Fet mat gör diabetiker friskare och smalare

Expressen skriver om studien som visar att  diabetiker blir friskare och smalare med fetare lågkolhydratkost. Ann Fernholm och Kostdoktorn har kommenterat artikeln.

 

Comments

  1. 1

    Hej Annika
    Vad tror du om stötvågsbehandling.
    Har Mortons syndrom på en fot samt hälseninflammation i den andra.
    Min kiropraktor vill att jag ska testa.
    Ska tillägga att jag har fibromyalgi
    Skulle vara intressant att höra din åsikt.

  2. 2
    Annika Dahlqvist says:

    @ 1 Lisa:
    Jag har ingen egen erfarenhet av stötvågsbehandling, men för mina öron låter det i alla fall som en ofarlig, och möjligen förbättrande, behandling. Man får prova sig fram.

  3. 3

    Här http://www.netdoktor.se/diabetes/artiklar/mat-vid-diabetes/
    läste jag bl.a.:

    ”Mat vid diabetes har förändrats successivt under hela 1900-talet. På 1940-talet rekommenderades diabetiker att äta stora portioner fett. Så sent som på 70-talet skulle en diabetiker inte äta pasta. Idag gäller inget av dessa två gamla råd. … Idag kan en diabetiker äta allt.”

    Hur kommer det sig att diabetiker inte kunde äta ”allt” för ett halvsekel sedan men idag kan äta ”allt” ? Har sjukdomen förändrats?

    Ansvariga för dessa anvisningar sägs vara:
    Författare: Maria Sitell, dietist Uppdaterare: Mats Halldin, legitimerad läkare och medicinsk chef, Netdoktor.se

  4. 4

    Och här http://www.diapedia.org/type-2-diabetes-mellitus/historical-aspects-of-type-2-diabetes
    läste jag bl.a.:

    “Diet remained the mainstay of treatment until the introduction of tolbutamide and other oral therapies from the 1950s onward transformed the approach to therapy, now extended to many with asymptomatic hyperglycaemia. … the introduction of tolbutamide in 1957, which greatly simplified the management of the condition.“

    Men där står inget om hur förekomsten rasat iväg sedan ungefär detta år.” Kan det ha att göra med att management blev simplified?

  5. 5
    Lars Henrik says:

    Piltson Skrev:

    Men där står inget om hur förekomsten rasat iväg sedan ungefär detta år.” Kan det ha att göra med att management blev simplified?

    Intressant information (bägge länkarna)! Antagligen är det som du säger. I ett teknikoptimistiskt 50-tal ansågs kanske medicin vara bättre än kost som behandling?

  6. 6

    @ Lars Henrik:
    I socialstyrelsens arkiv eller hos KB kan det finnas exemplar av de ”dietlistor” som förr delades ut till sockersjuka. De stämmer med vad som nu lanseras som en sensationell nyhet i Expressen.
    En uppmärksam journalist borde leta efter dem, det vore en intressant historia.

    Men landet tycks numera sakna uppmärksamma journalister..

  7. 7
    Professor Göran says:

    Det hela är ju så elementärt egentligen. Verkligheten finns och kunskapen om den finns också. Vi har helt enkelt en en mycket trovärdig vetenskaplig förklaringsmodell som kan vägleda oss i kosttillvaron som säger : ”Undvik kolhydrater!”

    Att alla kolhydrater (utom de ”resistenta”) höjer blodsockret har varit känt ”hur länge som helst” och att detta regleringssystem har havererat hos sockersjuka är också något som är känt sedan 100 år. Frågan jag tycker man därför måste ställa sig är varför denna kunskap (vetenskap) hela tiden sopas under mattan i ett samhälle som påstås styras av ”evidensbaserad” vetenskap.

    Den enda förklaringen som jag själv kan komma på är att kolhydraterna fungerar som en ytterligt accepterad drog som skapar ett beroende och så länge man inte betraktar dem på detta sätt sker ständiga ”kollektiva återfall”. Den senaste tidens debatt som pågått kring ”strikt LCHF” speglar den ambivalenta inställningen även inom våra egna led.

    För mig känns det som att det är frågan om en principiell inställning vilket jag ser som själva kärnan i begreppet LCHF.

  8. 8

    Professor Göran Skrev:

    Frågan jag tycker man därför måste ställa sig är varför denna kunskap (vetenskap) hela tiden sopas under mattan i ett samhälle som påstås styras av ”evidensbaserad” vetenskap.

    Jo… – Göran – att minimera intaget av kolhydrater och att ej alls förlita sig på etablissemangets ”evidensbaserad” vetenskap – ser jag som grundförutsättningar för ett långt friskt liv som varelse i kött.

  9. 9

    @ Lisa:
    För mig funkade stötvåg bra när jag hade hälseneinflammation för 4 år sedan.
    Tre behandlingar om jag minns rätt.

  10. 10

    Här en bokrecension i SFOG-bladet:
    https://www.sfog.se/medlemsblad/SFOG%20nr3%202014_LowReseafcdd2e-5d7e-456c-9d7a-c0104c272925.pdf
    Bläddra fram till sid 52!
    Fet mat gör inte bara diabetiker friskare. Hela raddan av folksjukdomar kan förbättras!

  11. 11
    Lars Henrik says:

    @ Erling:
    Det var roligt att se! Bra att boken får uppmärksamhet.

  12. 12
    Lars Henrik says:

    Piltson Skrev:

    @ Lars Henrik:
    I socialstyrelsens arkiv eller hos KB kan det finnas exemplar av de ”dietlistor” som förr delades ut till sockersjuka. De stämmer med vad som nu lanseras som en sensationell nyhet i Expressen.
    En uppmärksam journalist borde leta efter dem, det vore en intressant historia.
    Men landet tycks numera sakna uppmärksamma journalister..

    Kanske hade situationen sett något annorlunda ut om det varit mer känt hur diabetsbehandlingen såg ut förr? Jag tror det varje fall.

    Skogen hade Maciej Zaremba. Vilka journalister kan göra samma avtryck för en hälsosammare kost?

    Vart tog föresten Glenning på Corren vägen?

  13. 13

    Lars Henrik Skrev:

    Kanske hade situationen sett något annorlunda ut om det varit mer känt hur diabetsbehandlingen såg ut förr?

    Ja, men det handlar inte bara om diabetesterapin. Hela den näringslära som gällde från början av 1800-talet fram till 1970-talet är numera kasserad. Den nya yrkeskåren ”dietister” har inte fått lära sig sitt ämnes historia. Utan denna mörkläggning hade de inte kunnat utbildas den villolära de fått i uppdrag att sprida..

    Belägg kan även hittas på internet, till exempel denna insikt från 1886:

    ”Genom iakttagelser hufvudsakligen på djur har det emellertid på senaste tiden blifvit ådagalagdt, att fettet, som afsätter sig i kroppen, förskrifver sig ej blott från de med födan upptagna feta ämnena utan äfven från en sönderdelning af ägghviteämnena. En dylik sönderdelning af ägghviteämnen, så att fett uppstår, eger rum vid närvaro af s.k. kolhydrat,”

    Saxat härifrån: http://www.gastrolab.net/gh035.htm , där jag också hittade Prof. Ebsteins kur, som jag brukar anföra så fort jag får en chans:

    ”Han tillråder en inskränkning af kolhydraten, sålunda inskränkes brödmängden för dagen till 80 högst 100 gram; potatis, socker och sötsaker af alla slag förbjudas helt och hållet; deremot äro ägghviterika grönsaker, såsom sparris, skidfrukter (leguminoser), spenat och allt slags kål tillåtna. Allt slags kött anser han kunna förtäras, och långt ifrån att uppmana personen akta sig för fett, tillråder han tvärtom feta köttsorter såsom fet svin- och fårstek, fet skinka o.s.v. samt, om intet annat fett finnes, tillråder han att sätta benmärg till soppan; feta såser samt grönsaker anrättade med smör rekommenderas äfven.”

    Inom all annan vetenskap är det konvention att redovisa tidigare kunskapsläge innan man kungör egna rön. Vår generations nutritionister är ett unikt släkte, eftersom de inte kan kosta på sig detta.
    Det borde vara mediafolkets uppgift att återupprätta historiken, så att näringsläran kan återfå sin verklighetsförankring. Att lansera gamla sanningar som en nyhet är förvillande, faktiskt bara en gren av den nya folkdiktningen, som jag tog upp i sista kapitlet.

  14. 14
    Lars Henrik says:

    @ Piltson:
    Jag skickade ett mejl till artikelförfattaren, Anna Bäsen, för att informera henne om historien. Ingen rättelse eller komplettering av artikeln kommer väl att ske men kanske kan det leda till framtida förbättring.

  15. 15

    @ Lars Henrik:
    Och rörande diabetesbehandlingen hade vi detta påpekande i Dagens Medicin:

    http://www.dagensmedicin.se/debatt/sockersjuka-patienter-bor-i-forsta-hand-kostbehandlas/

  16. 16

    @ Piltson:
    En av dem som skrev det har f.ö. lanserat ett eget forum, som kanske kan bli värt att titta på:

    http://karlarfors.se/kost/

  17. 17
    Lars Henrik says:

    @ Piltson:
    Tack för dessa länkar. Jag har informerat Bäsen även om debattartikeln i Dagens Medicin.

    Dessa exempel på tidigare näringslära tydliggör det du skrev för ett tag sedan om vikten av att påminna om och lyfta fram det man visste förr. Nu beskrivs LCHF/lågkolhydratkost som en ”extrem” nyhet fast det för mindre än ett halvsekel sedan var själva vetenskapen.

    Diabetesexemplet gjorde detta lätt att förstå för mig.

  18. 18

    @ Lars Henrik:

    Ralf Sundberg har några liknande iakttagelser om äldre diabetesbehandling. Man får gå till http://www.ralfsundberg.se/ och sedan klicka ”diabetes” till höger. Direktlänk erbjuds ej.

    Jag tror jag vet vilken professor som där agerar ”Mefistofeles”. Det är ett enastående snuskigt spel med tusentals personer.

  19. 19

    @ Piltson #13: I den text (”Hemläkaren” Uhrström,1886) ur vilken du hämtar citatet ovan kan man också citera:

    Orsaken till fetma utgöres ofta af riklig och fet föda, samt öfverflöd af starka drycker såsom öl och vin, ett makligt lefnadssätt och brist på rörelse och arbete; oftast är dock anlaget medfödt.” (min fetstil)

    Så det verkar väl inte ha varit total konsensus om kosten före 1970-talet – eller ens mycket tidigare – vilket man ibland kan få intryck av att du och en del andra debattörer gärna vill påskina…

  20. 20

    @ neoLITE:
    Här påskiner vi ingenting, och begreppet ”konsensus” får oss att skjuta rygg, eftersom det så ofta utnyttjats i förljugna propagandaaktioner (se t.ex. Sundbergs bok). Hellre bör man utgå från att människor aldrig varit helt överens om någonting. Då kommer man nog lite närmare verkligheten.

    Det handlar alltså inte så mycket om vad man blir fet av utan snarare om vad man blir mindre fet av. Och då är den kliniska erfarenheten massiv från Brillat-Savarin på 1820-talet, följd av
    Harvey/Banting i England på 1860-talet, den ovan citerade Wilhelm Epstein i Tyskland på 1880-talet, Blake Donaldson i USA på 1920-talet, Derrick Dunlop i Skottland på 1930-talet, Alfred Pennington och Hilde Bruch i USA på 1940-talet, Richard Mackaness och John Yudkin i England samt George Thorpe i USA på 1950-talet, Wolfgag Lutz i Österrike och Robert Kemp i England på 1960-talet och framåt.

    Alla dessa hade praktisk framgång med stärkelsereduktion och ingen ängslan rörande fet mat, alltså ungefär vad som idag kallas LCHF:.Det kan inte tolkas som om att alla näringsvetare under hela denna tid var överens om något över huvud taget.

  21. 21

    @ Piltson:

    OK, oenighet i kostfrågan bestående fenomen genom sekler…

  22. 22

    Piltson Skrev:

    Alla dessa hade praktisk framgång med stärkelsereduktion och ingen ängslan rörande fet mat, alltså ungefär vad som idag kallas LCHF

    Jo… – Piltson – och nu skall jag ägna mig åt att äta fyra skivor stekt bacon med två stekta ägg. Till det blir det en halv tomat och en bit gurka med lite salladskrydda och mycket fet dressing.

    Fullt tillräckligt med kolhydraterna för mig i det – som jag upplever det.

  23. 23
    Lars Henrik says:

    @ Piltson:
    Jag har läst Ralfs berättelse om den historien. Det kändes som att titta ned i helveteshålet.

    För övrigt har jag inte fått någon respons på mina mejl till Bäsen och för att vara krass så hade jag nog inte förväntat mig detta heller.

  24. 24

    @ Lars Henrik:
    Allt som bär märket ILSI skall ses med enastående skepsis. Dom söker just nu en ny forskningschef, vilket man kan läsa om här http://www.ilsi.org/Documents/RF-ED_Web.pdf
    Hans huvuduppgift blir att tigga ännu mer pengar från matfabrikerna. Bland kvalifikationerna nämns inte beredskap att helt ignorera den hippokratiska eden.

  25. 25

    @ Piltson:

    Jag glömde Diana Schwarzbein, en diabetolog som lämnade en konventionell klinik och öppnade eget för att kunna meddela sanningen om diabetes. Hon har hållit på i ett tiotal år och visat flera tusen patienter till rätta. Läs om hennes första bok här:

    http://www.livingthenourishedlife.com/2010/01/books-of-month-review-of-schwarzbein

  26. 26

    Och så har vi Jan Kwasniewski, som gick i lära hos Wolfgang Lutz och i flera år har kört fram en stärkelsereducerad högfettkost, som sägs ha vunnit två miljoner anhängare i Polen.Läs om honom här:

    : http://www.whale.to/v/homo_optimus_diet.html

    Han sägs ha gjort 80 procent av sina diabetespatienter symptomfria och skulle nog vara hela högfettrörelsens banérförare om han inte skrev på ett så svårtillgängligt språk som polska. Men hans första bok finns nu också på tyska:

    http://www.amazon.de/Optimal-essen-Jan-Kwasniewski/dp/8387534145/ref=sr_1_1?s=books&ie=UTF8&qid=1401517336&sr=1-1&keywords=kwasniewski+optimal+essen (om nån letar fram ett intresserat förlag skulle vi med utgångspunkt från den kunna åstadkomma en svensk version.)

    För dem som läser tyska finns en fyllig beskrivning av situationen här:

    http://theologisches.heimat.eu/gesund4.htm

    Så vart vill jag komma med detta tjafsande?

    Bara till en undran vad som kan ha varit syftet med den undersökning som Expressen körde fram som en sensationell överraskning. Fredrik Nyström förtjänar uppskattning som något så pass ovanligt som en hederlig svensk näringsvetare med professorskompetens. Känner han verkligen inte till diabetesterapins historia?

    Var avsikten bara att visa okunniga journalister hur det ligger till? Det hade kunnat göras med erinringar av den typ jag hänvisat till här. Såvitt jag kan bedöma av referatet har hans undersökning bara bekräftat att tidigare terapimetoder fungerade, vilket de nuvarande som bekant inte gör.

    Med tanke på den enorma kliniska erfarenhet som föreligger från tiden före 1970-talet, och även styrks av Schwarzbein och Kwasniewski från senare år, ger hans undersökning ingen ny kunskap. Upplevelse av verkligheten sådan den föreligger ger ju långt mera gediget vetande än den de artificiella epidemiologiska ”studierna”, vars uppläggning och redovisning är intressentbelastade, ibland medvetet förvrängda till förmån för någon finansiär.

    När man försöker visa fram sanningar på epidemiologernas villkor och med deras ofta tvivelaktiga metoder, så förringar man sin egen argumentering. Det behövs inga konstlade studier för att påvisa att stärkelsehaltig mat leder till högt blodsocker och övervikt. Det har varit bekant i hundra år.

  27. 27
    Lars Henrik says:

    @ Piltson:
    Var det inte Fredrik Nyström som påstod sig bara läsa forskningsstudier? I sådant fall kanske förklaringen finns i det? Jag håller ju Fredrik högt och tycker att hans medverkan borde borga för gott arbete och syfte men det kan ju finnas en kunskapsbrist även hos honom. När det annars gäller industrin och deras forskningsintresse så är det nog viktigt för dem att ”äga” sanningen vilken denna än är…

  28. 28

    Lars Henrik Skrev:

    en kunskapsbrist även hos honom.

    Vilket isåfall ger ytterligare tryck åt önskemålet att medierna matas och matar oss med den så väl dokumenterade historiken. VARJE REFERAT rörande ny epidemiologi bör förses med ett historiskt perspektiv. Och om mediafolket inte har förstånd att ge detta, så ankommer det på oss andra att visa dem tillrätta.

  29. 29
    Lars Henrik says:

    Piltson Skrev:

    Och om mediafolket inte har förstånd att ge detta, så ankommer det på oss andra att visa dem tillrätta.

    Håller med! Och på förekommen anledning ska man nog skicka sina mejl till både redaktionen och den enskilda journalisten.

  30. 30
    Lars Henrik says:

    4 juni, 17.05-17.55 i Kunskapskanalen

    I sockrets fotspår

    Vetenskapsjournalisten Ann Fernholm har studerat vad läkare och missionärer såg när de reste ut i världen under 1900-talet och träffade olika ursprungsbefolkningar. Hos flera av dessa grupper fanns inte fetma, diabetes eller de vanligaste folksjukdomarna.

    Läs mer på: http://ettsotareblod.se/folj-med-i-sockrets-fotspar-pa-onsdag-i-kunskapskanalen/

  31. 31

    @ Lars Henrik:
    Den kursändring som inträffade på 1970-talet utlöstes såvitt jag förstår av att det kom mediciner med vilka sjukdomen istället skulle behandlas. Man släppte helt den tidigare principen att höga blodsockervärden motverkas med koständring. Det var ödesdigert, och nu har det vuxit fram en generation som inte känner till hur man tidigare gjorde.

    I kapitlet om ”Det metabola syndromet” (av P. M. Nilsson och B. Zethelius) i Rössners lärobok ”Fetma” talas mycket om insulinresistens, men kostens betydelse antyds inte. Man nämner ”livsstilsåtgärder” mot slutet men anger inte vad dessa skulle innebära. Ingen av källhänvisningarna handlar om kostfrågor. (Motsvarande gäller f.ö. hela boken. Den tycks utgå från att nutrition är en vetenskap som uppstod ur intet kring 1970.)

    Frågan är alltså hur man som patient skall reagera när man står inför en totalt historielös terapeut, som menar sig förstå saken bättre än patienten. Jag har ställt den tidigare lite här och där men aldrig fått vettig respons. Vore kul om denna ”tråd” kunde avslutas med kommentarer om detta – det är ett praktiskt dilemma som många sitter fast i.

  32. 32
    Lars Henrik says:

    @ Piltson:
    Kostbehandlingen är ju beskriven i svensk litteratur som möjligen skulle kunna reproduceras. Om jag varit i patientens skor hade jag nog velat kunna visa för dietisten vad jag pratar om. Helt enkelt ha med mig utdrag från eller hela boken till mötet. Läroböcker från vårdutbildningar?

    Möjligen räcker det med artiklar från Internet som du tipsade om tidigare t ex:

    http://www.dagensmedicin.se/debatt/sockersjuka-patienter-bor-i-forsta-hand-kostbehandlas/

    http://www.diapedia.org/type-2-diabetes-mellitus/historical-aspects-of-type-2-diabetes

    Jag misstänker att svensk studieliteratur för läkare hade ”slagit” bättre vid ett sådant möte. Speciellt om man även kunnat visa upp statistik över behandlingsresultat.

    Sen är det förståss en annan fråga hur dietisten reagerar inför en sådan påläst patient. Och hur hen reagerar inför en fettrik kost som behandling. Kommer samtalet att då börja handla om ”faran” med kolesterol istället?

    ———————————–
    Jag såg för lite sedan en intervju med Ann Fernholm där hon bl a berättade om sin research inför hennes första bok. Hennes ”intryck” var att det numera är en minoritet av professorerna som tycker att dagens kostråd är rätt. Det handlar visserligen inte om diabetes direkt men väl om en av försvarslinjerna för det rådande paradigmet.

  33. 33
    Lars Henrik says:

    @ Lars Henrik:
    Fast å andra sidan kanske den kraftfullaste metoden är att, som diabetiker, gå över till lchf, bli friskare och kanske medicifri. Därefter besöka dietisten bara för att berätta att man tillämpat den gamla behandlingsformen samtidigt som man vänligt överräcker information om denna!

  34. 34
    Professor Göran says:

    @ Lars Henrik:

    Rollfördelningen mellan patient och ”vårdgivare” är förstås fundamentalt given – ja rent institutionaliserad i sjukvårdsapparaten och klart hierarkisk.

    Patienten söker upp läkaren eller dietisten för att han eller hon bör vara expert på den sjukdom man söker för och rimligen också kunna hjälpa till för att man ska bli friskare och inte som nu jobbar på att man ska bli sjukare vilket de facto är fallet inom diabetessjukvården.

    Om man därför som diabetespatient och LCHF-are anser att man vet bättre och vill få experten att ändra uppfattning är det läge för konflikt med hela apparaten. Frågan är om det inte är bättre att då inte uppsöka dessa ”experterna”. Min hustru skulle själv aldrig komma på idén att besöka vårdapparaten för sin diabetes annat i yttersta livshotande akutlägen.

    Själv har jag erfarenhet av ett meningslöst möte med en kardiolog för ett år sedan och inser så här efteråt att jag kunde ha besparat mig besväret med detta möte även om det hela var en lärorik erfarenhet i sin absurditet. Jag lärde mig snabbt det meningslösa i denna rollfördelning och tror knappast jag påverkade denne dogmatiske kardiolog på något positivt sätt.

  35. 35
    Lars Henrik says:

    @ Professor Göran:
    Ja, när jag funderade över det problem som Piltson påpekar så undrade även jag om inte en sådan approach vore den effektivaste signalen att dietistens konventionella ”tjänster” inte är det som efterfrågas för tillfället. Helt enkelt en civil olydnad som med tiden (se de olika Facebookgrupper som redan fungerar) skulle kunna bli massiv.

    Det kan finnas ett värde i att betrakta vården som tjänster som konsumeras av patienter. Det är ingenting vi prompt måste förbruka. Precis som vi inte måste anlita vår vanliga elleverantör eller köpa en svensk bil. Har vi bättre fungerande alternativ så kan vi använda dem istället.

    Jag förstår värdet i att visa på felaktigheten i dietistens råd men frågan är om det är möjligt för några andra än ett fåtal pålästa individer (eller andra inom vårdapparaten) att mäkta med uppgiften hur mycket kött man än har på benen? Det kanske måste bli en uppgift för kunniga debattörer samt några få modiga patienter parallellt med att diabetesupproret växer? Att lyfta fram i ljuset diabetesvårdens historia kommer att förstärka ifrågasättande av vården och är nog därför viktigt.

  36. 36
    Lars Henrik says:

    Att lyfta fram i ljuset diabetesvårdens historia sätter nog kanske också lite ljus på industrins agendor?

  37. 37
    Stockholmare says:

    Lars Henrik Skrev:

    Att lyfta fram i ljuset diabetesvårdens historia sätter nog kanske också lite ljus på industrins agendor?

    På biblioteket:
    Här finns boken ”Historien om diabetes och insulinets upptäckt av Tord Ajanki ”.
    https://biblioteket.stockholm.se/titel/479653

  38. 38

    Skiftet från koständring till medicin är exempel på hur en kultur medvetet kan ge upp en fungerade civilisatorisk landvinning till förmån för något mindre effektivt. Anledningen är att det finns särintressen som anser sig hotade.

    Jared Diamond berättar t.ex. om hur japanerna gav upp tillverkning av eldvapen sedan de lärt sig detta av gästande portugiser på 1500-talet. De lärde sig göra bättre kanoner än något annat land. Ändå slutade de med det, eftersom det hotade samurajerna och deras svärd.

    Vanligare är att en princip överges och till slut glöms för att dess roll ersätts av en landvinning med bättre verkningsgrad. Vatten- och vindkvarnar ersattes av ångmaskiner, som i sin tur slogs ut av elström och explosionsmotorer. Men finns i vår historia andra exempel på hur något som fungerar bra skjuts åt sidan av något sämre?

    Jag vet inget, och lägg märke till hur skiftet till pillerterapi är mera genomgripande än kulturellt begränsade skiften av denna typ. Effekten är global och skiftet berör miljoner människor. Särintresset är pillertillverkarna, som drivit igenom detta med stöd från WHO.

    Jag tror detta är unikt i västerlandets historia. Eller finns andra exempel?

  39. 39
    Lars Henrik says:

    @ Piltson:
    Jag kan tänka mig ett annat exempel. När industrijordbruket, med koncentration på enstaka grödor (spannmåls), från slutet av 1800-talet i stor skala ersatte de mer mångsidiga familjejordbruk som var vanliga dessförinnan. Redan under första hälften av förra seklet kunde personer som Albert H. Howard och George Henderson, och säkerligen många fler visa att ett mer blandat, integrerat och kretsloppsanpassat jordbruk var betydligt effektivare per arealenhet.

    Även i detta fall var det i USA som de nya metoderna började säljas in. Kriget och England’s försörjningssituationen bidrog ju till utvecklingen.

    Läste nyss om detta i Lars Wilsson’s Jorden är gammal…

  40. 40

    @ Lars Henrik:
    Ja, och det här GMO-raseriet kanske också skall räknas dit. Det lanseras i fattiga länder som ett framsteg, eftersom bönderna inte längre behöver lägga utsäde åt sidan. I själv verket blir de livegna under utsädesleverantörernas godtycke. Jag läste att tusentals småbrukare i Indien har begått självmord, eftersom de inte längre fått verksamheten att gå ihop.

    Asien har haft hungersnöd tidigare, men det var alltid tidsbegränsat. Detta är en helt ny anledning, som är framkallad av människor och obegränsad i tiden.

  41. 41

    @ Piltson:
    GMO är att se som modern kolonialisation. Man skaffar sig kontroll över ländernas befolkningar utan att behöva slösa pengar på soldater. Det är den ekonomiska kontrollen USA med familjen Rockefeller i spetsen önskar och uppnår. Europa, särskilt Frankrike stretar emot och jag hoppas man har tillräcklig pondus för att skydda sig i de pågående frihandelsförhandlingarna.

  42. 42

    Diet är inte bara viktigt för diabetes utan också viktigt för alla andra sjukdomar. Sjukdomar relaterade till magen, hud, etc. är mer intresserade av kost. Psoriasis är också en av de hudsjukdomar och det är inte botas, men Dermasyd (http://dermasyd.se/#/om_naftalan), som ligger i Göteborg (Sverige) erbjuder en sådan behandling, vilket hjälper till att kontrollera psoriasis.

Speak Your Mind

*