Insulin och mättnad

Ett annat inlägg på Träna styrka: Insulin och mättnad. Jacob kommer fram till att insulin är ett mättnadshormon. Vi ska alltså känna oss mätta när insulinet stiger. Han säger att det kan vara annorlunda för insulinresistenta, och det är en viktig poäng. Det är de insulinresistenta som är de mest utsatta för övervikt och sjukdomar. Insulinresistensen är problematikens kärna.
Det var förut väl känt hos diabetesbehandlare att man inte skulle sätta typ 2-diabetiker på insulin, eftersom de då gick upp i vikt och blev ännu mer insulinresistenta. Det spelar nästan ingen roll hur mycket man höjer insulindosen för en t2-diabetiker, den ligger ändå väldigt dåligt i blodsockerläge.  Ändå trycker diabetes-professorerna på att vi ska massivt behandla t2-diabetikerna med insulin.
Man kan misstänka att insulinfabrikanterna har ett finger med i spelet i dessa behandlingsriktlinjer.

Lågkolhydratkost är en mycket bättre väg för behandling av t2-diabetiker. Då får man ner blodsockret utan att insulinet måste kämpa en ojämn kamp med insulinresistensen.

 

Comments

  1. 1

    Undrar om man inte måste ta med leptinets mättnadssignaler för att förklara hur det hänger ihop?

    Som jag fattat det är det just leptinet som står för mättnadskänslan, insulinresistens ger leptinresistens.

    leptinets reglersignaler fungerar inte för skräpmat med mycket kolhydrater men däremot på fett,,,,

    Allt jag läst tyder på att Gudiol har fel här oavsett om det är en helt frisk eller sockersjuk,,,,

    Alla t2 som tar insulin samt slarviga t1 jag känner till överdoserar och ökar i vikt, med LCHF går det enklare att ställa in,,,,

    Att ge insulin till en ny t2 måste vara korkat, men kan vara nödvändigt efter 10 år om patienten fortsätter äta fel,,,,

    Så har jag uppfattat det,,,,

  2. 2

    Har misstänkt att vi som är insulinresistenta och vars glykoneogenes orsakar för hög insulinhalt faktiskt kan ha en fördel av detta om vi styrketränar – insulin är ju ett tillväxthormon,,,,

    Någon forskning som stödjer min misstanke har jag inte hittat – däremot har jag surfar runt på alla möjliga diabetesforum och fler än jag är inne på samma spår,,,,,

  3. 3

    Fat chance av Robert Lustig handlar mycket om mättnad, har bara börjat med den men hans modell ser ut att vara tillräckligt komplett,,,,,

  4. 4
    Annika Dahlqvist says:

    @ 1 Tombola:
    Du kanske kan berätta din synpunkt till Gudiol på hans blogg?

  5. 5

    Annika Dahlqvist Skrev:

    @ 1 Tombola:
    Du kanske kan berätta din synpunkt till Gudiol på hans blogg?

    Jag ska läsa ut Lustigs bok innan jag gör det,,,,,

    Misstänker att du och jag har samma uppfattning om insulinets roll?

  6. 6

    Har läst ytterliggare på Gudiols sidor,,,,

    Tror att både han och LCHF:s förespråkare mycket väl kan ha rätt – det handlar nog rätt mycket i vilken värld som man lever i.

    Lustig, kostdoktorn och vi andra ser nog mest en skräpmatsätande soffpotatis framför oss när vi pratar behovet av LCHF medan Gudiol´s värld består av friska och tränande människor som är noga vad de stoppar i sig!

    Om de båda ”sidorna” skulle sätta sig under några timmar tror jag faktiskt att ingen skulle behöva ändra ståndpunkt men att man kom på att man befinner sig i 2 helt olika världar och att insulinets verkan för en metabolt störd person sannolikt är en helt annan än vad det har för en hårt tränande tyngdlyftare,,,,,

    Enda invändningen är att jag inte tror att det är insulinet som står för mättnadssignalerna utan det sker via leptinet men det saknar betydelse i det här fallet,

    ———————————————————-
    På andra ställen så hävdar Gudiol att man kan få insulinpåslag av fett oxå utan blodsockerhöjning.

    Så gör oxå Jörgen Vesti Nielsen som hävdar att insulinpåslag sker om man äter sig proppmätt på sågspån – tror att han har hämtat detta från dr Bernseins ”The Diabetes Solution”.

    Lustig hävdar att man kan få rejäla insulinpåslag oxå av att överäta protein – något som kanske inte är så känt.

    Tror nog att vi inom LCHF ibland har lite förenklade förklaringsmodeller, de fungerar på det stora flertalet men inte på de tjockisar som trots åratals LCHF-ätande inte går ned i vikt – där måste ”finliret” in för att bryta ”dödläget” så att en nedåtgående viktspiral kommer igång,,,,

  7. 7

    Det är väldigt svårt att sortera ut relevant information, när man undersöker förhållanden med parallella men icke inbördes beroende faktorer inblandade.
    Mera insulin ger mera leptin. För en person med normal reaktion ger överätning ingen uttalad fetma. Insulinresistensen uppträder hos levercellerna i första steget, därför uppträder de förhöjda blodsockervärdena på morgonen.
    När insulinresistensen ytterligare manifesterat sig blir muskelcellerna resistenta, medan fettcellerna svarar på insulinet. Har man en duktig pancreas hålls blodsockret på förhöjd, men hyfsat bra nivå, men stor del av den energi vi får i oss lagras i fettcellerna och stängs inne där av de högre insulinkoncentrationerna. Därför ger ytterligare insulin ingen sänkning. Muskelcellerna skyddar sig mer och mer och fettcellerna tar åt sig ner till deras tröskelnivå.
    I de fall personen fått leptinresistens, finns ingen bra broms på ätandet, utan då måste förnuftet styra, vilket ofta är en övermänsklig uppgift. Lever man dessutom på kolhydratrik föda, med stora sving på socker och insulinnivåerna kommer hungern att driva på ätandet, energin vi får i oss att lagras som fett och stängas inne, så att våra muskler blir trötta och inte vill jobba. Vi får ”en fet soffpotatis”, som oförskyllt skylls för att vara både lat och mindre vetande. I själva verket har personen inte tillgång till sin lagrade energi.

  8. 8

    @ Tombola:
    Har man svårt att komma över i ketos och fortfarande går på sockerförbränning gör levern socker av både fett och proteiner via glukoneogenesen. Äter man mer protein än vad som behövs för kroppens underhållsarbete, kan levern producera extra mycket socker av överskottet. Vid insulinresistens har leverns reaktion på förhöjda sockernivåer, dvs att dämpa sin produktion, blivit störd.
    För att komma över i ketos krävs att man svälter kroppen på kolhydrater och håller nere intaget av proteiner också. Då kan man åstadkomma att fettförbränning inträder, och med den viktminskning.

  9. 9

    Dacke Skrev:

    Det är väldigt svårt att sortera ut relevant information, när man undersöker förhållanden med parallella men icke inbördes beroende faktorer inblandade.
    Mera insulin ger mera leptin. För en person med normal reaktion ger överätning ingen uttalad fetma. Insulinresistensen uppträder hos levercellerna i första steget, därför uppträder de förhöjda blodsockervärdena på morgonen.
    När insulinresistensen ytterligare manifesterat sig blir muskelcellerna resistenta, medan fettcellerna svarar på insulinet. Har man en duktig pancreas hålls blodsockret på förhöjd, men hyfsat bra nivå, men stor del av den energi vi får i oss lagras i fettcellerna och stängs inne där av de högre insulinkoncentrationerna. Därför ger ytterligare insulin ingen sänkning. Muskelcellerna skyddar sig mer och mer och fettcellerna tar åt sig ner till deras tröskelnivå.
    I de fall personen fått leptinresistens, finns ingen bra broms på ätandet, utan då måste förnuftet styra, vilket ofta är en övermänsklig uppgift. Lever man dessutom på kolhydratrik föda, med stora sving på socker och insulinnivåerna kommer hungern att driva på ätandet, energin vi får i oss att lagras som fett och stängas inne, så att våra muskler blir trötta och inte vill jobba. Vi får ”en fet soffpotatis”, som oförskyllt skylls för att vara både lat och mindre vetande. I själva verket har personen inte tillgång till sin lagrade energi.

    Jag håller med om allt detta utom en sak – leptinresistensen,,,,

    En person som blivit leptinresistent är inte utom all räddning om hen går över till LCHF!

    För med ett stort intag av fett fungerar helt plötsligt mättnadssignalerna igen – detta är nog en av de viktigaste egenskaperna med LCHF, sedan finns det minst ett par andra egenskaper som oxå är mycket viktiga för LCHF-konceptets framgångar,,,,

  10. 10

    Dacke Skrev:

    @ Tombola:
    Har man svårt att komma över i ketos och fortfarande går på sockerförbränning gör levern socker av både fett och proteiner via glukoneogenesen. Äter man mer protein än vad som behövs för kroppens underhållsarbete, kan levern producera extra mycket socker av överskottet. Vid insulinresistens har leverns reaktion på förhöjda sockernivåer, dvs att dämpa sin produktion, blivit störd.
    För att komma över i ketos krävs att man svälter kroppen på kolhydrater och håller nere intaget av proteiner också. Då kan man åstadkomma att fettförbränning inträder, och med den viktminskning.

    Blir alltmer övertygad om att många överäter protein,,,,

    Funderar på att återuppta den gamla kuren som fanns innan insulinet upptäcktes – man åt rent späck och drack vin – vinet gjorde nog tillvaron roligare men stängde oxå av glykoneogenesen,,,,

    Tänkte kalla mitt bantarföretag för ”Happy Meal” 🙂

  11. 11

    @ Tombola:

    Äntligen förstår jag hur det ska gå till – Happy meal till folket 😉
    Dessa inlägg har varit oerhört lärorika – mindre protein, färre kolhydrater och mer fett. Så enkelt, men så lätt att glömma bort det när ens antifett-indoktrinerade hjärna faller tillbaks i den gamla fetträdslan. Det tar tid att ändra vanor och tänkesätt.

  12. 12

    @ Tombola:
    Jo det går säkert att ta sig ur en förvärvad leptinresistens. Vägen går via strikt LCHF, där man tyglar insulinnivån och sockersuget. Dock tror jag att de uppbanade spåren finns kvar länge dvs en liten synd ger ett stort fall, ungefär som för en nykter alkoholist.

  13. 13

    @ Eva:
    Så sant! Vi kämpar mot reflexerna varje dag. Jag kommer på mig med att skära bort synligt fett då och då.

  14. 14

    Eva Skrev:

    @ Tombola:

    Äntligen förstår jag hur det ska gå till – Happy meal till folket
    Dessa inlägg har varit oerhört lärorika – mindre protein, färre kolhydrater och mer fett. Så enkelt, men så lätt att glömma bort det när ens antifett-indoktrinerade hjärna faller tillbaks i den gamla fetträdslan. Det tar tid att ändra vanor och tänkesätt.

    använd http://www.matdagboken.se – det räcker med gratisversionen och bokför vad du äter tills du oxå lär dig att få i sig rätt mängd fett,,,,

  15. 15

    Dacke Skrev:

    @ Tombola:
    Jo det går säkert att ta sig ur en förvärvad leptinresistens. Vägen går via strikt LCHF, där man tyglar insulinnivån och sockersuget. Dock tror jag att de uppbanade spåren finns kvar länge dvs en liten synd ger ett stort fall, ungefär som för en nykter alkoholist.

    Man ska hantera kolisar på samma sätt som alkohol!

  16. 16

    @10 Tombola

    Happy Meal = späck och vin. Vin vet jag var jag får tag på, men späck??? Går det bra med Ekologiskt kokosfett (99,9% fett) tror du ? Kanske även en ”gnutta” protein för smakens skull??

    Lycka till med ”Happy Meal”-dieten, den blir säkert det senaste i Hollywood…

  17. 17

    Bara ett litet förslag:

    Som entre:

    En rejält tilltagen klick smör, garnerad med några dillkvistar och en sked fiskrom.

    Huvudrätt:

    Helstekt ankbröst med allt fett kvar (minst en cm tjockt), kryddat med peppar och en klyfta citron, blomkålsmos med minst en msk olivolja per portion. Krydda med timjan eller kryddor fr Provence.

    Ostbricka med Boxholms gräddost och Gorgonzola

    Ett par rutor mörk choklad (minst 70%)

    Enkopp expresso.

    Kan någon räknenisse beräkna näringsinnehållet, vore jag glad.

    Bon Appétit!

  18. 18

    EvaLi Skrev:

    @10 Tombola

    Happy Meal = späck och vin. Vin vet jag var jag får tag på, men späck??? Går det bra med Ekologiskt kokosfett (99,9% fett) tror du ? Kanske även en ”gnutta” protein för smakens skull??

    Lycka till med ”Happy Meal”-dieten, den blir säkert det senaste i Hollywood…

    Mina frukostar består numera ofta av kokta ägg med majonäs till – ger cirka 80% fett, 15% Protein och 5% kolhydrater,,,,,

    Men ofta hoppar jag över frukosten och äter den efter 12 – periodisk fasta kallas det för men det visste jag inget om när jag i mitten av åk 7 i grundskolan slutade äta frukost för att få sova längre – sedan fortsatte jag utan frukost ända tills barnen kom och med dem kom oxå ett och annat kilo,,,,

    De finns de som anser att vin faktiskt kan snabba på en viktnedgång men det är nog både dyrt och farligt men för gamla tiders diabetiker var detta en diet innan insulinet kom,,,,,

    Mina Happy Meal skulle kunna se ut så här:

    http://www.vartgoteborg.se/prod/sk/vargotnu.nsf/1/103C46A127BC9B26C12570F8003FB44A/fldImage/0.84?OpenElement&FieldElemFormat=jpg

  19. 19

    @ Tombola:
    A votre santé! dvs Skål!

  20. 20

    Dacke Skrev:

    @ Tombola:
    A votre santé! dvs Skål!

    Har nu hittat boken från Karolinernas eminenta forskarcorps som du refererade till tidigare – Diabetes samt ytterliggare en bok som oxå bär det kreativa namnet Diabetes med Aghard & Berne som redaktörer.

    Finns en del matnyttigt i båda varav den senare är rätt så avancerad såtillvida att den använder ”doktorsspråk” och väl egentligen kräver betydligt bättre grundkunskaper än vad jag besitter just nu men det är ju snabbt inhämtat,,,,

    Mycket fakta är det men alla verkar de sky LCHF som pesten eller är det möjligen så att de inte ser skogen för alla träden?

    Eller är de rädda för att bli arbetslösa?

    Ibland undrar man ju,,,,

    Rekommenderar ytterliggare läsning på engelska bloggar & forum – finns mycket roligt att läsa där om kombinationen blodsocker, kost och supereffektiva träningsformer som faktiskt inte behöver ta så lång tid heller vare sig det gäller att sänka vikten eller blodsockret – vilket ju i många fall är samma sak,,,

    Märkligt nog verkar det vara rena amatörer som på något sätt upptäcker vissa förhållanden och sedan blir det några entusiastiska fackmän som tar över och förklarar varför det fungerar,,,,

  21. 21

    @ Tombola:
    Det där med skogen och träden är nog en vanlig åkomma. Specialister får tunnelseende. Sen har man fenomenet prestige. Sist, men inte minst den egna karriären, födkroken. Inte förrän man blivit pensionär, som jag, är man fri på den punkten – kvar står prestigen, som säkert hindrar även gamla professorer.

    Har Du läst något av Dr Ron Rosedale, appropå professorer. Jag fick en länk via Professor Göran för några månader sedan och försökt få igång ett utbyte av åsikter runt hans skrifter vid ett par tillfällen, men ofta känns det som att boxas med skuggorna.

  22. 22

    Som tekniker stöter man ibland på maskiner som gjorts onödigt krångliga för att de ska vara möjliga att patentera – folk vill nog bli lite lurade,,,,

    Å andra sidan har jag jobbat med skogsmaskiner som saknar bromsar om motorn stannar, bilar där framhjulen viker sig och livbåtar vars motorer inte går att starta. Många gånger räcker det med den mekanik som på min tid lärdes ut i åk 7 i grundskolan, men nu tycks det krävas minst en civilingenjör för att göra dessa enkla fel – tunnelseende??

    Det är väl slantarna som styr men en allmän trend inom tekniken är att många yngre förmågor numera verkar tro att naturlagarna är förhandlingsbara – visst går det att upphäva tyngdlagarna men då krävs det att man flyttar till månen och där har ju som bekant ingen människa ännu satt sin fot,,,,

    Trenden verkar vara densamma överallt – jag tänker på SLU:s uppkast om det miljöfarliga köttet – folk verkar ha lite svårt med markkontakten i alla branscher numera!

    Ska ta en titt på Dr Ron Rosedale – känner väl igen namnet och han har en hel del intressant på sin sida,,,

    I det praktiska tror jag Sverige ligger mycket bra till räknat på andelen av folket som tagit ansvar för den egna hälsan men i USA hittar man otroligt mycket bra information men så är de oxå många fler där,,,

Speak Your Mind

*