Vetenskap!

Professor Göran SjöbergProfessor Göran Sjöbergs krönika:
Vetenskap!

Få ord har missbrukats som ordet vetenskap.

Genom att hänvisa till ”vetenskap” hävdar man sin auktoritet över den motståndare man argumenterar med – jag gör det ofta själv. Som alltid måste man då på djupet kunna förklara vad man själv menar med ordet vetenskap. Vad vi i dagligt tal lägger in i begreppet vetenskap hade jag som de flesta inte funderat speciellt mycket på trots att jag forskat inom naturvetenskapen i många år. Min nyfikenhet för denna frågeställning väcktes av att jag fick tillbaka min hälsa tack vare LCHF och en liknande nyfikenhet har nog drabbat de flesta LCHF-are av samma skäl.

Läs mera

Jag kunde bara inte förstå hur jag själv kunde ha blivit så grundlurad – jag var ju gudbevars en seriös forskare – och det var just viljan att förstå hur jag hade kunnat bli så dragen vid näsan som gjorde att jag då verkligen seriöst började studera vetenskapsfilosofi för första gången i mitt liv. Ingen vill bli så i grunden lurad utan att förstå varför, om man i fortsättningen som forskare skall kunna bevara sin självaktning. Dessa spännande studier har nu under fem år fört med sig att jag kommit att inse att medicin, till skillnad mot vad jag tidigare hade trott, inte har så mycket att göra med det jag själv förknippar med naturvetenskap.

Egentligen går min misstro tillbaka till den punkt för femton år sedan då jag drabbades av min allvarliga hjärtsjukdom och först förstod att hälsovården knappast skulle ge mig min hälsa tillbaka om jag tog de ”i vetenskapens namn” föreskrivna medicinerna och accepterade de föreslagna operationer av den enkla anledningen att inget av detta skulle göra någonting åt själva orsaken till sjukdomen. Tvärtom rekommenderade man mig att jag med hänvisning till vetenskapen ”för min hälsas skull” skulle fortsätta äta just det margarin med sina transfetter som forskare redan då visste är en av de viktigaste orsakerna till våra inflammerade och igensatta blodkärl.

Nå – vad har jag nu kommit fram till när det gäller vad begreppet vetenskap står för?

Mitt enkla svar på denna fråga är.

Vetenskap är just den övergripande förklaringsmodell som ger den mest trovärdiga förklaringen till själva orsaken bakom det fenomen vi råkar vara intresserade av.

I denna övergripande förklaringsmodell måste de flesta delarna som ingår i modellen passa in som bitar i ett pussel även om man nu ännu inte har hunnit få alla bitarna av detta pussel på plats – mönstret måste helt enkelt se trovärdigt ut. Men om det bara inte går att passa in en viktig pusselbit i helhetsmönstret så är detta faktum väldigt viktigt för att nya och grundläggande vetenskapliga frågor skall kunna väckas.

En vetenskaplig förklaringsmodell kan, till skillnad mot alla religiösa förklaringsmodeller, definitionsmässigt inte vara dogmatisk utan måste vara hypotetisk vilket i klartext betyder att en enda viktig pusselbit, som vi alltså inte kan få att passa in i vårt antagna, förklarande helhetsmönster, hur vi än försöker, kan vara den pusselbit som gör att hela hypotesen måste ifrågasättas i grunden.

Det är själva inställningen att verkligen våga omarbeta hypoteser inför sådana missanpassade fakta som skiljer sann vetenskap från dogmatiska trosuppfattningar. Dogmerna är som bekant det som skiljer olika religioner från varandra. Det är också en odogmatisk inställning som kännetecknar sann vetenskap som gör att den ofta hamnar i blåsväder när den bryter ny mark i vår kollektiva, kunskapsprocess. Redan de gamla grekerna insåg detta när Sokrates tvingades att tömma den berömda giftbägaren.

En av de främsta vetenskapsteoretikerna Sir Karl Popper hävdar, när man står inför en sådan ”missanpassad” pusselbit, att man då kan tillbakavisa (”refutera”) hela den övergripande förklaringsmodellen men att erkänna detta är lättare sagt än gjort för alla dem som byggt sina liv och karriärer på att försvara en dogmatisk modell.

Jag hoppas nu att alla mina läsare inser att ovanstående resonemang är både förenklat och ”hypotetiskt” men icke desto mindre ”för tillfället sant”.

Comments

  1. 101
    olle holmqvist säger

    önskansvärt: diskussion om Sheldrakes konkreta exempel. Han berättar att 90 % av oss kunnat känna ”en blick” i nacken. Extra-resonans förklaring: Vi har ett ganska vitt synfält som ger oss mängd information även snett bakåt. Pröva: Se rakt framåt se utsträckta händer föras åt sidan – bakåt, notera när de försvinner det blir ett drygt 180-gradigt synfält. Om vi därtill vrider huvudet till och från får vi oss ännu mer kunskap om vår omgivning – den lagras omedvetet – subliminalt på fikonspråk.

    Om vi nu ”känner” den där blicken – och vrider på huvudet så utför vi vi ganska tydlig manöver, tydlig för dem som sitter bakom. Om ngn av dem noterar huvudomvridningen, den enda och därmed sig utmärkande bland de övriga stilla huvudena – och ser rakt på mig – mkt naturligt
    och förväntat !

    Lika naturligt – av evolutionen finslipat – är att vi ofta känner oss betittade. En skyddmekanism en beredskap, en uppmärksamhet, och därför aktiv söker efter betittaren. Och så glor på den som råkar glo tillbaka osv

    Vart enda ett av S. exempel kan förklaras extra-resonanskt
    Vad säger Piltson ?

  2. 102
    Georg W säger

    Frågan är väl hur många tusen du är beredd att satsa på att Fjantens tips slår in. Personligen så tycker jag mig ha varit mycket nära att hitta en metod att krossa spelbolagen. Men den är rent ut sagt ockult. Så det nämner jag aldrig mer på denna blogg.

    Det här är en diskussion som begränsas av socialt tryck och konvenans. Min respekt för Piltson växer här ytterligare. Har du vägarna förbi Gamleby hamn så kan vi ha ett intressant samtal, utan bandspelare 🙂

  3. 103

    olle holmqvist Skrev:

    Vad säger Piltson ?

    Sheldrake skrev en hel bok om just detta fenomen, och den har jag inte här. Så i den enskilda frågan vill jag avstå tills vidare. Däremot förbereder jag ett totalgrepp. Kommer om någon timme.

  4. 104
    Professor Göran säger

    Detta är ju egentligen fantastiskt – ja menar hur denna tråd ”ringlar på” i det ockulta! Nu känns det nästan som om jag har öppnat Pandoras ask och därmed gjort Annika en stor björntjänst.

    Tanken med tråden var för min del att försvara LCHF som en vetenskapligt grundad kost och därmed tillbakavisa alla anklagelser från etablissemanget om att LCHF skulle vara frågan om någon religiös mysticism. Här verkar det som att jag kapitalt har misslyckats. Med vetenskap menar jag som jag försökt säga, men som tycks ha passerat obemärkt, naturvetenskap av traditionellt märke grundad på sund fysik och kemi.

    Nu frågar jag mig därför varför människor i alla tider sökt sig till det ockulta. (Ett intressant uppslag till en ny tråd men den tror jag att jag ska avstå ifrån för annars misstänker jag att även hoppet slutligen kommer att lämna Pandoras ask.) Till och med min gode gamle far som var så intelligent, men som tyvärr inte fick någon en någon utbildning utöver folkskolan men som alltid försvarade naturvetenskapen och därför uppmuntrade mig i denna strävan, blev på äldre dagar alltmer intresserad av en del ockulta frågeställningar. Frågan om främmande rymdskepp var något som han till min förfäran så småningom snöade in på.

    Samma förfäran drabbar mig nu här på tråden.

    Det är som man brukar säga om tron – man får tro vad man vill och min tro är att vi definitivt inte att ska blanda in det ockulta i den naturvetenskap som berör LCHF – det räcker mer än väl med den ockultism som jag noterar hos den postmodernism som håller på att infiltrera universiteten.

    Varför ska vi i så fall hålla på med LCHF om vi söker det ockulta? Det räcker väl då med att tro att vi ska bli friska för att vi verkligen ska bli friska. Om vi då inte blir friska beror det då förstås på att vi förlorat all tro.

    Undrar om denna tråd någonsin kommer att upphöra.

  5. 105

    Professor Göran Skrev:

    Undrar om denna tråd någonsin kommer att upphöra.

    Förhoppningsvis inte den närmaste veckan, se nedan. Men nu visar det sig att vi först kanske bör fundera på vad ”ockult” kan betyda.

    Flera av kommentarerna härovan tyder på att man reagerat på osannolika detaljer i Sheldrakes exempelsamling utan att bekymra sig om hans egentliga åskådning. Det är lite olyckligt, eftersom han faktiskt har en sådan.

    Vi har här inte kompetens att vare sig tillbakavisa eller stötta upp denna och tänker inte försöka. Däremot tror jag vi klarar att referera honom på ett hyfsat sätt, och det börjar vi med här.

    Som de flesta människor ser han ”vetenskap” som det enda rimliga sättet att lista ut hur verkligheten hänger ihop. Och som de flesta menar han att det arbetet måste bygga på fördomsfria, obelastade iakttagelser. Men, säger han, just därför är det olyckligt att vetenskap i sin moderna form har förfallit till ett system av rigida, grundläggande antaganden, ”dogmer” som varje forskare förväntas godta som utgångspunkt för verksamheten.

    Och därför går det så långsamt framåt. Forskning blir allt dyrare och dyrare och ger allt mindre för insatserna. Vad ekonomer kallar avtagande marginalnytta.

    Så vilka är då dessa antaganden? Han har fått ihop tio stycken, men det är väl mest för att det skulle bli ett runt tal:

    1. Att naturen är ett mekaniskt system
    2. Att mängden energi i universum är oföränderlig
    3. Att universum styrs av slutgiltiga, oföränderliga naturlagar
    4. Att naturen inte har medvetande
    5. Att naturen saknar ett ändamål
    6. Att biologiska system är materiella
    7. Att minnen lagras i hjärnan, aldrig utanför
    8. Att mental verksamhet kan inte förekomma utanför hjärnan
    9. Att psykiska upplevelser: telepati, ESP, varsel, etc., är inbillning
    10. Att mekanistisk medicin är den enda sorts medicin som fungerar

    Han har ibland använt en annan ordningsföljd, kanske baserat på vilken publik han just talade till. Detta är den ordning som användes i den ”korta versionen” på länken härovan.

    Enstaka personer har tvingats åsidosätta enstaka av dessa grundregler för att kunna bedriva sin speciella forskning. Men Sheldrake menar att han är den första som ifrågasätter allihop. Det har lett till säregna anspråk, som vetenskapligt skolat folk måste avvisa fastän vi vardagsmänniskor finner dem fascinerande.

    Hana bakgrund är oantastlig. Han lämnade Cambridge med en ”double first”: högsta betyg i två separata ämnen och doktorsgrad i biologi, ungefär de bästa vitsord som kan erhållas på ett brittiskt universitet, förfinade detta med ett års lärdomshistoria vid Harvard och ett år på en ashram i Indien. Allt detta har satt sin prägel; den som vill veta mer kan se detta tidiga TV-program, där han berättar om sig själv:

    https://www.sheldrake.org/videos/heretics-of-science

    Avsikten är här att referera Sheldrakes syn på var och en av dessa ”dogmer” och se hur han underbygger denna, men utan att ta ställning för eller emot. 7, 8 och 9 hänger ihop, det är olika sätt att säga samma sak. Så det blir sju avsnitt, förhoppningsvis ett varje dag en vecka framöver. Sedan kan vi tillsammans försöka fastställa i vad mån detta måste avvisas som ”hokus pokus” eller andeskådning..

  6. 106
    olle holmqvist säger

    ”Sheldrake menar att han är den första som ifrågasätter allihop”

    Det viktiga som kan förstås utan all Piltsons utläggningar:

    Finns det ngt (minst ett) enstaka, konkret, välbeskrivet, väldokumenterat,
    tolkningsbart fenomen (parallell-fenomen)
    som kan förklaras
    ENKLARE med konventionell metod än med S:s resonansteori ?

    Berätta, Piltson ! Ange, namnge vilket !

    Och ange, namnge, presentera desamma som
    bara, endast, enbart och uteslutande kan förklaras
    MED ”resonans”.
    Berätta Piltson !

  7. 107

    olle holmqvist Skrev:

    Berätta, Piltson ! Ange, namnge vilket !

    OK, William McDougalls experiment med råttor är väl dokumenterat. Han var professor vid Harvard på 1920-talet. Han byggde en komplicerad labyrint, som tvingade råttorna att simma till en brygga och klättra upp. Flera generationer råttor fick försöka.

    Den första generationen gjorde genomsnittligt 165 fel innan de hittade rätt. Varje ny generation klarade uppgiften lite bättre, och den 30:e generationen gjorde bara genomsnittligt 20 fel. McDougall såg till att de dummaste råttorna alltid valdes som föräldrar till nästa generation.

    Experimentet styrkte Lamarcks tes om nedärvning av nyss inlärda egenskaper, vilken strax därefter kom i vanrykte, fastän Darwin själv trodde på den. Därför sköts det åt sidan, McDougall ansågs ha gjort nåt fel. Nu återupprättas Lamarck genom epigenetiken, och här kommer kruxet.

    I Edinburg fanns en professor i genetik, Francis Albert Crew. Han beslöt granska McDougalls resultat och byggde en likadan labyrint. Det visade sig att hans första generation klarade uppgiften med i genomsnitt 25 fel, inte sex gånger så mänga. Varken Crew eller McDougall kunde förklara detta fenomen, eftersom man inte ville anta att skotska rättor generellt är klyftigare än dem i Massachusetts. Morfisk resonans, säger Sheldrake.

    I Melbourne satt Wilfrid Agar, professor i zoologi. Han testade femtio generationer råttor i tjugo år. Varje generation blev klyftigare än den närmast föregående. Men till skillnad från McDougall hade han också en kontrollgrupp, som inte fick träna i labyrinten. Om den förbättrade intelligensen enbart berodde på nedärvning enligt Lamarck, så skulle förbättringen enbart inträffa hos de råttor som fick gå i labyrinten.

    Men så var det inte. Även kontrollgruppens råttor blev klyftigare för varje generation. Ingen kunde förklara detta. Morfisk resonans, säger Sheldrake. Läs om detta här:

    https://www.pandualism.com/z/E/aa1.html

    https://jeb.biologists.org/content/31/3/307.full.pdf

    https://www.ias.ac.in/jarch/jgenet/33/61.pdf

  8. 108
    olle holmqvist säger

    @ Piltson:
    Jag recenserade för många år sedan i Helsingborgs Dagblad en bok av min vän Erland Lagerroth där de experimenten presenterades. Jag gick till universitetsbiblioteket i Lund och kollade originalen.
    Som jag minns det var det lite för enkelt för mig. Försöksledaren började nämligen efterhand sortera bort ”sjuka” djur och då är det ju klart att resultaten blir bättre med tiden.

    Jag återkommer!

  9. 109
    olle holmqvist säger

    Annika &andra
    Piltson o undert har rasat in i diskussion med mkt tekniskt finlir som antagligen tråkar ut många.
    det är nog bäst att vi fortsätter ”bilateralt” Piltson kan maila mig olleholmqvist@hotmail.com

    W. E. AGAR AND
    F. H. DRUMMOND, O. W. TIEGS AND M. M. GUNSON :

    A fundamental weakness in McDougall’s experiment was his failure to maintain
    a control line of rats for comparison with his trained line

    om det stämmer faller McDougalls observatiom

    We have established a positive correlation between the fertility of one generation
    and the scores of the next but it is difficult to believe that there could be any direct
    causal relationship between them.

    men det tycker inte jag. Precis tvärtom: fertilitet är mått på hälsa och om friskare djur performar bättre är det bara förväntat

    vilket medges i slutorden:
    the ’ condition’ of the rat markedly
    affects its speed of learning, and that progressive changes in learning-rate, over
    a succession of generations, are in reality correlated with the health of the laboratory
    colony, which is subject to periods of decline and recovery.

    det stämmer vidare med försämrad inlärningsförmågan 1942-48 (fig 2) vilket enklast förklaras med tillfälligt försämrad hälsa, kanske pga ngn faktor som har med kriget att göra sämre foder pga restriktioner eller så

    vad dessa experiment visar är alltså att ju friskare djur, desto snabbare inlärning

  10. 110

    @ olle holmqvist:
    Frågan gällde här inte Lamarck, den gällde obegriplig inverkan på avstånd. Man relaterar vad som hände mot vad som hände på ett annat ställe, Då kan jag inte se att brist på kontrollgrupp på det ena stället är en allvarlig invändning. Det som hände hos Agar står för sig själv utan jämförelse med de båda andra ställena.

    Detta att sjuka testdjur måste avlägsnas är normalt när man arbetar med stora testgrupper. De skall vara så stora att enstaka individer inte kan förvränga totalresultatet mer än marginellt.

    Vi hörde om sånt när man ville påvisa att aspartam är harmlöst. Det var ett förfärligt bollande med testgrupperna, ”döda” råttor avlägsnades, men fick sedan återvända till redovisningen när man märkte att resultatet då gav ”bättre” utslag.

    Men dessa testare var ute för att bevisa en viss sak, som någon hade betalat för. Här är det fråga om experiment som utfördes för att illustrera Lamarck, inte morfisk resonans. De var inte påverkade av något behov att redovisa en viss situation som de inte hade en aning om.

    I den första länken härovan har någon långt senare kommenterat dessa resultat. Han ser dem som tecken på ”reinkarnation”! Det är en rubriceringsfråga, kanske tolkningsfråga. Hans reinkarnation förutsätter samma iakttagelser som Sheldrakes teori.

    Vi har mer att säga, återkommer.

  11. 111

    Jag har inte satt mig in i vilka invändningar som har rests mot McDougall, men vi skall uppfatta bakgrunden till dessa invändningar. De torde ha kommit från folk som ville påvisa att Lamarck var en bluff. Det var en stor kampanj, och den slog som bekant igenom. Lamarck har varit anatema inom genetiken i ett halvt sekel. Nu har han börjat sprattla till liv igen. Det är intressant att se, men det var alltså inte ämnet just idag.

  12. 112
    olle holmqvist säger

    Piltson Skrev:

    obegriplig inverkan på avstånd

    ok piltson vi fortsätter här tills våran fröken kör ut oss i korridoren. Det här är lika härligt som det var att diskutera relativitetsteori på Högalid SamReal i slutet av 50-talet med ingenjör Werkö, ja broder till ”den riktige” Werkö.

    Inverkan över avstånd. Drösvis med exempel från vetenskapshistorien. Scheele och Priestly upptäckte syret samtidigt. Rimlig förklaring ”det låg i luften” (obs vits) – alla i branschen kände frågeställningen, ny teknik för glasblåsning, iden att bubbla gasen upp en uppochnedvänd vattenfylld flaska, retotrar osv. Gemensam kunskap, verktyg och lite individuell fiffighet – allmänmänsklig natur – det räcker.

    Inför det stora molekylärbiologiska mötet i Cold Spring Harbor 1977 samlade de ledande forskarna sina resultat. De hade alla drabbats av en egedomlighet vid DNA-analysen av alla tänkbara eukaryota celler.. Artefakt ! Såå kom de till mötet och fick en förklaring: det var ingen artefakt, utan genen som alla dittills trott vara ett enda sammanhängande segment var splittrat med ”non-sense”
    DNA mellan de meningsfulla fragmenten. Alla åkte hem och skrev som sina rapporter som om de hela tiden vetat den saken. Det blev nobelpris 1993 fast den andre belönade inte riktigt begripit vad han upptäckt.

    Det där händer hela tiden inom vetenskapen förklaras enklast socialpsykologiskt – korridorsnack.

    Den allmänmänskliga naturen beter sig likartat när omgivningen är tillräckligt likartat – worldwide.

    Varför lärde sig de skotska råttorna snabbare ? Kan det verkligen uteslutas att de var smartare ?
    Den saken måste kontrolleras genom jämförande studier på inlärmingsförmåga hos olika
    lab-råtte-populationer. Finns sådana ?

    Att man sorterar bort sjuka djur må vara ”normalt” men i ett försök som löper generation efter generation så måste det likförbannat leda till en selektion för ”friskhet” och bättre performans, eller ?
    Försöksdjur används oftast för korttidsförsök och inte just generation efter generatiom under tiotals år.

    https://www-history.mcs.st-and.ac.uk/BigPictures/Laplace_2.jpeg

    ”Jag behöver inte den där teorin”

    Your serve mr Piltson,

    .

  13. 113

    Sheldrake, ”Presence of the Past”, sid. 289::

    ”…there are many examples of parallel social and cultural patterns that seem to have originated independently in different parts of the world. Parallel inventions and discoveries in science and technology are relatively common, a classical case is the independent invention of differential calculus by Newton and Leibnitz.

    ”In some cases, such parallels may be explicable in terms of ”diffusion”… Others probably arose in circumstances when individuals and social groups were confronted with similar problems and hit on similar solutions. And no doubt, solutions that worked were often similarly favoured by a process of natural selection.”

    Men så kommer det:

    ”The idea of morphic resonance is complementary to all of these well-known explanations…”

    Skall jag citera mer?

  14. 114
    olle holmqvist säger

    nej
    inte citera
    bara förklara reda ut, varför det komplentära behövs. Ge ett exempel som kräver
    ”det komplementära” för att vara begripligt. Eller kan Sheldrakes alla exempel förklaras
    – utan – ”det komplementära” ?

    ”Jag behöver inte den där teorin” – LaPlace

  15. 115

    Professor Göran Skrev:

    definitivt inte att ska blanda in det ockulta

    ”Ockult”, läser jag i ordboken, kommer av latin occultus, som betyder ”dold” eller ”gömd”. Det handlar om ”dold kunskap”, sånt som frimurare och kanske vissa religiösa sekter håller på med. Sånt som på inga villkor får släppas fram i ljuset.

    Det är ju precis motsatsen av vad Rupert Sheldrake håller på med sedan 30 år. Han har skrivit ett tiotal böcker om sin mycket enhetliga och genomtänkta lära och ägnar stor möda åt att få den spridd och vedertagen. Så där kan jag inte förstå Görans karakteristik.

    Och ”Hokus Pokus”? Det är en folklig förvrängning av ”Hoc est corpus” – en bit av katolska kyrkans ramsa vid nattvarden. Den uttrycker förvandling: oblat förvandlas till Jesu kropp. Sheldrake sysslar inte med förvandlingar. Så det stämmer inte så särskilt bra. Ramsan har tagits upp i mera världsliga sammanhang, som presentationsteknisk besvärjelse vid någon trollkonst. Inte heller här ser jag en koppling till Sheldrake.

    Han sysslar inte med trolleri. Se vår introduktion i 105 ovan.

  16. 116

    olle holmqvist Skrev:

    bara förklara reda ut

    Jag hoppas det skall komma fram i ett par av utlovade kommentarer till hans ”dogmer”. Men jag finner att jag har satt mig under tidspress. Räkna med en varannan dag istället.

  17. 117
    olle holmqvist säger

    helt ok
    bättre genomtänkta svar än snabbframhostade

  18. 118

    Piltson Skrev:

    ”Ockult”

    Förlåt, jag har läst på lite bättre. I mera populära sammanhang har ”ockult” också använts i betydelsen ”obekant” – sånt som man inte begriper sig på.

    När Newton körde fram sin tyngdlag blev han beskylld för att syssla med ockultism. Tidigare hade magnetism i långa tider setts som något ”ockult”, eftersom man inte begrep det innan det förklarades av William Gilbert.

    Då kommer vi avsevärt närmare. Jag kan bara hoppas att våra kommentarer till hans ”dogmer” skall kunna påverka eventuell okunnighet. Det kan ju inte vara så att det man inte känner till nödvändigtvis måste vara utan värde.

  19. 119

    Piltson Skrev:

    Det kan ju inte vara så att det man inte känner till nödvändigtvis måste vara utan värde.

    Jo… – Piltson – det Finns Något i Allt ❗

  20. 120

    @ olle holmqvist:
    Vad tänker solen på?

    Frågan dök upp mot slutet av en föreläsning som Sheldrake gav. Han hade inget svar. Men bara tanken att solen kanske tänker gav publiken något att tänka på. Tror Sheldrake att solen tänker, och hur går det isåfall till?

    Men varför inte? Barn ritar gärna solen med ett ansikte. Först när de börjar skolan för de lära sig att det är ju alldeles fel.

    Det handlade om att ifrågasätta ett par av de ”dogmer” som enligt Sheldrake bildar en besvärlig spärr mot fördomsfri vetenskap. Enligt dem är universum och allt som finns i det ett mekaniskt system, en maskin utan medvetande och utan ändamål. Han menar att det vore rimligare att se det som en stor, medveten organism. Men ett sådant förslag är tabu, och därmed har vetenskapen satt sig i en tvångströja.

    Så var det inte alltid. I förindustriella kulturer och religioner ses solen och himlakropparna som
    levande organismer och hela naturen som besjälad. Så var det också i Europa på medeltiden. Alla djur och växter hade en själ och ett syfte, givet av Gud..

    Men så kom den vetenskapliga ”revolutionen” på 1500-talet. Det började med att Galileo skilde mellan tingens inneboende egenskaper och sådana som vi upplever med sinnena. Bara de förra kan och bör studeras, menade han.

    Cartesius skärpte detta med sin resoluta åtskillnad mellan kropp och själ, materia och ande, människor och djur. Bara det materiella kunde undersökas med vetenskap, resten fick religionen ta hand om. Detta byggde inte på någon analys; materien bara definierades så, och så har det förblivit sedan dess utan vidare diskussion.

    På 1800-talet började detta kännas obekvämt, man ville inte ha någon dualism, och det löste man med att helt skjuta undan det andliga. Allt blev materia, inlusive vår hjärna och vårt intellekt. Så grundades den materiella, mekanistiska syn som Sheldrake vänder sig mot.

    Det blev besvärligt. Om vårt intellekt och våra sinnen skall ses som ren materia, hur förklarar man då att vi har ett medvetande? USA löste man det med ”behaviorismen” en psykologisk skola som förnekar att det finns ett medvetande, allt skall tolkas ur det yttre beteendet. Några såg medvetande som en illusion frambringad av hjärnan, ”men bara på arbetstid. När de kom hem behandlade de faktiskt inte fru och barn som maskiner utan själar.”

    Detta är den dominerande synen på alla universitet, fast den går på tvären mot iakttagna fakta, säger Sheldrake, men på senare år har några filosofer äntligen börjat opponera sig. Dem förbigår vi här.

    Så hur kommer vi då vidare? Kanske genom att skilja mellan system som har en egen organiserande kraft, och system som inte har det. Industri-. och hantverksprodukter har ingen sådan kraft, men alla levande organismer har det. Liksom också solen, andra himlakroppar, galaxer och hela universum.

    Vilket för oss tillbaka till den första tanken: Har materien medvetande? Kan solen tänka?

    Ja, säger Sheldrake, det vore inte orimligt. Elektroner uppträder faktiskt som om de har medvetande och fattar beslut med ledning av detta.

    Men det tar vi i nästa avsnitt.

  21. 121

    Piltson Skrev:

    Har materien medvetande? Kan solen tänka?

    Jo… – Piltson – jag kan ej se någon som helst annan förklaring till att Universum är så fantastiskt som det är – än att såväl Solen som Materian i allt övrigt har ett Medvetande – men med ett SuperIntelligent ”Tänkande” relativt wåra egons.

    We are all ONE ! – antingen Wi gillar det eller ej – som jag ser det.

  22. 122

    @ Josef Boberg:
    Jag tror att du kommer att gilla fortsättningen av denna serie.

  23. 123
    Georg W säger

    I egenskap av religionshistoriker så vill jag återigen poängtera att jag gillar dina texter. Speciellt det att elektronen beter sig på ett sätt när den observeras och ett annat när den inte observeras. Det slår hela min världsbild i spillror.

    Rupert tillhör ju dom som hamnat på BannedTED, Där kan man finna de föreläsningar som TED talks censurerat och som omedelbart läggs ut igen. Dessa avsnitt slår allt som örat någonsin hört och kommentarerna/diskussionerna verkar nästan komma från en annan planet. Det mest förbjudna är tydligen en föreläsning som heter ”The war on conciusness” av någon som jag tror heter Hancock. Det här är det värsta jag någonsin hört men det är helt omöjligt att sluta lyssna. Jag förstår om den här kommentaren blir borttagen. För den nya generationens miljöaktivister och deras profeter är helt enkelt tabu för oss gamlingar och inget som vi vill bli sammankopplade med.

    Länk? Aldrig i livet!

  24. 124

    Intressant att läsa att du är religionshistoriker!
    Då har du säkert funderat en hel del på mirakler och personer som får varsel. Jag läste för en tid sedan boken ”Mirakler – Möten mellan himmel och jord” av den danske teologen Niels Christian Hvidt, som forskar ”…om förhållandet mellan tro och häls med fokus på olika övertygelser om trons läkande verkan”. http://www.hvidt.com. De exempel han beskriver i boken är mycket intressanta och fick mig att än mer börja tro på att det finns något som vi ännu inte förstått eller kan upptäcka med nuvarande vetenskapliga metoder.

    Jag hade en granne då vi bodde i Simrishamn, som hade varsel av mycket påtagligt slag. För att ta ett exempel, så vaknade hon en natt av att någon ropade på henne. Först såg hon ingen i rummet, men så skönjde hon en ljus skuggfigur, som talade till henna: ” Helga, det är Märta. Jag vill säga adjö till dig!” Helga somnade igen efter den skakande upplevelsen. På morgonen ringer telefonen och en annan väninna ringde och berättade att Märta hade dött under natten.
    Jag kan berätta om min egen relation till Gud. Jag är sökare och tvivlare och om vartannat säker på att det finns en Gud. Med tanke på hur Bibeln förvanskats för att passa då rådande makthavare, så finns det god grund att tvivla på Jesus som Guds son.

    Jag tror t.ex. att Jesus aldrig dog på korset. Jesus var en kraftfull man, som höll sig borta i ett drygt 20-tal år innan han dök upp i lagom tid för att samla en grupp lärjungar och följare, som trodde att han skulle hjälpa dem att bli fri från romarna.

    Vem som bar skulden till Jesu ”död” tvista ju de lärde. Möjligen var det han själv som ville uppfylla det som stod i Sakarja och provocerade fram sin dödsdom och tog hjälp av Judas, som om man ser det från detta perspektiv snarare är en hjälte, som offrade sitt rykte för Jesu skull. Judas hade aldrig behövt ge Jesus den där ”Judaskyssen”, men det var en vanlig hälsning på den tiden och Jesus var så pass känd vid tillfället ifråga att ingen behövde peka ut honom. Man slog inte sönder hans underben, vilket påskyndade döden på de korsfästa, som då inträffade snabbare – efter 9-12 tim.

    Soldaten som ”sprätte upp” hans sida? ”Sprätte upp” kan lika gärna betyda ”stötte honom”, efter som det grekiska ordet är i stort sett detsamma. Ett sticksår alltså och inget annat.
    Jesus hängde bara 6 tim på korset. Han korsfästes vid niotiden på förmiddagen (”tredje timmen” enligt judisk tid) och dog vid tretiden (”nionde timmen” enligt judisk tid). Det betyder att han hängde på korset ungefär sex timmar innan han ”dog”.

    Josef av Arimatea och en vän tog ner honom och smorde honom med 40 kg läkande salvor och oljor och lindade in honom. Jesus som under sin drygt 20 åriga bortovaro sannolikt arbetet som snickare/byggnadsarbetare som han var upplärd till, överlevde alltså med mycket stor sannolikhet och tog sig själv ur graven eller med hjälp av den yngling, som han kallade ”sin mest älskade lärjunge” och som vi vet mycket lite om.

    Att han hade ett förhållande med Maria Magdalena är ställ utom allt tvivel och att han även hade ett barn med henne. Hon var en betydande person i kretsen kring Jesus och under perioden efter Jesu ”död” och ävenså var en viktig profet. Men de manliga bibelförfattarna och andra skriver ut henne ur historien och nedvärderar henne till ”sköka”, för att det gagnar deras syften.
    Att sen Jesus med stor sannolikhet var son till en romersk soldat är väl numer ställt utom alla tvivel. I historiska skrifter från tiden kallas Jesus för ”oäktingen”.

    Den intresserade kan Googla på James D. Tabor, amerikansk religionshistoriker och arkeolog, som skrivit boken ”Jeusdynastin – Den dolda historien om Jesus, hans kungliga familj och kristendomens födelse” (2006), och som väckt mycket stor uppmärksamhet, liksom de arkeologiska fynd han gjort i Israel/Palestina. Han har en intressant hemsida.

    Själv har jag flera exempel på omedelbar ”bönhörelse”. Några exempel. Min dotter, som var mobbad då hon gick på lågstadiet, var på scoutläger och ville hem efter första dagen för hon hade inge kompis där. Jag bad henne stanna till morgonen därpå, då jag skulle komma och hämta henne om hon ville hem även då. Jag ber intensivt till ”min” Gud på kvällen. Nästa morgon när jag kommer så kommer min dotter och en annan flicka springande hand i hand, glad och skrattande, och möter mig. Hon vill inte hem.

    Hon läste juridik i Lund och mina böner för henne fortsatte, vilket resulterade i att hon fick fantastiska bostäder och till sist en egen enrumslägenhet i G:a Lund. Hon hyrde bl.a. en etta i 2:a hand och det var dags att lämna den. Mina samtal med Gud satte igång igen och då får jag veta att husets sålts och varken den ordinarie hyresgästen eller vår dotter satt säkert. En dag ringer det på dörren och den nye värden presenterar sig och fråga om vår dotter var släkt med … i Eslöv. Jo de är min farmor o farfar, sa hon. Värden: ”Jag har ett hus med en ledig etta till dig neråt Stadsparken, vill du ha den?”. Och med eget kontrakt.

    Som färdig jurist fick hon jobb som tingsnotarie på Stockholms tingsrätt den 2 maj. Hon skulle börja 4 juni. Bostad i Stockholm inom en månad??? Efter att ha gått in i byteskedjor, kollat 2:a- 3:e hands boende, etc., så sa jag att nu får vi ta Vår Herre till hjälp. Vi satte in annons i SvD och DN om byte med lägenhet i Lund och fick ett svar. Det var en dam som vill flytta närmare sin son efter skilsmässa och bråk med dotter.

    Min dotter skulle flyga upp och träffa damen och jag sa att jag och Javo, min hund, vi går till min kyrka, en klippa ute vid havet, och tar ett snack med ”Honom”. Ring så fort du fått veta hur det gått. Javo o jag gör så gott vi kan i vårt samtal med Vår Herre. När vi kommer hem så ringer telefonen. ”Hej de e jag. Vet du vad tanten sa när hon öppnade dörren?… Du är Maria eller hur? Du är en ängel som Gud har sänt för att hämta mig från Stockholm!”.

    Jag har fler exempel vad gäller mitt förhållande till ”min” Gud. Tro´t om du läsare vill. Jag är inte helt främmande för tankar som rör morfologiska fält och det som Rupert S. talar om. Jag är mycket nyfiken på det som vi inte kan förstå med vår nuvarande kunskap om världen och kosmos. Men såna som Uri Geller tror jag inte på. Där ligger ribban.

    Och till Prof. Göran, om du läser det här! Jag hör hemma i både positivismen, Husserls fenomenologi och hermeneutiken och är inte postmodernist. Är full övertygad om att det finns en fysisk verklighet som vi kan mäta, men även en metafysisk verklighet, som vi ännu inte kan mäta utan bara uppleva genom egen erfarenhet. Den sociala verkligheten och kunskapen och hur den uppstår/förändras tror jag på enligt Berger & Luckman, ”The Social Construction of Reality” som anse var en av de fem mest betydande böcker som publicerats i ämnet under 20:e århundradet.

  25. 125

    Jag har inget emot religiösa eller de som tror på andar eller tankeöverföring, men jag delar inte deras tro eller intresse för spekulationer om det okända(Yttrande och åsiktsfrihet är viktiga grundstenar i demokratin och om man FÖRSÖKER FÖRBJUDA FELAKTIGA TANKAR, så kommer man också att förbjuda bra tankar:). Jag spekukerar hellre om det delvis kända saker,
    som t ex varför började jag någonstans efter 50 ha svårt att hålla vikten. Betacellernas antal hade minskat och/eller jag hade blivit insulin resistent. Hur har det gått till? Jag har för länge ätit för mycket kolhydrater(med för högt glykemisktindex. Men i så fall vilken mängd kolhydrater skall man
    i så fall kunna äta utan att förmågan att hantera kolhydrater försämras( Om vi antar att man äter en viss andel hela tiden)?
    Vad det gäller spekulationer om det okända som inte leder någonstans(Se Sheldrake t ex. Jag har inget emot om andra inte delar min pessimist på det området.), så är jag ointresserad.

    Vad det gäller det okända, så gillar jag frasen: Den vetenskapliga synen på det okända är, att det är okänt.
    Kunskapsmässigt står vi på våra förfäders axlar, och vi vill nog alltid klättra högre, men man bör
    nog försöka undvika att tappa fotfästet( Såvida mn inte vill bli sciencefiction författare).

  26. 126
    Professor Göran säger

    Javo Skrev:

    Och till Prof. Göran, om du läser det här! Jag hör hemma i både positivismen, Husserls fenomenologi och hermeneutiken och är inte postmodernist.

    Jodå – jag läser fortfarande kommentarerna till min krönika men ser som sagt en stor fara i att Annikas blog ”spårar ur” i metafysiken och att våra motståndare då får mer vatten på sin kvarn. Jag undviker därför att här ”dyka på djupet” inom filosofin alltför mycket.

    Av denna anledning gjorde jag nyss också istället en svepande djupdykning på Karl Arfors blog.

    https://karlarfors.se/varfor-lakarna-inte-forstar/

    Trots att jag själv inte tror på något högre andligt väsen respekterar jag dem som gör det, som dig och många av mina grannar. Jag har förstås lite svårt att se hur du kan förena din gudatro med positivsmen men det kanske går.

    Det slutat att regna och solen börjat skina så jag skall nu ta tag i snickeriet på min förstuga igen 🙂

  27. 127

    Piltson Skrev:

    nästa avsnitt

    Språnget mellan solens eventuella tankevärld och elektronernas eventuella själsliv
    kan tyckas svårt att överbrygga utan att man måste vända blad ganska många gånger.
    Solen har såvitt vi vet ingen hjärna och inget nervsystem, så hur kan den tänkas ha psykiska funktioner?

    Ah, men denna fråga bygger på en helt annan av de dogmer som hämmar vetenskapen, skulle Sheldrake här säga, nämligen idén att intellekt, själ och dylikt enbart håller hus i hjärnan och aldrig därbortom. Så är det inte, menar han, men det blir ett senare ämne. Här var det först solen det gällde.

    – Kan du bevisa att den tänker, frågar man Rupert.
    – Nej, men kan du bevisa att den inte gör det, blir svaret.

    Ganska svagt, eller hur? Bevisbördan bör ligga på den som säger något märkvärdigt. Men Rupert menar att han inte säger något märkvärdigt. I solen pågår ständigt omfattande elektromagnetisk verksamhet. Dess effekter sträcker sig över hela vårt solsystem ända in våra hjärnor, kanske också över till solens ”peer group”, kompisar alltså, nämligen de andra fixstjärnorna.

    Mycket av denna verksamhet drabbar oss i form av koronamassutkast, solfacklor och annat elände. Kanske solen planerar dem och beslutar när de skall komma och hur de skall riktas?

    Här skrattar publiken en aning, så Rupert gör en liten justering. Nej, det är inte fråga om ställa till det för kolleger inom kosmologi. Det handlar bara om att visa hur tankemönster skulle släppas fria när man slutar att fundera i termer som fastlades av en fransk filosof för trehundra år sedan, Cartesius alltså.

    Här söks ”inget övernaturligt eller blind tro utan ett nytt synsätt som ger en organiskt sammanhängande syn på naturen och öppnar möjlighet till helt nya samtal.”

    Alltså varken andar eller hokuspokus, och absolut inget ”ockult”. Men hur var det nu med elektronerna?

    Jo, så här:

    “…it may not make much sense to suggest that electrons, atoms, and molecules make conscious choices, but they may make unconscious choices on the basis of habits, just as we do and animals do.“

    Så det erbjuder jag till fundering tills det blir dags för nästa avsnitt.

  28. 128

    Professor Göran Skrev:

    ”spårar ur” i metafysiken

    Annika kan naturligtvis rensa undan om hon finner att Sheldrake inte är värd denna uppmärksamhet.

  29. 129
    Annika Dahlqvist säger

    @ 128 Piltson:
    Jag raderar inte kommentarer som jag uppfattar som seriösa. Ni måste själva bedöma om era resonemang är lämpligt relaterade till bloggens ämne.
    Annars borde ni kanske leta upp en annan blogg, eller starta upp en, med relaterat innehåll.

  30. 130

    @ Annika Dahlqvist:
    Det är OK. Rubriken här var ”Vetenskap”, så det är vad det handlar om.

  31. 131

    @ Professor Göran:
    Ja, jag håller med om att Sheldrake är ”metafysik” i den meningen att det inte kan passas in under den f.n. konventionella biologin eller fysiken. Men det gör honom inte ointressant. Kvantfysiken ansågs vara metafysik i ungefär femtio år innan den blev salongsfähig. (tack vare Fritiof Capras bok The Tao of Physics, skrev Sheldrake.)

    Bohr sade själv att den som inte känner sig förolämpad av kvantfysiken har inte fattat den. Och Einstein vägrade godta den, sade att han inte kunde tänka sig att Gud deltar i hasardspel. Vad som är dagens metafysik kan bli morgondagens mainstream. Eller som Richard Feynman sade: ”Dagens potatismos är morgondagens hjärnceller” – så kopplade han t.o.m. näringsläran in i sin fysik.

    Det är ju just detta som gör aktuell metafysik intressant. Så vi fortsätter ett tag, om det tillåts. Efterhand skall vi också ta upp vad Sheldrakes belackare har anfört, men det dröjer lite.

  32. 132

    @ Professor Göran:

    Till prof Göran, m.fl som okar läsa.

    Ja. nog tycker jag som du att det gått lite väl långt ut i rymden, där blogginläggen görs av en liten krets, ett par tre namn återkommer hela tiden, utanför oss mera vanliga som kan lite om vetenskap och även sysslat med det. Men inte minst öve rhuvudet på gemene man.

    Iochförsig intressant, men för långa inlägg liksom mitt senaste och hänvisningar till länkar, som man inte orkar läsa/titta på och inte heller en del av inläggen.

    När jag jobbade med undersökningar inom perceptions- och kognitionspsykologi, under ledning av en fil.dr., sedermera prof. i klinisk psykologi, så var det i det mesta en fråga om intervjuundersökningar och perceptionsexperiment med hjälp av takistoskop, där vi kunde exponera försökspersoner för annonser och förpackningar ner till under 1000-dels sekund i ren positivistisk anda. Vi använde vätgaslampor för att få en helt rak ”ljuskurva”.

    Vi kunde även exponera två konkurrerande annonser/förpackningar samtidigt – en för vardera ögat efter korrigering för ögondominans – som vi kallad det för binoculär rivalitet och den annons/förpackning,som försökspersonen såg var alltså vinnare. Klart positivistiska studier alltså. Min chef intresserade sig bara för s.k. stimulus- respons modeller av typ Pavlovs experiment med hundar och struntade i attityd o annat som mellankommande variabel.
    Men vi hade gruppsamtal kring olika företeelsen inom konsumantbeteende, förståelse av texter, bilder etc. och då kom fenomenologin och hermeneutiken in i bilden.

    Den hermeneutiska forskningsprocessen (i stora delar från Wikipedia)
    I grova drag kan man säga att den hermeneutiska forskaren försöker svara på frågan: ”Vad är det som visar sig och vad är innebörden i det?”. Med denna utgångspunkt försöker man inom hermeneutiken använda tolkningen som huvudsaklig forskningsmetod. Man försöker dock inte söka efter en absolut sanning, eftersom det enligt den hermeneutiska kunskapsteorin inte finns någon sådan sanning. Som vetenskapsteoretiskt synsätt handlar hermeneutiken dels om metoder för förståelse och tolkning, dels om beskrivning av själva förståelsen och dess villkor. Föremål för tolkningen är meningsfulla fenomen, det vill säga fenomen som är skapade av människor, exempelvis texter, handlingar och yttranden.

    Inom hermeneutiken talar man om förförståelse eller fördomar. Med det menas de kunskaper en uttolkare redan har, som blir bakgrunden till hans/hennes tolkning av ett fenomen. Gadamer menar att uttolkaren bör försöka försätta sig i författarens situation vid tolkningen av en text, och sträva efter att förstå texten förutsättningslöst. Detta kan också uttryckas som att man måste förstå ett meningsfullt fenomen i den kontext det förekommer i, exempelvis det samhälle och den tid som en viss text skrevs i.

    En förutsättning för hermeneutisk forskning är insamlandet av material. För att kunna dra slutsatser utan att generalisera måste därför forskningen baseras på stora underlag.
    Ibland försöker man sätta upp den kvalitativa hermeneutiska forskningstraditionen, (humanvetenskapen) och den kvantitativa forskningsmetoden, som lägger tonvikt på mätbara data (naturvetenskapen), som två motsatser men dagens forskare använder sig ofta av båda inom sin forskning.

    Den hermeneutiska cirkeln:
    Ett viktigt begrepp inom hermeneutiken är ”den hermeneutiska cirkeln” eller ”den hermeneutiska spiralen”, vilken syftar på att tolkningen växer fram i en cirkulär rörelse mellan individens förförståelse och möten med nya erfarenheter och idéer, vilket leder till ny förståelse som i sin tur blir förförståelse i kommande tolkningsansatser. Cirkelmetaforen kan vara missledande då den är sluten, dvs förståelseprocessen synes leda tillbaka till samma punkt där den började. Spiralmetaforen visar istället på att förståelsen ständigt förändras och aldrig kan återgå till en tidigare punkt, däremot kan förståelsen antingen bli djupare (spiralen går nedåt) eller nå nya höjder (spiralen går uppåt).

    Denna process kan också ses som en pulserande rörelse mellan en inre reflekterande och yttre prövande dialog i utvecklingen av den individuella förståelsehorisonten.
    När man tolkar en text, är helhetsbilden man får beroende av den mening man finner i textens enskilda delar. För att motivera tolkningen av texten som helhet, måste man hänvisa till tolkningarna av olika avsnitt i texten, som meningar eller kapitel. Meningen uttolkaren tillskriver dessa mindre element är också beroende av den helhetsbild eller större mening som han/hon ger till texten som helhet. Begreppet hermeneutisk cirkel handlar om dessa samband mellan helhet och delar; tolkningar bygger alltid på andra tolkningar.

    Fenomenologi (av grekiska fainomenon, det som synes) är en teori och metod inom filosofin, läran om fenomen och väsen. Inom fenomenologin studeras särskilt förhållandet mellan varseblivningen och objekten för varseblivningen, samt söker förklara eller beskriva idéer och väsen för oss, så som de ter sig för oss. (Se Immanuel Kant ”Das Ding für Uns” – ”tinget för oss” respektive ”Das Ding an Sich” – ”tinget i sig”.) Fenomenologin studerar därför inte primärt kausala samband mellan objekt. Poängteras bör att man inom fenomenologisk filosofi inte hävdar att ren kunskap om ”tinget i sig” kan nås, eftersom all kunskap medlas via erfarenheten av den, det vill säga ”tinget för oss.”

    Brukligt är att skilja mellan den moderna fenomenologin med början hos Edmund Husserl, och de tidiga fenomenologerna. Den mest namnkunniga av dessa var Friedrich Hegel (publicerade Andens fenomenologi 1807). Ordet fenomenologi går att följa till 1700-talsmatematikern Johann Heinrich Lambert som använde det om en vetenskap om sken (science of appearances).
    Fenomenologin som den har utvecklats idag utgår främst från Husserl. Exempel på olika filosofer som har tillämpat och fördjupat den fenomenologiska metoden är i den realistiska kategorin och deras bidrag är bland annat:

    • Adolf Reinach (rättsfilosofi)
    • Max Scheler (etik, antropologi)

    bland de existentialistiska:

    • Hannah Arendt (politisk teori)
    • Simone de Beauvoir (kön)
    • Martin Heidegger (varat och det varande)
    • Emmanuel Levinas (etiken efter den andre)
    • Maurice Merleau-Ponty (den levda kroppen)
    • Jean-Paul Sartre (frihet och val)

    Ja, det här var en del om ”Vetenskapliga” synsätt och min syn på det. Och det var ju du som satte igång det hela! Men nu tycker jag att det kan vara nog, för det är bara en liten grupp mer insatta än de ur folklagren som följer Annikas blogg som har följt det här ”dravlet” och väl undrar vad det är som pågår.och över vilket samband det har med LCHF. Men det var många och långa intressanta för oss lite invigda inlägg, som lär ta ett par dagar att läsa och sen kolla upp alla länkar. Hoppas att det slutar nu och att bloggen återgår till mera normala LCHF-banor.

  33. 133
    olle holmqvist säger

    @ PiltsonDet viktiga är sakfrågorna. Om sheldrakes exempel stämmer eller kan förklaras enklare utan ”morfogenetiska fält”. Så är det – både råttornas inlärningsförmåga och ”blicken i nacken” förklaras fullt ut av konventionalia.

    Under det här tänket har en ny aspekt presenterat sig:

    Om det nu vore så att ”morfogenetiska fält & dess resonans” dyker upp i tillvaron här och var som ”komplement” till ”konventionalia” varför visar sig inte fenomenet, här & där i vardagstillvaron ? ex:

    ex 1
    mot slutet av 50-talet var jag på bonngård på somrarna ute i soliga Sörmland (Bettna) Jag lärde mig hur man lär en kalv att dricka mjölk ur en spann. Kalven får suga på mitt finger (eller två) så leder jag under själva sugproceduren kalvens nos ned till mjölken i spannet. så drar jag ned fingrarna under mjölkytan, och kalven följer med – och finner att den suger i sig mjölk. sedan känner den igen situationen och snart går den själv direkt till mjölkspannet.

    Om det nu funnes ”morfogenetiska fält” som medaktörer så skulle hela proceduren återupprepas med allt större framgång, snabbare och hos flera kalvar. Efter några generationer går alla kalvar direkt till mjölkspannen utan fingerförsugning. Men ingen har observerat den tendensen.

    ex 2
    När delfiner tränas att hoppa i luften i ringar går det till så här. Först simmar den mot en ring under vatten – rakt igenom och får belöning (cirkusdjur utför sina trick bara för omedelbar belöning)
    Så höjer tränaren ringen under lärandet högre och högre upp mot vatten ytan, så halva ringen ovanför, så hela ringen, så helas ringen högt upp i luften…och tricket är klart-

    Jag frågade en delfintränare i Florida, eftersom jag hade råttförsöken färska i skallen, om det gick lättare att träna nya delfiner, efterhand. Och han svarade som jag minns det: ”No except we trainers get more skilled”

    Om vi ni följer Sheldrake att 1) morfogenetiska fält presenterar sig hos människa (blicken i nacken)
    och 2 har betydelse för inlärning (råttorna) så bör de också ha betydelse för mänsklig inlärning.

    Det betyder att varje lärare i ett någorlunda ”handfast” ämne träslöjd, schack, gymnastik el konkret idrott som tennis, höjdhopp etc, måste läraren/instruktören erfara att nybörjarna kommer dit alltmer ”laddade” med förmågor de – aldrig – (obs måste visas-kontrolleras) lärt in. År efter år.

    Slut för nu

  34. 134
    Annika Dahlqvist säger

    Jag skulle gärna vilja att ni slutar med ”övernaturlighetspratet”. Det leder ingenstans, åtminstone inte i kostfrågan. Om ni vill prata trolleri vill jag att ni fortsätter i någon annan blogg.

  35. 135
    olle holmqvist säger

    javisst snedspår.
    anknytning till LCHF är hur vanor t ex ätvanor plötsligt förändras och sprids
    och där behövs ingen ”morfogenetisk resonans” för att förklara.
    Mina läppar skola förbliva förseglade dvs klistertejp på fingertopparna.
    men piltson & javo får gärna direktkontakta mig olleholmqvist@hotmail.com

  36. 136
    Professor Göran säger

    Annika Dahlqvist Skrev:

    Jag skulle gärna vilja att ni slutar med ”övernaturlighetspratet”. Det leder ingenstans, åtminstone inte i kostfrågan. Om ni vill prata trolleri vill jag att ni fortsätter i någon annan blogg.

    Jag skulle själv inte kunna sammanfatta min syn på den diskussion som förekommit kring min krönika på ett mer ”koncist” sätt.

    Nu får jag ta på mig ansvaret för att kommentarsfältet ”spårat ur” inte minst med tanke på att själva rubriken vetenskap inbjuder till diskussion om var gränsen mellan den fysik som berör vår materiella verklighet och den som ligger bortom denna materiella fysik, dvs, metafysiken eller det övernaturliga, ligger.

  37. 137

    @ Annika Dahlqvist:
    Jaha

  38. 138
    olle holmqvist säger

    @ Professor Göran
    Annika har fullkomligt rätt-
    För ”tredje man” de som bara söker sig till sidan, utan att själva vilja skriva, bara läsa,
    blir sådant bara sådant som stöter bort – de här var ju inte alls det jag trodde jag skulle läsa om –

    Inte om andungar i min damm, eller Kristi återuppståndelse, eller (shame on me)
    om morfogenetiska fälts icke-existens.

    Jag kan bara utlova försök till självdisciplin: strikt LCHF (i ny betydelse) i samspel med det vidare:: kost hälsa.

  39. 139
    Georg W säger

    Nej, som vanligt så är det jag som förstört en seriös diskussion genom att i skämtsam ton använda det förbjudna ”o”-ordet. Jag kommer från en rysk/ortodox kulturtradition som inte dramatiserar detta begrepp som svenskarna gör. Jag har flera gånger orsakat panik genom att yttra dessa bokstäver, bland annat i MP.
    När jag kom hit för 7-8 år sedan så fick Annika ständigt försvara sig mot elaka voffare, för att vissa personer skrev på hennes blogg. Vi är ett viktigt forum och ansvarskännande människor kan inte tillåta att diskussionen flyger iväg vart som helst. Samtidigt så vore det faktiskt intressant med ett galet forum där människor kunde ge vittnesbörd om anomalier i tillvaron. Men här måste vi hålla en LCHF-linje. Bra jobbat Annika, sorry Piltson, men jag kan inte finna ett ord fel i ditt resonemang. Det var inte du som förstörde den här diskussionen.

  40. 140

    Hur skulle det vara med en ”öppen tråd” en gång i veckan där man kunde diskutera lite av varje som ibland bara har obetydlig koppling till LCHF? Fast det är klart att senare delen av den här tråden skulle väl inte platsa i en sån ”öppen tråd ” heller…:-) Men man skulle inte behöva ”lura in” nån som bara vill läsa/diskutera kost…

  41. 141
    Annika Dahlqvist säger

    @ 140 Bo Blomberg:
    Jag har ju t ex en länk i högermarginalen ”Allmänna diskussioner”. Den kan man använda, men jag vet inte om det blir något bättre?

  42. 142
    olle holmqvist säger

    @ Annika Dahlqvist:
    problemet är att om vi friryttare skulle placera oss i ”Allmänna diskussioner” med alla våra inlägg
    så skulle vi ändå komma att dominera ”Senaste Kommentarer” och skrämma bort dem som vi har den största lojaliteten mot – de som är intresserade och vill veta – om Annika och om LCHF och kost-hälsa.

  43. 143
    Helena Hesselmark säger

    Det allra bästa vore om betraktelser som får läggas här på Annikas blogg har väl avgränsade rubriker. Då skulle detta flummeri av mer eller mindre verbala akademiker inte rusa runt i periferin av olika ”vetenskaper”. Jag räknar mig själv som akademiker inom teologi och ett flertal ämnen inom den filosofiska fakulteten, men att läsa igenom alla dessa kommentarer var för mig en plåga, vilket jag gjorde bara för att bilda mig en uppfattning om innehållet. Jag förstår att det kanske regnat eller att ni känt er ensamma, men de flesta andra, som kommer till Annikas blogg gör det inte för att läsa filosofiska funderingar.
    Man skall också ta i beaktande att Annika säkert betalar för detta bloggutrymme……..men hon är alldeles för artig för att själv nämna det.
    Vill ni så gärna skriva om era olika tankar – starta en egen blogg. Ni lider ju inte brist på ämnen att diskutera precis.

  44. 144

    @ Annika Dahlqvist:
    Tack så mycket för förslaget. Jag har flyttat över Piltsons engagemang till Arfors. Där hoppas jag små småningom kunna visa hur Rupert Sheldrakes energisyn kan ha direkt relevans för lowcarb-rörelsen.

  45. 145

    @ Helena Hesselmark:

    Ja du! Jag slutade mitt eget långa inlägg enligt nedan och tycker precis som du att det drog iväg alldeles för mycket i periferin. Men eftersom det kom in på gränsområdet mellan kvantitativa fakta i positivistisk tradition och hermeneutiska tolkningar och tro/parapsykologi, så bar det iväg ut i kosmiska tankebanor – Rupert Sheldrake, – som kanske har rätt, men det vet vi inte ännu. Jag har inte orkat läsa allt som skrevs! Och kommer inte att göra det heller.

    – ”Ja, det här var en del om ”Vetenskapliga” synsätt och min syn på det. Och det var ju du (prof. Göran, mitt tillägg nu) som satte igång det hela! Men nu tycker jag att det kan vara nog, för det är bara en liten grupp mer insatta än de ur folklagren som följer Annikas blogg som har följt det här ”dravlet” och väl undrar vad det är som pågår.och över vilket samband det har med LCHF. Men det var många och långa intressanta för oss lite invigda inlägg, som lär ta ett par dagar att läsa och sen kolla upp alla länkar. Hoppas att det slutar nu och att bloggen återgår till mera normala LCHF-banor”. –

    Sysslar inte med den sortens ämnen längre (Sokrates och von Humboldt- Berlinuniversitstetes grundare) är mina husgudar och man kommer egentligen ingen mycket längre för att förstå världen med vare sig Popper, Wittgenstein, Kant, Nietche eller alla de andra) sen jag slutade som univ.lektor i företagsekonomi, överutbildad civilekonom med fil kand i sociologi (20 akademiska betyg med s.k. spets) och nästan en färdig lic.examen och forskning inom perceptions- och kognitionspsykologi, som tog en massa tid o kraft ihop med en fil dr i psykologi, som sen blev professor i klinisk psykologi.

    Försöker istället få ihop hur det står till med Jesus (tror inte på honom som Guds son, men tror på Gud) och läser just nu en bok som slagit ner som en bomb i både den muslimska och den kristna världen. ”Upprorsmakaren – Berättelsen om hur Jesus från Nasaret blev Jesus Kristus” av Reza Aslan, Svante Weyler Bokförlag AB, Stockholm 2014. Kan varmt rekommenderas liksom James D. Tabors bok ”Jesusdynastin…”, vilka båda starkt ifrågasätter evangelisterna och deras skrifter, som sannolikt skrevs för att för att blidka romarna. Läs även Jack Miles bok ”Gud en biografi”.

    Evangelierna kom ju till efter år 70 e.v.t., då judarna i grunden besegrats av romarna efter att ha njutit av sin egen tidigare seger ett par år tidigare.

  46. 146
    Lars Henrik säger

    @ Javo:
    Tack för boktipset Javo! Har lagt Upprorsmakaren till min inköpslista.

  47. 147

    @ Lars Henrik:

    Googla på James D. Tabor eller ”Jesusdynastin”, så får du intressant läsning.

    Gud/Allaah, Jesus/Mohammed, Buddha, G:a testamentet (Jack Miles bok och även Karen Armstrong) Paulus och Evangelisterna – även de s.k. gnostiska – har ju mer än någon filosof av rang betytt mer för hur vi tycker och tänker och hur världen ser ut idag.

    Karen Armstrong är en annan författare o religionsforskare som skrivit om i stort sett alla enligt ovan.
    Även hennes böcker är mycket bra!

    Det är i den här litteraturen jag söker svaret på livets gåtor numera istället för filosoferna. Sen läser jag regelbundet i ”Pippi & Sokrates” samt ”Världens bästa påhitt” av de norska filosoferna Gaare – Sjaastad, som där skriver om filosofiska vandringar i Astrid Lindgrens värld. Där får man hänvisningar till många av de stora filosoferna. Och det är himla rolig läsning, vilket man inte kan säga om nått av Popper och Wittgenstein. Det kräver mental kraft och tid.

  48. 148
    Lars Henrik säger

    Javo Skrev:

    @ Lars Henrik:
    Googla på James D. Tabor eller ”Jesusdynastin”, så får du intressant läsning.

    Jag har sökt efter den boken tidigare men den är slut på förlag. Jag lyckades däremot beställa den på antikvariat alldeles nyligen. Det är främst av historieintresse som jag skulle vilja läsa den.

  49. 149

    @ Lars Henrik:

    Det är just den historiska bakgrunden, sam jag nu är ute efter. Efter att ha läst en del annat av mer teologisk natur.

    Evangelierna är ju skrivna så att Jesus ska framstå som en ”Fridsfurste”, medan han i själva verket med största sannolikhet var en revoltör, som ville befria Palestina från Rom och upprätta en teokrati Mycket fantasier och ”hittepå”, för att passa in i tidsandan efter Jerusalems fall år 70 e.v.t.

    Jack Miles tjocka bok om G:a testamentets Gud är skriven utifrån ett litterärt perspektiv och inte teologiskt, vilket gör den intressantare än teologiska utläggningar av såna som tror på att Bibeln är dikterad av Gud själv.

  50. 150

    Förlåt att jag besvärar här igen, det skall bli en engångsföreteelse. Vill bara tala om att vi nu har lagt en replik till Piltsons skeptiker hos Arfors. Där får man t.ex. lära sig att det egentligen inte är nån skillnad mellan en morot och en komet. Mera ”trolleri” skall det inte bli.

  51. 151

    Professor Göran:
    ”En vetenskaplig förklaringsmodell kan, till skillnad mot alla religiösa förklaringsmodeller, definitionsmässigt inte vara dogmatisk.”

    Det var detta som utlöste den långa diskussion som inte fick avslutas. Sheldrake meddelar nu att den bok där han lägges fram de tio ”dogmer” som han anser hålla de reduktionistiska vetenskaparna i tvångströja nu kommer på svenska och danska. Finns redan på norska..:

    ”My book The Science Delusion/ Science Set Free has just been published in Portuguese in Brazil. It is also available in translation in French, German, Italian, Norwegian and Spanish. Translations into Danish, Korean, Malay, Swedish and Polish are on the way.”

    Rekommenderas Olle Holmqvist, Professor Göran och andra som inte ville höra om ”trolleri”.

Speak Your Mind

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Upptäck mer från Annika Dahlqvists LCHF-blogg

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa