Professor Görans Sjöbergs krönika
Att vara kaxigt påläst vid läkarbesök
Med tanke på min synnerligen allvarliga hjärtsjukdom sedan 1999 och att jag då tog avstånd från både all medicinering och även tackade nej till en bypassoperation, och istället satsade på hälsokost (framförallt åkte alla snabba kolhydrater och margarinet ut) och med måttlig men regelbunden motion som att cykla till jobbet varje dag så har jag nog varit betraktad som en ovanligt ”kaxig” person av sjukvården. Sedan 2009, då min fru blev allvarligt sockersjuk, har vi kört en stenhård kamp för att nolla kolhydraterna i vår kost förutom lite spenat och salladsblad och jag har därför blivit en ännu mer kaxig patient. Dessutom har jag under de senaste åren gått på djupet för att förstå sambanden mellan kost och hälsa och är därför ganska ”påläst” som jag brukar säga.
Min stackars företagsläkare har drabbats hårt av detta. Sedan hjärtkliniken slutade kalla mig till fler årliga efterkontroller 2005 har jag då och då uppsökt företagshälsovården för att kontrollera blodvärden och då alltid hamnat i livliga diskussioner kring kost och hälsa eftersom läkaren där var helt övertygad om att min kost helt enkelt var ”horribel”. När jag första gången visade honom en bild på en typisk frukost/lunch med fyra ägg och några korvskivor som simmade i flott i en stekpanna så utbrast han spontant att ”Så KAN man inte äta!”. Nå – mina blodvärden var alltid bra utom vid ett tillfälle då jag fått en allvarlig tandrotsinfektion och mitt LDL-värde var över ”gränsvärdet”. Han blev verkligen upprymd. ”Där ser du hur det går om man håller på så där!” sa han. Jag kontrade med en föreläsning om tandbakteriernas roll vid kärlsjukdom och genom att låna ut Uffe Ravnskovs böcker om kolesterol till honom så att han kunde läsa på ordentligt. Tidigare hade jag också köpt Gary Taubes ”Good Calories & Bad Calories” för att utbilda honom men jag tror knappast att han läst boken ordentligt. Det är förstås svårt att lära gamla hundar sitta. När tandroten blev utdragen och infektionen lugnat sig lugnade sig både LDL-värdena och min företagsläkare. Jag släpade också alltid med honom som ”opponent” på de föreläsningar jag höll på företaget om LCHF och detta skapade förstås lite extra spänning som gjorde det hela livligare.
De igensatta kärlen i hjärtat kommer, trots strikt LCHF, nog aldrig kunna öppna sig igen, de har de ju inte gjort på 14 år men genom fysisk ansträngning så kan hjärtat bilda nya s.k. kollaterala kärl som ett sätt för kroppen att reparera sig själv. Eftersom jag får så kallad kärlkramp vid ansträngning och att denna inte verkar bli bättre så har jag nu bestämt mig för att få en grundlig undersökning igen och började därför med ett besök på vårdcentralen för att starta processen. Mitt besök lades klokt nog i samband med att en hjärtläkare fanns på plats.
Nu var denna läkare förstås en ny bekantskap så det gällde att presentera sig på ett snabbt och bra sätt. Eftersom skrivandet är en del av forskarvardagen så bestämde jag mig för att själv skriva ett underlag för bakgrundsbeskrivningen åt läkaren, den så kallade anamnesen (sjukdomshistorien), så han skulle slippa att skriva denna journalanteckning helt ur minnet från diskussionen med sin patient för då blir det ofta fel som jag noterade då jag såg mina journaler från 1999. Dessutom tog jag fram ett antal bilder från mina föreläsningar för att ha som diskussionsunderlag och detta material fick han en halvtimme innan vi träffades.
Alla är vi olika så man vet ju aldrig hur ett möte med en okänd läkare kan sluta. Det är ju frågan om attityder från båda håll men det hela ”gick bra” dels för att han var hjärtspecialist och dessutom inte nyutexaminerad. Att jag var ett ”speciellt” fall förstod han förstås direkt eftersom jag hade gått min egen väg redan 1999 och struntat i de rekommendationer och mediciner man hade föreskrivit. Det är därför helt naturligt att han var avvaktande men insåg förstås att jag uppenbarligen knappast var mottaglig för mediciner och han var på inget sätt påstridig. Dessutom hade vi en intressant diskussion om blodtryck och han kunde inte heller på något sätt förklara att höga blodtryck skulle vara någon direkt ORSAK till någon sjukdom och när jag frågade honom varför man behandlar det höga blodtrycket som uppenbarligen då måste vara en del i kroppens eget försvar så var det uppenbart att han aldrig ens hade tänkt en sådan tanke men han är ju förstås inte ensam inom vårdapparaten. Däremot berättade han att man tidigare för strokepatienter direkt sänkte blodtrycket med mediciner, men har idag på grund av dåliga erfarenheter backat på detta, helt enkelt för att hjärnan får sämre blodförsörjning när trycket sjunker. Sådant resonemang stämmer med min egen syn på fysik och kemi. Han erkände också öppet att mycket inom vården handlar om tro snarare än vetenskap. Däremot tyckte min fru som var med att han nog borde ha fått fler ”sylar i vädret”.
Nå – är man påläst så är man och jag fick som jag ville. Inga recept på mediciner men en ordentlig remiss till hjärtkliniken för en grundlig ny utredning.
Om Göran Sjöberg
Dacke Skrev:
Har du några bra förslag på var man hittar en korrekt beskrivning av insulinresistensen – rimligtvis borde detta ingå i läkarutbildningen men eftersom en ganska så stor andel läkare inte verkar ha koll på det här har jag ännu inte letat i deras kurslitteratur,,,,
@ Helena Hesselmark:
Jag kan nog känna att ordet kaxighet har en tveksam klang. Att vara bra påläst och villig att föra ett resonemang runt föreslagna åtgärder, tycker jag är positiv kommunikation. Klarar experten av att motivera och göra troligt sitt koncept är allt gott och väl. Om den utbjudna servicen eller produkten inte håller förväntad funktion, kvalite eller nivå har kunden generellt sett två vägar att gå: att klargöra sina synpunkter och låta leverantören ta ställning till situationen och reagera därefter, eller att rösta med fötterna och gå till en annan leverantör, som man tror mera på.
Vilka yrken, ja går jag på en pampig restaurang förväntar jag mig god och vällagad mat enligt den överenskommelse jag träffat med servitören vid beställningen. Blir det inte så, blir jag kaxig! Köper jag en bil till en avsevärd kostnad förväntar jag mig den kvalite och tekniknivå, som föresvävades vid köpet. Blir det inte så, blir jag kaxig. Alla situationer, där förväntningar och överenskommelser inte infrias genererar konflikter. Alla situationer, där jag känner mig kränkt, t ex om jag upplever att mina synpunkter negligeras, att man sätter sig på mig, då blir jag mer än kaxig, eller så går jag någon annan stans.
@ Dacke:
Ja det här har verkligen blivit en mastodonttråd! Vi får tolka det som att ämnet verkligen engagerar.
Det var jag själv som använde ordet kaxig i titeln till min krönika och jag håller med om att ordet har en tvetydig karaktär och tycker också att dina paralleler till reaktionerna hos kunden vid restaurangbesöket och bilköpet inte är så tokiga.
Motsatsen till ordet kaxig är nog ödmjukhet och de flesta som uppsöker sjukvården är förstås sjuka och och vill ha hjälp och är därför också ödmjuka och speciellt inför läkarens auktoritet, så även för mig 1999, även om detta förhållande så smått håller på att ändra sig idag med snabbkurserna på internet.
Problemet uppstår, som du är inne på, om man, som vi LCHFare gör, inser att man faktiskt blir ”lurad på konfekten” (vilket vansinnig uttryck förresten som LCHFare kanske bör avstå från att använda) när man uppsöker sjukvården och då ligger det nära till hands att man tappar ödmjukheten och istället ifrågasätter de råd och recept man blir ”utsatt” för. Attityden blir ju ännu ”kaxigare” när man inser att sjukvården egentligen inte är intreserad av att bota själva sjukdomen utan i stort sett bara lindra symptomen. Jag skulle nog misstänka att när man inte gör som man blir ”tillsagd” av de som VET och istället botar sig själv genom att sedan gå på den verkliga orsaken till sin sjukdom genom att faktiskt göra tvärtom mot de kostråd man får så uppfattas nog patientens beteende som kaxighet och kanske nästan som trots mot myndighet. Man gör sig som patient själv som avslutning till en frisk och löjlig anekdot som etablissemanget sedan skratta åt bakom ryggen.
Patienter som vägrar hjärtmedicinerna, som skrivs ut ”en masse”, och bypassoperationer tillhör nog ovanligheten skulle jag tro. De flesta (99% ?) av hjärtpatienterna är snälla och lydiga och detta till kirurgernas, läkemedelsbolagens och Dietistförbundets stora förtjusning.
@ Tombola:
Jag har en populärvetenskaplig bok, Diabatas, framför mig. Den är skriven av Karolinska Institutets Forskare. Det står så på försättsbladet. Särskilt vad gäller diabetesmaten är den full av de fördomar vi så häftigt häcklar i den här bloggen. Jag tar mig dock friheten att citera det, som handlar om insulinresisitens.
”Insulinresistens och minskad insulinfrisättning
Det räcker inte med sänkt effekt av insulin, insulinresistens, för att diabetes ska utvecklas; det krävs även att betacellernas frisättning är minskad. Även vid kraftig insulinresistens kan nämligen friska beta- celler öka sin frisättning av insulin så pass att blodsockernivån hålls inom normala gränser. Vid typ 2-diabetes är betacellernas insulinsekretion kraftigt nedsatt, och de kan inte svara tillräckligt när de stimuleras med glukos (socker).
Man vet inte helt säkert vad som är orsaken till den här störningen. Det är sannolikt att det är något avgörande fel på den diabetiska betacellen, dels i kanalerna i cellmembranet som reglerar flödet av kalium- och kalciumjoner, dels i den mekanism som styr själva uttömningen av insulin fran insulinblåsorna.
Fel i insulinsignaleringen i muskel, fettväv och lever
Den minskade insulinkänsligheten hos celler med insulinreceptorer leder dels till försämrat upptag av glukos i bland annat muskel- och fettceller, dels till att leverns glukosproduktion inte hämmas pa ett normalt sätt. De defekterna gör att kroppen får svårt att behålla blodsockernivån inom normala nivåer.
Studier av muskel- och fettcellsfunktionen har visat att den minskade effekten av insulin vid diabetes inte beror på att insulinreceptorerna har minskat i antal eller att det är något fel på dem. Snarare verkar felet finnas hos de mekanismer som leder insulinsignalen vidare när insulin har bundits till receptorn. Det är en mycket komplex signal i form av en rad kemiska reaktioner, som leder till ett aktivt, ökat upptag av glukos i cellerna. Upptaget sker genom att så kalllade glukostransportörer aktiveras och flyttar sig från muskel- eller fettcellens inre till cellytan. Där binder de sig till glukos för att transportera sockret in i cellen.
Insulinresistens i le vern beror på att levercellerna inte svarar på insulin, vilket leder till ökad glukosproduktion från levern som går ut i blodet (socker rinner ut från levern oberoende av vad vi äter eller gör). Det är förklaringen till att man får högt blodsocker på morgonen trots att man inte ätit på 10 timmar. Hos många patienter är detta det första tecknet pa typ 2-diabetes. En orsak till Ieverresistens är bukfetma, höga cirkulerande blodfetter (fettsyror, triglycerider) som tas upp i levern och hämmar insulinsignaleringen. Det kan även leda till leverförfettning och leverskada på sikt.
Insulinresistens i fettväven orsakar ökad produktionen av fettsyror, och glycerol från fettcellerna leds ut i blodbanan. Det orsakar leverförfettning och fettinlagring i musklerna, och hämmar insulinsignalerna i de vävnaderna. Även betacellens förmåga att producera insulin härnmas av fettsyrorna. ”
Jag tycker inte den är tillräckligt stringent, om jag får säga det själv, fast som jag sa i ett tidigare inlägg varierar naturen sig inom vida gränser, så det är inte så lätt att vara bergsäker. Jag är nog själv rätt kaxig ibland.
#104
Jag känner bara att som gammal lärare har jag mycket svårt för ordet kaxig.
De kaxigaste eleverna var oftast de som hade problem av något slag.
Oftast tonårspojkar som behövde en kram. Märkligt hur långt man kan komma med en kram.
Detta var långt innan det på något sätt blev förbjudet att röra eleverna alls.
Nu menar jag väl inte att läkarna skall krama patienterna och jag menar inte heller att kaxighet är rätta sättet att bemöta sina medmänniskor, vilka de än må vara. Man kunde kanske som vuxen fösöka nå en samtalsnivå som båda läger accepterar utan att man förnärmar någon.
Helena Hesselmark
@ Helena Hesselmark:
Mycket handlar nog om vilka referenser man har – jag tror inte Göran menade den typen av ”kaxighet” som man hittar bland finniga tonårsgrabbar utan tolkar honom som att han har en ifrågasättande attityd vilket nog kan vara en sund strategi för överlevnad,,,
Och – att var kaxigt PÅLÄST behöver ju inte innebära att man själv är kaxig.
För egen del måste jag vara ordentligt påläst när jag träffar min reumatolog. Det innebär inte att jag beter mig kaxigt mot henne. Hon gör så gott hon kan.
@ Tombola:
Jag har undervisat inom mitt eget specialområde materialvetenskap en hel del men förstås mest på högskolenivå men på senare år har jag med förtjusning också tagit på mig att hoppa in som speciallärare för grupper av ”finniga tonårspojkar och flickor”.
Detta är en utmaning och jag har också tagit det som en sådan. Jag brukar öppna med att t.ex. säga: ”På fyra timmar ska ni nu få lära er vad jag lärt mig på fyrtio år om materialvetenskap så det här kommer att bli tufft! Pillar någon på sin mobil så kommer han eller hon direkt att få en fråga från mig.”
Det är ytterst sällan jag tappar någon elev men det händer förstås. Min erfarenhet är också att de kaxiga eleverna ofta är de mest intelligenta (kritiskt tänkande) och måste ägnas både stor uppmärksamhet och inte minst respekt. Vinner man dom så har man sedan inga problem med gruppen. Jag tycker det är väldigt stimulerande att träffa dessa grupper.
Å andra sidan har jag aldrig i något sammanhang ägnat mer förberedelsetid åt några föreläsningar än åt dessa lektioner på gymnasienivå. Normalt brukar jag också verkligen kunnna ”tända” en eller ett par elever i gruppen som mycket väl kan bli framtida materialforskare och detta är förstås den största ”belöningen” för mig.
@ Dacke:
Tack för ditt svar – det börjar närma sig pudelns kärna men det blir snabbt komplicerat – i alla fall innan man har ”knäckt doktorskoden”. Men texten från karolinska i all sin enkelhet verifierar riktningen på den info som jag hittat vid mycket snabba genomläsningar på nätet – den skulle gå att skriva om så att den skulle bli riktigt bra – har du bokens ISBN-nummer?
Hittade den här på nätet:
Mechanism by Which Metformin Reduces Glucose
Production in Type 2 Diabetes
https://diabetes.diabetesjournals.org/content/49/12/2063.full.pdf
Nu har jag i alla fall fått en skaplig arsenal av sökord, nu återstår att dissekera textmassorna och pytsa in den i någorlunda logiska och väldefinierade rutor i någon form av ”medicinskt flödesschema” – det kommer att gå utmärkt så klart.
Men man undrar ju – har verkligen ingen gjort detta förut eller är det bara jag som är för korkad för att hitta den informationen?
Det jag söker är ju egentligen en enkelt beskrivning av sakernas tillstånd på den nivå som en sjuksköterska eller en dietist behöver veta för att förstå vad som händer i stora drag,,,,
@ Tombola:
Jag tycker att Google Bilder är ett fantastiskt sökverktyg.
Jag har hämtat mycket där till mina föreläsningar.
Bland annat hittade jag en bild när jag sökte på ”Insuline receptors” och som visar de olika mekanismerna som är aktiverade via insulnreceptorerna i cellväggarna.
https://www.google.se/imgres?q=insulin+receptors&num=10&hl=sv&safe=active&tbo=d&biw=1366&bih=587&tbm=isch&tbnid=RkJD82s7PPRTfM:&imgrefurl=https://www.meandmydiabetes.com/2010/08/18/avandia-under-fire-with-dr-ron-rosedale/&docid=wO1tNZx4ZxNXsM&imgurl=https://www.meandmydiabetes.com/wp-content/uploads/2010/08/Insulin_Receptor.jpg&w=700&h=669&ei=AMH1UM3SGJHJsgbRxIDAAg&zoom=1&iact=rc&dur=265&sig=105758803572090282903&page=1&tbnh=143&tbnw=145&start=0&ndsp=20&ved=1t:429,r:2,s:0,i:89&tx=90&ty=75
Inse efter detta att vi vet väldigt lite om hur det hela fungerar inne i våra celler!
Texten som bilden är hämtad ifrån är också en ”ruskig” läsning om en diabetesmedicin Avandia som idag är mer eller mindre förbjuden men har kammat in miljarder till läkemedelsbolaget Glaxo Smith Klein
Avandia Under Fire – with Dr. Ron Rosedale
Texten som Dacke citerar från KI och som talar om komplexiteten i mekanismerna hur glucos släpps är i förhållande till denna bild en klar ”understatment”. Jag brukar ta med bilden för att man ska förstå att det är lönslösta att vara ”kaxig” när man påstår att man VET hur det hela fungerar.
110 @ Professor Göran:
När jag jobbar med översättningar till verktygsmaskiner kommer Google bilder ofta till användning – det är ju ofta svårt att hitta bra svenska ord för lite ovanliga maskindelar men med Google bilder löser det sig ofta.
Faktiskt fungerar Translate oxå bra, en ”perfekt” skriven text på en 6:e klassares nivå blir ofta till 97% rätt – nu är det ju sällan som underlaget är särskilt välskrivet, en språklärare skulle snabbt dra på sig allvarlig ohälsa om hens elever skrev på det sätt som asiatiska maskintillverkare gör,,,,
En site med metabolismens grunder som verkar vara helt korrekt skriven finns här, den som står bakom sidan har bra på fötterna – den är lättläst och välstrukturerad vilket är en bristvara på många andra platser,,,,
https://carbscience.wordpress.com/
Avandia var ju ett smart litet piller – min hypotes om att sjukvården räddar ungefär lika många liv som den tar död på fick stöd i artiklarna om Avandia,,,
Uppenbart finns det all anledning att ”kaxa” till sig i fortsättningen oxå, många får ju t ex blodtrycksmediciner som mer eller mindre verkar omöjliggöra viktminskning när just en lägre vikt sannolikt skulle ge betydligt bättre resultat än själva medicinen,,,,
@ Tombola:
God morgon! Här kommer bokens identitet:
ISBN 978-91-85565-41-9
Jag såg att fingrarna slant när jag skrev bokens titel förra gången. En olycka händer så lätt.
@ Helena Hesselmark:
Professor Göran och Helena Hesselmark tillsammans med Tombola har kommit att beröra kommunikation mellan människor. Under min yrkesverksamma period kom jag i kontakt med ämnet transaktionsanalys, som försöker beskriva vad som händer mellan oss i olika situationer.
Har Ni hört talas om de tre rollerna förälder, vuxen och barn, som man kan inta under ett samtal? Orden kaxig och ödmjukhet tror jag hör hemma i barnrollen, men ibland även hos den stränga föräldern. Vuxenkommunikationen, som är saklig och ganska fri från känslor, tror jag Helena syftade på, som eftersträvansvärd och där håller jag helt och hållet med. Föräldrarollen fanns det många exempel på under dagens partiledardebatt.
Professor Göran lockas ibland in i rollen förälder, när argumenten tryter. Då kommer epitetet kaxig fram. Människor är facinerande, som företeelser, inte sant?
@ Dacke:
Man skall inte bedöma boken efter dess utseende utan efter dess innehåll!
Detsamma gäller språket och vad man säger – det ligger många olika betydelser i ordet ”kaxig” och det kan tolkas olika beroende på i vilket sammanhang det används,,,,
————————————————-
Det är lite synd att det inte finns någon site som samlar länkar och boklistor o s v när det gäller sockersjuka – jag har tänkt på att göra en sådan under något års tid – kanske är det dags?
Finns mycket bra siter på nätet – även de som tillverkar insulin har många gånger bra sidor om man bortser från att de inte gillar LCHF – om detta står det inget men en del nämner kolhydraternas betydelse – läser man på rätt sätt kan man lära sig en hel del,,,,
Polletten har trillat ned för mig – jag börjar förstå hur glykosneogesen fungerar vid insulinresistens – en ”nybliven” T2 har ju sällan någon insulinbrist – tvärtom,,,,
Fick nyss;
– LCHF & Träning – Jonas Bergqvist
– FAT Chance – Robert h Lustig
Båda tror jag kommer att ge en hel del – misstänker att det blir några timmars sträckläsande,,,,
@ Tombola:
Vi som inte har tillgång till Jonas Bergqvists bok kan läsa här: https://www.jonasbergqvist.se/sidor/fettforbranning-och-ketos/
Det finns mycket kunskap att inhämta under samtliga rubriker.
@ LenaK:
Jag vet – Jonas skriver lysande på sin hemsida och man kommer långt med det som står där men han måste ju få något att leva för oxå,,,,
Fast en snabb titt i boken övertygar mig snabbt att boken är mycket läsvärd och att den snabbt kommer att få en hedersplats i bokhyllan – det är den enda bok om träning jag behöver och jag tror den passar riktigt många – rekommenderas!
@ Tombola:
Då får jag kanske investera i en sådan bok och ge till ett av mina tränande barn. Det är kanske bättre än en biljett till en av Jonas’ och Kostdoktorns föreläsningar, vilket jag också funderat på.
PS Du har väl inte provision? 😀
@ LenaK:
Det finns föreläsningar av Johan på nätet, han pratar delvis om samma saker som står i boken men det kan ju vara kul att komma ut oxå – vi är ju sociala varelser påstås det,,,,
Nej – jag har ingen provision – inte än,,,,,
Jonas Bergqvists bok LCHF & träning är suveränt bra, den boken läste jag i höstas och sen är den utlånad kors o tvärs..när jag fråga polarn som lånat den om jag möjligen kunde få igen boken nångång så hade han lånat ut den i sin tur *L*
@ JRS:
Köp en till – de finns på Adlibris till rätt pris,,,,
Har hunnit läst en del – Johan har verkligen haft flyt på tangentbordet när han skrev den här boken, det är en röd tråd genom hela boken och han skriver fantastiskt bra – gissar att boken är genomläst innan solen går upp i möra,,,,
Jag kliar mig lite i huvudet inför det faktum att denna tråd ”bara rullar på”.
Juat nu känns tråden både ”småputtrig” och konstruktiv – ja rent hemtrevligt!
Vi var nyss på LCHF bjudning hos vår granne Rut på 92 år som bjöd på massa god mat; äggost, lax, makrill, champinjonomelett, ägghalvor med räkor och mycket annat. Jag hade med mig blodsockermätaren och noterade 4.9 vid kaffet som avnjöts med lappländsk kaffeost.
Det går att njuta av livet även om man inte får äta tårta 🙂
Själv fick jag Fat Chance i brevlådan idag. Att skaffa sig kunskap är också en njutning här i livet.
@ 87 Tombola:
Var har du fått att diabetiker t2 producerar mer ketoner än friska? Som jag har förstått det så är det deras glukoneognes som är för aktiv, och det är den som minskas med Metformin?
@ 122 Annika Dahlqvist:
Givetvis står jag för mina åsikter, men bara för dagens!
Det är jag som håller på att försöka lära mig det här och det blev nog lite fel,,,,
Jag lovar att läsa på bättre,,,,
Däremot så hade jag tydligen lite ketoner i blodet vid ett prov och blev nästan övertygad av läkaren om jag var färdig för att krypa ned i kistan omgående om jag inte ändrade mina matvanor, helst med frukter och fullkornsbröd – en märklig känsla eftersom jag bara har blivit friskare och känt mig yngre för varje år under de 8 år jag ätit LCHF. Har ätit hela 5 frukter varav 1 banan under denna tid, 10 portioner potatis och en halv limpa,,,,
Att mina prover visade innehåll av ketoner måste ju rimligtvis berott på att jag på den tiden åt endast 1 gång per dag, oftast vid 14:00 och på så sätt hamnat i ”svältläge” av typen periodisk fasta (då kände jag inte till PF men har tydligen levt med PF utan att veta om det merparten av mitt liv då jag nästan aldrig äter förrän efter 12:00, ofta betydligt senare).
Det är nog här jag inbillade mig att glykoneogenesen producerade ketoner – att jag skull befinna mig i ”svält”-läge förefaller mig otroligt då det verkar vara omöjligt att uppleva hunger numera, hungern kommer otroligt sakta för min del numera – äter jag inget går den över efter 1 timme, mycket praktiskt då jag reser en hel del och det ju ofta inte finns tillgång till riktig mat vare sig på tåg eller efter vägarna,,,
Efter att ha läst dr Bernsteins ”The Diabetes Solution” äter jag dock minst 2 ggr/dag numera även om det tar emot att slösa bort så mycket tid spisen,,,,
Detta då Bernstein hävdar att även om man äter sig proppmätt på sågspån så kommer det att utlösa insulin och han rekomenderar därför att äta flera mindre mål istället för bara ett stort,,,,
@ 122 Professor Göran:
Jag tyckte det hade varit svagt om vi inte uppnått minst 100 inlägg i tråden – nu får vi väl sikta in oss på 200, vi verkar vara på god väg om inte Annika stänger av oss,,,
Har oxå börjat med Lustigs bok som av Kostdoktorn redan rankat som årets bok 10 dagar in på året – likt alla andra amerikanska böcker verkar den kunnat ha slimmats ned till 20% av antalet sidor utan att förlora något faktamässigt,,,,
@ Tombola:
Jag har också använt mej av periodisk fasta i några år utan att veta om det, det var först när jag läste Coltings bok ”Den nakna hälsan” som jag insåg det *L*.. Jag äter väldigt sällan mer än 2 mål mat om dagen, min frukost består oftast bara med kaffe, grädde och en smörklick i.. det var något jag börja med redan för 4 år sen, då hade jag inte hört talas om mbc som det blev så livat om *L*.. fast jag använder ju förstås inte kokosfett, så det är väl inte riktigt samma sak,,fast nästan.
Appropå Jonas Bergqvists bok som jag lånade ut.. nu fick jag veta att min polares polare lånat ut den till sin polare *L*.. nåja det är bra att lchf sprider sej men jag lär nog få köpa en ny bok trots allt men det kan det ju vara värt.
@ JRS:
Började hoppa över frukosten av ren lathet någon gång i högstadiet och fortsatte så ända tills barnen kom – då började oxå min vikt resa uppåt,,,,
Allt talar för att oregelbundna tider och halv svält är nyttigt – provade att köra ned till Nice för några år sedan på MC – resan tog 40 timmar och några koppar kaffe. Sov gjorde jag på park bänkar i ett par 4-timmars pass i full mc-utrustning då det regnade.
En sån resa hade jag inte klarat av på den tiden jag var förgiftad av kolhydrater,,,,
Nu på väg till Stockholm – en frukost bestående av 2 skivor ost och kaffe räcker till 18:00 då det blir en något bättre måltid – det är mycket bekvämt med att äta LCHF då man reser,,,,
https://synonymer.se/?query=kaxig
kaxig adj. = som på överdrivet sätt försöker hävda sig i ord eller yttre beteende
kaxe subst. = kaxig person
Hist.: sedan 1559; av no. kakse ’storkarl, storbonde, storfräsare’, trol. till kagge i bet. ’karl med stor mage’
Danskan har den norska stavningen.
Med ovanstående ursprungsförklaring till ordet kaxig kan det ju inte gälla någon som håller sig till LCHF.
Jag ägnar mig ju inte åt maskin eller material eller andra hårda grejor, utan min verksamhet ligger mer åt den kanske mjukare sidan med lingvistik, språk i allmänhet, geografi, historia och teologi.
Helena Hesselmark
Finns många LCHF:are med stora magar – i alla fall till att börja med,,,,
Och visst har vid alla en historia, min omfattar bl a mc-folk, resemontörer, konsulter, finansvalpar och akademiska lek stugor av olika kalibrar – alla med lite särprägel på sitt språk – jag har aldrig några som helst problem med någons språk oavsett om det är en inbiten fängelsekund eller en knastertorr akademiker jag pratar med – det är deras budskap som räknas – inte hur de säger det,,,,,
Däremot kan folk ha lite problem med mitt språk men jag ser ingen anledning att göra några förändringar utan ser det istället som ett filter som sorterar bort oönskade karaktärer som prussiluskor, påstridiga pastorer och telefonförsäljare.
Men variation i språket kan vara till stor glädje och visst har jag utnyttjat mina kreativa talanger för att som t ex skriva på vers med all korrespondans med skatteverket vilket genom åren har be sparat mig åtskilliga tusenlappar i förseningsavgifter . det är inte svårare än så,,,,,
Nej – jag tycker alla ska få äta LCHF, stora som små magar, kaxig eller mesig – det är ju ingen religion det handlar utan mat avsedd för människor,,,,
@ Helena Hesselmark:
Intressant!
Språk intresserar mig nu mer och mer när jag har börajt studera grundläggande filosofi – språkbegrepp och filosofi hänger faktiskt intimt ihop.
När det gäller ords ”betydelse” så har ju detta ställts på sin spets i denna krönika och tråd när jag använde ordet kaxig och det är uppenbart att vi alla har lite olika syn på detta ords betydelse. Och hur skulle det kunna vara på annat sätt? Om vi alla ”definierade” alla ord på samma sätt så skulle vi faktiskt vara en och samma person!
Lingvistikern Emil Saussure sätter i sin ”Kurs i allmän lingvistik” (som han för övrigt inte skrev själv utan var en sammanställning av hans elever från föreläsningsanteckningar i början av 1900-talet) fingret på denna viktiga punkt i kommunikationen mellan människor. Att postmodernisterna har kunnat misstolka detta enastående verk så kapitalt är i mina ögon synonymt med deras ontolgiska ”haveri”.
Och för att göra en ordentlig djupdykning i filosofin så reflekteras detta haveri på ett formidabelt sättt i Schopenhauers suveräna kritik av substansbegreppet hos Kant vilket faktiskt också verkar vara filosofins verkliga ”pobersten”.
@ Thomas Thombola Jansson:
Jag gillar din ”attityd”!
Den påminner mig om den amerikanska poet som kanske var deras största – Walt Whitman (Bob Dylan kan möjligen vara en konkurrent om posten).
Han hade minst sagt ett ”brett register” 🙂
Om någon som inte är så påläst som Professor Göran vill veta mer går det bra att söka på
Ferdinand de Saussure – han hette alltså inte Emil i förnamn. En av hans elever hette dock Emile Constantin. Denne antecknade flitigt.
ontologi, av de grekiska orden on -ord och logos-läran om
alltså läran om ordet
mvh
Helena Hesselmark
lingvist mm
@ Helena Hesselmark:
Ursäkta!
Jag blandade faktiskt ihop Saussures förnamn med en annan av mina favoriter: sociologen
Emile Dürkheim som bland annat studerat de primitiva religionsuppfattningarna.
https://en.wikipedia.org/wiki/%C3%89mile_Durkheim
https://en.wikipedia.org/wiki/The_Elementary_Forms_of_the_Religious_Life
Detta verk är också en verklig ”pärla” enligt mitt tycke.
”Ontologi” förknippar jag själv med ”läran om varat” som relaterar till den fenomenologi som Husserl förespråkade och som hans beryktade, och med en understament, opportunistiske, nazistiske lärjunge Heidegger sedan blev ”berömd” på och som sedan kort efter andra världskriget av någon outgrundlig anledning lyftes fram av ”existentialisterna” med Sartre i spetsen och som slutligen idag, enligt min mening, har resulterat i filosofins totala skeppsbrott genom den postmodernism som idag smyger sig in i alla akademiska sammanhang och inte minst inom kostvetenskapen där skolastiken nästan oinskränkt råder. Har vi nu kanske nått vägs ände? Är det nu också kanske slut på det vetenskapliga tänkandet efter fem hundra år?
Nå – Schopenhauer gjorde, enligt min mening, som sagt upp med detta mumbo-jumbo redan i början av 1800-talet när han ”sopade golvet med Hegel” på ett föredömligt sätt genom sin kritik av Kant där den språkliga kontexten var en central del. Subjektet bestäms av sina predikat och inget annat! (Appendix till Volym I av ”Världen som vilja och föreställning”). Det är nog ingen tillfällighet att Einstein inspirerades av Schopenhauer och Einstein anser jag själv vara en vetenskapsman även om han hade en del Parmenidiska slagsidor enligt Popper och här håller jag med den senare. Men vem är perfekt?
Professor Göran Skrev:
Och hur relaterar det till kostfrågorna?
@ 133 piltson:
Uppgiften som moderator på en blogg är grannlaga. Det är svårt att idka någon millimeterrättvisa.
Du är utan tvekan klok och har stort tålamod med din krönikör och dina kommentatorer!
Jag tror att det var efter dessa ’djupa filosofiska utsvävningar’, för nu två och ett halvt år sedan, som vi bestämde oss för att försöka undvika sådant i fortsättningen.
Problemet som jag ser det är att när man väl förlorat tilltron till det medicinska etablissemanget är det lätt att hamna i djupa funderingar kring varför detta etablissemang hamnat så ’snett’.
”Dessutom hade vi en intressant diskussion om blodtryck och han kunde inte heller på något sätt förklara att höga blodtryck skulle vara någon direkt ORSAK till någon sjukdom ” – det är det som jag ibland går omkring och funderar på och letar svar på utan att komma någonvart.
Jag har varken diabetes eller någon annan åkomma och är i mitten på mina 40 år. Jag är supersmal, mina triglycerider och min ApoB/ApoA1-kvot är under 0,5.
18 år åt jag felodipin som jag blev sjuk av och nu står jag på betablock + losartan och jag är ändå inte nöjd med trycket. Vafan skall man göra. Äter rätt, motionerar.
Kan man få fettinlagringar i kärlen bara av trycket och utan att vara överviktig eller ha höga triglycerider, diabates 2 eller taskig ApoB/ApoA1-kvot?
Mitt övertryck varierar 130-160 – 165 som värst med puls 120 då jag blir superuppjagad av manschetten.
Äter liberal LCHF.
@ 136 AA:
Du bör förstås börja med att äta strikt LCHF. Det är viktigt för blodtrycket.
Om du äter riktigt, motionerar lagom och inte stressar, och ändå har för högt blodtryck så kanske du måste äta blodtrycksmedicin. 160 och över i övertryck tycker jag är gränsen för att det är lämpligt med en blodtrycksmedicin. Om man får ett högre tryck av mätningssituationen, kan man be om en dygnsmätning av blodtrycket via vårdcentralen.
De nuvarande blodtrycksgränserna för medicinering är påverkade nedåt av farmakaindustrin.
Sist hos doktor i vintras var det 146/85 och jag vill ogärna lassa på med mer mediciner. Jag är införstådd med gränsen du talar om. Frågan är, för att anknyta till Professor Görans artikel och hans ifrågasättande av endast högt blodtryck relaterat till upphov av sjukdom, om det rent konkret händer något i kroppen om man i övrigt är frisk och sund.
Jag tror knappast att jag under natten har ett bltr på 165. Att gå runt med dygnet runt mätare är för mig otänkbart då det påminner mig bara om det hemska 90 talet 🙂
Skulle vara intressant även med professor Görans feedback.
AA Skrev:
Nuförtiden är jag som pensionerad ’bara’ docent men det kanske går bra det också 🙂
Själv har jag en blodtrycksmätare hemma som alltid visar runt 110/60 (trots mina allvarligt igensatta kranskärl) när jag emellanåt mäter på kvällen då jag lagt mig. Samma tryck gäller för min allvarligt diabetessjuka fru. Som Annika är inne på kan detta ju bero på att vi nu sedan sju år lever på strikt LCHF. Våra blodsockervärden är också perfekta (4.9 respektive 5.1 nu på morgonen) och någon medicin tar vi inte utom en del kosttillskott men som kanske också kan betraktas som medicin.
Vad gäller betablockerare är de ganska luriga som medicin och själv la jag av med dom efter ett halvår 1999.
Ärligt talat tror jag bara inte på de mediciner som sjukvården så villigt skriver ut. Anledningen till min ’totala’ misstro är att läkemedelsbolagen inte kan ha något intresse av friska patienter – tvärtom. Så länge de kliniska resultaten av deras forskning och som ledde fram till de olika medicinerna dessutom inte kan kontrolleras av oberoende forskare litar jag inte för ett ögonblick på deras egna lovord om sina mediciner eller när de försäkrar att de i stort sett saknar biverkningar.
Hellre satsar jag då på alternativ medicin i form av hälsosam LCHF-mat och kosttillskott av olika slag. Fördelen med alternativmedicin är framför allt att den är garanterat ofarlig. Mycket talar också för att den alternativa medicinen kan ha väl så positiva effekter som vad läkemedelsbolagen hävdar när det gäller deras egna mediciner.
@ Docent Göran:
Jag tycker det verkar vara ett lågt blodtryck. Är det en konsekvens av hjärtsvikt.
Har du inte yrsel eller så.
För övrigt delar jag din uppfattning helt.
Det som är märkligt att ståendes på felodipine 10 mg kunde mitt blodtryck ändå vara 175 i övertryck på akuten 2012(uppjagad) Nedgången (då) från 100 mg till 5 mg gjorde noll skillnad på mitt blodtryck. Tillslut när jag hade 2,5 mg var det heller ingen skillnad. Då tog jag bort den helt och hade bara betablockare. Vet inte hur mkt nytta de gör för pulsen egentligen, marginellt. Losartan 12,5 mg + dessa är det jag tar nu. Kanske dags att köra striktare lchf. Har nu kört 30-50 g kolhydrater per dag. Har ännu ej testat kokosolja kanske även dags för det.
Det är ganska skönt att inte ha chips och potatisberoende längre. Har allt som allt ätit lchf sedan slutat på dec 2016.
förlåt från 10 till 5 mg skall det vara. 100 mg felodipine är väl lite för mkt haha
Dennis Skrev:
Min ’sista’ kardiolog tyckte dock det var för högt och satte in blodtrycksänkande medicin som han dock visste att jag aldrig skulle hämta ut.
För övrigt verkar det finnas hur mycket ’svammel’ som helst från läkemedelsbolagens sida kring blodtryck för att få folk att ta mediciner hela livet.
I min värld innebär ett förhöjt blodtryck att kroppen anpassar sig på något sätt till någon form av sjuklig på verkan. Kan det vara så att de förträngningar av kapillärerna som är en typisk patologisk effekt i det metabola syndromet kompenseras med ett förhöjt tryck? För mig verkar en sådan anpassning vara rimlig. Extremt höga blodtryck, säg över 180, tror jag faktiskt själv, efter att ha läst en väldigt övertygande forskningsrapport, att man bör medicinera mot även om medicinen i sig inte tar bort själva orsaken.
@ 138 AA:
Dygnsmätning är bara en gång, och det är bra för att se medelblodtrycket över dygnet. Då har man bättre underlag för behandlingsbeslut.
Mitt övertryck varierar 130-160 – 165 som värst med puls 120 då jag blir superuppjagad av manschetten.
Har du puls på 120 under mätningarna blir det högre blodtryck, vad är din vanliga puls i vila?
Tjena Bengt,
Jag tog förra året ett 24 timmars EKG och som lägst under natt/morgontimmar var pulsen 45.
Min vilopuls varierar men håller väl sig 55-65
AA Skrev:
Hej AA
Jag gick emot min hjärtdoktor och skippade alla mediciner, satsade på strikt lchf och häftig motion istället, och det har fungerat perfekt. Min egna mätning i morse visade 108/68 puls 44, Köpte egen mätare för att kunna hålla koll på trycket vid olika tillfällen. Stress och kolhydrater påverkar tydligt blodtrycket negativt har jag konstaterat.
Tränar ganska häftigt med cykling ca 2 timmar om dan.
Själv tror jag att våra kroppar vet vilket tryck som är bäst, men ett varaktigt högt blodtryck tyder på felaktig livsstil, stress, sjukdom, gifter, felaktig mat, eller något annat som är fel i kroppen och som kräver rikligare blodgenomströmning helt enkelt. Nu är jag bara en lekman som testat på mig själv, men tanken har hela tiden varit att, våra kroppar kan läka sig själv, oavsett problem, bara den får chansen.
Docent Göran Skrev:
Jag kanske ska tillägga att kardiologen efter EKG, ultraljudsundersökning och en hel del blodprover inte hade några ’invändningar’ mot min hjärtstatus. ”Verkar vara starkt och friskt!” Han lyckades dock medvetet reta upp mig så att blodtrycket gick upp till 140. Inget hindrade honom inte att skriva ut ’alla’ hjärtmediciner mot min vilja. Han fick antagligen poäng i något belöningssystem.
Det var för två år sedan jag sökte för instabil kärlkramp som stötte till då och då och utan fysisk ansträngning. Omedelbart insåg jag det meningslösa att diskutera med en dogmatisk ’expert’ som inte var intresserad av sitt jobb och beslöt mig, som jag gjort 15 år tidigare, för att själv ’forska’ på alternativa lösningar och kom då ganska snabbt fram till att 1500 IU naturlig E-vitamin möjligen kunde lösa mitt problem.
Hur som helst har jag inte detta problem med instabil kärlkramp längre så jag fortsätter med mina E-vitaminer, fäller träd, hugger ved och klättrar upp och ned för stegar. Man skulle kunna säga att jag efter omständigheterna mår förvånansvärt bra.
@ Docent Göran:
Vad jag förstått så genereras inga bonuspoäng förrän ”kunden” hämtat ut de syntetiska drogerna.
För övrigt tycker jag att läkare idag i sin påstridighet påminner om dammsugarförsäljare.
Dennis Skrev:
Det var väl därför han ringde efteråt för att höra om jag hämtat ut medicinerna. Han kanske trodde att jag skulle ha ångrat mig.