    hon bröt foten

    Precis vad jag kunde vänta av Paulus.

  6. 6
    Lars Henrik säger

    Denna diskussion går möjligen över mitt huvud men Paulus företrädde väl inte ens den ursprungliga kristna tron utan något annat och mer ’aptitligt’?

  7. 7

    piltson Skrev:

    det mättade fettet

    Eller snarare den mättade fettskräcken, om jag tillåts ett syftningsfel analogt med de varma korvgubben..

  8. 8

    >Denna diskussion går möjligen över mitt huvud

    Instämmer, men jag ser likheter mellan religon och den ”moderna” medicinen.

    Avlatsbreven är läkemedlen. Läkarna är präster och förblir man sjuk trots avlatsbreven så har man ”syndat” genom att äta mättat fett och röra på sig för lite.

    Vetenskap göre sig icke besvär

  9. 9

    @ Lars Henrik:
    Paulus som nutritionist:

    ”Den enes tro tillåter honom att äta vad som helst, medan den som är svag i tron bara äter grönsaker.” (Rom. 14:1)

    ”Den som äter fast han hyser betänkligheter är dömd, därför att han inte handlar i tro.” (Rom. 14:23)

    Ett rättesnöre för dietistutbildningen?

  10. 10
    Professor Göran säger

    piltson Skrev:

    ”Den enes tro tillåter honom att äta vad som helst, medan den som är svag i tron bara äter grönsaker.” (Rom. 14:1)

    Tack för den insiktsfulla referensen.

    I den bibel jag själv har vid sängkanten som jag nu fick tillfälle att konsultera igen läser jag dock följande i samma vers.

    ”Om någon är svag i tron så upptagen honom dock vänligen, utan att döma över andras betänkligheter.”

    (Kanske något för George W.’s omgivning att fundera över!)

    Men i vers 2 (Rom. 14.2) läser jag.

    ”Den ene har tro till att äta vad som helst, under att den som är svag allenast äter vad som växer på jorden.”

    Detta får mig att misstänka att du läser den nya bibelöversättningen som jag själv försöker undvika i möjligaste mån.

    Här finns också utrymme för missförstånd.

    För mig är det skillnad på brödsäd och grönsaker. Möjligen noterar man här, på samma sätt som Djingis Kahn, att människor som uteslutande äter växter blir SVAGA.

    I mitt bibelexemplar finns vid Rom. 14:2 dessutom två hänvisningar till första mosebok, 1:29 och 9:3.

    I 1:29 får människorna order av Gud om att bli veganer så det går därför utmärkt att var kristen fundamentalist och vegan.

    I 9:3 får människan dock order av samme Gud om att komplettera vegandieten med ’Allt som rör sig och har liv…”. Alltså bör även SLV här kunna få stöd för sin fundamentalistiska kostcirkel.

    Vi LCHF-are kan kanske söka en klen tröst hos Abel även om han nu blev mördad av sin vegan till broder, Kain, om jag har förstått detta rätt. Med tanke på att att veganerna har så stark vind i sina politiskt korrekta segel är framtidsutsikterna ändå lite dystra för oss LCHF-are.

    Nu ser jag i Romabrevet kapitel en hel del att fundera på för oss med den ”sanna mattron”.

  11. 11

    :
    @ Professor Göran:
    Jag kan hålla med om att den nya översättningen ofta känns mjäkig. Ta Guds svar till Mose när han klagat över att han inte hade mat till sina sexhundratusen följeslagare i Sinai:

    – Ja, ni skall få kött att äta, sade Gud, en hel månads tid skall ni få kött till dess att går ut ur näsan på er och blir er vämjeligt. (2 Mos, kap. 4)

    Så står det i texten från 1917. Men i Karl XII:s bibel, den engelska från 1611 och den tyska Lutherbibeln i flera aktualiseringar handlar det om näsan, så jag måste anta att originaltexten handlar om det.

    För den nya svenska texten ansågs köttet ur näsan osmakligt, så att det istället blev ”står er upp i halsen”. De nya översättarna våldförde sig på originaltexten för att passa vår generations smak (vilket man också påpekade i förordet!),

    Jag har berättat denna och några andra bibelepisoder i Del 2 av ”Kulinaria”, men den ville förlaget inte ha.

  12. 12

    Jodå, i Vulgata har vi:
    ”…exeat per nares vestras, et vertatur in nauseam…”

    ”…tränger ut ur era näsor, så att ni mår illa…” skulle jag skriva. Men det är 4 Mos. 11:19

  13. 13
    Helena Hesselmark säger

    4 Mos 11:20

    20 … utan en hel månad, ända tills det står er upp i halsen och ni äcklas av det….

    Hur noggrann tror ni att en text förblir efter att ha förmedlats muntligen, nedskrivits och kopierats i 2500 år och dessutom översatts från hebreiska till grekiska till latin till tyska eller engelska eller svenska.
    Dessutom finns det meningar av typen ”bevingade ord” eller ordspråk som inte kan översättas. Att som många av er gör rikta in er på ett ord i denna stora text ger bara ett intryck av djup okunnighet.

    Är man riktigt intresserad klan man söka på nätet efter hur den hebreiska ”grundtexten” ifrågasätts även den.
    .
    Julevangeliet står att läsa i Lukasevangeliet kap.2, om man har en Bibel från modern tid. Från början fanns varken kapitel eller verser och all text var skriven med versaler utan uppehåll mellan orden.

    God Jul önskar Helena

  14. 14

    @ Helena Hesselmark:
    Då och då får jag anledning att grubbla över min okunnighets djup, men det är inte en daglig upplevelse, och det ger inte anledning till neuroser. Jag är i stort sett tillfredsställd med nuvarande djup, fast jag någon gång känner mig manad att klättra lite högre.

    Kärnfrågan här var dock inte att ”rikta in sig på ord” utan snarare att rikta ögonen mot en attityd som innebär att varje generation skall ha sin egen översättning. Därigenom går mycket förlorat.

    I den svenska texten från 2000 israeliterna inte längre ”knorra” över att inte få mat, de får bara ”klaga bittert”. Deras upplevelse får inte längre vara ”vämjelig”, eftersom folk antas undra vad det kan vara. Förgäves söker man efter det så slagkraftiga begreppet ”tandagnisslan”, som imponerade så på mig i tioårsåldern. Och så vidare.

    När en ny översättning ges ut blir den närmast tidigare snabbt glömd. Karl XII:s Bibel kan delvis läsas på nätet, men dess formuleringar känns ofta främmande. Men min mormors bibel från 1870-talet kan jag läsa utan besvär. Där hittar vi t.ex. en ”pilt” som hade fem kornbröd och två fiskar, med vilka Jesus matade femtusen personer. 1917 hade han förvandlats till ”gosse”, men sedan 2000 skall det vara en ”pojke” som kommr med mat.

    Det innebär en språklig förflackning och förlust av stämningsvärden. Redan 1917-versionen var en tillplattning av mormors bibel och den nuvarande lanserar ett språk som kunde passa för en tidtabell eller polisrapport, alltså sådant som bör vara fritt som historiska associationer.

    Jämför detta med den engelska King James Version från 1611. Sedan dess har det kommit ut diverse moderniseringar, men ingen har slagit an;.denna fyrahundraåriga text läses fortfarande varje dag i kyrkorna, eftersom dess fåstaviga uttryck är slagkraftigare än något som tillkommit sedan dess och har avsatt idiom som blivit stående vardagsspråk. KJV är kort sagt en omistlig del av det engelskspråkiga kulturarvet.

    Något sådant saknar både de tyska och svenska språksamfälligheterna. När man blivit van vid KJV känns båda dessa torftiga. Efter ständiga moderniseringar tappar man känslan av samhörighet med tidigare kristna generationer genom, som sagt, tvåtusen år.

  15. 15

    Helena Hesselmark Skrev:

    Hur noggrann tror ni att en text förblir efter att ha förmedlats muntligen, nedskrivits och kopierats i 2500 år

    Det är inte fråga om i vad mån en text är ”noggrann”. Det handlar inte bara om den information som en text förmedlar utan också, och framför allt, om respekt och känsla för textens syfte. Det är speciellt viktigt när det handlar om material som haft central betydelse för människor som under så lång tid haft något gemensamt med oss trots alla skiften i yttre omständigheter. Det gäller att den fortsatt skall kunna spela samma roll.

    Denna fråga klarar KJV på enastående sätt. Även Luthers tyska text tycks ha klarat den, och han har blivit lovprisad för att ha skapat något som kunde slå an hos folket utan att förlora respekt för urtexternas sakinnehåll och syfte. Det är en besvärlig balansgång, men de som skrivit den nya svenska bibeltexten har inte sett denna aspekt som en del av uppgiften.

    Om detta är oklart återkommer jag gärna till frågan med en grundligare framställning och exempel.

  16. 16
    Lars Henrik säger

    Jag har nyligen läst boken ”Jesusdynastin” av James D. Tabor. Med James syn på Paulus gärning färsk i minnet var det lite svårt att knyta Paulus till en positiv förändring av synen på mättat fett och kolesterol.

    Paulus, enligt James, förändrade Jesus och Johannes döparens budskap, från en intern Judisk rörelse med avsikt att få judarna tillbaks till den ursprungliga tron, till en ny religion med en ny gud. Om jag tolkat författaren korrekt vill säga. Jesus, Johannes och lärjungarna var ju judar, inte kristna. Jesus var dessutom av kunglig Judisk börd, vilket är centralt i sammanhanget och i Judisk mytologi.

    Men för att återknyta till frågan i Görans julkrönika (som jag nu förstår bättre 🙂 ): Jag kan tills vidare ansluta mig till George tes om Andreas, även det ett bibliskt namn 🙂 med hans kader av hjälpande händer och där finns ju även en Annika och flera andra som för ut budskapet.

  17. 17
    Professor Göran säger

    piltson Skrev:

    Jag har alltid tyckt illa om Paulus, en trångsynt och intolerant typ. Så får man inte säga med en kyrklig represtant i sällskapet, men jag tror faktiskt att vi skall skaffa undan det mättade fettet på egen hand.

    Intressant fundering!

    Om vi nu tror att LCHF handlar om att ändra etablerade matvanor i grunden, inte bara för vår egen individuella hälsas skull utan, för alla människors hälsas skull så handlar de de facto om en ’världsrevolution’ där enorma, ja faktiskt de mest grundläggande, ekonomiska krafterna utmanas.

    piltson Skrev:

    En Paulus behövs inte, och tack för det.

    Jag önskar att du hade rätt men tror själv att det är en så kallad idealistisk inställning.

    Mercola tycker jag är intressant här – är han en ’sann’ revolutionär med ett kristet kärleksbudskap men samtidigt en effektiv affärsman? En svår balansgång men själv tycker jag inte han har så mycket Paulus i sig men kanske missar jag något fundamentalt.

    Hustru och jag läste för övrigt nu på morgonen, i vår dagliga ’morgonandakt’, i Lewis-Williams ”CONCEIVING GOD, THE COGNITIVE ORIGIN AND EVOLUTION OF RELIGION” om hur den helige Augustinus jobbade på med att skapa en acceptabel kompromiss på det andliga planet för att förena det andliga och det rationella i den s.k. Nyplatonska skolan som genomsyrat kristendomen alltsedan dess.

  18. 18

    @ Helena Hesselmark:
    Jag antar att alla svenskar känner bönen ”Fader vår”. Den är hämtad från Bergspredikan i Matteusevangeliet. Här är Gustav Vasas version från 1541:

    ”Fadher wår som äst j himmelen. Helghat warde titt nampn. Tilkomme titt Rike. Skee tin wilie så på jordenne som j himmelen.Giff oss j dagh wårt daghligha brödh. Och förlåt oss wåra skulder, såsom ock wij förlåtom them oss skyldighe äro.Och inleedh oss icke j frestelse.”

    Det har gått några år, men alltihop känns väl igen? Bara lite ändrade stavningar, såvitt jag kan se: Och här har vi Karl XII:s version från 1703:

    ”Fader wår, som äst i himlom, helgadt warde ditt Namn. Tilkomme ditt rike: Ske din wilje, såsom i himmelen, så ock på jordene. Gif oss i dag wårt dagliga bröd: Och förlåt oss wåra skulder, såsom ock wi förlåte dem oss skyldige äro. Och inled oss icke i frestelse; utan fräls oss ifrån ondo..”

    Och här den från 1917, som vi fick lära oss:

    ”Fader Vår, som är i himmelen Helgat varde ditt namn. Tillkomme ditt rike. Ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden. Vårt dagliga bröd giv oss idag, och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro, och inled oss icke i frestelse utan fräls oss ifrån ondo.”

    Här spårar vi gemenskap med folk som levde rätt många generationer tillbaka. Men enligt den nya versionen, först publicerad 1981, skall det nu vara så här:

    ”Vår fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen. Ge oss i dag vårt bröd för dagen som kommer. Och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss från det onda.”

    Ja, det är brutalt. Man kapar knytningen till all tidigare kristenhet i Sverige.

    Nu kan man säga att den tidigare formen var osvensk, eftersom dess meningsstruktur är latinsk, direkt övertagen från Vulgata: “Pater noster, qui es in caelis, sanctificetur nomen tuum, adveniat regnum tuum, fiat voluntas tua…” och så vidare. Så bygger man inte en normal nutida mening…

    Nej, än sen då? Måste man av den anledningen bryta en samhörighetskänsla som har överlevat i fyrahundrafemtio år?

    Nej, dessa nya översättare har missförstått sin uppgift. Det handlar inte om att vara ”noggrann”, det handlar om att vara trogen.

  19. 19

    Helena Hesselmark Skrev:

    den hebreiska ”grundtexten”

    Förlåt, men Nya Testamentet är faktiskt skrivet på grekiska. Helena lider under samma missuppfattning som Stephan Rössner, som skrev om Luthers arbete.

    Det lyckas jag uppmärksamma trots min djupa okunnighet.

  20. 20

    Det är oerhört ovanligt att någon faktiskt läser bibeln och funderar på vad som står där. Egentligen är mänskligheten bara bekanta med vår lokala prästs tolkning och urval av texten för presentationen. Feministerna föreslog en inledande text i senaste bibeln, att boken ska läsas utifrån sitt historiska och kulturella sammanhang. Man ska alltså inte läsa bibeln och tro att alla ormar ska avlivas så fort de visar sig. Vi som goda troende på en enda Gud ska inte krossa de otrognas spädbarns skallar mot klippan fast Gud säger att vi ska det och vi måste nog acceptera att Joshua och Jerico var ett folkmord och etnisk rensning. Där till och med vår ende Gud deltog i slakten.

    Det finns en otroligt viktig passus i gamla testamentet, egentligen det enda människan behöver ta fasta på i hela denna bok. Hugg inte ner ett träd och tillverka ett beläte som folk sedan dyrkar. Gör mänskligheten det har vi kommit snett och behöver bränna belätet och återvända till stentavlorna.

    Bibeln är det som vi natur-religiösa kallar ett beläte av trä. Bränn den!

  21. 21

    @ Georg W:

    Vad beträffar bibelns syn på ormar finns en mera minnesvärd passus i Mark 16:18:

    ”…ormar skola de taga i händerna, och om de dricka något dödande gift, så skall det alls icke skada dem;”

    Här påminns jag om Bruce Lipton, som Arfors nyligen ledde oss till. Han sade faktiskt att om man bara tror tillräckligt intensivt, så kan man dricka gift utan att skadas. Andens makt över kroppen.

    Jag råkade en gång bevista i ett extasmöte i Arkansas, där folk faktiskt följde Markus´ anvisning. Folk skulle bevisa sin tro geom att hantera skalleromar utan att bli bitna. Ingen skadades vid detta möte, men det sägs då och då inträffa att folk dör efter sådana möten. Det anses OK, eftersom de inte haft tillräcklig tro.

    Vi är tillbaka till utgångspunkten, som handlade om laestadiansk extas i Norrbotten. Där används veterligen inga ormar, men deras extaser tycks vara besläktade. Håller de alltjämt på med det i Tornedalen?

  22. 22

    piltson Skrev:

    ormar skola de taga i händerna

    Nämen titta. här finns massvis med bilder av detta:

    https://www.google.de/search?q=snake+handling&source=lnms&tbm=isch&sa=X&ei=GbeOVJS4Js3iO6elgLgF&ved=0CAgQ_AUoAQ&biw=960&bih=496&dpr=0.83

  23. 23
    Professor Göran säger

    Georg W Skrev:

    Vi som goda troende på en enda Gud ska inte krossa de otrognas spädbarns skallar mot klippan fast Gud säger att vi ska det och vi måste nog acceptera att Joshua och Jerico var ett folkmord och etnisk rensning. Där till och med vår ende Gud deltog i slakten.

    Du har som vanligt så rätt och vi vill nog helst inte tänka på all den död och allt det blod som offrats i Guds namn och allt det slaveri som välsignats i Hans namn i akt och mening att komma åt den mark och de naturresurser som tidigare ockuperades av ’otrogna’ hedningar. Nu är denna etableringsprocess i stort sett avklarad efter två tusen år även om vi fortfarande måste bekämpa en del hedniska ”terrorister” som gömmer sig i olika motståndsfickor.

    Nu är det religiösa i min krönika i grund och botten en metafor men jag har mer och mer kommit att se vår gräsrotsrörelse i en ’religiös’ belysning. Hos vanliga människor finns en längtan efter en gemenskap och omtanke som kan ta sig många, mer eller mindre starka, ’religiösa’ uttryck. Man kan bli militant vegan, anhängare av AIK’s supporterklubb eller till och med bli LCHF’are och finna en sådan mänsklig gemenskap och känslan av gemenskap kan bli väldigt stark om man tillsammans med andra återfår sin hälsa och dessutom inser att man tidigare gemensamt har blivit dragen vid näsan av de ’falska profeterna’ i livsmedels- och läkemedelsindustrin.

    Det kanske är så att en gräsrotsrörelse av vårt slag helt enkelt måste anta en ’religiös’ natur med en stark TRO. (Att vi dessutom har vetenskapen på vår sida är jag i dagsläget helt övertygad om.) Men kanske är det som i kristendomens barndom, där just kärleken och omtanken var stor, om jag nu förstått denna tid rätt, att pionjärandan snabbt kommer att övergå i ett mer pragmatisk sådan och ett mer effektivt organiserande. Att personer som Paulus dyker upp kan vi då kanske se som ett ’nödvändigt’ ont under parollen att ”ändamålet måste helga medlen”.

  24. 24

    Georg W Skrev:

    ett beläte

    Ja, så var det ännu 1917, men så skall det inte längre heta. Nu skall det vara ”bildstod”, (2 Mos, 20.4). På vilket sätt är detta en förbättring?

  25. 25

    @ piltson:
    De har nog skrivit så för att undvika att bibeln i sig kunde uppfattas som något som människor dyrkar. Det finns ju ingen bok som betecknas bildstod. är mer ett konstverk om man inte dyrkar den och vem skulle komma på något så fånigt idag. Nej, dagens beläten finns i myndigheternas riktlinjer och på banken, numera också av papper=beläte av trä.

  26. 26
    Helena Hesselmark säger

    @ piltson:
    Svar till Piltson @19
    Moseböckerna ligger bevisligen i det vi kallar Gamla Testamentet och skrevs på hebreiska.
    Se mitt inlägg 13.
    https://www.bibeln.se/las/2k/4_mos
    Vänligen Helena

  27. 27

    @ Georg W:
    Det som retar mig är detta saklösa slopande av ord och talesätt med uråldriga rötter i språket bara för att de kan antas vars svårbegripliga för några. Vissa ord kan ha fått en annan nyansering än de tidigare hade, då är justering påkallad. Men i övrigt?

    Bibelkommissionen påpekade problemet i sitt förord. Texten skall vara ”stram i formen” för att passa för liturgiska sammanhang men ändå ”lyhörd för nutida uttrycksformer”. En tämligen hopplös spagat. Ofta nog valde man det senare kravet och förbigick det tidigare. Förluster uppstår när historiskt förankrade ord och vedertagna uttryck ratas. Känner gamlingar numera igen sig när de lyssnar i kyrkorna?

    Det betyder inte att vi här, som Erik Wellannder på sin tid gjorde, bortser från att språk löpande måste förnyas i takt med att beskriven verklighet ändras och vidgas. Men när sådan förnyelse innebär att man bara släpper sitt kulturella arv blir språket utarmat och ger språkets användare en torftigare verklighetssyn. Jag nämnde detta i förbigående på sid. 13, nu börjar jag fundera på om det vore påkallat med en generalinventering, ord för ord genom artonhundra sidor.

    Här fick vi veta att Göran försöker undvika den nya översättningen. Om detta är en spridd inställning så innebär det underbetyg för Bibelkommissionen. Har det inte varit nån diskussion om detta i Sverige? I förordet nämns också hur olika riksdagspartier (!), trossamfund och allehanda specialister varit inblandade i arbetet. Blev det kanske för många kockar kring soppan? Luther klarade saken alldeles själv han, för femhundra år sedan.

  28. 28

    @ Helena Hesselmark:
    Naturligtvis. Här nämnde vi det Nya. Julevangeliet finns nog inte på hebreiska. Här hittade jag
    en genomtänkt kommentar rörande bibelöversättning:

    https://www.alltombibeln.se/bibelfragan/oversatt.htm

    Men han bortser från att bibeltexter har NORMERANDE betydelse för allt annat språkbruk. Den som har det till uppgift har alltså ett speciellt ansvar. Luther lade grunden till nutidstyska med sina bibeltexter. Men han kom sedan bort i diverse aktualiseringar, den senaste 1984. Den nuvarande ”Lutherbibeln” har inte mycket med Luther att göra.

  29. 29
    Helena Hesselmark säger

    @ piltson:
    I mitt inlägg @13 syftade jag på citatet från 4 Mos 11:20, som jag skrev.
    Tillägget om var julevangeliet finns att läsa, var med anledning av inledningen till detta inlägg – ”den annalkande ”Saturnaliska” jultiden ”.

    https://www.sarshalom.us/resources/scripture/asv/html/luke.html

    På ovanstående länk finns julevangeliet att läsa på hebreiska om någon skulle vara intresserad.
    Bibeln finns översatt till de flesta språk.

    Härmed avslutar jag mina kommentarer i denna tråd eftersom kommentarerna nu närmast tillhör den lingvistiska sidan.

  30. 30
    Professor Göran säger

    piltson Skrev:

    Vi är tillbaka till utgångspunkten, som handlade om laestadiansk extas i Norrbotten. Där används veterligen inga ormar, men deras extaser tycks vara besläktade. Håller de alltjämt på med det i Tornedalen?

    Jag har nu ’förhört’ min hustru och fått reda på att det åtminstone till för några år sedan förekom ’klassiska’ möten med ’extas’ i Gällivare. Hon berättade också att hennes farfar som var predikant var över och spred den ’sanna’ Laestadianska läran i det ’förlovade landet’ där det enligt henne också lär finnas en livaktig församling. De behöver, som du påpekar, inga ormar för att uppnå den extas som Bror Hjort så livfullt skildrat på sin altartavla i kyrkan i Jukkasjärvi.

    Idén om ’enhet’ och själva ’upplevelsen’ av samhörigheten, gemenskapen, med ’alltet’ verkar tydligen genomsyra olika religiösa företeelser och som jag nämnde i min krönika även filosofer som Phytagoras och Parmenides (ONE) var absorberade av denna idé – Panteism?. Även Lierre Keith verkar vara genomsyrad av denna känsla.

    Kollektiva extatiska upplevelser verkar annars ge en känsla av temporär ’befrielse’ från våra världsliga bekymmer och en förstärkt församlingstillhörighet och förekommer därför naturligt i religioners sociala funktioner.

    Vi läser nu tillsammans som sagt med stort intresse om den neurofysilogiska förklaringsmodellen till dessa förändrade medvetandetillstånd i Lewis-Williams bok.

    ”CONCEIVING GOD, THE COGNITIVE ORIGIN AND EVOLUTION OF RELIGION”,

    Nyss läste vi hans bok om den ’Vetenskapliga Revolutionen’ på 1600-talet och om den gudfruktige Isaac Newtons fallenhet för Unitarism.

    Newton visar kanske att det går att förena vetenskap och religion men frågan är om en vetenskap som LCHF med nödvändighet kommer att förvandlas till en religion tål kanske att fundera vidare på efter min krönika.

    Om några timmar kommer jag för övrig få tillfälle att se ett exemplar av Newtons ’Principia Matematica’ i sin orginalutgåva och som förvaras bakom glas, lås och bom i det Chalmerska huset i Göteborg – alltså inget ’blädderexemplar’! Där ska vi dessutom som avslutning avnjuta en ’Saturnalisk’ LCHF-buffé på samma sätt som man alltid gjorde efter de Laestadianska bönemötena i de samiska byarna runt Gällivare.

  31. 31

    @ Professor Göran:
    Hur ormar kan hjälpa till med extasen beskrev Weston la Barre för många år sedan.
    Detta är ett nytryck.

    https://www.amazon.co.uk/They-Shall-Take-Serpents-Snake-Handling/dp/0881336637/ref=sr_1_12?s=books&ie=UTF8&qid=1418847467&sr=1-12

  32. 32
    Anders S säger

    Professor Göran Skrev:

    Saturnalisk LCHF-buffé

    https://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=1/232/135.html

  33. 33
    Kenneth Johansson säger

    Läkemedelsindustrin ägs av den ekonomiska eliten t.e.x. Rockefeller. De har inte för avsikt att bota människor utan bara tjäna pengar på dem. Det enda sjukvården gör nu är att ta bort symtomet på det sjuka. Det motsvarar på en maskin att man tejpar över den blinkande kontrollampan som markerar att något är fel.

  34. 34
    Professor Göran säger

    @ Kenneth Johansson:

    Det är precis så jag ser det hela.

Speak Your Mind

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Upptäck mer från Annika Dahlqvists LCHF-blogg

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa