En artikel om Jonas Bergqvists barnkalas.
Detta fick krönikören Sara Milstead att gå igång:
Sockerlöst matsnobberi en uppvisning för vuxna.
Suck, det är lite svårt att förstå hennes poänger. Det är lite jante-känsla.
Hon avslutar krönikan med:
”Jag tror att många unga i den sockerlösa matsnobbsgenerationen kommer att få viktproblem.”
Det återstår att se vilka som kommer att få problem med vikt och hälsa – de som äter mycket socker eller de som inte gör det?
Socker är som de flesta andra saker bäst i rätta mängder……
Har själv adresserat viktproblem på olika sätt och de flesta fungerar: svält, 1000cal/dag diet OKK LCHF…….tyvärr så gillar jag den trditionella kosten dvs. Pasta i alla former, potatis, kakor, bullar, …….så kort både mängderna såväl som sammansättningen av kosten skall vara ”rätt” tyvärr så är en hel del av den traditionella kosten av typen ”skogshuggarmeny elller ”elitsoldatsmeny”….6000cal/dag samt extra mellanmål dessutom och likväl så håller man vikten eller går ned…..vi kontorsråttor klarar oss på en bråkdel av detta….problemet blir då vitaminer och mineraler etc.
Socker behövs inte, och fanns inte alls i vår kost på allvar förrän betodlingen tog fart. Det är alltså de senaste hundra åren, och framför allt sedan 1980, då vi började ha socker i allt. Tidigare åt man ev honung, samt de bär och frukter som fanns att tillgå. Inte heller vitt mjöl fanns att tillgå, och mjöl fanns inte heller i mängder. Fram till 1930-talet hade vi helt klart periodisk fasta på många ställen. Först med tågen kunde vi distribuera mat över hela landet, tänk på matkravallerna 1917.
Det vita mjölet och sockret var i huvudsak enbart reserverat för de allra rikaste. Naturligtvis vill då alla ha tillgång till det som de rika äter. Nu är det de sämst ställda som konsumerar mest av detta, medan de något rikare äter allt mer hälosamt.
Krönikan är väl ett slags försvar för de fattigas matval och ett slag mot medelklassens snobberi, som hon ser det. Att dissa socker är att dissa fattiga, om jag ska tolka henne. Mat är sannerligen politik.
Okunskapen bland de fattiga är monumental, gamla matkunskaper har helt glömts bort, man går helst till hamburgerstället eller pizzerian, ingen vill laga mat osv. Medelklassen gör tvärt om, surdegsbakar och storkokar ekologiskt och gräsbetat kött.
Många tycker och tror om hur vi ska rädda maten, världen och miljön. Jag har valt att tro på lchf, eftersom det liknar den matordning vi längst har levt med, och eftersom jag nästan har gått under på ganska måttligt med kolhydrater. Visst, vi har ätit kolhydrater i 10 000 år, men alla årmiljoner innan dess var det till stor del animaliskt.
Lite tråkigt att få läsa så mycket dumheter staplade på varandra. Skulle vanlig sund mat vara tråkigare än kolhydratstinna halvfabrikat och sockerbomber? Socker är en tråkig enformig krydda. Tacka vet jag vällagad mat från grunden. Tänker inte ens på att de är nyttiga, bara njuter.
Det är uppenbarligen inte så lätt att vara journalist idag – med krav på att prestera en krönika då och då,,,
Men att ge sig på Jonas barnkalas som snobberi var väl ändå att ta i – milde tid vilken rappakalja,,,
Det återstår väl inte att se så mycket om man kollar på nutiden där barnfetman har ökat de senaste årtiondena, samtidigt som sockerkonsumtionerna aldrig varit så höga som idag.
Viktproblemen är ett alarmerande faktum. På 70-talet åt vi inte på det sätt som vi idag gör med sötsaker och mängden läsk, kakor och glass mm. På 70-talet var barnen nöjda med en enstaka kola till lördagsgodis. Idag springer barnen själva och handlar litervis med cola och gärna extra stora chipspåsar och chokladkakor..
Bra initiativ av Jonas! Man vet nog inte om hur mycket socker man faktiskt äter till vardags, bra att uppmärksamma alternativ. det var nog en ögonöppnare för många; främst vad man faktiskt ger till sina barn. Och jag förstår inte problemet, barnen kommer ju inte ta skada av att INTE äta socker en kväll…. Jag har gjort en omröstning på plusett; är du beroende av socker? https://www.plusett.nu/omrostning-3331/ar-du-sockerberoende
@ Ann Kristin:
Härligt Ann Kristin, du beskriver det verkliga slöseriet med nedärvda kunskaper som inte tas tillvara .
För att nu inte tala om alla dessa snobbkockar som dyker upp överallt I alla sammanhang.