Hierarkin, girigheten och världens undergång

Professor Görans krönika:Professor Göran Sjöberg

Hierarkin, Girigheten och världens undergång

Jag har nu, i takt med mina filosofistudier, mer börjat tänka i hierarkiska nivåer när det gäller det vi kallar kunskap och inte minst efter att ha bekantat mig med vetenskapsfilosofer som Schopenhauer, Hume och på senare tid också Sir Francis Bacon. Med andra ord tror jag, som alla dessa tre filosofer, att all kunskap kommer utifrån ”enkla” observationer eller som man mer populärt kallar ”sinnesintryck” och att vi därifrån skapar ”enkla idéer”. Dessa ger i sin tur upphov till mer komplexa, kombinerade, idéer eller med ett modernare uttryck modeller, eller möjligen koncept, som vi så gärna vill förvandla till ”dogmer” eller som Bacon uttrycker till ”idoler” och som sedan med auktoritetens hjälp pressas på omgivningen. När det gäller kostfrågan och fetmaepidemin så är det förstås dogmen ”Fett är farligt – kolhydrater nyttiga!” som världsetablissemanget auktoritärt fortfarande pressar på den överväldigande majoriteten av världens befolkning idag.

Till syvende och sist är det en fråga om att tro på en förklaringsmodell för dem som framträder som auktoritet, men även för gemene man som inte kan ägna lika mycket personlig tankeenergi åt den aktuella frågeställningen, och därför inte kan göra så mycket annat än att just lita på auktoriteterna. Har man då som auktoritet med stor energi förespråkat förklaringsmodellen om fettets farlighet (läs här framför allt Ancel Keys) och dessutom satsat hela sin prestige och karriär på detta och därmed också skaffat sig ett ”gott levebröd”, inte minst genom industriella kommersiella kopplingar till vilka man de facto då sålt sin själ, och att denna förklaringsmodell med tiden med förödande tydlighet visat sig vila på ”lösan sand” och forskningsfusk, så är tristessen ur vetenskaplig synvinkel ett faktum. De katastrofala konsekvenserna av denna opportunistiska och ovetenskapliga fettskräck i snart femtio år har lett till den nuvarande fetma- och sjukdomskatastrofen för mänskligheten.

Om vi lyfter blickarna och betraktar den globala hierarkiska förklaringsmodellen av det vi kallar det mänskliga livet finns det förstås många delar och nivåer som måste passa ihop, och är det någon enskild liten del i detta enormt komplicerade pussel som inte passar in, så är detta inte så farligt så länge man kan se ett övergripande begripligt mönster i pusslet som förklarar verkligheten. För mig är därför en sådan övergripande modell, i sina brister, också vetenskaplig om den i huvudsak stämmer med vår verkliga verklighet. Annorlunda uttryckt skulle man kunna säga att helheten är viktigare än de enskilda delarna även om det är alla dessa delar som tillsammans måste utgöra själva underlaget när vi sätter ihop dem och skapar ett förklarande helhetsmönster. När vi ställer vår verkliga verklighet, i form av den fetmaepidemi som idag är ett gissel för snart sagt hela mänskligheten, direkt eller indirekt, mot den officiella övergipande förklaringsmodellen till denna epidemi – man motionerar för lite och äter för mycket fett – som det blir uppenbarat att det inte finns något förklarande helhetsmönster som på något sätt överensstämmer med denna verklighet.

Om vi för ett ögonblick stannar upp och funderar över detta hierarkiska mönster runt det mänskliga livet, med kosten och hälsan som den minsta gemensamma nämnaren, så måste vi konstatera att vi lever i ett globalt samhälle där marknaden, eller idén om girigheten hos de enskilda aktörerna av ”kött och blod”, och då oftast dold bakom ett aktiebolag (anonym sammanslutning av aktörer), antas vara till den största gemensamma nyttan för samhället i stort. Från vänster till höger är det få som tvivlar på att denna idé, med ett fåtal marginella undantag, genomsyrar det mesta idag, och på detta ideologiska altare har nu även sjukvården till stora delar offrats. Att läkemedelsbolagen toppar ligan av giriga företag är nog svårt att säga emot. I deras händer förvandlas idag sjukvården i sin kliniska verksamhet mer och mer till en marionett. Annorlunda uttryckt skulle man kunna säga att här gäller också Jesuiternas berömda valspråk att ”Ändamålet helgar medlen!” men kanske transformerat till ”Girigheten helgar medlen!”

Enligt min mening fungerar nog inte denna girighetsprincip så mycket längre om vi skall tro att världen skall ha någon framtid värdig en mänsklighet där människan som individ har någon mänsklig plats över huvud taget. Vi ser snarare alltför tydligt att ett obarmhärtigt samhälle har utvecklats med sin egen logik där människans ångest inför denna uppenbara omänsklighet idag dämpas med psykofarmaka av olika slag och här finns också bevisligen nya enorma möjligheter för denna anonyma girighet, materialiserad i läkemedelsbolagen, att göra storkovan på denna mänskliga svaghet eller kanske ynkedom i förhållande till kraven på omänsklighet som allt hårdare ställs på de enskilda individerna. Och med denna cyniska syn på mänskligheten (tänk t.ex. på det beryktade uttalandet ”We care for the small people!” från BP I samband med oljekatastrofen I Mexikanska Golfen) så har kanske denna anonyma girighetsprincip nått sin ändstation ur en mänsklig mänsklighets synpunkt.

Samhällståget är idag uppenbarligen helt förarlöst och hastigheten, under ivrigt applåderande från etablissemanget, ökar hela tiden och det verkar därför som om det knappast finns något signalsystem över huvud taget som skulle kunna minska hastigheten och dess färd mot sin egen och mänsklighetens undergång.

I detta perspektiv kan det ju tyckas som om det faktum att den stackars sjuka halva delen av världsbefolkningen, mer eller mindre drabbade av våra välfärdssjukdomar och som vaggar omkring i sin fetma, är ett obetydligt problem. Enligt min uppfattning är detta snarare ett tecken på att mänskligheten har blivit infångad i ett slags moment 22 på grund av att just girigheten idag fortfarande tillåts vara den erkänt grundläggande kontrollmekanismen för utvecklingen och som våra globala politiska system med alltför uppenbar tydlighet inte förmår styra, och därmed är det galopperande, anarkistiska vansinnet ett faktum. Tanken på en eventuell framtid för världen verkar därför bara vara en flummig ”vänsterutopi” om inget mirakel inträffar.

Låt oss hoppas att jag har fel!

About Göran Sjöberg

Professor Göran Sjöberg doktorerade 1980 på Chalmers Tekniska Högskola inom Materialvetenskap. Han arbetade ett år som volontär i Moçambique och därefter med forskning och utveckling på ABB samt Volvo Aero (GKN Aerospace). 2004 blev han Docent på Chalmers och 2005 utnämnd till Adjungerad Professor. 2009 övergick Sjöberg till strikt LCHF och har sedan dess studerat vetenskapsteori, medicin och kostvetenskap.

Comments

  1. 1
    Anders S says:

    Finns det möjligen någon f.d. svensklärare,
    journalist, förlagsredaktör eller copywriter,
    som kan göra en insats?

    Dina krönikor behöver bli lättare att läsa.
    – Max 35-40 tecken radlängd
    – Rimligt långa meningar

    Ett alternativ vore ljudinläsning,
    Lägg upp på YouTube!

  2. 2
    Nyckelpigan says:

    @ prof Göran. Tack för Dina fina krönikor, som ”kulörta lyktor” på vägen som ringlar från Ingerstädes och leder till Ingenstans. Ripost: Ett litet boktips med hög bäring i dagens snår-spårning: ”Wandering God: A Study in Nomadic Spirituality” av Morris Berman – State University of New York Press (February 17, 2000) – ISBN-10: 0791444422 ISBN-13: 978-0791444429. TOLLE ET LEGE. Tag och Läs! Mycket större på insidan än på utsidan. MVH

  3. 3

    ”Låt oss hoppas!”

    Nja…

    Dina tankar, Göran, underbyggda på ett bättre sätt än mina, väcker till liv funderingar jag hade för ett par år sedan. De utmynnar också i en pessimistiskt hållning till framtiden men med en smal utgångspunkt i kost- och medicindramatiken. Så här kan scenariet vinklas:

    Det rör sig om någon slags inbyggd självutrotning med hjälp av sjukdomsgenererande kost samt att låta sjukdomarna grassera under täckmanteln av symtombehandling, ”må bra”. Sett ur detta perspektiv är scenariet mycket mera effektivt än något världskrig, ev. undantaget allmänt vätebombskrig. Lidandet ingår!
    Vad som kännetecknar denna lösning på en minsknng av jordens befolknng är att den sker smygande och på ett ”godkänt” sätt. Inte är det många som kan se att allmän ohälsa, påbörjad i barnaåren, kan vara en naturlig dämpning av befolkningsexplositionen!

    Följande förhållanden är exceptionella:

    1. Utbildat, professionellt folk ändrar inte kostrekommendationer som leder till sjukdomar,
    2. Livsmedelsindustrin fortsätter/accelerar med att blanda farliga ämnen i maten,
    3. Läkemedelsindustrin (läkarvärlden) vägrar ändra på medicinering, som underhåller = inte
    läker ut sjukdomar,
    4. Penningstinna industrimagnater och dylika (de är många) använder inte sina resurser till att
    ändra pågående händelseförlopp (ett bland många exempel här är Aids-epidemin). Alla
    dessa mäktiga krafter, som lätt kan se vartåt det barkar, ser ut att medverka i något som kan
    kallas ett domedagsscenario. Det är märkligt, om än kanske ett tecken, att man inte VILL
    medverka till en ändring på denna farliga utveckling.
    5. Bland mycket mera…

    Tror någon att det finns motkrafter?? Låt höra!

    Jag är väl medveten om att ovannämnda förhållande bara är ett av många händelseförlopp som florerar i nutiden som kan klassas som någon slags utveckling mot en undergång. Ja, det formligen vimlar av sådana berättelser! (Jag vill här undantaga alla dem med religiösa underlag som omfattas av miljontals människor runt vårt klot. Där ingår ju ett avslut ofta i systemet.) Konspirationsteorier är lätta att sammanställa för envar nu för tiden med den ”bedrägliga” och för den delen ytliga kunskap som dagens enorma utbud av nyheter och händelser i världen lämnar (Internet, ja, även TV).

    Men vad jag här sammanställt står sig bra i nämnda sällskap…

    Februarihälsningar 2013
    Rolf Aronsson

  4. 4
    Anders S says:

    Exempel tidningsspalt:

    Professor Görans krönika:
    Professor Göran Sjöberg

    Hierarkin, Girigheten och
    världens undergång

    Jag har nu, i takt med mina
    filosofistudier, mer börjat tänka
    i hierarkiska nivåer när det
    gäller det vi kallar kunskap och
    inte minst efter att ha bekantat
    mig med vetenskapsfilosofer
    som Schopenhauer, Hume och
    på senare tid också Sir Francis
    Bacon. Med andra ord tror jag,
    som alla dessa tre filosofer, att
    all kunskap kommer utifrån
    ”enkla” observationer eller som
    man mer populärt kallar
    ”sinnesintryck” och att vi
    därifrån skapar ”enkla idéer”.
    Dessa ger i sin tur upphov till
    mer komplexa, kombinerade,
    idéer eller med ett modernare
    uttryck modeller, eller möjligen
    koncept, som vi så gärna vill
    förvandla till ”dogmer” eller
    som Bacon uttrycker till
    ”idoler” och som sedan med
    auktoritetens hjälp pressas på
    omgivningen. När det gäller
    kostfrågan och fetmaepidemin
    så är det förstås dogmen
    ”Fett är farligt –
    kolhydrater nyttiga!” som
    världsetablissemanget
    auktoritärt fortfarande pressar
    på den överväldigande
    majoriteten av världens
    befolkning idag.

    Till syvende och sist är det en
    fråga om att tro på en
    förklaringsmodell för dem som
    framträder som auktoritet men
    även för gemene man som inte
    kan ägna lika mycket personlig
    tankeenergi åt den aktuella
    frågeställningen och därför inte
    kan göra så mycket annat än att
    just lita på auktoriteterna. Har
    man då som auktoritet med stor
    energi förespråkat
    förklaringsmodellen om fettets
    farlighet (läs här framför allt
    Ancel Keys) och dessutom
    satsat hela sin prestige och
    karriär på detta och därmed
    också skaffat sig ett ”gott
    levebröd” inte minst genom
    industriella kommersiella
    kopplingar till vilka man de
    facto då sålt sin själ och att
    denna förklaringsmodell med
    tiden med förödande tydlighet
    visat sig vila på ”lösan sand”
    och forskningsfusk så är
    tristessen ur vetenskaplig
    synvinkel ett faktum. De
    katastrofala konsekvenserna av
    denna opportunistiska och
    ovetenskapliga fettskräck i
    snart femtio år som lett till den
    nuvarande fetma- och
    sjukdomskatastrofen för
    mänskligheten.

    Om vi lyfter blickarna och
    betraktar den globala
    hierarkiska förklaringsmodellen
    av det vi kallar det mänskliga
    livet finns det förstås många
    delar och nivåer som måste
    passa ihop, och är det någon
    enskild liten del i detta enormt
    komplicerade pussel som inte
    passar in så är detta inte så
    farligt så länge man kan se ett
    övergripande begripligt
    mönster i pusslet som förklarar
    verkligheten. För mig är därför
    en sådan övergripande modell, i
    sina brister, också vetenskaplig
    om den i huvudsak stämmer
    med vår verkliga verklighet.
    Annorlunda uttryckt skulle man
    kunna säga att helheten är
    viktigare än de enskilda delarna
    även om det är alla dessa delar
    som tillsammans måste utgöra
    själva underlaget när vi sätter
    ihop dem och skapar ett
    förklarande helhetsmönster.
    När vi ställer vår verkliga
    verklighet, i form av den
    fetmaepidemi som idag är ett
    gissel för snart sagt hela
    mänskligheten, direkt eller
    indirekt, mot den officiella
    övergipande
    förklaringsmodellen till denna
    epidemi – man motionerar för
    lite och äter för mycket fett –
    som det blir uppenbarat att det
    inte finns något förklarande
    helhetsmönster som på något
    sätt överensstämmer med denna
    verklighet.

    Om vi för ett ögonblick stannar
    upp och funderar över detta
    hierarkiska mönster runt det
    mänskliga livet, med kosten
    och hälsan som den minsta
    gemensamma nämnaren, så
    måste vi konstatera att vi lever i
    ett globalt samhälle där
    marknaden, eller idén om
    girigheten hos de enskilda
    aktörerna av ”kött och blod”,
    och då oftast dold bakom ett
    aktiebolag (anonym
    sammanslutning av aktörer),
    antas vara till den största
    gemensamma nyttan för
    samhället i stort. Från vänster
    till höger är det få som tvivlar
    på att denna idé, med ett fåtal
    marginella undantag,
    genomsyrar det mesta idag, och
    på detta ideologiska altare har
    nu även sjukvården till stora
    delar offrats.

    Att läkemedelsbolagen toppar ligan
    av giriga företag är nog svårt att
    säga emot. I deras händer
    förvandlas idag sjukvården i sin
    kliniska verksamhet mer och
    mer till en marionett.
    Annorlunda uttryckt skulle man
    kunna säga att här gäller också
    Jesuiternas berömda valspråk
    att ”Ändamålet helgar medlen!”
    men kanske transformerat till
    ”Girigheten helgar medlen!”

    Enligt min mening fungerar nog
    inte denna girighetsprincip så
    mycket längre om vi skall tro
    att världen skall ha någon
    framtid värdig en mänsklighet
    där människan som individ har
    någon mänsklig plats över
    huvud taget. Vi ser snarare
    alltför tydligt att ett
    obarmhärtigt samhälle har
    utvecklats med sin egen logik
    där människans ångest inför
    denna uppenbara omänsklighet
    idag dämpas med
    psykofarmaka av olika slag och
    här finns också bevisligen nya
    enorma möjligheter för denna
    anonyma girighet, materialiserad i
    läkemedelsbolagen, att göra
    storkovan på denna mänskliga
    svaghet eller kanske ynkedom i
    förhållande till kraven på
    omänsklighet som allt hårdare
    ställs på de enskilda
    individerna. Och med denna
    cyniska syn på mänskligheten
    (tänk t.ex. på det beryktade
    uttalandet ”We care for the
    small people!” från BP I
    samband med oljekatastrofen I
    Mexikanska Golfen) så har
    kanske denna anonyma
    girighetsprincip nått sin
    ändstation ur en mänsklig
    mänsklighets synpunkt.

    Samhällståget är idag
    uppenbarligen helt förarlöst och
    hastigheten, under ivrigt
    applåderande från
    etablissemanget, ökar hela tiden
    och det verkar därför som om
    det knappast finns något
    signalsystem över huvud taget
    som skulle kunna minska
    hastigheten och dess färd mot
    sin egen och mänsklighetens
    undergång.

    I detta perspektiv kan det ju
    tyckas som om det faktum att
    den stackars sjuka halva delen
    av världsbefolkningen, mer
    eller mindre drabbade av våra
    välfärdssjukdomar och som
    vaggar omkring i sin fetma, är
    ett obetydligt problem. Enligt
    min uppfattning är detta snarare
    ett tecken på att mänskligheten
    har blivit infångad i ett slags
    moment 22 på grund av att just
    girigheten idag fortfarande
    tillåts vara den erkänt
    grundläggande
    kontrollmekanismen för
    utvecklingen och som våra
    globala politiska system med
    alltför uppenbar tydlighet inte
    förmår styra, och därmed är det
    galopperande, anarkistiska
    vansinnet ett faktum.

    Tanken på en eventuell framtid
    för världen verkar därför bara
    vara en flummig ”vänsterutopi”
    om inget mirakel inträffar.

    Låt oss hoppas att jag har fel!

  5. 5

    @ Anders S:
    Måste allt likriktas och helst granskas av Socialstyrelsen innan det publiceras?

    Kan vi inte låta hen publicera det på sitt språk och på det sätt som hen vill?

    Och det här är ju faktiskt ingen tidning,,,,

  6. 6
    Anders S says:

    Re: #5

    Jag tror inte Göran avsiktligt
    skriver så att det ska vara svårt
    att läsa. Det tar troligen en stund
    att skriva en krönika. Att göra det
    läsbart är ett ganska obetydligt
    merarbete.

    Faktiskt är det programvaran
    för bloggen som orsakar långa
    svårlästa rader.

  7. 7

    Ca 1/3-del av jordens befolkning äter sig till döds, ca 1/3-del svälter ihjäl eller dör av undernäringsrelaterade sjukdomar – och ca 1/3-del dör i alla fall. Måhända därför att dom ej orkar leva vidare i den här ”galna världen”, kanske… 💡

    Så det finns en viss balans – som jag ser det.

  8. 8
    Annika Dahlqvist says:

    @ 4 Anders S:
    Det där blev väl inget bättre, bara längre.

  9. 9
    Professor Göran says:

    @ Nyckelpigan:

    Jag håller med och kan bara instämma i de varma rekommendationerna. En alldeles oerhört intressant bok som hustru och jag därför hade som högläsningsbok på våra dagliga filosofiska morgonandakter för ett tag sedan. Den ger många intressanta funderingar kring samhällets hierarkiska organisering i förhållande till införandet av jordbruket och det faktum att vi människor blev bofasta. Vad Lierre Keith framhåller i ”Vegomyten” passar också in i detta övergripande mönster.

    Läsningen av ”Wandering God” bidrog säkert till idén om det hierarkiska tänkandet som ju är ämnet i denna krönika.

  10. 10
    Capt Joe says:

    Kära Anders S.
    Använder du telefonen när du läser blogginläggen?
    En text blir egentligen mer begriplig om man slipper de ideliga radbyten som du tycks gilla. Långa meningar blir oftast tydligare än flera korta satser, men det finns så klart gränser.
    Spaltbredd i tidningen är nog mest utformad för att kunna placera in korta notiser som annars inte utnyttjar hela sidans bredd, den även ha att göra med typografens arbetssätt i svunna tider.

  11. 11
    Anders S says:

    Annika Dahlqvist skrev:

    @ 4 Anders S:
    Det där blev väl inget bättre, bara längre.

    Det är din blogg. Antar att du
    medvetet valt radlängd för
    din blogg. Försök läsa
    originalinlägget på en mobil!

    Korta rader ökar läshastigheten.
    Långa rader hindrar läsovana.

    http://studenter.miun.se/~fred0900/gd008g/avstand.html

  12. 12

    Anders S Skrev:

    Re: #5

    Jag tror inte Göran avsiktligt
    skriver så att det ska vara svårt
    att läsa. Det tar troligen en stund
    att skriva en krönika. Att göra det
    läsbart är ett ganska obetydligt
    merarbete.

    Faktiskt är det programvaran
    för bloggen som orsakar långa
    svårlästa rader.

    Men det tror jag att han gör – krånglar till det medvetet, vi riktiga, akademiker kan faktsikt roa oss med sådant ibland och jag tycker det ger en extra knorr åt Professor Görans krönikor,,, 🙂

  13. 13

    Capt Joe Skrev:

    Kära Anders S.
    Använder du telefonen när du läser blogginläggen?
    En text blir egentligen mer begriplig om man slipper de ideliga radbyten som du tycks gilla. Långa meningar blir oftast tydligare än flera korta satser, men det finns så klart gränser.
    Spaltbredd i tidningen är nog mest utformad för att kunna placera in korta notiser som annars inte utnyttjar hela sidans bredd, den även ha att göra med typografens arbetssätt i svunna tider.

    I min grafiska grundbildning ansågs 60 – 70 tecken vara optimalt läsbart,,,,

    Man kan inte ta någon större lärdom av gammeltidningar som ju ofta vill att läsaren skall trilla över så många annonser som möjligt,,,,

  14. 14
    Anders S says:

    Annika Dahlqvist skrev:

    @ 4 Anders S:
    Det där blev väl inget bättre, bara längre.

    Jag vill inte att min kommentar
    och följdkommentarer tar
    utrymme från Görans krönika.

    Kanske du kan flytta dem till
    en egen tråd. Eller radera helt.

  15. 15

    @ Anders S:
    Själv har jag aldrig några problem med att tråden vinglar till lite – tvärtom!

    Nu fick jag en bra länk av dig som handlar om grafik på webben och det skadar inte att uppdatera sig lite – tack för den!

  16. 16
    Helena Hesselmark says:

    För Jesuitordens verkliga valspråk se:
    http://www.faktoider.nu/jesuiterna.html
    Beträffande textens läsbarhet åtekommer jag.

  17. 17
    Agne Jansson says:

    Tack för en fin text!

    Dock finns det två sätt att skriva och till två olika målgrupper;
    Till dyslektiker och andra, som har svårt att uppfatta text.
    Till intelligenta människor, som både kan läsa och förstå en text.

    Första gruppen: kräver korta meningar (högst 5 ord och korta, enkla, lättlästa ord)
    Andra gruppen: Innehållsrika meningar och stycken, som ibland kan bahöva vara långa.

    Härligt att läsa det du skriver. Tack, tack.
    //Agne Jansson

  18. 18
    Helena Hesselmark says:

    Den längsta meningen var, tror jag, 78 ord. Man underlättar för läsaren om man använder kortare meningar och kommaterar vid behov.
    #12
    Jag visste inte att denna blogg riktade sig till gruppen ”riktiga, akademiker ”, vad det nu kan innebära. Finns det oriktiga?
    #17
    Dyslexi har ingenting med intelligens att göra. Gamla fördomar.

    mvh
    Helena Hesselmark
    fd. svensklärare bl.a.

  19. 19
    Annika Dahlqvist says:

    @ 11 Anders S:
    Jag har aldrig provat att använda min mobil till att läsa internet, jag bara ringer och sms-ar med den.

  20. 20

    Bättre att diskutera själva innehållet i prof. Görans krönika: det ideologiska altare (idén om att allt blir till det bästa på girighetens/vinstmaximeringens marknad) på vilket allt mer i vårt gemensamma samhälle offras. Nya altare behövs. Hur ser alternativen ut? Är det överhuvud taget möjligt att vända den cyniska, omänskliga synen på vad en människa är och hur vi ska leva i vårt (globala) samhälle? Närmar sig katastrofen eller inte?

    Och – varför hacka på en medmänniskas sätt att skriva personliga inlägg? Det går alltid att skriva något eget (bättre?) om man så vill.

    Härligt med en intressant, rejäl text med styckeindelning och bisatser. Läser alltid kröniketexterna – tack för dem!

  21. 21
    Professor Göran says:

    Tack för intressanta synpunkter på språket.

    När jag skrev krönikan så provade jag också på att dela upp en ovanlig lång mening i två (pga tidigare synpunkter) men inser så här efteråt att den logiska tankeflödet i meningen därmed bröts och faktiskt gjorde texten mer svårläst. Obegripliga texter för mig själv är framför allt sådana med dunkla och obegripliga tankegångar och med oklara eller rent felaktiga syftningar.

    ”Vad du ej klart kan säga, vet du ej:
    med tanken ordet föds på mannens läppar:
    det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta.”

    Esaias Tegner 1820

    Jag läser som sagt nu filosofen David Hume ”Om förståndet” som jag också varmt kan rekommendera. Hume är en oefterhärmelig stilist (bl. a.enligt Kants uppfattning som jag helt delar) med med klara tankeflöden genom hela texen och förstås även i de enskilda meningarna med ytterst få syftningsfel vilket gör det hela lättläst oberoende av längden på meningarna . Med tanke på Helenas räkneövning så genomförde jag också en sådan i Humes text och hade ingen svårighet hitta meningar helt i klass med mina egna ifråga om längd.

    Problemet med dagens studenter är, efter vad jag hörde på nyheterna för någon vecka sedan i ett uttallande från en professor vid Uppsala Universitet, att de överhuvud taget inte kan formulera sig i begripliga satser i skrift. Min egen erfarenhet är att de också har svårt att koncentrera sig på längre sammanhängade texter – de har helt enkelt lässvårigheter.

    Vad som förvånar mig här i kommentarsfältet är dock den stora frånvaron av synpunkter på den helhet som min krönika försöker förmedla utom synpunkterna från Nyckelpiga, Aronson och Boberg. Krönikan är de facto klart dystopisk. Är vi alla överens om denna mörkersyn? Finns det ingen som är mer optimistiskt lagd och kan formulera några tankar kring en ljusare syn?

    Al – jag såg din kommentar som just säger detta.

  22. 22
    Nyckelpigan says:

    @ Professor Göran: Referenserna var allt för uppenbara för att vara tillfälliga. God litteratur och kloka tankar är som vatten – hittar alltid en väg att ta sig förbi hinder. Keep Calm – Carry On!

  23. 23

    Tack Göran !!! och bara löjligt som Anders att haka upp sig på ….. fortsätt Göran tack !

  24. 24
    Rolf Löfgren says:

    Tack Göran för dina artiklar, jag finner de trevliga och tankeväckande.

    Jag är också pessimist vad gäller människans nutid och framtid. Det verkar finnas mycket starka krafter som vill minska antalet människor på vår jord. Dessa krafter äger medicin industrin och de flesta av övriga stora industrier. Dessutom äger de media, så mycket litet av kritiken mot dagens ordning kommer fram.

    Jag har ingen lösning på det hela, men det finns all anledning att fundera över vad som händer och hur ser framtiden ut.

  25. 25
    Bo Blomberg says:

    Intressant prof Göran – som vanligt! Jag har några gånger idag funderat på det du skriver och också ställt mig samma fråga – är vi alla offer för en likadan ”mörkersyn”?

    När jag var ung – på 50-talet och 60-talet så var jag en stor (teknik)optimist och sån var tidsandan också. Rymden, teknikutvecklingen – ja det mesta var ”på G”. Sen kom alla dystopier i slutet av 60-talet och under 70-talet – ”allt kommer att gå åt fanders, vi blir för många, det blir hungerkatastrofer, oljan och allt annat tar slut, miljöförstöringen kommer att ödelägga klotet, kärnvapen kommer att utplåna oss”. Ja, från att ha växt upp i en (teknik)optimistisk värld så hamnade jag och alla andra i en räcka av fruktansvärda dystopier.

    Nu på gamla dar upplever jag att det mesta var helt fel. Alla s k siare har begått svåra misstag, den mänskliga intelligensen och kreativiteten har faktiskt lyckats fixa det mesta och klotets motståndskraft mot våra vansinniga vanor har visat sig bättre än vad någon kunnat tro.

    Därför har jag återigen anammat en mer optimistisk framtidstro. Rosling har ju på ett lysande sätt förklarat för oss att världen faktiskt blir bättre och att befolkningstillväxten är i avtagande, ja redan för nåt decennium sen så slutade jordens befolkning att växa i den meningen att det inte längre föddes för många barn. Den nuvarande tillväxten beror i stället på att vi lever längre.

    Den som studerar statistik över andra faktorer än dom rena hälsoparametrarna som Rosling stöder sig på (barnadödlighet, livslängd etc), faktorer som antal människor dödade i krig, antal krig, mord och mycket annat elände finner att det går åt rätt håll sen många decennier.

    Att det sen finns många saker att jobba med är ju en helt annan fråga. Klimatet anser jag inte vara nåt bekymmer, hela koldioxhypen vilar på lösan sand, men det finns mycket annat att jobba med – nedskräpningen och utfiskningen av haven, ”kemisamhället”, sjukdomar som AIDS och malaria, möjligen också den biologiska mångfalden, den totala återvinningen av vår verksamhet (”recycling”) mm.

    Och naturligtvis – hur i all världen ska vi få stopp på alla korkade byråkrater och de mäktiga ekonomiska komplexen? En gång i tiden var det i första hand det ”militär-industriella” komplexet – nu har dom ynglat av sig överallt, inte minst inom livsmedels- och läkemedelsområdet, något som ju är väl känt på denna blogg.
    I alla fall: jag tror vi kan fixa det!

  26. 26
    Professor Göran says:

    @ Bo Blomberg:

    Tack för en mycket intresseväckande kommentar!

    Jag själv tillhör absolut teknikoptimisterna (från barnsben på samma sätt som du) för att jag tror att tekniken kan göra vår tillvaro mycket lättare. Problemet som jag ser det är att tekniken kan användas till både gott och ont. En Morakniv kan användas till att skära falukorv med (gott) eller att mörda utrikesministrar med (ont).

    Samma med den molekylära cellbiologin som jag just i detta ögonblick med stor fascination studerar och som jag betraktar som en sann naturvetenskap. Den kan också användas både till gott och ont. För att läkemedelsbolagen överhuvud taget skall kunna framställa sina målinriktade preparat måste de behärska denna vetenskap men detta förvandlar inte automatiskt det de själva håller på med till någon god vetenskap när det gäller människor hälsa – snarare tvärt om skulle jag vilja hävda – helt enkelt för att de tjänar pengar på människor sjukdomar och inte på deras hälsa.

    Problemet ligger dock på ett helt annat plan som jag ser det. Det är det världsekonomiska systemet som okontrollerat galopperar i sin egen anarkistiska logik – man försökte ju införa en sk Tobiskatt för att dämpa anarkin men detta verkar vara en kamp mot väderkvarnarna. Den lokala nationella politiska styrnigen har som bekant idag mycket lite att sätta emot de krafter som har släpps loss i världsmåttstock. Om man vill se det hela positivt så kanske man kan säga att världen idag är så hopflätad ekomiskt att att världskrig knappast är lönsamma idag om man nu kan uttrycka sig på detta sätt.

    Det aktiebolagssystem som sattes på 1800-talet, om jag inte kommer ihåg fel, var omänskligt redan då men fungerade dock i en mycket begränsad världsekonomi i jämförelse med dagens. Jag har inga siffror men talar vi om en faktor 100 eller en faktor 1000 eller ännu mer? Som alla system som växer så finns det, som i allt annat i naturen, även denna typ av ekonomi en bortre gräns när förutsättningarna för expansionen slår tillbaka och vem kan säga när denna gräns är nådd?

    I bibeln så konstateras att jordbrukaren Kain blev ensam kvar , efter herden och tillika hans broder Abels tragiska (och symboliska?) bortgång, och att sedan Kain fick både förlåtelse och tillåtelse av Gud att grunda de tre väsentliga delarna av mänskligheten genom sina söner.

    Jabal var nödvändig som jordbukare, Jubal stod för den nödvändiga underhållningen och slutligen den oumbärliga metallurgen Tubal-Kain som också stod för själva tekniken.

    Redan tidigt förstod man alltså balansen mellan jordbruket och tekniken och att folk också behövde förströelse. Vad vi ser idag är dock att tekniken gör att jordbruket föröder jorden och detta sker nästan utan annan styrning än genom den ekonomiska anarkin. Frågan om aldrig så stora melodifetivalr kan göra en här saken saken så mycket mer uthärdlig kan man fråga sig.

    Hoppas du har rätt i din positiva syn på världens framtid och att någon där uppe snart tar sitt outgrundliga förnuft tillfånga och räddar mänskligheten, efter en ny flodvåg, i en ny ark av samma LCHF-modell som för 5000 (?) år sedan.

  27. 27

    Helena Hesselmark Skrev:

    #12
    Jag visste inte att denna blogg riktade sig till gruppen ”riktiga, akademiker ”, vad det nu kan innebära. Finns det oriktiga?

    mvh
    Helena Hesselmark
    fd. svensklärare bl.a.

    Står inget i mitt inlägg om vilken grupp som den här bloggen vänder sig till, varför skulle jag ha synpunkter på det?

    Idag bedrivs många utbildningar på universitet & högskolor vars elever lämnar sin utbildning med mycket skrala kunskaper i sina huvudämnen – i mina ögon är detta inga riktiga akademiker. Hjärntvättade och inbillade stackare som tvärsäkert uttalar sig om sådant de inte kan – verkar vara extremt vanligt inom kost & hälsa,,,,

  28. 28

    Tack PGS för en som vanligt mycket intressant och tankeväckande krönika! Tack Bo för att du visar på ljuset i ”mörkret”! Hur som helst – om det så småningon går åt pipsvängen med både det ena och det andra – desto större anledning att åtminstone emellanåt njuta av livet så länge ”skutan kan gå, så länge hjärtat kan slå, så länge solen den glittrar på böljorna blå …” 🙂

  29. 29
    Professor Göran says:

    @ Sofia:

    Tack för den roliga kommentaren 🙂

  30. 30

    Gustaf Skrev:

    och bara löjligt som Anders att haka upp sig på …..

    http://www.lix.se

  31. 31

    @ Anders S:
    Jag förstår vilka problem Du har att läsa stora textschok på den lilla displejen, det kan inte bara gälla den här bloggen. Frågan är väl den klassiska: Berget eller Mohammed, vem ska anpassa sig till vem. Kanske Du skulle försöka med en läsplatta, eller vad det kan heta. Sen kanske Du kan ta ställning till innehållet, när formen och verktyget passar bättre för varandra. Ha en skön söndag kväll!

  32. 32

    Ännu en lika välformulerad som tänkvärd veckokrönika av prof Göran Sjöberg! Ser redan fram mot nästkommande. Det är lätt att bli missmodig, men mirakel finns! .

  33. 33
    Professor Göran says:

    @ 1940:

    Med tanke på all uppmuntran i kommentarerna till den här krönikan så kan jag ju inte slinka undan utan måste förstås börja fundera ut en ny krönika till nästa lördag!

    En fundering om ett möjligt tema,som har inspirerats av min nuvarande läsning av filosofen David Humes bok om Förståndet, är hur vi verkligen blir övertygade om något som t.ex. jag själv att LCHF är vetenskap och att det inte bara är frågan om fantasier som etablissemanget ständig hävdar. Eller med andra ord om hur vi kan skilja våra fantasier från realiteterna som Hume funderade mycket kring och inte minst hur orsak och verkan kommer in i ekvationen.

    Kan detta vara något?

  34. 34

    Professor Göran, tack för en bra, men dyster krönika!

    Jag hoppas att Du har fel, men befarar att Du har rätt.
    Marknadsekonomin har tagit oss till månen och skaffat oss satelliter att navigera efter. Den har gjort att stora trålare tömt vattnen runt sydamerikas kuster på fisk, för att föda kycklingarna lite längre norr ut. Gruvarbeterna i Sydafrika riskerar sina liv för att aktieutdelningarna från de utländska gruvbolagen ska bli så höga, som möjligt.

    För att marknadsekonomin ska fungera bra, måste det råda någon sorts balans mellan vinstintressen och konsumentintressen. Men när vinstintressena optimeras och konsumenterna försvagas, kan systemet skära ihop totalt. Då får vi betala oxköttspris på hästköttet.

    Inom sjukvården är det ett faktum. Ingen ska tro att det kommer fram läkemedel, för att de behövs. De utvecklas för att de ska kunna säljas och ge vinst. Annars skulle mer krafter sättas in för att t ex utveckla nya antibiotika. Riktigt vinstgivande är de sk kroniska sjukdomarna. Sjukdomsbilden Metabolt Syndrom är rena kassakistan. Patienterna kan hållas vid liv under lång tid under ständig medicinering. Enda hotet är de envisa förespråkarna för lågkolhydratkost. De hotar tom sjukvårdssystemen.

    Var finns då konsumentintressena? Eftersom denna marknad är mycket starkt reglerad via statliga och kommunala institutioner, kostnaderna täcks av skattemedel, politikerna, som styr användningen av skattemedel, är kunskapsmässigt i händerna på dessa institutioner, är konsumenternas intressen helt kortslutna. Vi, av sjukdom försvagade, har väldigt få val, och de, som vi i demokratisk ordning valt att företräda oss, har dålig koll.
    I vissa lägen undrar jag om inte en något så när upplyst diktatur kunde lösa situationen bättre.

    Middagen väntar, ha en skön kväll!

  35. 35
    Rolf Löfgren says:

    En möjlighet är att gå med i KONSUMENT-FORUM, som är en konsument förening under uppbyggnad. Den är helt medlems finansierad för att slippa vara styrd av politiska eller andra styrningar.
    http://bengtingerstam.wordpress.com/2013/01/08/konsument-forum-info/
    Ordförande Bengt Ingerstam har en blogg om detta:
    http://bengtingerstam.wordpress.com/

    Konsumenter är vi alla och alla bör vara med och arbeta för konsumenternas bästa.

  36. 36
    Bo Blomberg says:

    Konsument forum kanske är en möjlig väg. Jag tänkte också att visserligen är de ekonomiska krafterna starka, särskilt inom såna ”järntrianglar” som etablerats inom försvar, läkemedel och livsmedel där ryggdunkandet och (vänskaps)korruptionen är stark, men det behövs två för en tango! Vi som konsumenter är inte oväsentliga. Organiserade kan vi i alla fall påverka något.

    Annars är det konkurrens som behövs, tycker jag, det är bra att det finns en Stenbeck och inte bara en Wallenberg och det är bra att det finns privata företag och inte bara stat och kommun och landsting, men det krävs förmodligen mer uttalade regleringar för att begränsa konkurrensinskränkningar och mörkläggningar som ständigt pågår.

    Det påpekade ju f ö redan Adam Smith:
    “People of the same trade seldom meet together, even for merriment and diversion, but the conversation ends in a conspiracy against the public, or in some contrivance to raise prices.”

    Nån behöver hålla koll på dom och ta dom i örat så att säga och detta är statens uppgift.
    Därför (bl a) är det fel att staten också äger företag i branschen, det kan aldrig leda till nåt gott, anser jag.

    F ö så tycker jag inte man ska se så pessimistiskt på ekonomin heller, fast det gäller ju att vi skakar av oss det nya *”låna och slösa” syndromet och återgår till ”spara först, konsumera sen”. Vad man än kan säga om Göran Persson så tycker jag han hade rätt när han sa att ”den som häftar i skuld är inte fri”…

    Och redan Adam Smith skrev:

    “What can be added to the happiness of a man who is in health, out of debt, and has a clear conscience?”
    Så sant som det är sagt trots att det är längesen det sas!

    Alla kan inte bli snuskigt rika men som tur är så har inte ”lycka” så mycket med rikedom att göra och f ö så lever idag en stor del av jordens befolkning på en (materiell) nivå som inte ens kungar och högadel kunde ha för inte allt för många hundra år sen. Det är inte illa!

  37. 37

    Tack professor Göran. Och tack till er andra med.

    (norsk): Ja det kjennes ikke bra, ”girigheten” finns over alt – det er det samfunnet idag bygger på; og premierer. Det går utover dem som ikke henger med, og oss alle når det kommer til helse – før eller senere også utover ”DEG” – på ett eller annet vis; deg selv eller dine (anhöriga). Vi lever i et ”turbo-samfunn” – helt umenneskelig … spør du meg. NEI, slik skal det ikke være. Samfunnet idag er ikke tilpasset oss – det forbruker oss i girighetens tjeneste … hvorfor blir det alltid slik – vi blir nok engang ”enslaved” og denne gang over hele verden……………..

    Det som gir håp via denne tråd; er at den skiller seg ut ved at ingen er uenige; jeg mener, ingen skyver essensen i kronikken ”under teppet” – vi ser med vidåpne øyne og blunder ikke lengre: Er faciten at det har gått så altfor langt; at det er tid for både snuoperationer og refleksjoner som fører til seriøs handling, inkludert nytenkende humanisktiske politikere med integritet. De vi har idag synes å være et produkt av en ”girighetsutvikling” som de bare hang seg på for ikke å være nest-best i klassen (kort sagt). Kariere ble deres hovedmål – ikke snev av humanisktiske idealer ell. integritet……………………….

    Tack igjen – vi trenger dette, vi trenger/behöver ingen Diorske (design-solglasögon) som gör virkeligheten/läget bedre enn den/det er … nå gjelder det (fortsatt) å vise vei/handle. Du gjorde det dr. Annika 🙂 – Gud så stolt du kan være. Professor Gøran – gillar motet du viser gang på gang i dine kronikker – du skygger heller ikke unna!

  38. 38

    @ Anders S:
    🙂

    Men jeg vil ha med alt – selv om det betyr at jeg må repetere setninger. Jeg vil ha noe mer enn enkle meninger/betraktninger. Jeg behøver hele bildet – da ”gror” det hos meg = det dukker opp vekster av ulike slag som eks. roser, malurt and you name it 😉 Det gir meg ett (hel-) dekkende landskapsbilde som jeg kan søke å utvikle/male videre på – om det nå ikke sier ”klikk” med en gang. Slik får JEG en mulighet til enten å avvise hele greia, eller integrere kronikken slik at min vei mot større forståelse av hva det hele handler om utvikles.

    Byråkrat-språk er vel noe for seg selv – skeptisk til om den testen du ref. til, mestrer å håndtere/takler filosofiske betrakninger som gjør et forsøk på å forstå eks. samfunnsutviklingen det siste hundreåret – eller skal vi si de siste 10.000 årene…. eller mer………..

  39. 39

    Två länkar till SR.s program OBS:

    – Mat och moral
    ”Svaret verkar ganska klart, i varje fall för kulturjournalisten Jenny-Maria Nilsson”, står det på OBS sida.

    http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=503&artikel=5436262

    Känns som jag ser spöken mitt på ljusa dagen. Monsanto-varning!

    – Bakom och framför katedern:
    ”Studenterna skriver dåligt och kan inte ta kritik! Vi är många universitetslärare som upplever att vi står inför en epidemi.” Det säger lektor Ebba Lisberg-Jensen vid Malmö högskola.

    http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=503&artikel=5433085

  40. 40

    @ Professor Göran: ”Kan det vara något”. Absolut!

    ” … hur vi kan skilja våra fantasier från realiteterna som Hume funderade mycket kring och inte minst hur orsak och verkan kommer in i ekvationen”. Mycket spännande!

    I min egen fantasivärld föreställer jag mig att när vi jobbar med ett intressant problem (utmaning) fungerar hjärnan likt ett tomtebloss; ett flertal mer eller mindre realistiska idéer och möjligheter blixtrar fram i fantasin. I ”Hjärnans resurser – en bok om idéernas ursprung” tänker sig hjärnforskaren Matti Bergström att många idéer kämpar om segern. Starkast vinner!

    Vad avgör vilken idé som verkar bäst, klokast att testa? Intuitionen/magkänslan/tron … verkligheten som levnadsomständigheter, pengar, tid, utbildning …

    Vilket är det ultimata bränslet för hjärnan? Mattias Ribbing vet :).

  41. 41
    Professor Göran says:

    @ 1940:

    Jag tror att du skulle gilla David Humes ”Om förståndet”. Den är som sagt mycket lättläst för att vara ett filosofiskt verk och trots att den nu har mer än två hundra år på nacken.

    För övrigt är krönikan till nästa lördag redan klar även om den nu inte blev så ”djup” som jag från början hade tänkt..

    ”Är ett levnadssätt enligt LCHF förståndigt eller är det bara en fantasi?”

    Men titeln kan ändras under veckan förstås och säkert innehållet något.

  42. 42

    @ Professor Göran:

    Tack för tipset, jag ser att den finns på Bokus. .

    Mattias Ribbings blev tydligen både ”förståndigare” och uthålligare då alla minnesrekord (åtminstone vid tidpunkten för utgivningen av ”Vägen till mästarminne”) togs på strikt lågkolhydratkost: ”Jag har bevisat för mig själv att hjärnan inte behöver kolhydrater i kosten för att kunna prestera på absolut toppnivå. Tvärt om, så orkar jag numera mycket mer”.

  43. 43
    Professor Göran says:

    Tack för alla intressanta kommentarer här på tråden – en av de bättre kring mina krönikor enligt min mening.

    Jag uppskattar därför diskussonen väldigt mycket. Det känns som vi alla är genuint engagerade i världens framtid och detta är ur moralisk synpunkt inte ett dåligt engagemang. Samma känsla som jag hade i min ungdom på 70-talet.

    Dessutom känns det väldigt skönt att trollen inte vågar sig fram i detta ljus!

Speak Your Mind

*