LCHF och Demokrati

Professor Göran Sjöberg Professor Göran Sjöbergs krönika:

Ämnet som var tänkt för min krönika denna gång var vad som skiljer evidensbaserad medicin (EBM och som idag är det medicinska etablissemangets käpphäst) och det som av samma etablissemang ”föraktas” som anekdoter (vi ska veta att alla vi LCHF’are  i princip är sådana anekdoter) men det hela var inte så elementärt som jag trodde från början och jag har därför beställt en del böcker i ämnet som nu är på ingång och det lär därför dröja innan jag får ihop denna krönika men som jag tror kommer att bli intressant när den blir klar. Krönikan denna gång, som är lite kortare än vanligt, handlar istället  om ”LCHF och demokrati” som alltså får ersätta den tänkta men de är ändå inte väsensskilda.

Vi som förespråkar LCHF drar ofta paralleller med den tid för fyra hundra år sedan då myndigheterna (etablissemanget) försvarade doktrinen att jorden var universums medelpunkt medan solen, planeter och alla stjärnorna cirklade kring denna vår jord på samma sätt som våra myndigheter idag försvarar doktrinen att fett är farligt. När man börjar borra i detta så är faktiskt likheterna slående och det har varit så tokigt när jag själv då och då har jämfört Galileo som var den som utmanade myndigheterna i frågan om den grundläggande kosmologin med Annika som idag utmanar myndigheterna när det gäller den grundläggande inställningen till kostens betydelse för vår hälsa eller snarare kolhydraternas betydelse för vår ohälsa.

När det gäller Galileo så innebar hans ifrågasättande ett hot för myndigheterna för att detta ifrågasättande undergrävde allmänhetens förtroende för dessa myndigheter på samma sätt som att Annika idag innebär ett hot för våra medicinska myndigheter, inte för att LCHF verkligen är förenligt med en vetenskaplig inställning (hon blev ju frikänd i den första ”rättegången” 2008),  utan framför allt att LCHF  de facto undergräver allmänhetens förtroende för de medicinska myndigheterna. Giorgio de Santillana har i boken ”The crime of Galileo” med en lika beundransvärd noggrannhet som övertygande resonemang redogjort för turerna kring det hot som myndigheterna då upplevde från den heliocentriska (solen i centrum istället för jorden) kosmologiska utmaningen som  Galileo representerade.

En av de viktigaste orsakerna till att Galileo till slut ställdes inför Inkvisitionen 1633 och dömdes var att han skrev på ett språk som den allmänna opinionen kunde förstå, dvs. italienska. Hade han skrivit på latin som professorerna på universiteten på den tiden högfärdigt dolde sig bakom i sitt försvar av de mer än 1500 år gamla skolastiska doktrinerna (från Aristoteles) så hade förstås ingen oro skapats bland allmänheten och Galileo hade då också fått vara i fred för Inkvisitionen. Och i denna språkattityd ligger förstås ett demokratiskt anslag som hörde till renässansidealen och som fortfarande till viss del levde kvar in i den barocktid som hörde till 1600-talet. Samma attityd manifesteras nu på Annikas och Kostdoktorns bloggar. Här på bloggarna skrivs på ett demokratiskt språk som allmänheten förstår och som inte döljer sig bakom en högfärdig medicinsk jargong och detta upplevs på samma sätt som för 400 år sedan ett hot för våra myndigheter.

 

Skillnaden mellan kosmologin och kostvetenskapen är förstås enorm och inte minst för att kosmologin har en andlig filosofisk karaktär som knappast berör vanliga människors vardag (man ser ju att solen går upp varje dag och att månen regelbundet dyker upp och försvinner oberoende av alla förklaringar) så kommer en grundläggande förändring av kosten från ett högt till ett lågt kolhydratinnehåll inte bara ha dramatiska konsekvenser när det gäller vanliga människor hälsa och på hela hälsovårdsapparaten utan effekterna kommer också att sprida sig till många andra sektorer i  samhället.

Mitt hopp är att LCHF nu skall sprida sig som en ”präriebrand” bland vanliga människor som vill bli friska, och därmed inte gå att stoppa. Att våra myndigheter idag motarbetar LCHF behöver man inte vara så klipsk för att förstås men om myndigheterna tar till med några överilade ”Inkvisitoriska” åtgärder (drar in läkarlegitimationer t.ex.) så kan detta förstås slå tillbaka på ett helt annat sätt i vår internetvärld idag än för 400 år sedan. Det finns ju många exempel på denna dominoeffekt inte minst inom arabvärlden som vi sett.

Även om det är enorma samhällskrafter som sätts i rörelse så är kanske ett troligt och mer optimistiskt scenario att ledande professorer gör helomvändning och hävdar att de alltid har förespråkat LCHF. Att man då kommer att blunda för Annikas och Kostdoktors enorma betydelse för denna förändring ligger nog definitionsmässigt som en integrerad del av alla myndigheters omoral.

 

 

About Göran Sjöberg

Professor Göran Sjöberg doktorerade 1980 på Chalmers Tekniska Högskola inom Materialvetenskap. Han arbetade ett år som volontär i Moçambique och därefter med forskning och utveckling på ABB samt Volvo Aero (GKN Aerospace). 2004 blev han Docent på Chalmers och 2005 utnämnd till Adjungerad Professor. 2009 övergick Sjöberg till strikt LCHF och har sedan dess studerat vetenskapsteori, medicin och kostvetenskap.

Comments

  1. 1

    Om man ska använda uttrycket LCHF;are så måste det ju finnas en definition vad det innebär.
    Alltså ett max för mängden kolhydrater och ett minimum för mättat fett på något sätt.

  2. 2
    Annika Dahlqvist says:

    @ Dennis:
    Det finns LCHF-definitioner. När jag sökte på Google fanns det flera.
    Ett exempel är KiF:s:
    http://kolhydrater.ifokus.se/articles/4f088b8388f4720884044f48-lchf-definitionen

  3. 3

    Väl skrivet och jämförelsen håller.
    Jag har alltid tyckt att devisen ”tänka fritt är stort, tänka rätt är större” är galet, om det är något vi vet från historien så är det att det förhåller det sig precis tvärtom. Jag tänker på den
    forskaren på CERN som tänker ut exprimenten med förhoppningen att de får andra resultat än de planerade- annars lär vi oss inget
    Det är just detta som VoF går bet på, grunden till vetenskapen är inte att hitta sanningar utan att ifrågasätta sanningar.

  4. 4
    Jan-Erik S. says:

    Som vanligt mycket bra skrivet av Dig Göran Sjölund.

    Du uttrycker Dig enormt bra.
    Kunnigt och pedagogiskt…ingen tvekan om det.

    Men…meningarna är på tok för lång!

    Tror att du Göran skulle vinna mycket på att bryta ner meningarna.

    Igen…kortare meningar är definitvt vad jag rekommenderar utan att för den skull påstå att jag är expert i ämnet som du avhandlar.

    Det du skriver blir onödigt jobbigt att läsa med den långa meningsuppbyggnad som du använder.

    Tror och hoppas du tar min ”kritik” på rätt sätt då du är en intelligent och bildad människa.

    Jag är själv mycket rak i min kommunikation och uppskattar själv konstruktiv kritik så jag hoppas du själv uppskattar dito.

    Ha en jättetrevlig helg 🙂

  5. 5

    Jan-Erik S.
    Jag haller inte med dig om att meningarna behöver kortas ned. Tvärtom är det en fröjd att läsa klara och tydliga resonemang och dessutom med ett spänstigt och korrekt sprak. Hör inte till vanligheterna…

  6. 6

    Jo, håller med om att Görans predikningar är på tok för långa och arbetsamma.
    Egentligen kan man bryta ner all samlad kunskap som finns till ett enda ord som har betydelse för mänskligheten.
    Det ordet är ”Överlev”.
    Vilket också bekräftas av syftet med denna kost.

  7. 7
    Professor Göran says:

    @ Jan-Erik S.:

    Tack för intressanta synpunkter – jag är väl medveten om att mina meningar tenderar att bli långa men har inte bekymrat mig så mycket om detta så länge de har förmedlat det jag vill uttrycka. Men jag ska fundera på detta för det är ju inte meningen att mina krönikor ska vara svårlästa på grund av långa meningar så tack igen för påpekandet..

    Själv har jag inga problem med långa meningar om de nu inte innehåller några direkta syftningsfel vilket tyvärr är ganska vanligt och vilka gör texter svårläsa. Det finns många ”mästerverk” som innehåller betydligt längre meningar än de jag själv förmår men sådana meningar får absolut inte bli något självändamål. 40 år av forskning har möjligen gjort att jag blivit ”yrkesskadad”. De senaste årens läsningar av filosofiska verk har väl inte gjort skadan mindre 🙂

    Själv är jag lite allergisk mot kvällstidningsjournalistiken som styrs av LIX (läsbarhetsindex) vilket förordar just korta meningar och enkla ord så jag får försöka mig på en kompromiss och så får vi se hur det går i fortsättningen.

    http://sv.wikipedia.org/wiki/LIX

    En gång fick jag kritik av en av mina doktorander som ändrade i en av mina långa meningar bara för att han tyckte den var för lång. Jag frågade honom då om han inte förstod den men det var inte frågan om det. Nå – den doktoranden förstod tyvärr inte så mycket överhuvud taget.

  8. 8
    Jan-Erik S. says:

    Göran #7:

    Du skriver:
    ”Tack för intressanta synpunkter – jag är väl medveten om att mina meningar tenderar att bli långa men har inte bekymrat mig så mycket om detta så länge de har förmedlat det jag vill uttrycka.”

    Det kanske är det som är problemet. Du bekymrar Dig inte.
    Du uttrycker det du vill förmedla men kanske det är svårt för gemene man att ta åt sig budskapet.
    Detta då meningarna blir onödigt långa.

    Förstår hur du resonerar.
    Jag blir själv lätt ”fackidiot” i det jag försöker förmedla och inser ibland inte hur lätt det är att komplicera en enkel tes genom för lååååååååånga meningar.

    Det du skriver och det du förmedlar är outstanding! Du skriver enormt bra och dina kunskaper är utan tvekan oomtvistliga.

    Men…dela upp det du vill ha sagt i fler meningar bara.

    Detta sagt i all ödmjukhet.

  9. 9
    Jan-Erik S. says:

    Fortsättning #8:

    Jag är kunnig inom processteknik, tekniskt bevandrad inom flödeslära, friktionsförlustberäkningar etc.
    Vet hur lätt det är att förutsätta att det som är så sjävklart för mig borde vara lika självklart för andra.
    Så är det naturligvis inte!

    Vet själv hur ofta man varit på föreläsningar och talaren/föredragshållaren talat direkt från hjärtat och beskrivit det i hans/hennes ögon självklara.
    Själv har man suttit som ett frågetecken.
    Varför? Jo för att föredragshållaren är en sk fackidiot (vilket jag själv varit som yngre)! och förutsatt att åhörarna varit lika insatta i ämnet som föredragshållaren.

    Behöver jag säga mer?
    Fick ett tips för många år sedan.
    Ska du skriva en instruktion…testa den först på Din Farmor.
    Förstår hon den…då är den ok.
    Om hon inte förstår den… gör om…tänk om…tänk rätt.
    Och…då gäller det att ha korta meningar.

  10. 10
    ragnhild says:

    Och tänka er – jag måste även läsa prof. Görans kroniker på svenska. Då är jag väl meningsberettigat ell. ?

    Norsk i forts.:
    Håper du ikke forandrer noe prof. Göran. De ”trådene”/gjentakelsene ell. assosiasjonene du gir oss fra tidligere kronikker synes mektig relevante – de fører til at vi blir deltakere på dine reiser innom filosofi og samfunn/historie og psykologi. Disse synes for meg å være avgjørende for vår egen forståelse av hva det hele handler om, og hvilke krefter som gjør seg gjeldende. Og uten – så står vi kanske også tomhendte i.f.t. å ta standpunkt til hvilken sak det nå måtte gjelde.

    Jeg tror ikke at dette stoffet skal ha annen form enn dette – vi behøver helheten. Det kan irritere noen som kjenner at ”dette har jeg perspektiv på – kom til saken”. En god kronikk skal formes og framstå slik at den gir (helst) mange lesere noe å reflektere på/grunne på. Den skal ikke bare være ett innslag på linje med alt annet som bombarderer oss via media daglig = vi ”stenger av”. Underholdende i øyeblikket, men knapt noe å ta med videre?

    Pedagogisk kronik. Takk!

    P.s. jeg ble så glad for en liten artikkel på storm.no idag – om ”sommerfugl”snegler (hvorfor ikke lese den) som forsvinner fra arktiske strøk, da vatnet er blitt for surt i de lag de lever (CO2-problematik). Nei, dette var ikke noe å bli glad for; MEN hvor god og pedagogisk artikkelen var formulert. Og, det viktigste av alt nettopp på grunn av formen – så sitter den som ett skudd (går ikke å glemme).

  11. 11
    ragnhild says:

    @ Jan-Erik S.:

    Ja, men prof. Görans kroniker er ingen instruktion. 🙂

    Jo, jo – det der med å begrense bisetninger ol. det kan många träna på. Jag glömmer ofta vad jag ville säga – då alla assosiationerna tar så mycket plats – tid – m.m. Ha,ha,ha,ha – By the way – akkurat det där har blivit mycket bättre – jag har faktisk registrerad att jeg kommer tilbaka til ”temaet”/ämnet på egen hand….. Hm. – kokosfett/lchf … seriöst altså.

  12. 12
    Bo Blomberg says:

    Dina krönikor är mycket intressanta professor Göran! Och lättlästa vill jag påstå för även om dina meningar är långa så är dom lätta att läsa med rak ordföljd och utan andra grammatikaliska konstigheter!

  13. 13

    @ Professor Göran:

    Dina krönikor är outstanding!
    Dock har Jan-Erik S en poäng och då handlar det inte om allt eller intet utan om ibland/emellanåt.

  14. 14

    Jag måste berömma dig för det sättet du skriver Professor Göran, för att om
    man vill att förmedla LCHF budskapet utanför vårt lands gränser så måste
    det skrivna ordet attrahera alla målgrupper. Låter man Google översätta
    till Engelska blir det nästan perfekt. ”Keep it up Mate!”

  15. 15

    Med tanke på att Görans favoritläsning är tyska filosofer skriver han ändå ganska enkelt.

  16. 16

    Dina krönikor är alltid intressanta och jag instämmer med Maria om att det är en fröjd att läsa dem delvis tack vare de långa meningarna. Finns inget att ändra på tycker jag!

  17. 17
    berittis says:

    Jag gillar också professor Görans krönikor som jag inte alls ser som predikningar som någon uttryckte.
    För min del är det inte svårt att läsa långa meningar med : ”rak ordföljd och utan andra grammatikaliska konstigheter”, som Bo skrev.

  18. 18
    Professor Göran says:

    Om jag ska tolka alla dessa vänliga kommentar så tror jag inte att jag ska ändra på alltför mycket i mina krönikor men kanske ta en sista titt för att se om några extra långa meningar skulle kunna göras tydligare genom någon uppdelning.

    Inspirationen till denna krönika om LCHF och Demokrati har jag fått från den oerhört intressanta boken ”The crime of Galileo” som jag nämnde i själva krönikan och som jag nyss avslutade. Giorgio de Santillana som var professor i vetenskapshistoria vid MIT var mycket bildad och sticker knappats under stol med detta faktum i sin bok Trots att meningarna i boken är betydligt kortare än mina egna så tycker jag ändå att boken är ganska svårläst för att den förutsätter att man har mycket grundläggande och gedigna kunskaper om historiska skeendena genom århundradena och att han dessutom förutsätter att man behärskar lite latin och franska. Att han ofta har oklara syftningar i texten underlättar inte heller läsningen.

    Trots att boken som sagt är lite svårläst så är den ändå ”magnifik” och en av de bättre jag läst på senare år och den har därmed öppnat nya storartade perspektiv för mig.

    Huvudlärdomen av historien om Galileo är att om man med inkvisitoriska metoder (som alla hemliga poliser per definition ägnar sig åt) kväser vetenskapen så får hela samhället som gör detta betala ett oerhört högt pris i det långa loppet. Den dynamiska utvecklingen inom vetenskapen som hade växt fram i Italien under renässansen med namn som Leonardo da Vinci tog med denna inkvisitoriska rättegången 1633 ett abrupt slut och Italien återhämtade sig aldrig. Istället flyttades dynamiken på alla områden till länder som Frankrike med vetenskapsmän som Descartes och Euler och till England med Newton som också fullbordade Galileos banbrytande arbeten inom mekaniken.

    Och ärligt talat så ser vi samma typ av situation idag vad gäller vetenskapen och de officiella kostråd vi fortfarande utsätts för idag. När vetenskapen under femtio år har kvästs inkvisitoriskt av de ledande kretsarna i i USA under ”Storinkvisitorn” Ancel Keys tidiga ledning så har inte bara USA utan hela världen fått betala ett oerhört högt pris för detta och speciellt när vi i dag nu ser resultatet av trettio år av tillämpad fettskräck.

    På samma sätt som man inte kan sudda ut verkligheten så tror jag inte heller att man kan hindra vetenskapen i det långa loppet för att den just ger en mer övertygande och därmed också en mer tilltalande förklaring av denna verklighet än doktriner av fundamental religiös karaktär.

    Därför tror jag inte heller att man med inkvisatoriska medel från myndigheterna kan stoppa LCHF för att denna livsstil stämmer alltför bra med verkligheten och vetenskapen om vi vill bevara och återfå vår hälsa..

  19. 19
    Ethel Loberg says:

    Nej skriv Du, Professor Göran som Du är van. Vi har inga som helst problem att följa Dig i texten.

  20. 20
    Sebastian says:

    Solen och Jorden snurrar tillsammans runt i vintergatan.
    Vintergatan snurrar runt….vad?

  21. 21

    ”…tror jag inte heller att man med inkvisatoriska medel från myndigheterna kan stoppa LCHF…”

    Nej, men Vatikanen lanserade såvitt jag vet aldrig en alternativ, ny ”vetenskap” som skulle gälla istället för Galileis. För dem gällde bara den gamla geocentriska bilden utan ändring.

    Men näringsläran sedan c:a 1970 är en sådan. Doktrinerna läggs till grund för ett omfattande rådbråkande av information som har fått oförtjänt legitimering som ”vetenskap”. Det går hela vägen från datainsamling, bearbetning enligt troskonforma principer upp till akademiska tidskrifter och professurer. Denna ”vetenskaps” största svaghet är att den är historielös – den kan inte kosta på sig ett perspektiv bortom c:a 1970, eftersom det skulle avslöja hela uppbyggnaden. Det är speciellt tydligt i läroboken ”Fetma” redigerad av S. Rössner/A.K.Lindroos.

    Sådan historielöshet gäller ingen annan vetenskap i vår tid. Det är denna tidigare kunskap och framför allt de kliniska framgångarna före 1970 som hela tiden måste dras fram, eftersom de är starkt belastande för den nuvarande näringsläran. Men det är inte heller svårt att påvisa de falska grundprinciperna, t.ex. energisynen.
    Detta är mer gedigen kunskapsbas än artificiella ”studier” kors och tvärs vad de än sägs visa. Att åberopa sådana ”studier” är en eftergift till den nya vetenskapens hegemoni även i de fall då resultaten ser positiva ut.

    Vi har frågat oss om inte själva hanteringen med statistisk massbearbetning borde dömas ut som ovetenskaplig i princip. Ralf Sundberg och Paul Campos har här givit bidrag som till sist kan leda till att sådana metoder ogiltigförklaras. Före 1970 fanns de inte..

    En annan angreppsvinkel är naturligtvis att blottlägga de kommersiella krafterna bakom tidskrifterna och de akademiska tjänsterna.Det är groteskt att universitet och myndigheter skall undervisa och predika under styrning från industrikoncerner, vars intressen ligger långt bort från folkhälsointressena..

  22. 22

    Näringslärans historielöshet är extra tydlig i att den inte kan kosta på sig vanliga konventioner för vetenskaplig resultatsrapportering. De går ut på att man skall inleda en forskningsrapport med en hederlig sammanfattning av kunskapsläget före de rön man själv har att lägga fram. Man kan antyda svagheter eller otydligheter i gällande kunskapsläge, men man skall ge den information som sätter den egna rapporten i ett historiskt perspektiv.

    Det gäller inte inom näringsläran. I den mån man nämner tidigare arbeten så är de tvärtom selekterade för att ge exempel på hur de gällande doktrinerna tillämpats av tidigare kolleger. Läroboken ”Fetma” är ett flagrant exempel. Här har vi kanske en parallell i Vatikanens sätt att resonera med Galilei?

  23. 23
    Sven Erik Nordin says:

    Vad Göran Sjöberg skriver är förstås helt korrekt och förstärker övertygelsen hos oss som genomskådat etablissemangets bedrägeri på området kost och hälsa. Det känns därför kanske en smula ”petigt” att anmärka på språket. Ändå måste jag kanske hålla med dem som har synpunkter på de långa meningarna. Om det till äventyrs finns några läsare av denna blogg, vilka inte har mycket god läsvana, så tror jag att några kan ge upp, innan de har tagit del av det utmärkta innehållet… Det numera alltför sparsamt använda kommatecknet, som kan skilja fullständiga satser åt, utan att man behöver börja en ny mening, kan enligt min åsikt underlätta förståelsen av långa meningar

    Följande stycke är i Göran Sjöbergs krönika en enda mening – som dessutom har en lång parentes inlagd. Jag har roat mig med att lägga in ett antal kommatecken, som delar upp texten något. Sannolikt hade dock texten vunnit ännu mer på att delas upp i några kortare meningar… När det gäller ett så viktigt ämne som detta, så borde kanske också elegansen i formuleringarna prioriteras ner till förmån för innehållets tillgänglighet…

    ”Skillnaden mellan kosmologin och kostvetenskapen är förstås enorm, och inte minst för att kosmologin har en andlig filosofisk karaktär, som knappast berör vanliga människors vardag (man ser ju att solen går upp varje dag och att månen regelbundet dyker upp och försvinner oberoende av alla förklaringar), så kommer en grundläggande förändring av kosten från ett högt till ett lågt kolhydratinnehåll inte bara ha dramatiska konsekvenser, när det gäller vanliga människor hälsa och på hela hälsovårdsapparaten, utan effekterna kommer också att sprida sig till många andra sektorer i samhället”.

    Hur som helst: Fortsätt att forska och skriva i detta angelägna ärende!

  24. 24

    En tredje svaghet, som bör energiskt förföljas, är auktoriteternas ovilja att ge sig in i någorlunda utförliga resonemang med personer som satt sig in i ämnet. Sex minuter i TV är OK när samtalsledarna är så oförberedda som de brukar vara. Men en ordentlig replikväxling och svar på initierade frågor – nej det måste undvikas eftersom man inte har några svar..

    Se kommentarföljden under S. Rössners blogg http://www.seniorbloggen.se/skribenter/kost-och-overvikt/
    ett halvdussin personer hade frågor och påpekanden. De togs aldrig upp av bloggvärden, som menade att svaren skulle kräva ”en bok”, men någon sådan erbjöd han inte. Det blev rekord i antal kommentarer på seniorbloggen, men bloggvärden själv hörde inte av sig igen. Han fortsatte med att skriva i mindre angelägna ämnen – flygvärdinnor, pseudonyheter mm.

  25. 25

    Citerat i från 3
    A says:
    1 december, 2012 at 16:48
    ”grunden till vetenskapen är inte att hitta sanningar utan att ifrågasätta sanningar.”

    Detta är ett feltänkande både logiskt och på alla andra vis.
    Så resonerade man på 1970-talet.
    Jag har intresserat mig för kritiskt tänkande sedan 30 år tillbaka då jag gick på en folkhögskola där vi fick lära oss mer exakt , både praktiskt och teoretiskt vad kritik är för något. Att bara fråga för ifrågasättandets skull, leder fel. Man behöver ha flera” ben” att stå på och vetenskaplig metod är en av dem. Den bästa som jag hittat. Källkritik en annan och att man kan ge konstruktiv kritik. Man behöver då förklara sig vad den består av och var i från man får sitt motargument baserat på , i från.
    Det tog oss minst 1 hel termin att förstå vad lärarna menade när de tyckte att vi gjorde fel som halvt ilsket ifrågasatte våra vänners påståenden. Ilska ska bort. Mallighet ska bort bland mycket annat i beteendet vid ifrågasättandet.
    Att bara tro att man träffar rätt om man är emot etablissemanget, leder inte in en på rätt väg.
    Man kan dock alltid tänka.
    Vem har sagt det där och var har den för intressen i saken.
    Vem som påstår vad är så klart viktigt eftersom vi nog alla har egenintressen som vi talar oss varma för när vi får chansen. Därmed inte sagt att man har fel bara för att man har ett intresse.
    Grunden till vetenskapen är att forska fram så många bevis man någonsin kan.
    1 undersökning eller vetenskaplig rapport säger absolut ingenting.
    Inte förrens man når upp till ett ansenligt antal studier kan man börja skymta hur det ligger till och sanningen hittar man aldrig. Därför att en entydig statisk sanning finns inte och det man finner kan alltid uppdateras om fler bevis kommer till, som man inte haft med i beräkningen tidigare.
    När man är vetenskapligt överens, menar man bara att just nu har vi kommit så här pass långt att det osannolikt kan förhålla sig tvärtom åtminstone.

  26. 26

    @ Ankie:
    Intressant att du använder dig av ordet feltänkande
    Gäller alltid Einsteins teorier? Kanske inte då man ett tag fann partiklar som var snabbare än ljusets hastighet. Betyder det att den praktiska tillämpning av tidsdillation i GPS navigering var fel – nej. Kan något både vara sant och falskt samtidigt – Javisst.

    Om allt kan ifrågasättas – är jorden då platt? Nej men våra fyra dimensioner är i allt inte gällande och kanske beskriver verkligheten dåligt. Tex om du drar ett streck härifrån till evigheten – är det strecket rakt? Nej, troligen är det krökt pga universums möjliga ändlighet…

    Är en kalori en kalori? Beror på om betraktar potential energi eller upptagen energi eller avgiven energi – det enda vi vet är att summan måste bli just en kalori.

    Vad du vill säga är kanske det som sades på 1600-talet – allt är redan uppfunnet

  27. 27

    Ankie ovan:

    ”Grunden till vetenskapen är att forska fram så många bevis man någonsin kan.”

    Ankie, vad du skriver är intressant men bitvis, tycker jag nog, ganska tokigt. Att forska fram fler och fler ”bevis” för en bestående uppfattning kan inte leda till vetenskapliga framsteg. Sådana framsteg når man bara genom att just ifrågasätta.

    Varje ”sanning” är provisorisk. Den får gälla i praktiken så länge den inte motbevisas. Motbevis är alltså mera slagkraftiga än positiva ”bevis”. Så här skrev Peter Medawar
    (nobelpristagare i medicin 1960):

    ”Den enda handling som vetenskapsmannen kan utföra med full logisk säkerhet är att tillbakavisa det som är felaktigt.” (the only act the scientist can perform with complete logical certainty is the repudiation of what is false).

    Det stämmer naturligtvis att ju mer material vi hittar som kan visa Livsmedelsverket att man inte får hjärtfel av smör, desto bättre och förhoppningsvis desto obekvämare för dess experter. Men det handlar inte om vetenskapliga framsteg.

  28. 28

    Ankie, om du vill få grepp på dessa frågor så vill jag rekommendera en berömd uppsats av Karl Popper, som kan läsas här: http://cla.calpoly.edu/~fotoole/321.1/popper.html

    Popper är den som numera åberopas i dessa frågor. Men insikten framlades hundra år tidigare, av William Whewell i Cambridge.

  29. 29

    @ Piltson:
    Piltson, clear as sausage broth!
    Om man jämför VoF till vad Popper talar om så finner man att VoF står nämre till vatikanen än til vetenskap

Speak Your Mind

*