Är det provocerande att äta naturligt?

Krönika av professor Göran Sjöberg:Professor Göran Sjöberg
Är det provocerande att äta naturligt?

Jag och min hustru har just kommit tillbaka från en väldigt inspirerande kurs (speciellt för en metallurg som kan sina teorier) där vi rent praktiskt fick lära oss hur man förr i tiden framställde järn från myrmalm. Under några dagar bodde vi inne i en djup härjedalsk skog i timrade skogskojor. Där fick vi gräva upp rödjord (myrmalm), framställa träkol, rosta vår nyfunna malm för att slutligen reducera denna malm till järn i enkla gropugnar. Vi skulle med andra ord återvända till de ursprungliga mänskliga processerna och maten skulle vi naturligtvis tillaga över öppen eld. Det säger sig själv att deltagarna (10 personer) var öppna till sinnet vad gäller alternativ till vårt moderna högteknologiska samhälle. De flesta deltagare var med mina mått väldigt unga, runt 25 år, och vi själva var därför utan tvekan de äldsta deltagarna även om vi gick in med med samma fysiska energi (ren fettförbränning!) i arbetet som de övriga.

Läs mer

Intet ont anande tänkte vi att de övriga deltagarna också skulle ha ett lika öppet sinne till ursprunglig mat men ganska snabbt förstod vi att de var helt fastlåsta i vår konventionella matkultur men kanske med en viss dragning åt det vegetariska. När vi själva satsade på råbiff på den lammfärs vi hade med oss och som vi dessutom lätt halstrade över den öppna elden (vi misstänkte ganska snart att de skulle ha svårt för att se oss äta biffarna helt råa som man förstås normalt gör med råbiff) kunde vi ändå läsa en stor misstänksamhet hos de övriga runt lägerelden. När jag toppade min biff med en äggula stod ögonen på skaft.

Nästa dag gjorde vi samma sak, dvs. en lätt halstring, med de lammkotletter som vi hade med oss och noterade samma misstänksamhet – de var ju inte ordentligt genomstekta! Jag tror att jag åt sex stycken men sedan behövde jag förstås ingen mer mat under dagen.

Vad vi noterade bland de övriga var att de ständigt var hungriga och åt oavbrutet; färdiglagade rätter (”wild life”) som tydligen kostade förmögenheter, chipspåsar, nötter, russin, chokladkakor, kex och andra kakor i en ständig ström.  I detta ”udda” gäng som sökte det ursprungliga var vi själva verkligen udda när det gällde maten trots att det är svårt att tänka sig att det mest ursprungliga är att äta maten så lite processad som möjligt och dessutom inte jämt och ständigt. Man skulle kanske trott att den deltagare som nyligen hade doktorerat inom cellbiologin och dessutom forskade inom diabetes skulle förstå fördelarna med att vi får i oss de nödvändiga näringsämnena så naturliga som möjligt, men så var knappast fallet.

Reflektionen, så här efteråt, är förstås hur starkt de flesta människor är infångade i den existerande matkulturen trots att de är villiga att grundläggande ifrågasätta andra delar av vårt moderna samhälle. Med andra ord ifrågasätter man inte, speciellt när man är ung, vad man stoppar i munnen utan går i stort sett efter vad man tycker är gott.

En av deltagarna hade varit vegan men av praktiska skäl övergivit detta och istället blivit vegetarian. Jag frågade om han kände till Lierre Keith ”Vegomyten” men det gjorde han inte trots att han var en person som jag (trots hans ungdom) skulle vilja kalla för bildad.

Mot denna nya erfarenhet så stärks jag i min uppfattning att man troligen måste ha ett personligt problem för att över huvud taget ifrågasätta existerande normer när det gäller vår kost. Annika (fibromyalgi, övervikt), min hustru (diabetes) och jag själv (hjärtsjukdom) är kanske typexempel. Då och då träffar man dock på personer som, vad man brukar säga proaktivt, har intresserat sig för kosten utan att ha några egna hälsoproblem, helt enkelt för att undvika framtida. Ofta är dessa personer intresserade av avancerad idrott och där ingår kostmedvetenheten som en viktig del.

Jag önskar själv att jag förstått vad jag inser idag redan för fyrtio år sedan. Då hade jag säkert sluppit behandling på intensivvårdsavdelningen och dessutom diskussioner med inkompetenta ”hjärtspecialister”.

 

About Göran Sjöberg

Professor Göran Sjöberg doktorerade 1980 på Chalmers Tekniska Högskola inom Materialvetenskap. Han arbetade ett år som volontär i Moçambique och därefter med forskning och utveckling på ABB samt Volvo Aero (GKN Aerospace). 2004 blev han Docent på Chalmers och 2005 utnämnd till Adjungerad Professor. 2009 övergick Sjöberg till strikt LCHF och har sedan dess studerat vetenskapsteori, medicin och kostvetenskap.

Comments

  1. 1
    august says:

    Trevligt att läsa om ditt äventyr i Härjedalens skog. Inkompetensen är stor inte bara vad gäller kost.
    Förlägger man sig i gnällposition och förväntar sig att bli smekt medhårs så har man mycket hut kvar att lära. Vill säga om man är läraktig.

  2. 2

    Jo… – Göran – dom allra flesta äter ju icke arteget mat – bara för att ”alla andra” (video ca 18 min) gör det, tyvärr tyvärr… 😥

    Men ingenting blir ju mera rätt bara för att mååånga gör samma fel.

  3. 3
    ruben says:

    Jag hade en morfar, som var bonde, jägare, slaktare. Gick runt i byarna för att hjälpa folk slakta kalven eller grisen. Vid jakttid jagade han vilt, som älg, räv och hare. Vi i familjen hade höns och det nackades en och annan ibland för att få mat. En gris sent på hösten, en kalv någon gång. Vild lax fångad i älven. Det livet fanns i alla byar och på de flesta små bondgårdar. Men de mindre bondgårdarna försvann mer eller mindre innan 1970 talet. Efter det var de flesta små bondgårdar borta och nedlagda. De flesta jobbade senare på större bolag/företag om de inte stämplade på arbetsförmedlingen samt handlade sin mat från ica eller konsum. Den mat man köpte då var från storproducenter, som då tagit upp de små jordbruken ( man hade i regeringen en version om KR-jordbruk då på 60-talet ), som grundades på största avkastning för minst kostnad i pengar. KR = Koncentrerad rationalisering
    Så där glömde man kvalitén för kvantitén. KR-jordbruken var egentligen bäst för skatteinskomsterna pga. att man ströjde ut folk i industrin för att tillverka ”saker”. Ungefär de saker som överbelastar soptipparna i våra kommuner i dag.
    Ja det här var även ett försök till lite återbetalning för läsvärda krönikor av dej professor Göran 🙂

  4. 4
    Mats Lindberg says:

    Man kan spekulera mycket kring de frågor Professor Göran tar upp. Själv lutar jag åt att det har med det alltmer utpräglade ”expertsamhället” att göra. Vi blir via medias megafoner (granskande journalister har blivit extremt sällsynta) itutade att någon har koll på vad som gäller. ”Forskningen har gjort stora framsteg”, sägs det dagligen i hjärt- lungfondens TV-reklam. I aktuelltstudion sitter någon utvald ”expert” och berättar hur det egentligen är på några dessutom snålt tilltagna sekunder. Jag tror många helt enkelt inte orkar sätta sig in i alla frågor. Man litar på professorn i rutan, ingen sade ju emot honom/henne (oftast beroende på att ingen annan var inbjuden, en professor ska ju enligt folktron vara objektiv). Inte sällan tror också professorn i fråga (ursäkta Göran om jag trampar på din titel) själv på det som framförs, man var ju överens om detta på förra konferensen. Jag tror heller inte skolan är särskilt bra på att lära ut kritiskt tänkande, det verkar alltmer handla om att klara centrala prov, där svaren mycket sällan får vara osäkra. Det blir helt enkelt för svårt att rätta.
    Några kommer att söka sig sin egen sanning, men många nöjer sig med att bli tillsagda vad de ska tycka. Kuskapsklyftorna i samhället kommer att öka, inte nödvändigtvis följande de ekonomiska klyftorna. Men eftersom ekonomin styr kommer de mindre bemedlade men kunniga lära sig hålla käften och hålla kunskapen för sig själva.

  5. 5
    Ninnan says:

    Det hela blir ju inte bättre om någon annan ”professor” uttalar sig om kost.
    Denna ”professorn” säger att kolhydrater är ett ”gift”. Det har han gjort i faktiskt fyra år nu.
    Han inser inte att massajer och inuiter är en promille av världens befolkning och åt en betydligt mindre fett än år 2013 med lchf.
    Vi kan räkna med hur det såg ut år 1900 och vad olika befolkningar åt.
    Denna mindre vetande ”professor” förstår inte skillnaden mellan sitt förutvarande frosseri med wienerbröd och tårtor och att det ger dåliga resultat för hjärtåkommer och diabetes.
    Tyvärr, finner jag hans ”åsikter” helt galna.
    Kan man inte se igenom ”media”? Jo, om man orkar läsa den och förstår.
    Vissa fd ”professorer” klarar inte av sin egen ohämnade frosseri utan vill ge skulden till läkare,
    JG, Slv och troende(som professorn inte klarar av att bemöta, mest för att han inte inser vad religion är.)
    Jag har faktiskt aldrig träffat någon sådan uppblåst fd ”professor” som Göran är.
    Vi kan ju fastslå att lchf kan vara en hjälp mot fetma.
    Däremot har Staffan Lindeberg mer professionellt, mer givande resultat om D2.

  6. 6
    Professor Göran says:

    ruben, Mats Lindberg

    Tack för positiva och intressanta kommentarer.

    Det här med titlar är intressant och Ninnan verkar uppenbarligen vara extremt känslig på den här punkten av någon obegriplig anledning. Om man nu länge studerat och forskat ”drabbas” man lätt av detta med titlar och egentligen som en markering att man att passerat någon ”initiationsrit” (examina) och sådana har funnits i alla tider och i alla samhällen. (För att ta upp Ninnans favoritämne så är konfirmationen en sådan initiationsrit för att markera att man trätt in i vuxenlivet – vi får väl kanske tro att Ninnan i alla fall passerat den riten och är stolt över den.)

    Själv tror jag heller inte att det är fel att tala om att man gått igenom en viss ”initiationsrit” och markera detta med en tillhörande titel (studentexamen, civilingenjör, dr, docent, professor, läkare eller vad det nu kan vara frågan om) och speciellt om det gynnar någonting som är positivt för mänskligheten vilket jag själv anser LCHF vara och det är faktiskt därför jag bestämt mig för att använda just titeln i mina inlägg. Detta kan kanske ses som en motvikt mot att det officiella etablissemanget är väldigt piggt på att öka trovärdigheten hos de oftast inkompetenta ”experterna” man placerar i TV-sofforna genom att framhäva just deras titlar. Men antar man en ”under-dog” position (som Ninnan) så är man förstås allergisk mot titlar. (I detta perspektiv kan det kanske anses anmärkningsvärt att Bob Dylan accepterade ett hedersdoktorat – men fåfänga finns överallt!)

    Detta med titlar kan nog vara värt en framtida krönika – det verkar vara en känsligt ämne. Det var som en klok kollega sa till mig. ”Det är inte du som har problem med din titel utan de som inte har den!” I det dagliga livet skulle jag därför aldrig drömma om att använda mig av min titel och det är därför egentligen bara här på LCHF-bloggarna som jag använder den även om det retar upp många våra motståndare.

  7. 7

    Professor Göran Skrev:

    ”Det är inte du som har problem med din titel utan de som inte har den !”

    Titeln människa som har kommit på att äta sig friskare och friskare med artegen kost = LCHF-kost – tycker jag kan vara en beaktansvärd idé.

    Som princip så särskiljer ALLA andra titlar ALLTID människor mer eller mindre ifrån varandra – och vad skall det vara bra för ❓

    I o f s så kan jag ha fel i detta – men det kan jag ej föreställa mig att jag har.

    Vad tror Du ❓

  8. 8
    Tombola says:

    Titlar kan vara bra i rätt sammanhang så att man pratar med bönder på bönders vis,,,

    Att vara professor i metallurgi torde dock inte ge några större fördelar om man pratar kost utan är väl mera en smaksak om man själv tycker det är viktigt att framhäva sin personlighet,,,

    Däremot kan det ju vara bra att veta om det är en självlärd eller läkare man har i andra änden!

    Verkar som om vi börjar kunna allt inom LCHF nu – tyngdpunkten för diskussionerna här har urartat under senare tid – vi pratar inte längre om vad vi gör utan HUR vi gör det – ett oroväckande tecken!

  9. 9
    Mats Lindberg says:

    För att klargöra mitt tidigare inlägg så har jag ingenting emot tituleringar i sig. Man bör dock vara medveten om att de används för att förstärka trovärdigheten och legitimiteten i den ”sanning” som uttalas. Statsvetare, statistiker, läkare, ekonomer, dietister med flera använder sin titel för att föra ut sitt budskap med större tyngd. Inget fel i det, så länge allmänheten förstår att budskapet för den skull inte behöver vara sant eller oomstritt. Däri består folkbildningsuppgiften och till skillnad från Tombola tycker jag den diskussionen är viktig även inom LCHF-rörelsen. Personligen vill jag bort från det ”konfrontationsläge” som jag upplever många LCHF-företrädare hamnar i, både i den analoga och digitala världen. Jag tror inte på den inom rörelsen populära teorin om cyniska, köpta forskare. Det handlar i min mening om mycket mer subtila påverkansmönster; självbedrägeri och människans inärvda motstånd mot förändringar. Jag är inte naiv, visst finns det starka krafter inom livsmedels- och läkemedelsindustrin. Men verkligheten är ingen Bondfilm med utstuderat ondsinta skurkar som vill oss illa. Jag har själv många gånger bitit mig i tungan för att inte agera besserwisser i diskussioner kring kost och hälsa. Med tiden har jag lärt mig spara på argumenten till de tillfällen då jag upplever att någon vill höra dem, trots att jag likt Göran många gånger känt att kunskapsnivån varit skrämmande låg.

  10. 10
    Helge says:

    Professor Göran skriver:

    ”Mot denna nya erfarenhet så stärks jag i min uppfattning att man troligen måste ha ett personligt problem för att över huvud taget ifrågasätta existerande normer när det gäller vår kost. Annika (fibromyalgi, övervikt), min hustru (diabetes) och jag själv (hjärtsjukdom) är kanske typexempel. Då och då träffar man dock på personer som, vad man brukar säga proaktivt, har intresserat sig för kosten utan att ha några egna hälsoproblem, helt enkelt för att undvika framtida.”

    I hög grad är det nog så. Jag noterade med intressse, att Doc Ralf Sundberg, även författaren av ”Forskningsfusket”(en utmärkt bok för övrigt) blev intresserad av kosten pga egna erfarenheter(högt blodtryck och överrvikt).

    Uffe Ravnskov tillhör dock undantagen, om jag fattat det rätt. Han skrev om kolesterolhypotesen, att han var nyutbildad läkare och kom ihåg fysiologin, och insåg därför att kolesterolhypotesen var felaktig.
    Men vad säger det egentligen? Kanske berättar det hur bra livsmedelsindustrin lyckats få oss att tro ”att vi måste kunna äta allt”, och kan vi inte det så är det rätt att medicinera, för att kunna äta allt.
    Skall vi bli ”konsumenter” mer än människor?

    Är det en seger för livsmedelsindustrin att vi äter mer än vi behöver för att leva? Vi äter oss feta och det leder till ökad försäljning för industrin.
    Coca-cola har tillsatt salt till drycken, så att man inte blir otörstig av att dricka drycken. Koffeinet piggar upp och saltet gör att vi blir törstiga av drycken, och vill dricka mer. Deras flaskstorlek har gått från 25 cl till 1500 centiliter. Det är en framgång för Coca-cola , men knappast för konsumenterna.

    Tiden i ”livsmedelsbutikerna” börjar likna en svunnen tid, när vi med fara för livet gav oss ut på steppen och in i urskogen, för att införskaffa föda .

    Livsmedelsinförskaffandet idag är fyllt av risker i form av trix som skall få oss att äta mer än vi behöver och faktiskt sådant och så mycket att kosten skadar vår hälsa.

    Därför behövs det folkrörelser som diskuterar riskerna och farorna i ”livsmedelsdjungeln”, så vi får lära oss att leva inte bara överleva, utan också njuta av livet.

    Där tycker jag definitivt professor Görans krönikor har en plats. Tolerans underlättar livet, och är ett skarpt vapen mot de intoleranta.

  11. 11
    Gunnar Lkpg says:

    @ Tombola:
    Det kan vara av värde att vara professor i metallurgi när det gäller kost. Det KAN ge en vetenskaplig syn på saker och ting och ett ifrågasättande sinnelag, om man har rätt läggning.

  12. 12
    Tombola says:

    Gunnar Lkpg Skrev:

    @ Tombola:
    Det kan vara av värde att vara professor i metallurgi när det gäller kost. Det KAN ge en vetenskaplig syn på saker och ting och ett ifrågasättande sinnelag, om man har rätt läggning.

    Jag håller med dig – oavsett utbildningsnivå så verkar vi som är tekniker ha en fördel gentemot många andra yrkesgrupper då vi oftast i vårt dagliga arbeten måste beakta orsak – verkan. Något som verkar helt obekant för många läkare & dietister som ordinerar kolhydrater till diabetiker,,,

    Jag har alltid gillat Annikas blogg – dels för hennes stora personliga engangemang och för att vi som deltagit i bloggandet faktiskt har lärt oss en hel del av varandra. Uppriktigt sagt så tror jag ingen enskild person i Sverige har betytt så mycket för folkhälsan som hon har gjort,,,,

    Men det har hänt något hos oss följare – det förekommer nästan inget utbyte av kunskaper utan det mesta verkar mynna ut i mer eller mindre oändliga diskussioner om formerna för hur LCHF skall vara!

    Och detta f-e kategoriserande av folk som till varje pris skall indelas i facken ”ovän” eller ”fiende”.

    Om vi verbalt kölhalar en välbetald men korkad professor är ok till viss del men den senaste tidens uthäng känns lite besk – de här kvinnorna som det ofta handlat om har mycket att lära oss och även om vi inte gillar allt de står för klarar vi väl ändå av att ta åt oss det som passar oss och låta bli resten?

    Nog tjafsat för min del – jag deltar hellre i än saklig debatt som för saken framåt istället för den här gubbgriniga sörjan!

  13. 13
    Ann Kristin says:

    Det är inte konstigt om födan blir en ”het potatis”, när det handlar om både överlevnad och hälsa. Dessutom vävs social samvaro och relationsbyggande in, gruppnormering, klasstillhörighet mm. Vi har lyckats i min egen familj att inte skapa jobbiga måsten kring mat – jag nobbade träliga släktmiddagar, där barnen skulle ha finkläder och lida, jag gick hellre ut i skogen eller till sjön med dem. Jag serverar mat på vissa tider, och om någon är hungrig då är det bara att äta. Jag har både vegetarianer och köttätare i familjen, och toleransen är stor.

    Jag har själv haft ett problemfritt ätande i ungdomen, inget tvång, inga måsten, men man åt på bestämda tider. Inga mellanmål, det fanns inte. Däremot såg jag ”tvångsmatande av andra barn, där allt skulle ätas upp, även om man kräktes. Usch. men så har jag aldrig haft ätstörningar, bara kolhydratallergi 😉

    Mina döttrar var de enda i sin högstadieskola som åt normalt, sa deras lärare. Ätbeteende ärvs och laddas med lust eller olust.

    Just nu blir jag bjuden på ett strå smultron varje dag av maken, som tar sin dagliga hundpromenad. Det är en ren njutning och ett oerhört fint relationsbyggande, både för den som plockar (jag kan inte själv pga min artros) och den som blir bjuden.

    När det gäller titlar – en akademisk utbildning och karriär därefter innebär hårt arbete och en miljö som inte är optimal för hälsan. Jag tycker att man utan vidare har rätt att vara stolt över hårt arbete. Själv kommen ur arbetarklassen vet jag hur misstänksamt man bemöts efter att ha tillbrinhat fem år på högskola. Jantelagen gäller i hög grad, intresset för vad man har gjort är minimalt och i vissa fall blir man utfryst. Jag är i hög grad en ”själv” (men inte ensam) människa. Då drabbas man inte av utfrysning, det biter liksom inte. Men sociala straff är ofta effektiva. Å andra sidan är den akademiska världen också otroligt ”Jante”…folk är folk och avunden gror 😉

    Jag vet inte varför Ninnan går i gång, det var väl en kombination av ogillande av lchf och akademiker. De flesta debatter struntar jag i, men ibland måste man visa var man står, inte minst för egen del. Vad för slags människa är jag, var går mina moraliska och etiska gränser, hur tolerant är jag och varför? Svåra gränsdragningar…

  14. 14
    Helge says:

    Den frågan professor Göran väcker: Är det provocerande att äta naturligt?

    och hans kommentar:

    ”Reflektionen, så här efteråt, är förstås hur starkt de flesta människor är infångade i den existerande matkulturen trots att de är villiga att grundläggande ifrågasätta andra delar av vårt moderna samhälle. Med andra ord ifrågasätter man inte, speciellt när man är ung, vad man stoppar i munnen utan går i stort sett efter vad man tycker är gott.”

    För en del går det synbarligen ganska bra(åderförkalkningen syns inte utanpå) att äta som de övriga kursdeltagarna.

    Men att det är provocerande att äta LCHF är oftast en fördel, för de ger oftast en möjlighet att berätta om fördelarna med kosten.

    Men nog vore det bra med en diskussion om hur vi skall gå vidare, för att nå de som ännu inte insett bristerna i den nuvarande mathållningen. Vad är hindren för vidare frammarsch?

    Det finns massor av möjliga infallsvinklar: Matfusk , forskningsfusk, naturlig mat , nyttig mat, olika alternativ av bra mat, bra restauranger , dåliga restauranger…. osv osv

  15. 15
    Annika Dahlqvist says:

    @ 12 Tombola:
    Det är inte så lätt att driva en blogg och se till att kommentarsdiskussionerna blir framåtförande och inte gubbgriniga.

  16. 16
    Helge says:

    Om jag i sommarvärmen får bidra till det ”Gubbgrininga”, så vill jag tala för samhällsvetenskaperna
    när Tombola talar så vackert om tekniker.

    Nämligen Sociologi professorn M Truzzi , som avslöjade ”skeptikerna” som pseudo-skeptiker::

    ”Originally I was invited to be a co-chairman of CSICOP by Paul Kurtz. I helped to write the bylaws and edited their journal. I found myself attacked by the Committee members and board, who considered me to be too soft on the paranormalists. My position was not to treat protoscientists as adversaries, but to look to the best of them and ask them for their best scientific evidence. I found that the Committee was much more interested in attacking the most publicly visible claimants such as the ”National Enquirer”. The major interest of the Committee was not inquiry but to serve as an advocacy body, a public relations group for scientific orthodoxy. The Committee has made many mistakes. My main objection to the Committee, and the reason I chose to leave it, was that it was taking the public position that it represented the scientific community, serving as gatekeepers on maverick claims, whereas I felt they were simply unqualified to act as judge and jury when they were simply lawyers.”
    Från : http://amasci.com/weird/truzzi.html

  17. 17
    Tombola says:

    Annika Dahlqvist Skrev:

    @ 12 Tombola:
    Det är inte så lätt att driva en blogg och se till att kommentarsdiskussionerna blir framåtförande och inte gubbgriniga.

    Jag tycker du gör ett utmärkt jobb – med allt du företar dig – detta är ingen kritik till dig!!

    Att det finns en del gubbgriniga figurer här är oundvikligt (och tanter med!) men just nu verkar de vara i majoritet,,,,

    Men å andra sidan är det kanske ett sommarfenomen – man kan inte undgå att lägga märke till att det är betydligt mera mord och annat elände just nu – kan det vara värmen som orsakar det hela? 🙂

    Själv håller jag på att roa mig med att läsa igenom hela din blogg från början – intressant att se bakåt och alla nivåer som har varit på oss som skriver (både i sättet och kunskapsnivå),,,

    Själv är jag övertygad om att du med bloggen förr eller senare kommer att bli föremål för en doktorsavhandling inom någon form av sociologi – men dit är det nog 15 år till och vi sitter på hemmet och inte har en aning om var vi befinner oss,,,,,

  18. 18
    sofia says:

    Att äta enligt LCHF konceptet tycks åtminstone ha varit/fortfarande vara mycket provocerande i vissa kretsar.

    Och mitt i larmet fortsätter dr Annika att gå framåt med lugna beslutsamma steg och LCHF-fanan högt utan att svikta. Mycket imponerande!

    Det är sådana som du dr Annika som gör skillnad 🙂

  19. 19
    Tombola says:

    Ja – det blir mycket diskussioner om man till 15-fikat skalar ett ägg eller häller kokosfett i kaffet,,,

    Att andra äter pizza, vetebullar, smågodis eller tårta och tycker det är normalkost får vi nog stå ut med länge till!

    Numera dricker jag bara kaffet – man planerar sin dag så det inte blir alla dessa ändlösa diskussioner.

    Mycket beror nog på att många är vad psykologerna ibland benämner för halva människor – de klarar inte själva av att diciplinera sig och tycker därför att inga andra ska göra det heller,,,

  20. 20
    Ann Kristin says:

    Lite OT, men jag vet att mjölk mm från gräsbetesdjur efterfrågades, och det finns här:http://www.hjordnara.se/hjordnara.aspx

  21. 21
    ruben says:

    Min tanke var inte direkt hur saker görs nu och huruvida det gagnar oss eller ej. Jag blev bara inspirerad av krönikan att beskriva hur jag uppfattade paradigmskiftet för jordbruk på 60-talet. Jag har ingen speciell romantisk syn på det och tror inte alls att allt var rätt då. Bara tänkte tillbaks hur jag minns att det var. Det var den tiden då. Det fanns faktiskt en del bönder som var väldigt lättade av att bli av med det tunga slitet utan inkomst och ökande skulder. Jag gillar titta tillbaks för att försöka förstå hur det blev och varför blev det si eller så. Jag är tom. intresserad veta hur man som vegetarian skulle kunna äta gott och må bra om det nu går? Jag har mått bra efter att ätit lchf-inspirerat och vill fortsätta med det förståss. Jag kan inte heller delta i debatten om de som försöker bota allvarliga fysiska problem som diabetes eller andra åkommor, det har jag alldeles för liten erfarenhet och kunskap om. Men fortsätt gärna, som vanligt tycker jag, är det inte så nya kunskaper växer fram?

  22. 22
    Mats Lindberg says:

    För egen del tycker jag nog detta blogginlägg innehåller ovanligt få griniga inlägg. Ämnet är möjligen smalare än vanligt, men för en del av oss kommunikationsintresserade nog så intressant som ännu ett ”Grattis Xerxes till minus 50kg!”. För mig och många andra är diskussionen kring grunderna inom LCHF mer eller mindre klar. ”Been there, done that”, som modeuttrycket löd för några år sedan. Jag tror denna breddning av ämnet i förlängningen är bra, även om den av en del uppfattas som akademisk. På tal om kommunikation kan jag rekommendera boken ”Det grälsjuka samhället” av lingvisten Deborah Tannen, som beskriver hur vi alltmer kommit att attackera varandra i offentligheten.

  23. 23
    sofia says:

    Vid vissa tillfällen används ju kaffeost i stället för kaffebröd; passar utmärkt vid lägerelden. På skoj och med glimten i ögat brukar jag fråga vissa av mina kaffegäster om kokosfett önskas till kaffet. Än har ingen känt sig sugen på att smaka och det är ju inte heller något tvång 🙂

  24. 24
    Anders S says:

    Ann Kristin Skrev:

    Lite OT, men jag vet att mjölk mm från gräsbetesdjur efterfrågades, och det finns här:http://www.hjordnara.se/hjordnara.aspx

    http://hjordnara.wordpress.com/ står det tvärtom:
    ”Vi sår korn och ärtor så att kossorna kan få helsädesensilage i vinter!”
    Hoppas de slipper importerad GMO-soja i alla fall.

  25. 25
    Ann Kristin says:

    @ Anders S:
    Vad menar du?

  26. 26

    ”… Yvonnel… – den tudelade hjärnbarken hos människan är som en räknemaskin. Det som hjärnbarken har fått input flest gånger om – det ser den som ”mest sant”. Detta känner ALLA reklammakare och makthavare väl till – men ej så många av oss av vanligt folk = väsentligt flera än 90 % av medborgarna, tyvärr tyvärr… 😥

    Så ifall Wi av vanligt folk har något betydelsefullt att säga – så gäller det ju att om och om igen säga/skriva det – för att det skall ”ta skruv”.

    Bl a Annika Dahlqvist har något MYCKET FUNDAMENTALT och betydelsefullt att säga om kost och hälsa – och det tål att repeteras i ”all oändlighet” – som jag ser det….” – slut citat härifrån.


    Min konklusion av det blir att dom som är arga som bin på oss som äter artegen gurmémat – finns det ingen anledning att bli sur på.

    Ifall Wi ändå blir det – så ger Wi dom i så fall anledningar till att hålla fast vid sin icke artegna kost = normalkosten. I grund och botten så kan ju dom ej rå för att dom FLEST gånger har hört att det är normalkosten som är mest hälsosam = det är deras tudelade hjärnbarkars sanning som etablissemanget har försett dom med.

    Så angrepp ifrån de LCHF-fientliga brukar jag helt enkelt som princip ALDRIG bemöta. Istället – ifall jag får en chans till det – så försöker jag påpeka att ifall nu ca 60 % kolhydrater/socker i normalkosten är så hälsobringande – och hen hänger sig åt att äta så – så kan väl hen ALDRIG få reda på om mindre än så är hälsosammare.


    Normalkosten kan ju ”liknas” vid att dricka ca 60 cl starksprit per dag – relativt att minska mängden till mindre än 20 cl = LCHF. Dom flesta håller med mig om att det gör skillnad.

    Så jag kommer att fortsätta med att försöka undvika att bemöta angrepp på LCHF – utan istället försöka hitta ”kilar” om artegen mat = LCHF – som kan fastna i de normalkostätandes tudelade hjärnbarkar.


    När jag tidigare använde begreppet LCHF utan påhänget artegen mat – så sa överraskande många : ”Jaha… – det känner jag till.” – och så blev det ”locket på”.

    Ifall jag vid ett senare tillfälle sporde om vad det var dom kände till om LCHF – så visade det sig att dom kände till att det var ”livsfarligt” att äta så.

    Nu när jag inledningsvis använder artegen mat som begrepp – så får jag oftast frågan. ”Vad är det ?” Den frågan är ju lätt att svara på: ”Bl a mindre än 20 % kolhydrater/socker – istället för normalkostens ca 60 %.”


    Att socker är ohälsosamt känner nästa alla till. Så följden av detta blir oftast att resonemanget senare landar på LCHF – UTAN att deras negativa förut fattade mening om det kosthållet kommer upp = det dom flest gånger har läst i tidningar, hört på radio, sett på TV osv.

    Så artegen mat först – och sen LCHF-kost – gäller numera när jag inledningsvis träffar nya människor – och Wi kommer in på ämnet att Wi äter oss till de flesta sjukdomarrna – bokstavligt talat.

  27. 27
    Anders S says:

    Ann Kristin Skrev:

    @ Anders S:
    Vad menar du?

    Du skrev ”mjölk mm från gräsbetesdjur” men korn och ärtor är inte detsamma som gräs och klöver.

    I en rapport från SLU skriver man att ”djuren ogillade de borst som finns på kornkärnor…De yngre djuren som fick hackat ensilage växte betydligt bättre än de som fick långt p.g.a. att de åt mer.”

    http://www.slu.se/sv/fakulteter/vh/institutioner/institutionen-for-husdjurens-miljo-och-halsa/forskning/forskningsprojekt/helsadesensilage-till-mjolkrasstutar/

    Som tidigare nämnts är det svårt att hitta mjölk/mejeri från djur som inte fått kraftfoder av något slag. Verkar inte finnas i Sverige. Det är provocerande även att föreslå naturlig föda till kor! Då växer de inte tillräckligt snabbt eller mjölkar inte lika mycket.

  28. 28
    Conny says:

    Göran skrev :
    Med andra ord ifrågasätter man inte, speciellt när man är ung, vad man stoppar i
    munnen utan går i stort sett efter vad man tycker är gott.

    Så var det, när jag var ung. I lumpen innan jag ställde mig i matkön tog jag först ketchup , den kunde ta slut annars,

    Blev väldigt glad när min son 22år berättade att han gått ner 7 kg på kort tid bara genom att
    sluta dricka läsk.
    Barnen gör ju inte som man säger, dom härmar oss.

    Tycker om den här bloggen, Hoppas på fler läsare.

  29. 29

    @ Conny: ”Tycker om den här bloggen, Hoppas på fler läsare.”

    Ja Conny, dr Annikas LCHF blogg är en livsviktig mötesplats …

  30. 30
    Ann Kristin says:

    @ Anders S:
    Jag är inte expert på djurfoder, men ensilerat korn och foderärtor ser jag inte som så problematiskt, långt ifrån GMO-soja och kraftfoder. Bönder jag känner säger att ensilaget har lägre protein- och kolhydratinnehåll än vallensilage, dvs ses som grovfoderutfyllnad, samtidigt som mjölksyrat är nyttigt för korna. Det är fortfarande väldigt litet i omfång, snarast en försöksgröda. Om man ser hur Hjordnära behandlar sina djur och vilka produkter de tillverkar, hela kretsloppet med djur och miljö till produkt, så tycker jag att det är väldigt positivt. Om någon vet mer om helsädesensilage är detsamma som kraftfoder, upplys mig gärna.

  31. 31

    Din blogg är den mest läsvärda, Annika! Tack även prof.Göran, Tombola, Mats Lindberg, Ann-Kristin mfl

  32. 32

    Till Professor Göran: Ett uppslag till krönika, hämtat från Vegomyten – ”Fundamentalisternas levnadsregel nr1, att hålla sig så okunnig som möjligt om alternativa synsätt”.

    Den går nog att applicera på kostdebatten också. Vi väntar spänt, filosoferna har säkert vrängt och vridit på denna högst mänskliga drift.

Speak Your Mind

*