Om att bli människa

Professor Göran SjöbergProfessor Göran Sjöbergs krönika:
Om att bli människa

Det är förstås när man är ung som man ”yxas till” för att förhoppningsvis sedan passa in som en ”nyttig” kugge i vårt moderna, industrialiserade och framför allt informationstäta samhälle och dessutom att sedan acceptera denna tillyxade roll som tillräckligt meningsfull. Det är lätt att detta blir övermäktigt och man då istället känner ett främlingskap eller som vi uttryckte det på 70-talet – en alienation. Många av oss som då var ungdomar upplevde den officiella samhällsmoralen som en dubbelmoral och vi protesterade helt enkelt mot det som vi upplevde som uppenbart vansinne. Det var bland annat miljöförstörelsen men framför allt de grymma kolonialkrigen som då pågick, främst i Vietnam, men det ligger kanske just i ungdomens natur att ifrågasätta det samhälle som man just är i färd med att integreras in i. Att även dagens ungdom känner sig alienerade när de nu håller på att formas som kuggar i det nuvarande samhällsmaskineriet visar inte minst den våldsamt ökande förskrivningen av psykofarmaka till denna åldersgrupp. Frågan om viken typ av kost man lever på är i denna ålder är tyvärr av litet intresse annat än möjligen när det gäller att produktionen av livsmedlen rimligen bör vara etiskt försvarbar.


Det är också ganska naturligt att man inte engagerar sig i frågor som inte drabbar en själv men detta gäller förstås i alla åldrar. När man är ung har man normalt inte heller drabbats av de välfärdssjukdomar som börjar uppträda först på allvar i 50-årsåldern. Detta faktum håller i och för sig på att förändras med de fall av diabetes och övervikt som, nu under de senaste 20 åren, i en alltmer allarmerande takt drabbar även barn och ungdomar. Om man försöker se något positivt i denna sjuka trend så är det naturligtvis så att även ungdomar idag då också måste börjar fundera på vad de stoppar i munnen, för vem vill inte likna fotomodellidealen så mycket som möjligt i jakt på attraktiva partners. När man kommit upp till 50-60-årsåldern är det trots allt lättare att acceptera 30 kilos övervikt än när man är runt 18 år.

Som alla känner till så är det väldigt ansträngande att ”vara människa” och då menar jag framför allt som en social varelse, vilket förstås i princip är samma sak. Och här kommer vi till att börja med in i livet med olika förutsättningar. Man måste vara bra naiv för att inbilla sig att det inte har någon betydelse om man kommer från en akademisk familj eller från en familj utan sådana traditioner eller från en rik eller från en fattig familj och egentligen finns det nog ingen, som i själ och hjärta, tvivlar på detta faktum även om man så gärna vill tro att vi alla har samma chans här i livet redan från början. Undantag finns förstås alltid och då talar vi ofta om klassresor, framför allt uppåt men även nedåt, och detta skapar en alienation i sig själv som kan intygas av var och en som har gjort en sådan resa uppåt i samhällsskikten. Det lär ju också ta tre generationer att ”skapa en gentleman”. Vad som alltid slår mig är att detta med klasser i samhället tenderar att vara en tabufråga men dessa klasser är definitivt ett vetenskapligt faktum i alla samhällen även om graden av uppdelning varierar, och där Sverige fortfarande, och tack och lov, är ett ganska jämlikt samhälle. Erfarenheten säger mig också att läsarkommentarerna på grund av att jag just nämner denna tabufråga troligen kommer bli betydligt sparsammare än i mina tidigare krönikor – vi får hoppas jag har fel!

I detta att bli människa ligger också, som en integrerad del, vårt förhållande till vår kost och vår hälsa. Här gäller att ju högre utbildning vi har, och ju högre samhällklass vi tillhör från början, desto mer självständiga är vi i dessa frågor. Vi är helt enkelt mer engagerade på alla plan, och har dessutom då de ekonomiska möjligheterna att förverkliga vårt engagemang. Detta är exceptionellt tydligt i USA, och det är inte för inte som Professor Robert Lustig (som varnar för riskerna med framför allt socker och fruktos) pekar på det klassmässiga i denna fråga. Hans lakoniska inställning är faktiskt att de fattigaste i USA inte har en chans att leva på någon sund kost även om de skulle vilja försöka. Detta stämmer också med den bild som Gary Taubes förmedlar men han sätter också in denna fråga i ett världsomfattande perspektiv. De fattiga blir därför alltmer förvisade till den usla kolhydratrika mat som gör dem feta och sjuka. Här kan man eventuellt se den stora konsumtionen av söta drycker som ett slags drog och kanske som en ”tröst” i en ”risig” social situation. Då är det lätt att komma med en pekpinne uppifrån och tala om det skadliga med en överkonsumtion av t.ex. Coca-Cola. Det är ju också om detta som striden i New York just nu står, dold bakom diskussionen om storleken på muggarna i de snabbmatsrestauranger som framför allt frekventeras av de lägre samhällsskikten.

Som alltid är det först när man fått ett problem man blir engagerad i själva frågeställningen. Har man drabbats av fetma, diabetes och/eller hjärtsjukdom är det ganska naturligt att börja fråga sig varför man har drabbats, och jag har svårt att tänka mig att någon som drabbats inte undrar varför just han eller hon drabbats. Jag minns fortfarande livligt den smala och paranta dam som ingick i den grupp av patienter som hade drabbats av hjärtinfarkt på samma sätt som jag själv 1999 och som ”utsattes” för kostråden från en dietist. Denna procedur ingick i själva rehabiliteringen. Hon blev fruktansvärt upprörd över de kostråd, av typ fettsnål tallriksmodell, som denna dietist presenterade med hjälp av Margarinbolagets informationsmaterial. ”Det är ju precis så jag har ätit i hela mitt liv!” nästan skrek hon.

Att ett personligt problem ligger bakom engagemang gäller förstås också i mitt eget fall och troligtvis också för de flesta framträdande LCHF’are. Man känner sig helt enkelt lurad – dragen vid näsan av etablissemanget! De flesta LCHF’are löser ju också sina hälsoproblem genom att hålla fast vid en strikt lågkolhydratkost även om gudarna ska veta att detta är lättare sagt än gjort. Jag tänker ofta att om jag hade vetat vad jag vet idag om kostens betydelse för hälsan så hade jag levt på en helt annan kost redan för 50 år sedan. Jag hade t.ex. definitiv inte ätit något margarin. Troligtvis hade jag också på alla sätt försökt undvika socker och produkter med vetemjöl men det är som sagt först när jag drabbades av allvarliga hälsoproblem som jag började fundera på detta och engagera mig som samhällsmedborgare för att försöka åstadkomma en förändring av det pågående vansinnet.

Men som alla inser behövs här en förändring på samhällelig nivå och en sådan sker inte genom att lösa hälsoproblemen på individnivå. Om man är cyniskt lagd kan man säga att inget samhälle har råd med att den arbetande fattiga delen av befolkningen blivit mer eller mindre invalidiserad av sin fetma – detta är kontraproduktivt! Även om man inte löser samhällsproblemen på individnivå bör man som individ, efter förmåga, förstås bidra till att påverka samhället i rätt riktning. Denna grundläggande tanke om individens samhällsmoral och engagemang går tillbaka till den grekiska filosofen Platon.

Just nu tuffar vårt moderna samhälle på mot en total hälsokatastrof i den nu accelererande fetma-, diabetes- och hjärtsjukdomsepidemin. Vetenskapen finns där och den pekar tydligt på att det är den typ av kost vi äter och inte hur många kalorier som ingår som är den grundläggande orsaken till detta allvarliga samhällsproblem. Om vi från början skulle äta gräsbetat kött och annan naturlig mat skulle vi knappast ha drabbats av några hälsoproblem. På samma sätt som Professor Lustig och Gary Taubes tror jag att det är ett hemskt faktum att det är, och än mer kommer att bli, en klassfråga även om ingen ens vill ta i denna fråga med tång. Om detta är riktigt kommer i stort sett bara de familjer som har råd och tillräcklig kunskap att fixa sin hälsa, medan stora delar av jordens befolkning kommer att gå en mörk och sjuk framtid tillmötes. Även om detta är en förenklad bild, som ju alla vetenskapliga förklaringar är, är den inte desto mindre nära sanningen enligt min uppfattning.

Om man är utan moral och vill tjäna pengar på världens olycka bör man därför enligt min uppfattning satsa på aktier inom läkemedelsindustrin – helt enkelt säkra investeringar för framtiden!

About Göran Sjöberg

Professor Göran Sjöberg doktorerade 1980 på Chalmers Tekniska Högskola inom Materialvetenskap. Han arbetade ett år som volontär i Moçambique och därefter med forskning och utveckling på ABB samt Volvo Aero (GKN Aerospace). 2004 blev han Docent på Chalmers och 2005 utnämnd till Adjungerad Professor. 2009 övergick Sjöberg till strikt LCHF och har sedan dess studerat vetenskapsteori, medicin och kostvetenskap.

Comments

  1. 1

    Hej.
    Då jag skiftat fokus politiskt, kan jag bara konstatera att det har funnits, finns och utvecklas klasskillnader i Sverige. Troligen beroende på utökad ekonomisk skillnad. Rika blir rikare och fattiga blir fattigare.

    När det gäller övervikt, så är även det att hänföra till en klassfråga. I min lilla ”forskarvärld” ser jag att de som är ”bättre bemedlade”, lever ett friskare och bättre liv. Både ur nutritionssynpunkt som friskvårdsdito. Klasskillnaden och övervikten ses tydligast bland ungdomar. Ungdomar från ”sparsamma” förhållanden anammar lättare mattrenderna i samhället. Man ifrågasätter inte lika tydligt, som de ungdomar födda ur kunskapens träd så att säga. Tydligast syns detta på att de ”sparsammas” ungdomar bär på jättelika Coca-flaskor på gator och torg – fortfarande.

    Ja, det finns mycket att säga om framtidens barn, men en sak är tvärsäker, och det är att klassklyftan vidgas mot att bli ett helt nytt vidgat landskap. 430 tusen arbetslösa och ca 1 miljon fattiga, gör inte saken bättre. I mitt skiftade politiska fokus, ska jag försöka arbeta för en mer jämlik jämlikhet. Både ekonomiskt som ur synpunkten att fattiga svenskar skall ges möjlighet att äta riktig mat och inte mat som bestäms av ett svagt livsmedelsverk och dess ekonomiskt handgångna Claude Marcus och Stephan Rössner.

    Tack för ett intressant inlägg Göran. Jag sprider det som en stormvind.
    Jan S

  2. 2

    Tack för ett som vanligt lika viktigt som intressant inlägg!

    ” … Det är också ganska naturligt att man inte engagerar sig i frågor som inte drabbar en själv men detta gäller förstås i alla åldrar. När man är ung har man normalt inte heller drabbats av de välfärdssjukdomar som börjar uppträda först på allvar i 50-årsåldern …”.

    Människor som befinner sig mitt i yrkes- och familjeliv med allt vad det innebär har väldigt mycket annat att fundera på tillsammans med kosten. Det blir till att välja var man skall engagera sig …

  3. 3
    Bustas says:

    Visst är det en klassfråga. Känsligt kapitel det där och man kan givetvis inte (vilket du inte gör) generalisera. Men faktum kvarstår, det krävs tid, möjlighet, ork och förståelse att analysera all information som man kan tillgodogöra sig på alla bloggar som talar för eller emot, som i vårt fall, LCHF. Något som kan ändra detta är ju om (hypotetiskt tanke) Livsmedelsverket och dietister ger rätt råd och att därmed alla i samhället får rätt föda från allra första början. Dock, inte ens det hjälper ju fullt ut då klassfrågan avgör även på punkter som inte har med information att skaffa.

  4. 4

    Utbildning sägs vara den viktigaste orsaken till hälsa – inte nödvändigtvis ekonomi,,,

    Jag tänker ofta på de matorgier som herrar Stenbäck, GW Persson och Lallerstedt ägnade sig åt – de saknade knappast ekonomiska resurser att köpa grädde och bacon,,,,

    http://www.expressen.se/nyheter/leif-gw-persson-jag-holl-pa-att-do-av-matorgier/

    Samhället har ju blivit mycket mera öppet idag – vi behöver inte gå längre än till den här bloggens innehavare. En läkare som som klart och tydligt berättar att hon ätit sig frisk på vanlig hederlig mat,,,

    Och det bästa inslaget jag läst någonsin på den här bloggen var när Karl E Arfors berättade hur han botade sin 80-årige vän – den förre läkemedelsdirektören med hederlig och fet mat och kunde skippa ett 10-tal piller.

    Om man inte varit övertygad LCHF:are tidigare så blev man det nu – 3 ytterst välmeriterade personer som håller sig friska med LCHF!

    Men jag tror att berättelser av det här slaget hade varit omöjligt för bara 20 år sedan – öppenheten är så mycket större idag och ”vanliga” människor kan se att andra personer har samma problem som de själva!

    En annan person som gjort stort intryck på mig var när Per Oskarsson interjuvades på sin 75 – årsdag och yttrade – ”att det ska behöva ta så lång tid att lära sig att leva som en riktig människa!”,,,,

    Men det är bra när man kan lära sig av varandra!

    För några månader sedan fick jag en bekant att sluta äta blodtrycksmedicin och hon slapp många biverkningar – nu är det dags att få henne att sluta med statiner – hon är fullt frisk – varför hennes läkare har gett henne både blodtrycksmedicin och statiner begriper inte jag och knappast läkaren själv heller som ju i stort sett bara är industrins förlängda arm,,,,

    Men borttagandet av statiner är faktiskt resultatet av förra lördagskrönikan – ämnet kom upp och vi läste gemensamt de artiklar som hänvisades i tråden – nu är pillren borta!

    Men det är skrämmande – var och varannan människa äter mediciner som de abolut inte behöver och vad värre är – de som varit helt friska blir sjuka av både pillren och de kostråd de får på vårdcentralerna!

    Hon frågade – vem ska man lita på?

    Ja – hellre på Ravnskov, Arfors, Dahlqvist och alla andra än på en vårdcentral som inte ens klarar av att ta ett blodtryck på rätt sätt utan snabbt slänger upp receptblocket inför en halvt ihjälskrämd ”patient”,,,,

    Detta är en skandal!

    Trevlig helg önskar ”hobbydoktorn” Thomas,,,,

  5. 5
    Ethel Loberg says:

    Möjligen var det lättare att yxa till en växande unge på 50-talet, åtminstone för min ”klass” som övervägande bestod av småbrukarfamiljer på landsbygden med inget överflöd av pengar men med matfrågan tryggad. Däremot var det tukt och hyfs utan kompromisser som gälde och att aldrig leva över sina tillgångar. En lärdom som inte krävde ett fett konto för tillyxningen.

  6. 6
    Ann Kristin says:

    Visst håller jag med dig. Jag är uppväxt i arbetar/småbrukarmiljö i Ångermanland under 1960talet, och där vill jag påstå att vi åt en kost som många bara kan drömma om idag. Jakt, fiske och eget kött, tillsammans med bär, potatis och grönsaker. Väldigt lite ”köpt”. Jag växte också upp med en stolthet över att vi klarade oss själva, även om folkhemmets bättre utbildning gav oss nya chanser.

    Jag är den första i min generation med högre utbildning, men jag har hållt fast vid de gamla idealen, med lågkonsumtion, sparsamhet och miljötänk. Jag var ju ung på 1970talet :).

    Tyvärr tror jag att både arbetarklass och arbetslöshetsklassen har tappat sin stolthet och självförtroende. Medelklassidealen hägrar för många, och många förleds att tro att konsumtion är lycka. Nu ser jag en glädjande förändring hos ungdomarna, i både arbetar- och medelklass, som lutar åt en ny, grön våg, fast mest urban denna gång.

    Jag tror att denna våg också innehåller intresse för bra kost. Naturligtvis kommer det att dröja innan det har nått alla, men det är absolut på gång.

  7. 7
    ragnhild says:

    Konspiratorisk – jag – 😉 Oh yeh:

    Der sa du det:
    ”Om man är utan moral och vill tjäna pengar på världens olycka bör man därför enligt min uppfattning satsa på aktier inom läkemedelsindustrin – helt enkelt säkra investeringar för framtiden”!

    (norsk): Mens jeg leste – så tenkte jeg på mine bekjente (bekänta), godt situerte med godt forhold til legemiddelindustrien – og – refererer til uttalelse/råd til meg som har pr. idag et friskt (tror jeg) hjerte: ”Ta då en lipitor hver dag – som meg”; Og lurer på (undrar) om de ikke har aksjer i den samme nevnte industrien – Rådet gis også av leger!

    Gjett (gissa) hva jeg vil gjøre framover: Drive undersøkelse om hvor pengeplassering med gevinst kan oppnås via spørsmål (frågor), antydninger – en undersøkelse som nok ikke vil kunne kalles representativ, for liten til det – dock…….

    Hvor mange – også på myndighetsnivå har ikke grepet denne økonomiske sjangsen til profitt – nei, jeg undrer meg ikke – men blir rasende (jättearg)!!!

    Innbringende å holde folk sjuke – ja! Shame on you – goverments/healh-institutions.

    Undrer meg ofte på hvilket råd innvandrere får (ref. eks. diabetes-eksplotion) når det gjelder kost – så mange overvektige av dem, som går omkring – arbeidløse – god tid til å skufle iseg spannmålsprodukter – i tid og utid – lett å observere på byen/staden.

  8. 8
    Helena Hesselmark says:

    ”Undrer meg ofte på hvilket råd innvandrere får (ref. eks. diabetes-eksplotion) når det gjelder kost – så mange overvektige av dem, som går omkring – arbeidløse – god tid til å skufle iseg spannmålsprodukter – i tid og utid – lett å observere på byen/staden.”

    Förmodligen får de samma råd som norrmän får, som är i samma situation. Eller vad menar du?

  9. 9

    @ Ann Kristin: Instämmer i din kommentar. Är också uppväxt, dock på 50 talet, i Ångermanland i småbrukar/arbetar miljö. Pengarna som föräldrarna drog in med kontors- och bygg anställnings-arbete betalade skulderna i småbruket, men det gick. Det fanns inga pengar att konsumera för, men maten var det ingen brist på, med lax, älgkött egenodlade grönsaker mm. Jag har samma/liknande erfarenheter tycker jag. Det fanns en stolthet i det. Jag håller med om det man ser nu av ungdomar att en positiv och ökad medvetenhet är på gång.

  10. 10
    Professor Göran says:

    Ruben, Ethel, Ann-Krisitin,

    Jag tror att denna direkta koppling till småskalig jordbruksproduktion, som ni var lyckliga att få ta del av, nog också är den bästa uppfostran man kan få. Verkligheten idag är dock att detta är historia för den överväldigande majoriteten av den ungdom som växer upp. Är det en procent som nu har denna fördel?

    Enligt min uppfattning blir vi alltmer brickor i en väldigt integrerad marknadsekonomi och där vi som enskilda individer inte har så mycket att sätta emot. Genom att satsa på LCHF och medvetet satsa på närproducerade livsmedel så motverkar vi förstås denna centralisering men krafterna som vi kämpar emot är tyvärr gigantiska.

    Mitt hopp är därför att mäniskor av självbevarelsedrift, och speciellt om vi som blivit sjuka, ska ta till oss LCHF-konceptetet och att detta ska sprida sig som en löpeld. Den katastrofala situation som råder på hälsoområdet idag bäddar också för att en sådan löpeld ska ta sig.

    Ytterligare ett hopp jag när är att vetenskapen (som redan finns) till slut skall bryta ned den religiösa dogmatism som genomsyrar medicinen idag. Vetenskapen brukar ju segra efter ett tag även om det kan ta tid. Det tog faktiskt två hundra år efter upptäckten av blodomloppet innan åderlåtningen försvann för gott.

  11. 11

    Man har en fördel av att vara 40-talist och uppvuxen på landsorten på så sätt att man lätt kan anknyta till LCHF, som i stort påminner om barndomens kosthållning med hemkärnat smör, grädde i filmjölken och kaffet, hushållsgris, fågel, vildfångad fisk, viltkött, ägg och gräsbeteskött.

    Även om man under en period av sitt liv i viss mån gick på skrämselpropagandan mot mättat fett, ägg m.m. blev det aldrig aktuellt att äta lightprodukter. När margarinet gjorde sin entré i konsumbutikerna blev det tvärstopp. Det smakade vedervärdigt i jämförelse med riktigt smör.

    Dessutom såg man ju med egna ögon människor som åt fet mat och som levde länge med bibehållen hälsa. Min egen farmor blev 103 år …

  12. 12

    Gratulerar Annika att du drar in gästskribenter som också sätter in kostfrågan i ett klasssammanhang. Du söker därmed vidga de rena kostfrågorna till något mer – samtidigt håller du den vetenskapliga fanan högt.

    Grattis också Göran till din analys. Kände inte du som jag när du kom hem från Mocambique att födan i Sverige, redan då,hade berövats mycket av sin naturlighet. Jag gjorde nämligen två volontärår i Ghana och även om maten var kolhydratrik så var den högst naturlig. Plantanerna (kokbananerna) cassavan eller yams som man åt till middag hade tagis upp ur jorden på morgonen (I fråga om bannanerna plockats ned samma morgon) Palmnötsoljan likaså och den bereddes i stora trämortlar på gårdsplan. Enda undantaget var palmvinet. Det lät man jäsa ytterligare över natten. Då blev det starkare. Kon eller fåret var likaså slaktade på morgonen, och måste ätas upp samma dag. Det var mat det. För att inte tala om äggen – rena vitaminbomberna. Men det var först när man kom tillbaka till Sverige man klart noterade att maten här var raffinerad bortom hälsa. Det kändes direkt på smaken.Så många av våra nytillkomna svenskar – våra invandrare märker ju direkt varför svenskarna ser så sjuka ut – de äter ju förvanskad mat.

    Att de sedan i jakten på billiga råvaror i våra matvarubutiker nöjer sig med härdade oljor , gör att de snabbt går upp i vikt – och drar på sig diabetes alldeles för snabbt. Det är tragiskt.

    Ser fram mot nästa lördagskrönika

    Ingemar Ljungqvist chefredaktör http://www.2000tv.se

  13. 13
    Bustas says:

    Om vi nu är inne på afrikansk mat, ja då måste jag nämna kyckling. Då jag jobbade i Biafra (Nigeria) 1979, försökte jag äta kyckling så ofta som möjligt. En långbent krabat med liten rund kropp och svart fjäderdräkt med röda inslag. Har aldrig tidigare och inte efter jobbet i Biafra ätit någon så Gudomligt god kyckling. Troligtvis är det så kyckling skall smaka och kanske rentav smakade den så en gång i tiden även i gamla Sverige.

  14. 14
    Ethel Loberg says:

    @ Professor Göran:

    Ja det är först många år efter att jag flyttade hemifrån som jag förstod att min ”torra, lite småtrôkiga uppväxt på landet med fyra kilometer att gå eller cykla till skolan och tvungen att hjälpa till hemma både ute och inne” faktiskt blev min lyckas smed under det fortsatta livet. Numer tycker jag bara synd om dagens ungar som inte får den möjligheten.

  15. 15

    Professor Göran Skrev:

    Ruben, Ethel, Ann-Krisitin,

    Jag tror att denna direkta koppling till småskalig jordbruksproduktion, som ni var lyckliga att få ta del av, nog också är den bästa uppfostran man kan få. Verkligheten idag är dock att detta är historia för den överväldigande majoriteten av den ungdom som växer upp. Är det en procent som nu har denna fördel?

    Idag är det nog inte många ungdomar som kommer i kontakt med jordbruket överhuvudtaget – de småskaliga jordbruk som finns idag drivs av idealister som har detta som livsstil alternativt som en hobby,,,,

    Under min tid har jag sett det ena småskaliga jordbruket efter det andra läggas ned – ett tag under 70-talet betalade man t o m små mjölkproducenter för att de skulle sluta leverera mjölk. Idag ligger hundratals hektar betesmark oanvänd runtom där jag bor.

    Samtidigt finns det 26 miljoner arbetslösa i Europa – var 4:e ungdom under 25 år är idag arbetslös.

    Och inte särskilt många av de som arbetar har ett ”riktigt” jobb – ett tag arbetade jag med marina drivsystem, ofta med en törstig V8 som drivkälla. En arbetskamrat tyckte han gjorde en insats för miljön om han stannade hemma en dag från jobbet – han hade nog hellre utvecklat vindkraftverk men på den tiden ansågs sådan teknik som rödgrönt flummeri medan bensinslukande nöjesbåtar och kärnkraftverk ansågs vara fin och respektabel sysselsättning!

    Det finns paralleller, en del av LCHF-anhängarna blir ju ignorerade och förlöjliga på samma sätt medan utveckling av kemi i form av långsamt dödande margariner, statiner, bantarpiller av spenat och fettmakirurgi räknas som fin och respektabel sysselsättning!

    Märkligt nog verkar det inte finnas en enda politiker som frågat sig varför folk blir sjukare och sjukare trots att läkartätheten och medicinkonsumtionen ökat från år till år – istället för att titta på orsakerna till varför vi blir sjuka så bygger man istället ut en vårdapparat vars effektivitet nog många gånger ligger runt noll eller i vissa fall säkerligen orsakar mera sjukdom än vad den botar,,,

    Jag tror det var Ann Fernholm som angav att 1/3 av besöken på akutmottagningarna var orsakade av felmedicineringar – inte illa. Om några år kommer siffran att bli ännu högre och vi har fått en vårdindustri som skapar sina egna sjukdomar,,,,

  16. 16
    Professor Göran says:

    @ Tombola:

    Intressanta funderingar!

    Det är nog väldigt svårt att leva på ett sätt som avviker från det normala även om det i grund och botten är ett sunt sätt att leva.

    Amishfolket i USA är väl ett exempel på att en folkgrupp har lyckats hålla emot den moderna utvecklingen.

    Hur man kan stå emot utveckling är nog också ett fint tema för en kommande krönika skulle jag tro.

  17. 17
    Tombola says:

    @ Professor Göran:

    Skulle jag själv skriva en krönika om att stå emot utveckling skulle den kanske få titeln

    ”Hur utveckling blev inveckling”

    Det är inte lätt idag – när vi växte upp fanns det många som levde lite på sidan av samhället – det var inte omöjligt att leva utan villa, fru, 2 barn och husvagn,,,,,

    Vissa finns i dessa böcker – De ovanliga, del 1 och 2

    http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9185581003

    Detta är/var extrema människor men jag tycker många av dem har riktigt kloka åsikter om det ”Moderna samhället” och vi skulle nog behöva ha lite mera av deras kritiska inställningen till det ”normala” livet,,,,

    Det är lärorikt att tänka till – själv cyklade jag ibland de 8 milen T/R till universitetet när jag jobbade där, det tog lite tid men tittade man på tankeexperimentet att gå ned i arbetstid för att istället cykla till jobbet visade det sig att med min dåvarande lön och en ny Volvo skulle det gå på ett ut.

    Samma sak gäller en tänkt resa till Paris, det tar ungefär lika lång tid att cykla som att flyga dit om man tar med tiden det tar för att tjäna ihop till flygresan,,,,

    Har surfat runt en del under senaste dygnet, tittat på statiner och blodtryck – tror nog de flesta kan slänga alla piller i den vägen,,,,

    Undrar hur många benbrott som gamlingarna får på grund av yrseln som kommer från blodtrycksmedicinen – en betydande andel skulle jag tro,,,,

    Oxå intressant att se sambandet mellan kyla, blodtryck och hjärtproblem – jag har anat att det skulle finnas ett samband mellan blodtryck och temperatur men visste inte om att risken för hjärtproblem var större i kallt väder,,,,

    http://www.expressen.se/nyheter/livsfarlig-kyla-i-helgen/

  18. 18
    Tombola says:

    Man kan ju få sådana här funderingar när man ska betala på huslånet – själv funderar jag på en liten segelbåt,,,,

    Arne på båten – var en mycket välkänd ”ovanlig”,,,,

    http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3369&artikel=2557181

  19. 19
    Gunilla Jansson says:

    Mina problem var trött, hängig, håglös, luddig i huvudet m.m. 23 år sedan började jag att dra ned på kolhydrater, slutade helt med potatis och säd blev bättre men inte bra. Fick veta att min sköldkörtel ej var ok, fick Levaxin men problemen var kvar. Nu äter jag SVINSKÖLDKÖRTEL HORMON och har inte mått så bra på 39 år ATT BLI MÄNNISKA

  20. 20
    Erling says:

    Sk klasser kan man identifiera både på längden och tvären. De enklaste måtten är väl rikedom och utbildning. Det viktigaste för mig är mera diffust och uttrycks som livskvalite. Det innehåller tillfredsställelse med sin situation. Tyvärr är en sådan strävan rent fientlig till samhället av i dag, där ständig tillväxt är idealet och där konkurrensen är drivkraften.

  21. 21
    Erling says:

    @ Professor Göran:
    Har med stort intresse tagit del av många av Dina krönikor, och jag tycker Din analys är strålande. De senaste i raden har vuxit och mognat på ett utmärkt sätt. Jag ser fram emot en fortsättning! Tack!

  22. 22
    Tombola says:

    Erling Skrev:

    Sk klasser kan man identifiera både på längden och tvären. De enklaste måtten är väl rikedom och utbildning. Det viktigaste för mig är mera diffust och uttrycks som livskvalite. Det innehåller tillfredsställelse med sin situation. Tyvärr är en sådan strävan rent fientlig till samhället av i dag, där ständig tillväxt är idealet och där konkurrensen är drivkraften.

    Endast den som är nöjd med vad han har är rik!

  23. 23
    Professor Göran says:

    Jag är glad åt att det har blivit så många positiva/konstruktiva kommentarer till denna krönika för ärligt talat var jag lite rädd för att ingen skulle våga sig ut på detta minerade fält.

    Det hela är förstås tveeggat. När man, som jag själv som klassresenär och idag ganska priviligierad, talar för dem som inte är det så skorrar det hela förstås lite falskt eftersom vi lever i ett samhälle där alla förväntas maximera sin egen utdelning. Att framställa sig själv som en världsförbättrare har därför, som alltid (?), lite av naivitetens löje över sig. Folk vill så gärna ana egoistiska motiv bakom idealistiska engagemang. De tycker till och med att det är lite skumt att jag inte tar betalt när jag håller föredrag men jag behöver förstås inte leva på detta. (Jag brukar få en flaska vin eller whisky som present utav någon anledning 🙂 )

    Även om det hela knappast är svart och vitt är det förstås i första hand de fattiga som har mest att vinna på att kämpa mot det rådande kostvansinnet. Idag talar vi knappast om fattiga utan har omdefinierat denna del av befolkningen som underpriviligierade vilket förstås inte förändrar någonting i sak. Det är förstås denna del av befolkningen som har minst förmåga att göra sin stämma hörd.

    Och ärligt talat så betyder själva ordet samhälle att vi håller samman och därför tar hand om varandra vilket förstås innebär att vi som just samhälle också ska värna om dem som är mest sårbara. Själv vill jag inte ha det segregerade samhälle som jag själv under ett år upplevde på nära håll i USA men jag misstänker att vi nu är på väg åt det hållet även i Sverige. Jag tror inte på några konspirationteorier men däremot att särintressen som livsmedelsindustrin och läkemedelsindustrin nästan helt och hållet har fått sätta agendan, som man brukar säga, när det gäller kosten och hälsan i samhället och att detta idag visar sig katastrofalt kontraproduktivt.

    Alla klasser drabbas förstås av detta – även direktörer av statiner t.ex. – men de facto drabbas de ”underpriviigierade” grupperna hårdast inte minst för att de knappast kommer att ha råd med den mat som som leder till hälsa på lång sikt. Gary Taubes tog upp Pimaindianerna som exempel på den hälsokatastrof som blev ett resultat, redan för mer än hundra år sedan, av en sådan ”underpriviligierad” situation de hade försatts i i sitt reservat .

  24. 24

    ”Om man är utan moral och vill tjäna pengar på världens olycka bör man därför enligt min uppfattning satsa på aktier inom läkemedelsindustrin – helt enkelt säkra investeringar för framtiden!”

    Jo… – Göran – men vad är det som säger att det i ”evigheter” SKALL bestå

  25. 25

    @ 19 Gunilla Jansson

    Gunilla, du nämner att du tar ”svinsköldkörtelhormon” mot problem med sköldkörtel. Hur får du tag på det ? Låter intressant!

  26. 26
    Ann Kristin says:

    @ Professor Göran:
    Vi lever just nu i en mer förvirrad värld än någonsin tidigare. Jag kan bara börja med finans- och banksektorn, för att inte tala om det som vi ofta återkommer till, livsmedels- och läkemedelsindustrin. Vem ska man tro på, undrar man, likt Hoola Bandoola.

    Jag har ett stort intresse för historia i alla former, men särskilt de långa linjern, det som faktiskt spelar roll för mänsklighetens utveckling i längden. Det som har slagit mig är människans överlevnadsförmåga, nyfikenhet och styrka i svåra tider. Det är lätt att bli dystopisk strax efter ett millennieskifte, men om man tittar på vad som hände förra gången, efter år tusen, ser man att det var då de stora katedralerna byggdes, Kina blomstrade (iofs redan från 600 och framåt), de kulturellt sett rikaste perioderna i såväl Afrika som Mellanöstenr inföll. Världen öppnades upp av Columbus och andra och vetenskapen återupptäckte antiken..

    Om vi bara kunde lyfta blicken från det som larmar runt om os just nu, skulle vi kunna konstatera att bara de senaste 20 åren har utmynnat i en ny värld. IT är för mig det allra största som har hänt i människans historia. Utbytet av idéer, tankar och den sammanlagda växtkraften i denna mylla kan inte ens begripas.

    Historiskt ser man handel mellan människor som den viktiagste faktorn för mänsklig utveckling, främst då för att vi utsatte oss för ”den andre”, den som är olik. Det föder nya tankar, tvingar oss att omvärdera och förhålla oss.

    Naturligtvis inns det en mängd oroande faktorer i det samhälle vi har idag, men som helhet går det åt rätt håll. Den industriella fasen, som vi känner den, är en hundraårig period som är i snabb omställning, liksom allt som den medförde av miljöproblem och elände. Men i stort sett var det fabrikerna som lyfte människan ur materiellt armod och gav oss oändligt mycket bättre livsbetingelser.

    Jag läste Gunnar Adler Karlssonpå 70-talet (ursäkta om jag upprepar mig, en del av min diagnos är lite rörig minnesfunktion, tänka kan jag däremot) och trodde redan då att vi skulle gå mot lägre konsumtion, miljöhänsyn och större klokskap överlag. Efter 15 år i Stockholm valde vi att som ung familj flytta ut på landet, till en slags lågkonsumtionstillvaro, med betande djur och egen produktion. Jag var enormt influerad av 60- och 70-talen, och trodde verkligen att folk skulle välja att arbeta deltid, flytta till billiga hus och odla och bedriva småskalig djuruppfödning.

    Nu blev det inte så i stor skala, men det kommer att hända under min livstid. Varje ny generation väljer i viss mån något annat än sina föräldrar. Thailandsresor, nya kök och konsumtion kommer att fasa ut som livsstil. I det tysta så pågår detta på alla små orter på landet, de ställen som ingen bryr sig om. Vi kan ta min lilla by som exempel. Det finns en hel del småföretag, människor lågkonsumerar, tjänar ganska lite men lever rikt. Alla har för övigt internet, t o m de äldre. Vi har väldigt lite v samhällsservice, men är väldigt självgående. Skog, natur, fiske och jakt är stort, liksom kultur. Vi har flera historiecirklar på facebook, om lokal historia och musik och hantverk lever väl här. Och då har vi ändå brist på yngre förmågor, men de som finns är synnerligen aktiva.

    Vi som bor här kan klassas som arbetarklass, och de som har akademisk utbildning har inte haft intresse av att tjäna pengar, utan arbetat i humansektorn. Vi vet att pensionerna kommer att vara ganska magra, och många har anpassat sig till det.

    Slutligen vill jag rikta blicken mot Japan, ett land som redan har genomgått de faser som vi står mitt i nu. De har nolltillväxt sedan 20 år tillbaka, en stor del av befolkningen är i hög ålder, födelsetalen är låga och de har drabbats av en kärnkraftskatastrof. Uppenbarligen lever de vidare. Jag intresserar mig mycket för Japan, för där kan vi se hur en gammal, mogen industrination utvecklas och där se vårt eget öde. Titta särskilt på vad de unga gör och hur de tänker. Jag är optimistisk.

  27. 27
    Ann Kristin says:
  28. 28
    Professor Göran says:

    @ Ann Kristin:

    Tack för ett intressant inlägg!

    Jag har själv lite funderingar på att hitta något hus i någon mindre ort när jag nu snart går i pension. Vi får se.

Speak Your Mind

*