Helhetssyn

Professor Göran SjöbergProfessor Göran Sjöbergs krönika:
Helhetssyn

Varning för ”svår” krönika!

De läsare som följt mina krönikor under lång tid vet att jag ägnar mycket tid åt att, tillsammans med min hustru, studera grundläggande filosofi. Orsaken till detta intresse är egentligen återuppvaknat eftersom jag redan i min ungdom, på 60- och 70-talet, tillsammans med miljontals andra ungdomar runt om i världen då hade ett brinnande, ifrågasättande intresse för att förstå hur ”det hela” hängde ihop. Mitt nu pånyttfödda intresse skapades egentligen när min hustru och jag själv 2009 blev strikta LCHF-are och via Kostdoktorns blogg fick tips om Gary Taubes bok ”Good Calories & Bad Calories”.  Läsningen av den boken hade uppenbarligen vänt upp och ned på Kostdoktorns syn på vad som är vetenskap inom medicinen eller snarare den frånvaro av vetenskap som genomsyrar denna ”naturvetenskap”. Nu fick den boken mig själv att också förstå hur det hade kommit sig att hela kostvetenskapen hade lämnat verkligheten bakom sig.

Läs mer och

Genomgående för alla ärliga filosofer är ett brinnande och oegennyttigt intresse för att förstå hur det ”hela” hänger ihop. Det som t.ex. karaktäriserade Wittgenstein enligt Bertrand Russell var att han ville ”VETA om han så skulle dö”. Wittgenstein var med andra ord inte intresserad av någon karriär inom filosofin och blev därför mer eller mindre mot sin egen vilja en av de största filosoferna genom tiderna trots att han ofta gick fel inte minst genom sitt logiska språkprojekt. Schopenhauer som var verksam i början av 1800-talet var också en filosof av samma kaliber som därför inte tänkte på sin karriär i första hand till skillnad mot hans samtida Hegel som då var envåldshärskarnas favorit och språkrör på samma sätt som den sentida ”ontologen” Heidegger var ett aktivt språkrör och hantlangare för Nazismen men som idag sorgligt nog har gjorts rumsren av den postmodernistiska filosofins förespråkare i olika schatteringar.

Det finns i grund och botten bara två riktningar inom filosofin. Den ena av dessa två är den så kallade idealistiska filosofin och som namnet antyder har här idéerna prioritet över verkligheten. Den andra filosofiska riktningen är den materialistiska som dock inte har något med våra personliga habegär att göra utan hävdar enbart vår verkliga verklighets prioritet över alla idéer vi kan ha om denna verklighet. Det intressanta i filosofins historia är att få filosofer vill erkänna att de tillhör den ena eller den andra inriktningen och det är denna tillhörighet som alla filosofiska ”strider” handlar om . Vilken riktning man tillhör visar sig dock i praktiken om man förnekar det uppenbara i vår verkliga verklighet. Det spelar då t.ex. ingen roll om man påstår att den idé man förespråkar är vetenskap om den nu inte stämmer med den verklighet som omger oss. Det var detta som slog mig med full kraft 2009 då jag insåg det oerhörda glappet mellan det officiella medicinska etablissemanget dogmatiska idé om sockrets och kolhydraternas nyttighet för inte minst sockersjuka och den verklighet som jag och min sockersjuka hustru upplevde när vi upphörde med dessa ”nyttigheter”. Med andra ord insåg jag att den officiella synen var ren och skär idealism eftersom den inte stämde med verkligheten. Och det säger sig självt att denna syn inte kan ha något att göra med vad vi normalt menar med vetenskap. Gary Taubes bok gav här en förklaringsmodell som gör att man kan förstå hur etablissemangets syn på kosten kunde hamna så långt från vetenskapen trots sina försäkringar om att det är vetenskap man håller på med. Man hade helt enkelt blivit förälskad i sin egen idé om fettets påstådda farlighet redan på 50-talet (Ancel Keys var här drivande) och kunde sedan inte släppa denna idé vilket med andra ord är ren och skär idealism.

Det här med att förälska sig i sin egen idé kan drabba även de största av filosofer och detta har min hustru och jag förstått när det gäller den kanske störste av alla, nämligen Immanuel Kant. Det är filosofen Schopenhauer som har öppnat ögonen på oss vad gäller Kant. Schopenhauer hyste en devot beundran för Kant samtidigt som han blev en av hans skarpaste kritiker. Det stordåd som Kant genomförde inom filosofin på 1700-talet var att göra upp med den medeltida skolastiska idealismen eller metafysiken med ett annat namn. I detta stordåd ingick att han införde tid och rum som givna (a priori) begrepp inom vårt tänkande och som gör att vi också a priori förutsätter orsakssammanhang som är också grunden för all vetenskap och en princip som inte minst den berömde fysiologen Claude Bernard försökte få införd inom medicinen på 1800-talet men tyvärr misslyckades med.

Eftersom Kant hade insett det fundamentalt viktiga i principen att tid och rum existerade a priori i vårt tänkande när vi tar in vår verklighet genom våra sinnen ville han, som Schopenhauer förklarar, utvidga denna idé till att omfatta allt logiskt tänkande och där gick han fel. Kant hade blivit förälskad i sin egen a priori idé. Helt plötsligt blir Kants filosofi då nästan komiskt obskyr och obegriplig. Hans ”Kritik av det rena förnuftet” kan därför i bästa fall bara bli en förvirrande läsning.  Som Schopenhauer lakoniskt konstaterar i sitt appendix, ”Kritik av Kants filosofi”, till volym 1 av sitt huvudverk ”Världen som vilja och föreställning”: ” … i det underliga ’Kapitel om förståelsens rena koncept’ vilket är väl känt för sitt stora dunkel eftersom ingen någonsin har kunnat få ut någonting av det.”

Känner vi  inte igen samma sak inom den officiella kostvetenskapen?

 

 

About Göran Sjöberg

Professor Göran Sjöberg doktorerade 1980 på Chalmers Tekniska Högskola inom Materialvetenskap. Han arbetade ett år som volontär i Moçambique och därefter med forskning och utveckling på ABB samt Volvo Aero (GKN Aerospace). 2004 blev han Docent på Chalmers och 2005 utnämnd till Adjungerad Professor. 2009 övergick Sjöberg till strikt LCHF och har sedan dess studerat vetenskapsteori, medicin och kostvetenskap.

Comments

  1. 1

    Bland de inlägg jag sett av dem du här erbjudit var detta det mest läsvärda. Att näringsläran sedan c:a 1970 inte stämmer med verkligheten känner vi till, och det är inte förvånande att dess förespråkare finner sin filosofiska grundval bland de tyska ”idealisterna”.

    De tycks ju kunna argumentera förfärligt djupsinningt utan att behöva se på verkligheten sådan den faktiskt föreligger. Men egentlig vetenskap är inte möjlig utan empiri, alltså de brittiska kollegerna (framför allt då David Hume?). För över 30 år sedan blev jag chockad av att en bekant i Sverige, en språkvetare, förklarade att tysk filosofi var mera värdefull än den ”ytliga” engelska. Jag förstår ännu ej hur man kan mena det.

    Vad jag saknade hos Taubes var att han inte detaljerat sig in på hur kunskap kan komprometteras av kommersiella hänsynstaganden och hur resultatet av detta sedan kan slå igenom i mediavärlden så grundligt att det inte kan röjas upp. Den boken tycks inte finnas skriven på något språk jag kan läsa.

    För Sveriges räkning borde den innehålla analyser av hur ett halvdussin identifierade professorer kunnat komma fram till, och bli kvar i, sina ställningstaganden och förklaring av hur de kan vägra att se på dokumenterad erfarenhet – och sedan inte ställs till svars för detta i sina mediaframträdanden.

  2. 2
    Professor Göran says:

    @ Piltson:

    Tack för komplimangen!

    När man börjar tränga in i filosofins grunder verkar detta intresse nästan bli som ett beroendeframkallande gift – kanske en bra ersättning för kolhydrater 🙂 Frågan om varför vi fångas in i olika paradigm är trots allt en ganska öppen fråga men har behandlats av vetenskapsteoretikern Thomas Kuhn men faktiskt även av Gary Taubes. Ludwig Fleck har berört denna frågan inom medicinen på ett ytterst initierat sätt (synen på syfilis genom tiderna) och han var en stark föregångare till Kuhn som dock var omedveten om Flecks analys.

    Tyvärr är de få som orkar gå på djupet och tränga in i filosofins grunder och samtidigt med bevarandet av ett kritiskt förhållningssätt vilket kanske är samma sak. Det är nog symptomatiskt att det bara finns en kommentar på denna tråd – nämligen din egen.

    Du nämner Hume och det var han som enligt Kant själv ”väckte honom ur hans dogmatiska slummer” inte minst genom Hume’s syn på kausaliteten som han såg som en ”sedvänja” snarare än som en produkt av förnuftet. Och sedan har vi ju förstås Locke som jag ännu inte ”satt tänderna i”.

  3. 3

    ”Det var detta som slog mig med full kraft 2009 då jag insåg det oerhörda glappet mellan det officiella medicinska etablissemanget dogmatiska idé om sockrets och kolhydraternas nyttighet för inte minst sockersjuka och den verklighet som jag och min sockersjuka hustru upplevde när vi upphörde med dessa ”nyttigheter”. Med andra ord insåg jag att den officiella synen var ren och skär idealism eftersom den inte stämde med verkligheten. Och det säger sig självt att denna syn inte kan ha något att göra med vad vi normalt menar med vetenskap. Gary Taubes bok gav här en förklaringsmodell som gör att man kan förstå hur etablissemangets syn på kosten kunde hamna så långt från vetenskapen trots sina försäkringar om att det är vetenskap man håller på med. Man hade helt enkelt blivit förälskad i sin egen idé om fettets påstådda farlighet redan på 50-talet (Ancel Keys var här drivande) och kunde sedan inte släppa denna idé vilket med andra ord är ren och skär idealism.”

    Göran… – Du är en mästare på att nagla den evidensbaserade vetenskapen och den s k fria forskningen – och det hoppas jag på att Du fortsätter med lääänge ❗

  4. 4

    ”Medicinens historia borde också ha lärt oss att välanpassade kliniker i alla tider haft en övertro på sin egen samtids åsikter om sjukdomarnas natur och orsaker. Detta, som har gällt föregående generationer, gäller naturligtvis också för oss. Vi kan inte veta vilka av våra åsikter som nästa generation kommer att tala om med ett medlidsamt småleende.” – slut citat av docenten Per Dalén.

  5. 5
    Anders S says:

    Vi har väldigt mycket enkelspår!

    ”Men who replaced 10 percent of their total daily calories from carbohydrates with healthy vegetable fats had a 29 percent lower risk of developing lethal prostate cancer and a 26 percent lower risk of dying from all causes.” presenteras i SR så här:

    ”Resultaten visar att de män som åt mest vegetabiliskt fett i genomsnitt hade tumörer som var något mindre aggressiva, och som hade mindre risk att leda till döden.”

    http://www.sciencedaily.com/releases/2013/06/130610192948.htm

    http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=5563192

    Det var ju inte mer rapsolja, solrosolja eller majsolja man avsåg utan:

    ”And adding one serving of nuts a day (one ounce) was associated with an 18 percent lower risk of lethal prostate cancer and an 11 percent lower risk of death.”

    Study author Erin Richman of the University of California, San Francisco: ”Consumption of oils and nuts increases plasma antioxidants and reduces circulating insulin … and inflammatory markers,” she explains. ”And this could be significant, since high levels of insulin, cell damage and inflammation can all play a role in the progression of cancer.”

    http://www.npr.org/blogs/thesalt/2013/06/10/190360777/hey-fellas-olive-oil-and-nuts-tied-to-prostate-cancer-survival

    Richman says ”This was an observational study, so it’s tough to suss out whether it’s the high intake of vegetable fat or a lower intake of carbs that is responsible for the effect observed.”

  6. 6
    Anders S says:

    Helhetssyn:

    Tore Schersténs föreläsning ”Inflammation som orsak till folksjukdomar” i november 2012.

    http://www.alba.nu/Alba5_99/schersten.html

    En intervju 1999:

    http://youtu.be/0X6xdaeDNEA

  7. 7
    Lennart N. says:

    @ Anders S:

    Hörde också inslaget! Lägre intag av kolhydrater hamnade på något sätt i bakgrunden men slutklämmen var väl ändå att det var positivt att dra ner på kolhydrater och öka på intaget av vegetabilskt fett? Man borde kanske ha tagit upp att orsaken till den minskade risken för allvarlig prostatacancer var ett minskat påslag av insulin. Hur man minskar på insulinpåslag känner väl de flesta på denna bloggen till?

  8. 8
    Ann Kristin says:

    @ Professor Göran:
    Filosofi är ett gift i klass med heroin (utan att ha provat det senare) men när jag går vilse brukar jag hålla mig i Sokrates. På senare år har jag börjat intressera mig mer för naturvetenskap, från att ha varit fullkomligt såld på språk, filosofi, psykologi, historia och samhälle. Nu vill jag ner på cellnivå.

    Det jag kom fram till genom mina studier är att allt är illusion, och i bästa fall kan vi behålla forfästet, där vi slungas runt på en liten blå planet i världsrymden. Fortfarande är lyrik och prosa det som bäst beskriver varats olidliga lätthet. Att tro att man vet något är fåfänglighet, men man måste tro. I övrigt odlar jag min trädgård, det enkla i att sätta ett frö som blir en växt. I takt med mitt tillfrisknande fortgår ska jag börja hugga ved igen.

    Jag hörde på Hans Roslings eminenta program om statistik att man numera kollar sociala medier på nätet och därav drar slusatser hur folk mår (om nu en facebookstatus eller ett tweet är användbart) där man kunde konstatera att äldre människor ansåg att frid var lika med lycka, medan yngre krävde betydligt mer än så, det måste ”hända saker”. Så frid på er (som pingstvännernas hälsning lyder) 😉

  9. 9
    Mayne Sundewall Hopkins says:

    Tack Professor Göran, för ännu en intressant krönika (med kommmentarer). Jag lägger ofta dina epistlar åt sidan – för att läsa ‘vid tillfälle’ och ikväll har jag avnjutit tre krönikor på raken. Nu ser jag framemot nästa omgång. 🙂

  10. 10
    Professor Göran says:

    Tack för uppmuntrande kommentarer!

    Filosoferandet fortsätter 🙂

Speak Your Mind

*