Lars Wilsson har avlidit, 86 år gammal. Han var en av de första LCHF-pionjärerna, även om kosten inte kallades för LCHF då i början av 2000-talet. Han har aldrig varit skrämd för naturligt mättat fett.
Hans bok: Välfärdens ohälsa, var en ögonöppnare för många av oss. Här är flera av hans böcker.
Han fattas oss!
Vi bär med oss Lars Wilsson minne med stor värme i våra hjärtan. Köp och läs hans böcker! De kommer i historiens sken att visa sig enormt framsynta vad gäller hälsa och ekologi. Tack Lars för allt du bidragit med!
Per Wikholm Skrev:
Instämmer.
Lars Wilsson har gått mig helt förbi. Jag har beställt hans sista bok nu i alla fall.
Välfärdens ohälsa var den första boken som jag läste efter att ha varit hos läkaren Calle Carlsson. Jag hämtade den i brevlådan vid 11-tiden och hade läst ut den några timmar senare – en av de bästa böcker jag läst!
@ Lars:
Jag undrar samma sak.
Som alltid när man är helt ”novis” på någonting så Googlar man idag och med Lars Wilsson öppnar sig nu,helt plötsligt, en ny guldgruva till kunskap. Här ska det bli några böcker till att sätta tänderna i.
Det är bara att inse att man aldrig ska vara ”kaxig” när det gäller att tro att man ”vet”.
Men kan någon förklara för mig varför hans namn och hans böcker mig veterligen (under de senaste fem åren) inte har dykt upp förrän nu.
När E-biblioteket introducerades för 10 år sedan var den första boken jag hittade, ”Naturlig mat” av Lars Wilsson. Jag läste (den lilla) boken 7 gånger i rad och fortsatte att låna boken i ett par år, eftersom han fick betalt per utlåningstillfälle och jag ville verkligen att han skulle få betalt för den.
Lars lägger i sin bok ett gigantiskt pussel och han lägger alla bitarna på plats. Efteråt kan man blunda hur mycket man vill, men sanningen är tatuerat i minnet och han har hjälpt mig att föda upp mina sista barn med en mat som ger dem en kraftig fördel i livets armbågsfest.
Varmt tack även till dig, Annika. Det verkar som bara du har uppmärksammat det här. Inte ett ord på nätet. Hemskt att en så stor man ska försvinna i all tysthet. Egentligen borde vi alla åka och säga farväl till honom.
(Dessutom kan vi nu konstatera att det är dig, Annika och de två-tre andra, som också varnade för Tamilflu, som är de ENDA vi kan lita på i det här landet)
Lars Wilssons böcker om vår jord anser jag är grundbulten i hela LCHF-rörelsen eller om man så vill för naturlig mat och omsorgen om vår jord.
Jag brukar jämföra Veganmyten av Lierre Kieth:s ”Vegomyten” med ”Rädda vår jord” av Lars Wilsson.
Böckerna beskriver samma sak men då Keith avslutar sin bok dystopisk så ger Lars Wilsson hopp.
Om Du inte läst hans böcker så gör det. De är guldgruvor.
– Välfärdens ohälsa – kan forntidens föda bli framtidens mat (2002) (2007)
– Naturlig mat – Naturlig hälsa (2006)
– Rädda vår mat – den goda, naturliga (2009)
– Rädda vår jord – jorden är gammal, bonden är ung (2012) (2014)
Har nu beställt både ”Välfärdens Ohälsa” och ”Jorden är gammal. Bonden är ung”.
Det är hårda tider för en långsamläsare som jag…
Jag slog just upp en av Lars Wilssons böcker på måfå och läste följande mening:
”Eftersom fisk och kött utgjort basmaten under stenåldern, dvs under nästan hela vår tid på jorden, borde vi hellre tala om vårt dagliga kött än om vårt dagliga bröd.”
@ Margareta Lundström:
På nätet kunde jag nu läsa lite ur hans böcker och liknelsen med ”Vegomyten” slog mig direkt.
Han är nu på inköpslistan – men igen – hur kan det ha varit så tyst inom LCHF-rörelsen om vad han skrivit?
Kan någon klok och beläst LCHF-are förklara detta mysterium för mig? Per Wikholm kanske har några idéer? Piltson?
Har Lars gjort något ont? Han kallade sig tydligen inte ens för LCHF-are men detta har alltså inte hjälpt upp hans status i main-stream media eller är det något jag missat?
Lars Wilsson var med på våra kryssningar de första åren.
Hans böcker såldes under föreläsningar som Bo Zackrisson arrangerade i Stockholm.
Lars Wilsson var ”självklar” i LCHF-kärnan under de första åren för mig, dvs från 2005 och framåt.
Jag skall be Bosse och Sten Sture komma hit och skriva.
Margareta Lundström
LCHF-magasinet
Jag har både köpt och lånat hans böcker på bibliotek. ”Välfärdens ohälsa” var en av mina ögonöppnare, den finns i gammal och ny upplaga. Om hans böcker inte finns på lokala bibliotek så går det att beställa böckerna som fjärrlån. Tack för läsvärda långa stunder.
@ Professor Göran:
I Annikas gamla blogg finns en lista på ”Böcker och tidningar att läsa”, aktuell fram till byte av blogg:
https://blogg.passagen.se/dahlqvistannika/?anchor=b%C3%B6cker_att_l%C3%A4sa
Professor Göran Skrev:
Jag fick förklarat för mig att som branschen fungerar i Sverige idag har en ny bok inte stora chanser att bli såld i väsentlig mängd om något uppköparmonopol inte finner den intressant och därför inte tar in den för vidarebefordran till butikerna. Bara enstaka butiker står fria från detta monopol.
Detta ointresse gällde min bok. Därför finns den inte i större butiker, t.ex. Akademibokhandeln, däremot hos Hedengrens i Stockholm, som agerar självständigt.
Det är eländig situation. På bruttoprissystemets tid för ett halvsekel sedan fick alla s.k. A-bokhandlare automatiskt ett par av alla nya böcker, men det slopades efter DN:s energiska påpekanden att systemet var konkurrensbegränsande.
Det har också lett till en absurd prisklyfta mellan s.k. nätbokhandlare och riktiga butiker, som nu anses gammaldags.
Till att börja med så är ju Lars Wilsson böcker rätt så välkända men eftersom de har några år på nacken så faller de så klart undan med tiden.
Vi har ett litet problem inom ”rörelsen” och det är att det finns mycket bra att läsa, både i böcker och på nätet men vi hittar det inte. Det här har jag tänkt försöka råda bot på genom att helt enkelt skapa en hemsida med enbart länkar och förteckningar. Arbetet pågår men har inte riktigt tagit fart då jag funderat på hur upplägget skall se ut. Det blir absolut ingen konkurrent till befintliga bloggar, forum eller hemsidor utan är enbart tänkt som ett komplement till det som redan finns!
När det gäller böcker idag är det besvärligt att nå ut om man inte har skrivit en riktig kioskvältare.
Lösningen heter e-böcker och det är i princip helt möjligt att som egenutgivare ge ut en e-bok utan en enda krona i insats, priset kan hållas lågt då merparten av försäljningspriset tillfaller författaren.
Om någon absolut vill ha en bok att hålla i så går det ju utmärk att använda ”print on demand” och skulle det visa sig att man har skrivit en bestseller är det nog inga problem att senare förlägga boken om man nu anser sig behöva ett förlag som hjälpreda,,,
Det är många böcker som skulle behöva ges ut som e-böcker, de säljer kanske inte tillräckligt bra för att distribueras i pappersform men är väl värda att bevaras åt eftervärlden. Lars Wilssons böcker är ett exempel på detta och jag skulle snabbt kunna räkna upp ett antal andra utgångna böcker som skulle passa utmärkt att säljas som just e-böcker.
Tyvärr är det många författare som som har kontrakt som hindrar dem för att agera som egenutgivare medan förlaget inte ser ekonomin i att ge ut boken som e-bok – något att tänka på för författarna – sälj inte bort rättigheterna hur som helst,,,
Som författare kan det oxå vara bra att veta att många i framtiden kommer att hyra sina böcker eller låna dem på skattebetalarnas bekostnad – en e-bok kostar 20 kr per utlån i administration medan en träbok betingar hela 70 kr så det är inte svårt att räkna ut hur det kommer att se ut framöver.
Biblioteken är under stark omvandling, som jag ser det så ligger Danmark och England mycket långt framme men även svenska bibliotek ligger i startgroparna för att omvandla stora ytor till vettigare ändamål än att lagra papper på,,,
Efter LCHF-kryssningen är det lätt att bli euforisk inför vår gräsrotsrörelses framtid. Men de krafter som livsmedels- och medicinindustrin tillsammans representerar är oerhört mäktiga och om de känner sig hotade kan vi vara säkra på att de kommer att reagera med med all sin förmåga.
Jag håller just nu på att avsluta en bok av Robert Whitaker, ”Anatomy of an Epidemic”, som ”typiskt” någon här hos Annika tipsade mig om. Det är, även för mig, en omskakande läsning om vad medicinindustrin är kapabel till i fråga om cynism när det gäller att få människor beroende av psykofarmaka och i det långa loppet också ”gå under” i vårt samhälle och en verksamhet som jag själv nu skulle vilja beteckna som utstuderad ondska. Läs och döm själva – boken verkar finnas översatt till svenska också som ”Pilleparadoxen”. Jag tycker nog att Whitakers bok är ett strå vassare än Peter Götzsches bok som jag tog upp i en krönika för ett tag sedan.
https://www.bokus.com/cgi-bin/product_search.cgi?search_word=Robert+Whitaker&gclid=COLpydLz170CFaHPcgodzSQASQ
Att få med sig media är själva nyckeln till ”marknaden”. Det är då frågan om en avancerad marknadsföring på alla plan med målet att maximera försäljningen (”skapa storsäljare”) av medicinen och vinsten och det som räknas i slutändan.
I denna mer eller mindre riggade mediavärld är det kanske inte förvånande att intressanta böcker som Wilssons och för den delen Piltsons ”Kulinaria” har en tendens att passera obemärkt.
Tur att vi har internet och dessa social medier.
Jag kommer att underteckna mina kommentarer med Margareta Lundström Göteborg i fortsättningen för att inte förväxlas med min namne.
Min namne var först i LCHF-rörelse, en verklig pionjär och innovatör. Hon startade Kolhydrater i Fokus och driver bloggen ”Vägen till 65…” och är redaktör för LCHF-magasinet. Det är inte jag.
Så till Lars Wilsson. Det ju så att blir boken inte recenserad i de stora drakarna så finns den inte. Därför måste vi alla hjälpas åt att sprida den litteratur som vi uppskattar och tror att andra också kommer att göra.
Ett bra initiativ av Thomas Jansson att lägga upp en blogg för detta.,
Därför vill jag slå ett slag för boken KULINARIA, mat, makt och myter av Piltson.
Precis som professor Göran så blev jag så oerhört förvånad över att inte vetat någonting om denna pärla förrän den nämndes i förbigående på denna blogg.
Jag köpte den omedelbart och har haft så mycket nytta och nöje av den. Tycker också att jag blivit lite lärd!
Jag kunde roa ett helt släktkalas med den stora ölsmällen på Tottenham Court Road år 1814.
Jag kan bara säga: Läs den
På tal om böcker som har några år på nacken, vilket någon nämnde att Lars Wilsson böcker har, så
har professor Göran och andra här något att bita i. En bok först publicerad 1923 men som känns som ”inget nytt under solen” och finns i nytryck.
Boken heter Béchamp or Pasteur? A LOST CHAPTER IN THE HISTORY OF BIOLOGI
Författaren heter Ethel D.Hume
Lasse och jag var goda vänner. Jag lärde känna honom via Calle Carlsson och det var de två gentlemännen som fick mig att flytta ner till Västergötland. Under de år jag bodde där träffades Lasse och jag ett par gånger i veckan. Vi plockade svamp, lagade bäver och gjorde exkursioner i bygden. Lasse var en mycket kunnig biolog, geolog, jägare och folklivsforskare. Han var docent i biologi, men inte det minsta akademisk. I grunden var han en småtorpare, en man som kunde leva på det naturen gav.
Det känns tomt nu. Om ett par veckor skulle vi ha träffats på den årliga Kinnekullerundan för vårt sedvanliga program. Det brukade innefatta en vandring på Munkängarna, för att se om ramslöken var på gång, ett besök på fiskeläget Spiken och någon exkursion på Kinnekulle. Därefter en avslutande buffé på Kinnekullegården. Det var fantastiskt hur mycket mat en så liten och senig man kunde äta. Den här gången skulle vi också diskutera ett gemensamt bokprojekt, som vi vänt och vridit på i ett par år. Lasse var alltså aktiv in i det sista.
Jag talade med Lasse för några veckor sen. Jag minns att jag ringde och väckte honom. De senaste åren hade han börjat ta små tupplurar under dagen. Det var väl det enda ålderstecknet. Ute i skog och mark rörde han sig bra. Han nämnde ingenting till mig om någon sjukdom.
När jag hörde att en Lars Wilsson i Mariestad hade dött ringde jag Lasse för att få bekräftat att han levde. Men han svarade inte. Efter en stund ringde sonen Erik upp. Han hade hört mitt meddelande. Han berättade att Lars hade mått dåligt och åkt in på sjukhuset. Där hade han fått syrgas och piggnat till. Erik hade suttit med honom och Lasse hade sagt att han var trött och att det var dags att kasta in handduken. Dagen efter var han död. Lasse hade nog velat dö i skogen, men det här gick ju nästan lika fort.
Sten Sture
Bara en liten kommentar till Lars Wilssons tragiska bortgång.
Jag fick kontakt med honom för 18 år sedan. På den tiden var jag chefredaktör för Tidskriften Medikament. Han skrev flera utmärkta artiklar om mat och hälsa i tidskriften. Jag var även förläggare på den tiden och vi gav ut boken Välfärdens Ohälsa 2002 på Medikament förlag. Den sålde riktigt bra och Lars fick sitta i morgonsoffor och åka ut och föreläsa. Han blev lite av en kändis. Det var den första boken på svenska som anlade ett evolutionsmedicinskt perspektiv på maten. Jag betraktar fortfarande Lars Wilssons bok Välfärdens Ohälsa som ett pionjärarbete, kanske den bästa boken som skrivits i ämnet på svenska. Det som var särskilt viktigt var att Wilsson inte var fettskrämd, vilket upprörde en del evolutionsforskare och journalister på den tiden. Lars var en portalgestalt och föregångsman av stora mått för den kommande LCHF-rörelsen. Han skrev även en utmärkt artikel om jorden i LCHF-magasinet nr 3/2010.
Jag besökte honom några gånger nere i Västergötland och han bodde ibland hos mig i Bandhagen när vi hade arrangerat föreläsningar i Stockholm, bl a på Stockholmsmässan. Jag minns med kärlek att han gav min lille pojke en bok om bävrar vid ett av besöken hos oss.
Lars var blyg och försynt. Och en storartad vetenskapsman. Hans bäverstudier på 60-talet blev kända över hela världen. Dessutom var han en lysande stilist!
Det sista jag hörde från Lars var när han ringde mig för några veckor sedan. Han berättade han inte mådde så bra. Han frågade om jag hade fått hans nya och omarbetade upplaga av hans bok Rädda vår jord. Nej, sa jag. Då lovade han att han skulle stöta på förlaget att de skulle skicka boken till mig. Den kom i brevlådan för två veckor sedan. Det var nog en av de sista sakerna som Lars gjorde för mig. Boken ligger bredvid mig på skrivbordet just nu.
Vi lyser frid över hans minne.
Bo Zackrisson
redaktör
LCHF-magasinet
Konstigt. När jag läser alla fina kommentarer börjar jag fälla tårar över en man jag inte visste fanns för en halvtimme sedan. Tack alla.
Sten Sture och Bo,
Tack för fina ”runor” över Lars Wilsson.
MIn hustru gav mig just nu LCHF-magasinet 2010/3 från vår bokhylla med artikeln ”Naturlig jord och naturlig mat” så helt obekant kan Lars Wilsson inte ha varit för mig.
Ett personligt minne om Lars Wilsson,
Jag och min man hade ett långt samtal med Lars Wilsson om vikten av att ge hundar artriktig föda. Han berättade om sonens arbete med avel av tjänstehundar och hur svårt det är att få fram bra och spannmålsfri mat. Det samtalet gjorde djupt intryck på oss och vi har sen dess arbetat intensivt för att marknadsföra de få spannmålsfria hundfoder vi hittat.
Vi imponerades av att denne man i 80-årsåldern var så vital att han fortfarande klarade sin morgonträning med 30 armhävningar.
Vila i frid Lars, vi kommer alltid att minnas dig
Mats & Margareta Lundström
Munsö
Thomas Jansson Skrev:
Nej, här missas något absolut fundamentalt.
I stort sett varenda brittisk fackbok inleds med ett företal där författaren tackar en skock osorterade bekanta för deras vänlighet att läsa igenom valda delar eller ett utkast av alltsammans och slå ned på de värsta fadäserna. Det är ett värdefullt sakligt och psykologiskt stöd för en skribent.
I Sverige saknas denna tradition. Det kan sammanhänga med att svensken har så svårt att skilja mellan sakkritik och personangrepp. Det gör svensk ”debatt” så tröttsam att ta del av – antingen ingen kommentar alls eller ett personligt angrepp på skribenten. Inget däremellan, och det gäller även folk med kvalificerad utbildning – någon kommer väl ihåg den absurda drabbningen mellan Herbert Tingsten och Olof Lagercrantz?
Vid konventionell bokutgivning finns emellertid tryggheten att veta att det åtminstone på förlaget funnits några som får skribenten att tro att det det han sysslat med kan vara av intresse även för andra personer än han själv. Redigering är skapande arbete, men vid s.k. egenutgivning finns inte ens denna lilla uppbackning.
@ Piltson:
Denna diskussion har vi klarat av redan tidigare men vi kan ta en sista repris!
Om jag som ren amatör skulle skriva exempelvis en bok om diabetes och publicera den själv som e-bok – vad skulle hindra mig från att få den kontrollerad av ett antal läkare, professorer och andra sakkunniga?
Jag har en bakgrund som egenutgivare med ungefär en kvarts miljon böcker sålda och det har aldrig någonsin bekymrat mig om kvaliten i deras innehåll. Däremot har ett antal förlag kopierat mig genom åren och flera gånger har jag fått erbjudande om att sälja min verksamhet – emellertid finns inte något av dessa förlag kvar på marknaden men det gör jag,,,
Men med e-böcker börjar det bli ännu roligare, äntligen kan jag spänna en bogserlina i den gamla Heidelberg-pressen och dra den till skroten med min gamla Fordson Major från 1955. Och jag slipper bära en massa papper och binda kapital i ett alltför stort lager. För att inte tala om att jag nu får hela världen som potentiella kunder,,,,
Så Piltson väljer sin väg de etablerade förlagen och jag min som frifräsare – valet är helt fritt,,,,
Thomas Jansson Skrev:
Det värsta hindret vore att du sannolikt inte skulle få några meningsfyllda svar. Svenska auktoriteter anser inte sådana vänliga granskningar höra till deras arbete, men om du hade något nytt eller intressant att meddela, så skulle en och annan inte tveka att anteckna det för att kanske utnyttja det i sina egna offentliggöranden. Det vet jag, för jag har själv drabbats av sådant.
Jag lånade Rädda vår jord på biblioteket och var nog den enda som läst den. I förrgår såg jag att den går att ladda ner som pdf här:
https://www.larswilsson.se/raddajord2.pdf
Den borde spridas till alla som arbetar och skriver om miljö. Vi har inte råd att upprepa misstagen vi gör om och om igen ännu en gång.
Detta är vad Lars Bern skrev om boken.
Jag har läst din bok Rädda vår Jord. Jag har arbetat med miljö- och energifrågor i över 40 år inom näringsliv, forskning och miljörörelse. Jag har skrivet ett halvdussin böcker och jag har läst hundratals böcker i ämnet och tusentals vetenskapliga artiklar och debattinlägg. Din bok är det lärorikaste och bästa jag någonsin läst, du skall ha tusen tack för ett fantastiskt arbete med att samla och sammanfatta denna kunskap. Jag lovar att i alla sammanhang föra dina tankar vidare.
Lars Bern
Teknologie doktor, ledamot av Kungl. Vetenskaps akademiens miljökommittè
@ Piltson:
Ser inga som helst problem med detta – däremot hade jag inte tänk fråga Rössner eller någon annan från den metabola stenåldern.
Men jag bekymmrar mig mer om hur Lars Wilssons verk skall få ett fortsatt liv. Att göra e-böcker av hans träböcker är mycket enkelt – men det handlar om vem som sitter på rättigheterna,,,
Om förlagssituationen i Sverige:
https://www.svd.se/opinion/brannpunkt/bonniers-dominans-skapar-tystnad_7194601.svd
https://tankaromib.wordpress.com/2014/03/15/akademibokhandeln-tar-ej-in-frigyes-bok-om-guillou-en-konspiration-eller-en-sjuk-bokbransch/
Lars Wilsson, en man jag lärde känna år 2001. En man som har betytt oerhört mycket för utvecklingen gällande sambandet kost hälsa. Till skillnad från många andra en kompetent man som har fått oförskämt lite utrymme i kostdebatten. Det var han som I princip lade grunden för det vi förstår om kost idag. Varje gång jag besökte honom I hans hem I Hällekis genom åren kunde jag konstatera att varje besök gav mig ny inspiration att orka fortsätta vara aktiv I mina försök att sprida lite kunskap bland politiker, vårdpersonal och kostrådgivare i samhällets tjänst. Stort tack för det – Lars vila I frid.
Jag minns mycket väl artikeln med Lars Wilsson i LCHF-magasinet, han omnämndes som Sveriges äldsta LCHF-are vill jag minnas. Men mycket riktigt, efter detta har jag inte sett ett ord om Lars Wilsson. Kan kanske bero på att han möjligen inte ville vara med i rampljuset utan levde sitt liv tillbakadraget, och nöjde sig med det. Mycket bra och stort sker fortfarande i det tysta, det är lätt att glömma.
Professor Göran Skrev:
Jo… – Göran – och lite om varför här.
Margareta Lundström Göteborg Skrev:
Margareta, det hade sänts ut diverse rec.ex., men ointresset var kompakt, även bland folk som kunde antas bli engagerade.
Jag tror att det finns ett uttryck som säger: ”Det kollektiva minnet är kort!” och detta gäller nog inom LCHF-rörelsen också. Detta uttryck kanske kan formuleras som att debattfokus ständigt förändras och tidigare ”insikter” tenderar att blekna bort. Därför är det bra att bli påmind om att de frågor som dyker upp idag ofta har ventilerats tidigare som nu Bo Zackrisson gjorde genom att referera till LCHFmagsinet 3/2010.
Genom detta blev jag som sagt påmind om Lars Wilssons betydelse och ett par av hans böcker är nu på ingång. Spännande läsning på gång!
Eftersom min hustru nu plockade fram detta nummer kunde jag här på morgonen inte låt bli att fördjupa mig i tidningen och detta var mycket ”uppfriskande”.
Jag läser där en intressant artikel av Mats Forsenberg som i samspråk med Skaldeman hävdar hälsofördelarna med att ”nolla kolhydraterna” och som är helt i min linje när jag påstår att det är ”en klok idé att BETRAKTA kolhydrater som ett gift för kroppen och speciellt för dem som hamnat i det metabola syndromet”. Ett sådan påstående får, som vi ofta sett, en del att ”gå i spinn” trots att jag aldrig påstått eller någonsin skulle komma på tanken att hävda att kolhydrater ÄR ett gift.
Förresten – varför hör vi ingenting av Mats Forsenberg idag – det var tydligen han som ”satte” själva beteckningen LCHF enligt den inledande artikeln ”Vad är egentligen LCHF? – ett förslag till definition”
Sedan läser jag en oerhört intressant artikel om Staffan Lindeberg skriven av Fredrik Sandberg (som vi inte heller hör något från i dagens LCHF-debatt), Lindeberg hävdar övertygande att det är ofarligt att äta stora mängder med kolhydrater och att man kan ha kanonhälsa som Kitavabor har och som han väldigt noggrant har studerat. Lindeberg verkar ha den vetenskapliga, odogmatiska ödmjukheten inför livets oerhörda komplexitet som jag själv uppskattar så mycket.
I detta nummer av LCHFmagasinet finns en väldigt bra artikel om insulin ”Insulin – vårt underbara katastrofhormon” av Björn Hammarskjöld som till min glädje idag fortfarande är väldigt aktiv och stridbar och inte minst höll en uppskattad föreläsning på LCHF-kryssningen nyligen.
Jag hittar faktiskt mer väldigt läsvärt i detta snart fyra år gamla nummer av LCHFmagasinet – det bästa hittills?
En sista fundering så här på lördagsförmiddagen rör internet och debatten som förs här. Ibland får jag frågan om varför jag som ”professor” håller på att debatterar bland ”en massa dårar” på internet. Det enkla svaret är att jag inte ser det på detta sätt för att jag tror på demokrati och att det faktiskt är internet som i mina ögon egentligen står för den enda reella möjligheten att utöva en sådan demokratisk påverkan. Det politiska etablissemanget, från vänster till höger, verkar vara mer eller mindre i händerna på de ekonomiska krafter, framför allt livsmedels- och medicinindustrin, som cyniskt lett oss in i det metabola fördärvet.
@ Maria:
När det gäller boken om Jan G är den full av fel så den ska inte ges ut,,,,
Jag har inget emot kritiska böcker men rena lögner kan vi undvara,,,,
@ 34 Professor Göran:
Det är väl så att om man inte håller sig framme, och ”gör saker” så blir man bortglömd i debatten. Mats Forsenberg skriver sällan i LCHF-forum numera, och Fredrik Sandberg vet jag inte ens vem det är.
Apropå Staffan Lindeberg (fruktfrälst och fettskrämd), påstod han en gång att han skulle göra en jämförande studie på t2-diabetiker där den ena gruppen skulle äta LCHF och den andra hans paleolitiska kostmodell med hur mycket frukt som helst. Jag väntar fortfarande med spänning på en rapport från den studien.
@ Professor Göran:
Oerhört intressant att bli betraktad som ”dåre” av vissa med fina titlar 🙂 Jag tar det som en komplimang och det säger mer om de som uttalat denna dom än om mig.
natan Skrev:
Jag tror det är helt rätt sätt att se det på. För somliga, av speciellt de äldre generationerna, är Internet antagligen en vimmelplats för konspirationsteoretiker, pedofiler, vanelögnare och allsköns dårar. Inget vettigt kan särskiljas från den hopen 🙂
Inga problem att vara en dåre om man vet om det själv – det är värre för de andra,,,,
Intressant debatt igen!
Jag läser nu i Robert Whitakers bok ”Pillerparadoxen” att var åttonde amerikan nu går på psykiatriska droger.
Jag anser inte att detta beror på att dessa människor är ”dårar” utan att de i själva verket har blivit det i läkemedelsbolagens jakt på profit.
Ett radioprogram någon gång 2002 – 03, där Lars Wilsson intervjuades, fick mig att skaffa boken Välfärdens ohälsa, och där började min ketogena resa. Senare, för något år sedan visades ett tevereportage med Lars, där han kommenterade sin bäverforskning med trivsam självironi! En lysande personlighet har gått ur tiden, och många har honom att tacka för mycket!
Jag kan verkligen instämma i att Lars Wilssons böcker är de som gjort störst intryck. Det är där pusslet faller på plats helt enkelt. Suveränt! Det blir till att plocka ned en ur bokhyllan och förkovra sig på nytt.