Professor Göran Sjöbergs krönika:
Emils rättighet till den kost som håller honom frisk
En bra krönika bör ha ett aktuellt tema som engagerar, väcka de ”stora frågorna” och samtidigt mana till eftertanke.
Utan tvekan uppfyller gymnasieeleven Emil Elmqvists kamp för att få behålla sin återvunna hälsa, med hjälp av LCHF-kosten, detta kriterium för en krönika med råge. Vad som är speciellt, och som gör att de stora frågorna väcks, är att denna kost utmanar den doktrinära ordning som, de senaste 50 åren, hävdar att kolhydrater är nyttiga och en dogm som stöds och bevaras av de oerhört starka ekonomiska intressena hos livsmedelsindustrin, läkemedelsindustrin och hela sjukvårdsindustrin. Verkligheten pekar istället, med hela handen, på att det är just kolhydraterna som gör oss sjuka i det långa loppet. I detta perspektiv blir därför lokala aktörer, som de nu aktuella på Skvaderns gymnasieskola, patetiska medlöpare som kännetecknas av att de på alla upptänkliga sätt, och inga sätt tycks här vara för låga, försöker försvara den rådande ordningen på samma sätt som inkvisitionen gjorde när Galileo, för 500 år sedan, hävdade att jorden cirklade kring solen mot den då rådande ordningen.
Läs mer
Det senaste, och som idag gav mig inspiration till denna krönika, är den diskussion som kommit igång kring skillnaden mellan vad en diet och vad en kost är, och som Piltson tog upp i en intressant kommentar kring fallet Emil. De lokala aktörerna döljer sig nu bakom den ynkliga försvarsmur som själva ordet DIET implicerar på svenska – tillfälliga matvanor för att gå ned i vikt och som egentligen inte har någonting med vår hälsa att göra.
Som jag tog upp i min förra krönika så är det en sak att vara överviktig och en annan sak att vara sjuk. Jag hade då blivit chockad och också skakad i grunden av det vetenskapliga faktum att feta människor ofta är friskare än magra efter att ha läst boken ”THE OBESITY MYTH” från 2004 av Paul Campos. Däremot är jag fortfarande övertygad om att en kraftig fetma är en indikator på att ämnesomsättningen, eller metabolismen som den medicinska termen är, har hamnat snett och är då en del av det metabola syndromet som ökar risken för att i framtiden bli sjuk i framför allt diabetes och hjärtsjukdom.
Jag funderar fortfarande på om de 20 kg extra jag bar på 1999 var en bidragande ORSAK till att jag hamnade på intensivvårdsavdelningen eller om det i själva verket gjorde att jag överlevde infarkten genom att dessa extra kilon fungerade som ett försvar kroppen hade skaffat sig mot det ”gift” den under många år hade blivit utsatt för i form av den stora mängden kolhydrater, som de kakor och annat, jag då var så begiven på, utgjorde. Det är nämligen en allmänt erkänd paradox inom hjärtmedicinen att personer med ordentlig övervikt överlever hjärtinfarkterna mycket bättre än de magra som också drabbas vilket folk normalt inte har en aning om.
Att vi idag betraktar fetma som någonting ”skamligt” är högst kulturellt och framför allt modernt och som tas också upp i boken jag nämnde. I slutet av 1800-talet skulle kvinnor och män vara ”fylliga” och magra personer uppmanades att lägga på hullet. I USA är man nu som mest hysterisk när det gäller att eftersträva de nästan anorektiska idealen och som drivs av en religiöst, nitisk, puritansk iver och ett moraliskt förkastande av alla ”begär” – i detta fall att ge efter för sina mest fundamentala begär som hungern utgör och som de facto är den egenskap som vi har gemensam med våra encelliga urfäder och mödrar i haven för ett par miljarder år sedan. Det är lätt att inse att det är en oerhörd utmaning att bekämpa så grundläggande fysiologiska drifter och som var och en som försöker gå ned i vikt genom olika svältdieter kan intyga. En annan intressant bok jag just nu läser är ”Losing It” från 1997 av Laura Fraser som går igenom alla upptänkliga dieter som gått som religiösa vågor genom det amerikanska samhället. Tyvärr missar hon själva kärnfrågan som har med vår grundläggande fysiologi att göra.
Inom hela det medicinska etablissemanget förnekar man med en dåres envishet att vad man äter påverkar kroppens metabolism och därmed vår hälsa. Det enda som har betydelse i denna dogmatiska värld är antal kalorier – ät mindre spring mer! Att man skulle kunna bli ”förgiftad” av de stora mängderna kolhydraterna (60 %) i den ”diet” som våra nuvarande kostråd faktiskt utgör finns bara inte på kartan.
Vi LCHF-are som blev metabolt sjuka av kolhydraterna och nu återhämtat oss när vi upphört med dessa kolhydrater är faktiskt grus i etablissemanget väloljade (?) maskineri. Det gnisslar därför obehagligt när ett ”metabolt gruskorn” som Emil dyker upp och blivit frisk när han utmanat dogmerna i den officiella skolmiljön – trots att LCHF nu i princip är OK enlig SBU och även Socialstyrelsen när de friade Annika 2008.
Jag tycket att ni som pläderar för LCHFsystemet är lite väl aggressiva Jag är övertygad om att ni har rätt i många fall. Men det verkar som om ni trodde att det sätt att äta, som ni beskriver vore det enda rätta. Varje människa är en egen individ med sitt eget matsmältningssystem och påverkas olika av olika saker. Det är väl så att japaner och kineser har levt på ris under århundraden och inte blivit tjocka eller fått diabetes för det. Kan ni inte vara lite bredare när det gäller den näring vi ska stoppa i oss. och kan man inte inse att den mathållning man hade t.ex. under 40talet då det inte fanns mycket att välja på inte gjorde folk feta som jag minns det. Potatis har gjort att folk har överlevt. Själv hade jag inte sett en tournedos förrän jag var 16 trots att jag är uppvuxen i medelklass. Varför är grönsaker så nyttigt, när de flesta är besprutade och de djupfrysta tydligen besprutade ytterligare med ett E-nummer för att behålla färgen. Är det verkligen förenligt med natur och miljö att plädera för att alla ska äta kött för att hålla sig friska ,när miljoner folk inte har råd till kött och när man vet hur köttindustrin beter sig. Jag tycker ni är ansvarslösa. Propagera gärna för kött men påpeka gärna hela livsstilskonceptet och miljön. Man hör er aldrig tala om motion, sunda sovvanor, äta med måtta, minska sockret. Hejda er lite. Men det ni skriver är underhållande. och jag fortsätter att läsa och begrunda det ni skriver.
@ 1 Helena Eriksson:
Vi säger inte att alla människor måste äta på exakt samma sätt, utan var och en får prova sig fram till vad som passar bäst för den. Det som är viktigt är att göra upp med den halvsekelgamla myten om att naturligt mättat fett är farligt, och att kolhydrater är nyttiga, och att det är farligt att låta bli kolhydraterna. Etc.
Vi säger inte att vi ska äta mera kött, utan vi säger att vi ska låta bli att kassera det naturliga fettet, och äta upp det i stället. Vi ska äta hela djuret och inte bara de ädla bakdelarna.
Vad som i grunden orsakar insulinresistensen och det metabola syndromet vet vi inte hela sanningen om, men vi vet att när vi har drabbats av insulinresistens så klarar vi inte längre stärkelsens blodsockerhöjande effekt. En bidragande orsak till insulinreistens kan vara sockerintagets ökning i världen. Diverse kemikalier i maten och i miljön kan också bidra.
En effekt har nu blivit att människorna i Indien och Kina har ännu högre frekvens av diabetes 2 än vi har. Det är en tidsinställd sjukvårdsbomb för dem.
Vi pratar ofta om motion. Det är ett jättebra sätt att må bättre på, men motionens hälsoeffekt är en färskvara. Om man blir sjuk kan man inte längre motionera.
Var det inte en rapport för någon vecka sedan som tog kål på myten att en viss fetma var nyttig!?
Helena Eriksson Skrev:
Om man inte har hört och läst ovanstående i denna blogg så har man inte hängt med särskilt bra och borde snarare ställa frågor än uttala sig om vad som aldrig framförs.
@ Helena Eriksson:
Jodå, det går alldeles utmärkt även för någon som föredrar LCHF-kosten. Det är först långt efter 40-talet som en hög sockerhalt kom in i vår kost. Detta tillsammans med raffinerat vitt mjöl och rekommendationerna att minska på fettet startade den lavin av metabola sjuka i framförallt västvärlden. Det är nog ingen slump att dessa kostråd sammanfaller med övervikts- och diabetesepedemin (80-talet).
Har man en gång hamnat i det metabola syndromet så tål man helt enkelt inte kolhydrater lika bra längre och lågkolhydratkost blir alltså en självklarhet!
Vi som äter LCHF förespråkar inte nödvändigtvis en högre konsumtion av kött. Det är inte det väsentliga. Däremot förespråkar vi ofta en ekologisk, tillsatsfri och hållbar matproduktion, förmodligen mer än de allra flesta. Det är nog en myt att oansvarighet skulle vara en del av LCHF. Det är snarare det rakt motsatta.
@ Helena Eriksson #1
Jag är inte någon som äter strikt LCHF, jag började en gång för att jag ville gå ner i vikt några kilo och då började jag också läsa ett antal bloggar om LCHF. Jag måste nog hålla med ”Kompis” att om man följt med ett tag så stämmer det du säger dåligt, men det är klart att enstaka nedslag på en blogg med lite engagerade kommentatorer (som ibland förefaller lite extrema tycker även jag, men jag är inte metabolt sjuk – tror jag – så jag vill inte döma) kan ge ett konstigt intryck. Läser man i stället dom texter som t ex Annika hänvisar till, t ex länkarna nr 1 2 och 3 här till höger så finner man nåt helt annat än det du läser in i bloggen. Och på samma sätt är det hos Kostdoktorn. Det är precis som Annika säger i replik nr 2 ovan. Det är ju lite knepigt med bloggar, var och en som kommenterar gör det ju ur sitt eget perspektiv och kan inte ses som nån representant för LCHF.
Jag inser att det du skriver säkert kan hittas i kommentarsfälten på vart och vartannat blogginlägg, men det är inte ”LCHF systemet” utan enskilda människors åsikter om ditten och datten. Om du inte läst Annikas tre första länkar till höger här så gör det!
Jag tycker det är en utmärkt komplettering av min krönika som Annika gjorde i sin kommentar #2.
Förhållandet mellan fett och kolhydrater i vår kost hänger intimt samman. Minskar man på fettet i maten, som våra officiella kostråd förespråkar, måste man istället öka på med kolhydraterna, om man nu inte vill svälta, och det är detta snedvridna förhållande som gjort oss metabolt sjuka från början.
LCHF innebär det omvända förhållandet som bejakar det naturliga fettet och som nu fått många av oss, som hamnat i det metabolt sjuka tillståndet, friska igen. Det är när dessa dramatiska förändringar förlöjligas och föraktfullt, av stora delar av etablissemanget, betraktas som ”anekdoter” och som därför knappast behöver tas på allvar som de verkliga ”striderna” uppstår som nu i fallet Emil.
Professor Göran Skrev:
”Inom hela det medicinska etablissemanget förnekar man med en dåres envishet att vad man äter påverkar kroppens metabolism och därmed vår hälsa. Det enda som har betydelse i denna dogmatiska värld är antal kalorier – ät mindre spring mer! Att man skulle kunna bli ”förgiftad” av de stora mängderna kolhydraterna (60 %) i den ”diet” som våra nuvarande kostråd faktiskt utgör finns bara inte på kartan.”
Jo… – Göran – och förklaringen till det har Du ju själv skrivit ned: ”Vår egen hypotes är som bekant att vi hamnat i det metabola syndromet (= övervikt-syndromet) – på grund av att vi följt myndigheternas föreskrifter om det lämpliga med att droga oss med en stor mängd kolhydrater i kosten. När vi till slut insett detta – och också fattat det avgörande beslutet att upphöra med den förgiftning som gjorde oss sjuka – upplever vi i stort sett att alla våra vällevnadssjukdomar får vingar som döda onda själar – och flyger iväg och lämnar en frisk kropp bakom sig.
Det finns faktiskt mycket som pekar på att det är “begåvat” att undvika kolhydraterna så långt det nu är möjligt – dvs. betrakta dem som ett gift för kroppen…” – slut citat härifrån.
Den gravt av alkohol beroende alkoholisten ger blanka fan i vad hens övermått av intag av alkohol innebär – i form av negativ påverkan av sin egen hälsa, hur familj och andra nära vänner lider av vederbörandes alkoholbeteende osv. Det allt överskuggande för den gravt alkoholiserade är som princip alltid att få ”nästa sup”.
Alkoholisten själv VET ju om att hen är alkoholist – och bättre än någon annan människa i hela världen. Men likväl så kan hen ej lägga av med sin livsförstörande drog.
Dom som har gått på SLV-niten, sedan ca 50 år tillbaka, att ca 60 % kolhydrater i kosten är hälsosamt (jag var en av dom mååånga tills för ca fyra år sedan) – dom är ju omedvetet okunniga om att dom är kolhydrat-drogade = kolhydrat-beroende.
När det nu är så besvärligt – för en som vet att hen är beroende av t ex alkohol – att lägga av med sin livsförstörande drog – så finns det i den livsförstörande kolhydrat-drogen ytterligare en dimension = omedveten okunskap om att vederbörande är kolhydrat-beroende – bevisligen.
För att ”knäcka” detta bekymmer – så tror jag att det kan vara välgörande att vara sparsam med uttryck som att dom som äter SLV-kosten är ”dumma i huvet” (det gäller ju då ej minst etablissemangets språkrör också). Det tror jag bara ”stänger dörren” för att få motiv för att själv växla från omedveten okunskap om att kolhydrater är ett beroendeframkallande gift för kroppen – till förmån för medveten kunskap om att det är så.
Den naturliga följden av det blir ju då helt automatiskt att dom allra flesta som växlar ifrån omedveten okunskap till medveten kunskap om att kolhydrater är ett beroendeframkallande gift för kroppen – drar ned på sin egen kolhydratkonsumtion – eller helt slutar med det. Även typ SLV-anställda över lite längre tid sett, tror jag… 💡
Jag är en av dom som numera mer eller mindre har skippat grönsakerna i mitt kosthåll också. Det har gjort att jag nu mår än bättre – än när grönsakerna var en ej försumbar del av min artegna LCHF-meny.
Slutligen: ”Tiden löser alla bekymmer !” – som jag ser det.
@ Helena Eriksson:
Skulle inte tro LCHF blivit så allmänt accepterad eller diskuterad om våra tidiga företrädare smugit runt i kulisserna. Men som våra s k experters nuvarande rekommendationer och vår allmänna inställning till kost ser ut i dag är LCHF mycket kontroversiell.. och trampar därmed urskillningslöst hela berörda etablissemanget på ömma tår. Näringsrik naturlig lågkolhydratkost är troligtvis det sätt vi människor är avsedda att äta. Kroppsträning blir då automatiskt mindre viktig för sammanhanget. Har däremot aldrig läst att LCHFare generellt skulle motsätta sig idrott/motion. Det är en annan fråga helt enkelt.
@ Josef Boberg: #8
Intressant detta med mängden grönsaker i kosten.
Vanliga, friska och unga människor (som är långt ifrån det metabola sjukdomstillståndet) har troligen inga som helst problem med att ”vräka” i sig grönsaker av olika slag och må bra av detta.
Vad jag misstänker är att vi som har hamnat i det metabola sjukdomstillståndet har blivit oerhört känsliga (ja nästa ”allergiska”) mot kolhydrater av alla slag inklusive de som finns i grönsaker ovan jord.
Både jag själv och min hustru tycker oss märka detta. Som allvarligt sockersjuk verkar min hustru inte tåla ”någonting” över huvud taget innan hon blir akut sjuk på olika sätt. Själv har jag märkt att när jag plussar på ordentligt med ”godkända” grönsaker (t.ex. kål, sallad, tomater och gurka) så lägger jag omedelbart på hullet så att min nu slanka LCHF-garderob börjar strama kring midjan.
Nu är jag som sagt inte säker på att denna ”hulleffekt” av grönsakerna skulle vara någonting dåligt i sig utan kanske snarare tvärtom om man nu tror att lite hull på kroppen är ett försvar som gör en friskare. Man kan ju fråga sig varför det ska vara så komplett omöjligt att få igång seriös forskning kring dessa effekter eftersom det finns ett så oerhört samhälleligt intresse kring detta – inte minst med tanke på alla som nu befinner sig i det metabola syndromet.
Nå – livet verkar vara ett spännande matexperiment där vi alla är olika
@ Professor Göran:
Ja lite klädsamt hull har nog aldrig varit en varningsklocka för att man är på väg in i ett allvarligt sjukdomstillstånd
@ Goran van Den Buske:
För mig var ”klädsamt hull” kopplat till dålig kondis, kärlkramp samt en allmän obehagskänsla. Nu med kolhydratfattig kost ligger vikten stabilt på ca 80 (-7kg). Då är jag 193 cm och alla kläder passar igen, kärlkrampen och obehagskänslan är borta. Kommer aldrig att försöka lägga på mig ”trivselvikt”! Tror inte ens att det är möjligt utan att börja äta kolhydrater igen? För övrigt äter jag rejält med mat 3 ggr per dag och har inget sug efter mellanmål och är i princip aldrig hungrig. Nu är det 1,5 år i detta tillstånd och jag hoppas det fortsätter! Det är möjligt att det finns personer som mår bra av att ha ”lite trivselvikt” men jag hör definitivt inte till denna skara. Här ar vi nog olika?
Lennart N. Skrev:
Jag är övertygad om att det är de bakomliggande faktorerna till viktsituationen, som är avgörande, inte vikten i sig – utom vid så kraftig övervikt att man får ledbesvär och andra rent praktiska svårigheter. Har man en metabolisk eller psykisk störning, som grundorsak, får man såklart tackla dessa.
Fokuseringen på viktreducering i samband med LCHF tycker jag är olycklig. LCHF eller lågkolhydratkost, med konservativt intag av proteiner, ger så mycket mer, genom att angripa bakomliggande metabola störningar.
Professor Göran Skrev:
Japp.
Erling :
Jag håller med om detta men det är en spegling av vår sjuka puritanska syn på kroppsidealen och där det anorektiska nu har blivit samhällets idealnorm och inte minst för unga kvinnor. De två böckerna jag nämnde belyser hur dessa normer genomsyrar det amerikanska samhället där just fetman betraktas som ett tecken på bristande disciplin och karaktär. I den vita medel- och överklassen kan därför denna vikthets ta sig extrema uttryck.
Jag minns fortfarande starkt när jag fick besök av en internationell auktoritet inom mitt forskningsområde för ett antal år sedan. Han hade med sig sin magra unga fru och jag bjöd då ut dem på en av Stockholms bättre krogar. Hans fru beställde då köttbullar och av det tiotal som kom in tror jag att hon faktiskt bara tog en enda – kanske en och en halv!
Själv tycker jag att Annikas blog är föredömlig i detta avseende. Här fokuserar de flesta på just hälsoaspekterna med LCHF och där eventuell viktminskning är sekundärt. Men med tanke på den desperation med vilken en del, och då framför allt yngre kvinnor, upplever sin fetma så kan man förstå att de dramatiska viktminskningar, med bilder före och efter, som i vissa fall har uppnåtts med LCHF kan var väldigt lockande. Tyvärr tenderar då de seriösa hälsoaspekterna att bli underordnade.
Annika. Jag håller inte med om att vi ska äta hela djuret.
Inälvsmat som njure och lever kan vara giftbomber med höga nivåer av tungmetaller.
Med öka på fettet så menar ni väl äta mer smör i första hand. Det rimmar lite dålig med hur det såg ut för knappa 150 år sedan, då basfödan var potatis, bröd och mjölk. Leta fram en metabolt sjuk bland den tidens drängar och torpare, och gör ni det bra. De runda och korpulenta fanns bland de välbeställda delen av befolkningen och där var kosten en annan.
@ Sven-ingvar:
Vad man generellt vet angående jordbrukarbefolkningar, genom att ha studera skeletten från arkeologiska utgrävningar, är att de var betydligt sjukare än sina släktingar som fortfarande levde som jägare eller nomader (kött och mjölk).
Det runda och korpulenta har att göra med att kolhydraterna bäddar för själva fettinlagringen och frossandet sedan plussade på.
När det gäller fetterna så fanns för 150 år sedan inte det konstgjorda margarinet med sina transfetter – det var ännu inte uppfunnet. Det fetaste på djuren, fett fläsk t. ex., var då liksom i urminnes tider det som var mest eftertraktat och förstås även av drängarna.
Och skogshuggarna som var seniga, magra och starka levde till stor del på amerikanskt fläsk med 4 cm fettlager som kom i trälådor. Och det var tjocka lager smör och stekflott som gällde på knäckebrödet.
Man kan som kuriosa lägga till att just 1860-talet i Sverige var ett av de värsta årtiondena vad gäller missväxt. Framförallt utmärker sig 1867-1869 då många fattigare svenskar tog beslutet att emigrera till Amerika. Svält och ensidighet karaktäriserar kosten under denna tid för de breda folklagren.
@ Lars:
Ja – om man svälter så blir man knappast fet.
Egentligen är det konstigt att man, som Viktväktarna, idag kan tjäna pengar på att folk frivilligt söker hjälp för att svälta sig själva och dessutom betalar stora pengar för detta men där också 98 % av de hjälpsökande av naturliga fysiologiska skäl misslyckas.
Det intressanta med LCHF och fallet Emil är därför att man kan bli av med sin övervikt UTAN att behöva svälta vilket förstås i klartext betyder att när kolhydraterna tas bort och insulinhalterna sjunker så kommer kroppen åt sitt fettförråd vilket resulterar i att alla våra 40 000 000 000 000 celler får ordentligt med mat och därför blir mätta och glada.
@ 16 Dennis:
Vi bör förstås sträva efter att få tag på ekologiskt producerad inälvsmat.
@ Professor Göran:
Visst är det så. Nu med lite nyttig distans till den rekommenderade kosten känns det nästan overkligt att man lyckats trumma i folk att fett skulle vara farligt. Man gör tvärtemot vad vetenskapen egentligen säger och misslyckas efter stor ansträngning. Trots det följer åter tusen i samma fotspår…
Dennis Skrev:
Nja… – Dennis – det finns det nog delade meningar om, tror jag…
Djuren fungerar ju som ”reningsverk” för t ex tungmetaller. Skulle deras njurar och levrar generellt sett vara ”giftbomber” – så skulle dom rimligen ej kunna ha levt utan någon form av förstörande sjukdom. Djur som dör eller avlivas p g a av sjukdom får såvitt jag vet ej säljas som mat – vare sig för människor eller andra djur – utan skall destrueras i sin helhet.
Djurhållningen på gårdarna i dags dato kan man ju ha synpunkter på i o f s – men de bönder jag känner personligen är mycket observanta på när djuren ej mår bra. Detta av det enkla skälet att djur som ej mår bra producerar helt enkelt inte det som ger verksamheten den lönsamhet som den måste ha – för att det hela skall ge en skälig vinst.
Djur som har njurar och levrar som är ”giftbomber” kan rimligen ej ses som något annat än gravt sjuka – som jag ser det. Bl a tungmetallerna i jorden kommer ju i hög grad uppifrån med regnen – så s k ekologiska odlingsmetoder är ju ingen garanti för att även de produkterna innehåller höga halter av t ex tungmetaller.
Den som är vegetarian äter utan ”reningsverken” djuren som mellanstation – det som växer direkt på denna ”smittade” mark – och i högst ansenliga mängder. Ifall vederbörande då – p g a t ex för högt intag av de beroende-framkallande giftiga kolhydraterna (merparten av det som finns i grönsaker ovan jord som är digererbara = smältningsbart för mag-tarmsystemet är just kolhydrater. T ex tomatens näringsvärde/100 g = 61% av energin i dem kommer från kolhydraterna) – har nedsatt funktion på lever och njurar – så kan det ju gå riktigt illa – minst sagt.
Så jag är rätt säker på att Wi som äter artegen LCHF-kost – med att minimum av grönsaker som tilltugg (för att stilla suget efter kolhydrater med ?) – har de bästa förutsättningarna för att klara av att odlingsjorden i dags dato är ”smittad” med både det ena och det andra. Det säger mig enkel matematik.
I o f s så kan jag ha fel i detta – men det kan jag ej föreställa mig att jag har. Vad tror Du ?
De flesta som blir sjuka av tungmetaller blir inte det väldigt plötsligt utan det är en långsam process som kan visa en mängd diffusa symtom. Det har vi många bevis för bland amalgamsjuka.
Hur som helst så har ändå slv gjort en del nytta och här kan du se hur kadmium i njure och lever är outstanding vad gäller höga nivåer.
https://www.slv.se/sv/grupp1/Risker-med-mat/Metaller/Kadmium/Kadmium—fordjupning/
Otroligt kul att se hur folk engagerar sig i frågorna. Det är bara att ligga på så kanske vi får se en förändring framöver
Emil Elmqvist Skrev:
Jo… – Emil – så länge det finns Liv så finns det hopp ❗
@ Helena Eriksson:
” Propagera gärna för kött men påpeka gärna hela livsstilskonceptet och miljön.”
Det gör alla ledande lchfbloggar/författare. Vilka läser du, där man säger att kött ska ätas i stor mängd, och gärna fullt av kraftfoder/omega6? Eller importeras från Argentina?
”Man hör er aldrig tala om motion”
Jag läser här, Kostdoktorn, Jonas Bergqvist, Lifezone och ett flertal, där alla hävdar att motion gör nytta, är trivsamt för både kropp och själ, samt sänker blodsockret och stabiliserar alla värden. Däremot säger alla att kosten kommer först.
” sunda sovvanor”
Diskussioner förs ofta om hur kohydratkost försämrar sömnen, när man har högt bs, mycket insulin, kortisol. och adrenalinpåslag osv.
” äta med måtta”
Alla seriösa lchfbloggare säger att man ska släppa fettskräcken och äta sig mätt. Vad det är varierar, men, en medelålders kvinna kräver ju mindre än en tonårskille. Äter man naturligt fet mat, blir man mätt snabbt. I dag åt jag en halv makrill, två fröknäcke med smör och fet ost. Det är allt än så länge, men jag äter nog resten av makrillen, med gröna bönor i kväll. Till det lite skirat smör och en kaffe med kokosfett.
”minska sockret”
Det är nu jag börjar undra om du är ett troll, eller möjligen inte riktigt läskunnig? Men det är ju kul att du blir underhållen. Och jag undrar i vilken del du håller med?
Åre kommun tog sillen och laxen från barnens julbord
https://www.aftonbladet.se/nyheter/article18064801.ab
”I tisdags åkte en tjänsteman ut till skolan i Undersåker och beslagtog helt sonika laxen och ett par sillhinkar.”
Anders S Skrev:
Det enda positiva att säga är att de gamla på äldreboendet kanske fick lite godare julmat. I övrigt visar beteendet vilken oginhet som råder även i juletider. Såväl skolbarn som pensionärer ses som kostnader.
Jag har en liten solskenshistoria att dela med Er. Agneta och jag bor i en liten landsortskommun i Provence. Kommunen har dryga 300 innevånare, de flesta är bönder med vin och vete på åkrarna. Varje år ett par veckor före jul inbjuds alla pensionärer, även vi inflyttade svenskar, till kalas. I år deltog ca 35 st. Kalaset, som börjar vid 12-tiden, är uppdukat i samlingssalen vid skolan. Vi får en 7-rätters lunch. På borden står 3 sorters vin: rött, rosé och vitt. mellan rätterna musicerar ett band med vokalist och ett och annat par tar en svängom på golvet. De gamlingar, som inte orkar ta sig till samlingssalen får en korg med godsaker hemma i stället. En LCHF-are får naturligtvis välja bort en del ingredienser, men jag lovar att man inte är utsvulten ändå. Det känns tryggt att kommunen visar så mycket omsorg. Storstadskommunerna har inget liknande. Där är man anonym och ensam.
”I USA är man nu som mest hysterisk när det gäller att eftersträva de nästan anorektiska idealen och som drivs av en religiöst, nitisk, puritansk iver och ett moraliskt förkastande av alla ”begär” – i detta fall att ge efter för sina mest fundamentala begär som hungern utgör och som de facto är den egenskap som vi har gemensam med våra encelliga urfäder och mödrar i haven för ett par miljarder år sedan.”
Riktigt sant är väl inte detta! Beviset är väl den enorma övervikt som gäller i USA. Inse istället att USA inte är ett land, det är en kontinent, och att New York, San Francisco, Los Angeles inte är USA. Den stora gruppen amerikaner, bland annat hela mellanvästern, är inte alls inne på att vara smala och vältränade, där gäller att vara stor och ta sin öl och ha det ”bra”. Några hälsotankar finns inte!
Socialstyrelsen bekräftar att Emil Elmqvists skola gör fel. Här ur hans kommentar igår:.
”Skolsköterskan påstår att hon inte får godkänna kosten på grund av socialstyrelsen som säger nej till det. Jag ringde till socialstyrelsen för att höra om det jag hört stämmer. Jag frågade om de kunde hindra en skola från att servera lchf som specialkost. Svaret var nej, jag fick höra att dom inte rekommenderade lchf men däremot att det är helt upp till skolan att besluta om det. Hon på socialstyrelsen tyckte dock att det var märkligt att skvadern avfärdat ett läkarintyg där det står att det är just den kosten jag mår bra av.”
För den händelse att någon kommer ihåg Emil Elmqvist och tycker han kan förtjäna lite uppmundran, så finns han här:
https://www.emilelmqvist.n.nu/varfor-naringsberakning#comment
Piltson Skrev:
Jovisst, kommer jag ihåg Emil Elmqvist. Jag kan dock inte kommentera på hans blogg då det inte funkar från min dator. Har kanske otidsenliga hjälpprogram. I övrigt tycker jag det är bra att han/vi fortsätter kampen för LCHF-kost, åtminstone som specialkost, då LCHF behövs såväl till skolbarn som äldre. Förhoppningsvis blir Emil en ny föreläsare! Många unga människor skulle ha nytta av hans erfarenheter.