Gikt – diagnostik och behandling

Gikt, podager, portvinstå, artritis urica. Det är en akut ledinflammation. Startar ofta under natten. Brukar drabba en led i taget. Den klassiska leden är stortåns grundled, alltså leden mellan foten och stortån, men även andra leder kan drabbas, både större och mindre. Gikt misstas ofta för ledinfektion eftersom leden är så dramatiskt röd och svälld. Inflammationen  beror på att urinsyra(urat)kristaller har lagrats in i och runt en led, vilket är kraftigt inflammatoriskt. Även underhuden, senor etc kan drabbas av uratkristallsinlagring. Man talar då om giktnoduli (nodulus=knöl).
Smärtan är mycket svår vid giktanfall.

De giktdrabbade har ofta högt värde på urat i blodet, men det är ingen absolut korrelation mellan uratvärde och manifest gikt.  Om man har uratvärde under 300 är dock risken för giktanfall låg. Ett högt uratvärde i blodet är inget bevis för att det rör sig om en giktattack.

Gikt brukar kallas för ”vällevnadssjukdom”. Kända riskhöjande faktorer är högt fruktos(socker)- och alkoholintag. (OBS tex sockret i Honung består till drygt hälften av fruktos, resten glukos)
Urat är en organisk förening som är en slutprodukt vid kroppens metabolism av kväve. Det är en purin som särskilt finns i inälvsmat. Men jag har inte, vad jag kommer ihåg, sett någon utvärdering av att inälvsmats-ätare löper större risk för giktanfall än andra. Någon?
Naturligt fett har ingen direkt koppling till ökad giktrisk. (Margariner och omega-6-oljor räknar jag inte till naturliga fetter) Men man ska förstås inte äta mer fett heller än man behöver för sitt behov av näring och energi.
Högt proteinintag  kan misstänkas för att öka giktrisken, så jag tycker inte att en giktpatient ska äta överskott av proteinmat. Varje giktpatient kan förstås prova sig fram till vilken mat som passar bäst för den.

Diagnosen ställs av den kliniska bilden, och analys av ledvätska från inflammerad led. I mikroskopet ser man ett typiskt utseende av kristallerna. Ibland är det en massiv torr ansamling av uratkristaller, och det kan då vara problem att få ut något material i nålen. Ibland kan uratansamlingen vara så massiv att ledkapseln och huden spricker och det kommer ut en vit massa av uratkristaller. Infektionsrisken är uppenbar om detta sker.
Alternativ diagnos (differentialdiagnos) är ledinfektion och pyrofosfatartrit. Man bör därför också ta en bakterieodling när man punkterar leden. Om det gäller en patient som haft många giktattacker förut kan man förutsätta att det gäller gikt även denna gång. Pyrofosfatartrit, pseudogikt,  innehåller pyrofosfatkristaller som även är lätta att identifiera i mikroskop. På röntgen ser man en typisk bild (förkalkningar av brosk) av en led som tidigare varit drabbad av pyrofosfatartrit.
Inflammationsprovet CRP kan vara kraftigt förhöjt vid giktattack, särskilt om det drabbar en större led.

Behandlingen är i första hand kortisoninjektion i leden. Det brukar ge en snabb och restlös läkning. Ett annat alternativ är kolchicin. Enligt föreläsaren är det en oerhört effektiv behandling, men svår att få tag i. Om efterfrågan ökar så blir det förstås lättare tillgängligt. Kolchicin går även att ge, i lägre dos, som förebyggande långtidsbehandling.
Det går också att ge en kortisonkur via munnen (per os), men då har man problemet med kortisonbiverkningar.
NSAID (non steroid anti inflammatoric drug), som Diklofenak, är också ganska effektiva mot giktattack, men då har man komplikationsrisken med magblödning och hjärtinfarkt, vilket metabolt sjuka ändå har ökad risk för.

Allopurinol , Zyloric (hämmar kroppens urattillverkning), är ett läkemedel som sänker urinsyrahalten i  blodet. Detta är en långsam process som inte behandlar ett akut giktanfall, utan förebygger nya attacker på sikt. Vissa påstår tom att insättning av allopurinol under giktattack försämrar tillståndet, men jag vet inte om det är sant.
När man behandlar med Allopurinol bör man pressa ner uratvärdet i blodet under 300 för att få säker effekt mot gikt.

Det finns även fler mediciner mot giktsjukdomen.

 

Comments

  1. 1

    Stort tack för ditt engagement.

  2. 2

    Tack, Annika!

    Mycket bra att Du avslöjar dessa kunskaper för oss ”icke-doktorer”. Men vi är nyfikna och insuper denna kunskap med stor glädje.
    Tack än en gång. Sådana inlägg är värt guld för oss vanliga människor. Jag kopierar(?) inlägget och lägger det till min samling av kost/hälsoartiklar.

    Septemberhälsningar
    Rolf Aronsson

  3. 3

    Ja det var en bra genomgång!

    Men eftersom såväl kolhydratätare som vi LCHF:are drabbas av gikt, verkar det ännu mer förvillande vad som orsakar det. Du framhåller fruktos och annat socker, min husläkare ser kött och alkohol som den stora boven.

    Verkar som om orsakerna varierar kring vad som skapar förhöjda uratnivåer, utom möjligen proteinintaget.

    Jag tillhör dem som gärna erkänner att LCHF ökar det totala proteinintaget för de flesta LCHF:are. Även om retoriken mest handlar om att ersätta kolhydrater med fett och inte mer protein, så konsumerar nog många mycket mer protein än före LCHF tiden.

    Kanske är ett förhöjt proteinintag, såväl som överdriven fruktoskonsumtion, orsaken till giktattackerna?

  4. 4
    Professor Göran says:

    Här är en lördagskrönika med gikt som utgångspunkt

    Ibland funderar jag varför jag skriver mina lördagskrönikor och om det är så många som nu läser dem och i så fall om de då över huvudtaget har någon behållning av dem. Annika låter mig i alla fall hållas. Förhoppningsvis får några ut någonting av dem men för mig själv innebär faktiskt skrivandet en slags självläkande ”terapi” men när jag börjar skriva så vet jag faktiskt inte var det hela kommer sluta. Ibland liknar krönikorna mer kåserier och det är möjlig att denna krönika kan betraktas som ett sådant.

    Den här gången börjar jag med filosofen och adelsmannen Montaigne från femtonhundratalet som är en av mina favoritfilosofer och som led av svåra njurstensanfall som ju är besläktade med gikt (jag kan förstås inte minnas att han talade om gikt i sina berömda Essäer, i tre volymer, men det kanske han gjorde) för det rör sig i båda fallen om ett överskott av urinsyra och att njurstenar faktiskt ofta föregår gikt om man nu ska tro vad som står i Wikipedia.

    Montaigne hade som jag själv inte något större förtroende för läkarkåren möjligen för att han som filosof hade en ifrågasättande inställning till det mesta och med en sådan inställning behöver man inte ”krafsa” så länge för att inse att de flesta läkare egentligen bara går omkring och TROR att de VET. Montaigne nämner med förtjusning, som den oerhört klassiskt skolade man han var, den romerska kejsaren, vem det nu var, som beordrade att alla läkare skulle halshuggas i Rom och efter att denna order verkställts inträffade också en dramatisk hälsoförbättring i staden som varade ända till en ny läkarkår vuxit fram. Den kände 1900-talsfilosofen Ivan Illich visade också övertygande att samma sak inträffade när en stor sjukhusstrejk ägde rum i Storbritannien. Han vägrade därför helt enkelt att bli inlagd på sjukhus när slutet närmade sig. Min svärmor orkade däremot inte hålla emot och henne lyckades den svenska sjukvården på några dagar göra slut på med en intensiv medicinsk kemisk attack.

    Att gikt ingår i den långa raden av våra olika ”vällevnadssjukdomar” är förstås ingenting nytt och det är därför rimligt att Montaigne borde tillhöra den grupp människor som drabbas är nog ganska troligt även om han kanske klarade sig undan enbart med sina svåra njurstensanfall men även här talar vi förstås om en vällevnadssjukdom. Ledsjukdomar och reumatism tror jag också att man räknar till denna grupp.

    Det som förvånade mig redan när jag för första gången riktigt ordentligt började sätta mig in i kostfrågorna genom att läsa Gary Taubes bok ”Good Calories och Bad Calories” var hans genomgång av kolonialläkarnas rapporter där de skildrade den nästan kompletta frånvaron av alla våra vällevnadssjukdomar hos dem vi idag kanske vill kalla ursprungsbefolkningar och hur de efter några tiotals år drabbades av dessa efter att ha anammat våra levnadsvanor. Det raffinerade mjölet och sockret verkar ha varit de största bovarna i denna kontakt. Alkoholen verkar ha spelat en mindre om än inte obetydlig roll. Man behöver faktiskt inte vara en ”vetenskapsman” för att inse att det då finns ett orsakssammanhang och dessutom av en väldigt grundläggande karaktär eftersom det är en så stor grupp sjukdomar som då dyker upp. De flesta av dessa, som jag har förstått det hela, är av en inflammatorisk karaktär och även av en autoimmun karaktär och gikt verkar då här vara inkluderad. Att hjärtsjukdom och diabetes hör ihop och att båda är inflammatoriska betvivlar väl knappast någon idag och min fundering är faktiskt om inte bara diabetes utan även hjärtsjukdom kan ses som en autoimmun variant.

    Mycket talar alltså för att socker och vitt mjöl är två näringsämnen som har just en inflammatorisk verkan i våra kroppar. Det visar sig ju också att fetma är intimt förknippad med dessa och därmed kanske den mest bidragande orsaken till dagens galopperande hälsokatastrof som inte minst drabbar den fattigaste delen av världens befolkning , en del som nu får hålla till godo med dessa båda billiga födoämnen. Gary Tubes nämner i detta sammanhang Pimaindianerna som den folkgrupp som kanske drabbades hårdast i världen av just fetma och diabetes när deras naturliga och allsidiga utkomstmöjligheter förstördes vid koloniseringen av den amerikanska västern i mitten av 1800-talet och att de sedan blev tvungna att leva på livsmedelsransonerna från den amerikanska regeringen som till stor del bestod av vitt mjöl. Att förneka dessa fakta och istället försöka hitta genetiska förklaringar måste i mina ögon faktiskt gränsa till ren rasism med tanke på att Pimaindianerna var pigga och friska innan deras land koloniserades.

    Det finns med andra ord här en obrottslig och vetenskaplig logik som pekar ut kolhydraterna och speciellt de snabba som själva orsaken till de flesta av våra sjukdomar. Samma obrottsliga logik understöds också av det faktum att om man nu tar bort dessa födoämnen som man misstänker är själva orsaken till sjukdomarna så upphör ju faktiskt själva sjukdomarna. Vi är många LCHFare som rapporterar om just detta efter att ha utfört seriösa kostexperiment på oss själva och det är därför ett oerhört sorgligt faktum att man inom dagens medicin och sjukvård ignorerar, förlöjligar oss som ”anekdoter” och nu till och med angriper vår livsstil. Man kan ju därför undra om målet med den verksamhet de, som nu så energiskt försvarar denna officiella konsensus inom sjukvårdsapparaten, egentligen bedriver är att se till att vi människor egentligen ska fortsätta vara sjuka. Detta låter förstås alltför hemskt men det är ju inte orimligt att det kan förhålla sig på det sättet med tanke på att de flesta begripligt nog vill ha kvar sina jobb och om alla människor skulle ha LCHF som livsstil så skulle det förstås var kört för de flesta inom sjukvården för att nu inte tala om de som jobbar hos läkemedelsbolagen.

    När detta mönster, som jag skulle vilja kalla klart vetenskapligt, nu börjar framträda i all sin tydlighet hos mig så ligger det förstås nära tillhands att jag också starkt börjar tvivla på våra politikers och myndigheters verkliga prioriteringar. Varför understöder man bara forskning som går ut på att medicinera människor eller att med operativa ingrepp behandla våra vällevnadssjukdomar istället för att med kraft satsa på den typ av forskning som är vetenskaplig dvs. som går ut på att hitta själva orsaken till att dessa sjukdomar uppkommer. En sådan forskning vore förstås att hedra den store fysiologen Claude Bernard i hans strävan att införa vetenskapliga metoder inom medicinen men som tryvärr ännu inte har skett efter 150 år. När vi väl förstår orsaken till uppkomsten av våra välfärdssjukdomar kan det sedan knappast bli någon diskussion om vad som bör göras för att rätta till det hela och hålla oss friska. Detta är faktiskt elementärt!

    Min hypotes är förstås att vi då måste undvika kolhydraterna så mycket som möjligt. Om det nu är på detta sätt finns det faktiskt knappast någon gräns för hur mycket skattepengar som skull kunna sparas inom sjukvården eller då användas till något mer moraliskt försvarbart än att stoppas i läkemedelsbolagens fickor.

  5. 5
    Arne Fälth says:

    Otaliga är de listor jag fått av olika läkare för att undvika min gikt som varit så svår att jag till och med blivit tvungen att krypa hem på händer och knän från bussen. Kött och inälvsmat har varit vanliga syndabockar på listorna men för mig är det helt ofarligt att äta lever varje dag.

    Från och med att jag gjorde min egen lista har emellertid all gikt försvunnit. Det som är absolut förbjudet för mig är alla typer av frukt, ju sötare ju värre. Efter vad jag förstått är bananer och mango det allra värsta. Nu i höst har jag frångått mina regler en aning och ätit några nektariner och äpplen. Genast har det börjat ömma lite i höger stortå vilket jag omedelbart botat med en liten diklofenactablett (Voltaren). Jag inser allvaret och äter inte mer frukt i höst.

    Min i övrigt strikta LCHF-kost hjälper säkert också till att hålla mig borta från giktbekymren. All sockrad mat innehåller ju också fruktos som verkar vara min stora fiende. Fruktosen ombildas ju i levern till aceton, fett och urinsyra. Jag har förmodligen en disfunktion i levern kanske beroende på det ljuva studentlivet på sextitalet. Jag dricker varken vin, öl eller sprit längre vilket förmodligen också bidrar till att hålla mig frisk från gikt.

    Till sist en liten historia om att vara LCHF-are. Jag var på sällskapsresa och det gick ett rykte om att en man hade ätit åtta ägg och bara pålägg till frukost. Det var naturligtvis mig man pratade om! Dock hade mina fyra ägg vuxit till åtta. Två av de fyra skulle jag dessutom ha som lunchpaket när de andra resenärerna bredde frallor med marmelad.

  6. 6

    Det är inte kosten som orsakar gikt , inuiter skulle vara sjuka då dom äter mest kött och fett.
    okinavabor skulle vara sjuka om det var kolhydraterna.

    Om protein orsakade gikt så skulle dom som äter LCHF drabbas.

    Fruktos kan inte förklara alt en del kan dricka litervis med läsk utan att drabbas.
    Man kan anta att fruktos och protein kan förvärra sjukdomen, men det är inte orsaken till sjukdomen.
    Något har hänt i kroppen som gör att gikten kommer.

  7. 7
    Vox Humanae says:

    Professor Göran

    Dina ”krönekdoåserierr” är ofta det mest givande under veckan. Annika är trött och desillusionerad av alla tokiga och oftast helt ogrundade påhopp från diverse kardinaler ur den nordatlantiska, ickeallmänneliga ”kyrksamheten”.
    Dina krönikor gör att Annika kan ha ett mindre stressupplägg för bloggen, tack vare att det kommer något kraftigt och ”svårflybart” ämne till helgen. Din forskargärning inom inom en av de svårmanipulerdade grenarna, gör ju att du är synnerligen lämpad att se och påtala tokigheter i det som vården/kostomsorgen kallar för ovedersägliga bevis.
    Den som tiger den samtycker, heter det ju. Så, så länge du inte får några påhopp så kan du fortsätta skriva så länge du vill. Åtminstone jag ser gärna att få läsa betraktelser under hela mörktiden som ligger framför oss nu.

  8. 8
    Eva Ivarsson says:

    Vox Humanae instämmer helt m dig! Läser alltid ”professor Görans” inlägg de är så bra!!

  9. 9
    Professor Göran says:

    Vox Humana, Eva Ivarsson

    Tack för uppmuntran.

    Ibland undrar jag varför så få seriösa och/eller högskoleutbildade försvarare av våra officiella kostråd dyker upp och debatterar för då kunde det bli ju lite mer ”liv i luckan”. Det händer någon gång och jag blir då faktiskt lika glad varje gång för då kan man ju ”spänna de intellektuella musklerna”. Men å andra sidan äger de ju faktiskt hela det officiella etablissemanget och debatten med få undantag så de tror väl att de är ”säkra” i sina elfenbenstorn och inte behöver bry sig om någon vetenskap.

    Sedan har ju SLV förstås sina egna B-lag eller gäng här på LCHF- bloggarna och som försöker få igång några snabba gatuslagsmål – en klassisk strategi när man inte har några argument kvar. Rallarsvingarna från dessa trångsynta (ölstinna?) gäng av troll är förstås alltid lika trista att läsa och jag beundrar faktiskt Annikas tålamod men att ”tolerera” trollen är förstås en del av den oerhört viktiga demokrati som faktiskt ÄR de ”sociala medierna”.

  10. 10
  11. 11

    Jag minns att mina äldre släktingar berättat att min mormor hade portvinstå. Vad jag vet numer är att min mormor hade länge obehandlad diabetes på äldre dar.

    Kan det finnas någon koppling till diabetes, behandlad eller obehandlad?

  12. 12
    Professor Göran says:

    @ Gäst:

    Som jag förstått det hela – och framgången med LCHF inte minst för diabetiker – är att kolhydraterna egentligen fungerar som ett ”gift” i våra kroppar och där insulinet då är ”räddaren i nöden” men när det blir för mycket av det ”goda” så brakar hela denna insulinapparaten ihop och vi blir sedan verkligen akut förgiftade av kolhydraterna.

    Det är också i ett sådan gradvis mer överlastat system som alla våra vällevnadssjukdomar dyker upp och till dessa räknas förstås både gikt och diabetes. De fysiologiska mekanismerna i våra kroppar är garanterat oerhört komplexa och exakt varför sjukkdomar hos enskilda individer uppkommer är därför svårt att uttala sig om med säkerhet. Det är ju detta som man så gärna vill tro att läkarna ska veta men detta är enligt min mening en ”övertro” från den sjukes sida för att han så gärna vill tro på att snabbt bli botad genom någon ”mirakelmedicin”. De som tillverkar och tjänar stora pengar på medicin vill förtstås inte att vi ska börja ”tvivla” på de mirakel som utlovas utan garantier. Så har det nog alltid varit.

    Däremot verkar ju strikt LCHF fungera ganska bra på de flesta vällevnadssjukdomar så den livsstilen är därför väl värd att satsa på istället för på några mediciner som på sin höjd kan lindra symptomen eftersom de inte åtgärdar själva orsaken till att sjukdomen uppstod.

  13. 13

    När nu Annika gör sig besväret att skriva ett bra inlägg om gikt – något som uppenbarligen också LCHF:are drabbas av – vore det ju kul om kommentarerna handlade om just gikt.

    Vi som önskar kanske kan lära oss mer då, istället för allmänna och långdragna inlägg om att vi bör undvika kolhydrater. Tror de flesta här har förstått att det är just kolhydraterna som ska minimeras.

    Det som redan finns skrivet på webben om gikt har nog var och en som är drabbad redan läst, men kunskaper och erfarenheter från andra giktdrabbade hade varit intressant att läsa om.

  14. 14
    Annika Dahlqvist says:

    @ 13 Lars M:
    Det är helt utsiktslöst att försöka uppfostra bloggbesökarna till att hålla sina kommentarer till ämnet för blogginlägget. Folk skriver vad dom vill var dom vill, och det är bara att acceptera.

  15. 15

    @ Annika Dahlqvist:
    Så är det säkert, men i just det här fallet frågade du explicit om vi önskade mer information om ämnet gikt. Vi var ett gäng som svarade att vi var väldigt intresserade av detta och då kanske vissa självgoda skribenter som älskar att läsa sina egna utdragna alster kanske kan visa lite hänsyn till oss giktintresserade och skriva sina off-topic texter i någon annan tråd. Men visst accepterar jag att folk skriver vad de vill, var de vill, men jag tycker det är synnerligen dålig stil att kalla andra för troll, bara för att de uttrycker åsikter som inte överensstämmer med ens egna.

  16. 16

    @ Professor Göran:: ” Ibland funderar jag varför jag skriver mina lördagskrönikor och om det är så många som nu läser dem och i så fall om de då över huvudtaget har någon behållning av dem. Annika låter mig i alla fall hållas. Förhoppningsvis får några ut någonting av dem men för mig själv innebär faktiskt skrivandet en slags självläkande ”terapi” men när jag börjar skriva så vet jag faktiskt inte var det hela kommer sluta”

    Varje veckoslut söker jag efter PG:s lördagskrönika 🙂 även om jag inte alltid har tid at följa allt annat som skrivs.

    I nr 37av LAND kan man läsa om nya rön beträffande riskerna med vete. Den svenske medicinprofessorn Johan Frostegård skriver att spannmål är något ganska nytt i människans historia. I sin bok ”Nästan allt om människan” undrar han om ”gluten även spelar roll för andra kroniska inflammatoriska sjukdomar. än att ”få tarmarna att läcka”.

    Trevlig helg till PG, dr Annika och Alla Andra!

  17. 17

    #15
    Jag vet inte varför, men nu skrattade jag länge, länge. Tackar för den, och lycka till med förhopningen om inlägg som passer dig 🙂

    #16 – sitat:
    ”Varje veckoslut söker jag efter PG:s lördagskrönika även om jag inte alltid har tid at följa allt annat som skrivs”. Jag med!

    Prof. Göran: Klart myndigheterna blundar. Dette handler om økonomi og opprettholdelse af status quo; bare inse at myndighetene er underlagt industrien – først og fremst legemiddel- og matindustrien. Da er det farlig å ta til seg ”input” som det lchf står for. Initiativ som dine kåserier/kroniker kan virke truende, så de tar man heller ikke til seg. De må man fortrenge til det ubevisste. Det du og eks. dr. Annika gjør er å lette på lokket til gryta som fosskoker der under i underbevisstheten. Det ”damper” litt opp ad gangen. Men bare nok til at industrien står på; modifiserer litt, og prøver ”kaste glår” i øynene på forbrukerne; endrer litt på produktene – ha, ha – lar vi oss lure?

    Nei, status quo er det greieste = hold oss sjuke. Av hjerte takk for mot til å ”kalle en spade for en spade ” – selv om alt for mange ikke ”gidder slå opp i ordboken for oversettelse”.

    Det som er bra, er at erfaring med lchf fører til at man aldri går tilbake til myndighetenes anbefalinger. Men leit at man ikke som barn og ung voksen fikk sannheten/sanningen med seg … that´s the tragedy – tycker jag. Men det gynnar ju nämnda industrier, og ger myndigheterna et behagelig liv när de slipper fornya sig.

    Fantastisk, skyfri dag her vest – kanskje den eneste/beste høsten 2012 😯 Må bra alla!

  18. 18

    Hej!
    Jag är tacksam för allt som skrivs om gikt ur en holisitisk synvinkel. Jag har själv varit vegetarian sedan 20-årsåldern och fick vid 40 några kraftiga anfall och sedan har de kommit med jämna mellanrum (är drygt 50 nu) och det känns som att jag ligger stadigt på gränsen, med svagt ömmande tåleder (som vandrar runt) och vissa smärtor i häl och fotvalv.

    Voltaren hjälper även förebyggande, men jag vill inte ta det kontinuerligt om jag slipper, även om jag gjorde det under ett års tid med ett par tabletter om dagen. Nu kan jag ta en tablett varannan dag och det håller det hela borta, men det känns förstås inte som någon permanent lösning. Allopurinol tog jag under ett halvår och det hjälpte, men jag fick klåda av det på armarna, så det slutade jag med. Lustigt nog så höll effekten i sig ytterligare ett drygt halvår, vilket väl tyder på att Allopurinol manipulerar organismen (det stör bildandet av ett enzym som är aktivt i producerandet av urinsyra) och att den stör processen även på lite längre sikt. Det är inget jag vill ta dagligen.

    Kolchicin har jag tagit en del, främst vid akut läge, men det kan vara svårt att säga hur effektivt det är ensamt, eftersom jag då kombinerat det med diklofenak. Det var intressant att höra att det skulle kunna tas i förebyggande låga doser. Vilken dos skulle det i så fall vara? Kapslarna jag har ligger på 0,25 mg (tidigare 0,5 mg, men de finns inte längre).

    Återstår att hitta naturlig bot och i mitt fall vet jag inte riktigt hur den skulle se ut. Som vegetarian äter jag rätt mycket grönsaker, ofta i form av soppa, och då brukar det bli några skivor bröd till. Kokt spannmål har jag nästan slutat helt med och pasta (fullkorn) äter jag kanske en gång i månaden eller mindre. Brödet är nästan uteslutande hembakat surdegsbröd på fullkornsmjöl (den blir även fullkornsknäcke ibland). Jag brukar ta 50/50 vete och råg för konsistensens skull. På det äter jag smör eller sesampasta och ofta någon form av grönsak som gurka, tomat , sallat eller paprika. Till frukost blir det 2-3 skivor av detta + några oliver (utan glutamat) och ett par koppar grönt eller svart te. Ibland äter jag omelett till lunch/middag, så jag får väl kallas ovo-vegetarian. Mjölkprodukter som ost och fil har jag slutat med i princip helt sedan ett drygt halvår, vilket gav en positiv viktnedgång på ca 5 kilo ganska omgående (nu ligger jag på 90 kg, 188 cm lång). Jobbar hemifrån och lagar all mat själv varje dag, så jag kan påverka nästan hela mitt intag.

    Jag provade tidigare lchf med mycket mjölkprodukter men jag gick upp i vikt ganska ordentligt av det, men lärde mig istället att utesluta potatis, pasta och ris som ständiga tillbehör till maten. Däremot äter jag en del bönor (torkade/kokta, och det är förstås rätt kolhydratrikt om än inte snabba kolhydrater). Jag lärde mig också att äta mer bär, snarare än frukt, och från att periodvis ha ätit kanske 5 frukter om dagen så gick jag ner till 0-1. vilket jag väl ligger på fortfarande. Bär äter jag till frukost de gånger jag hoppar över mitt bröd+grönsaker, och då blir det med sojamjölk (osötad) + mysli (grov, med lite russin och nyponmjöl).

    När det gäller snabba kolhydrater så inskränker de sig till ett par fruktkex till eftermiddagsteet, men inte varje dag. Godis äter jag rätt sällan, men speciellt vid längre bilresor känner jag behov av något uppiggande, så det kan bli något godis en gång varannan månad kanske i snitt.

    Sedan funderar jag också över psykets betydelse för gikt. Jag har en känsla av att stress (jag är rätt lättstressad) kan utlösa giktanfall och under perioder av lågintensiv stress (ekonomisk) och viss depression, upplever jag att jag är mer mottaglig för giktanfall. Kan det ligga något i detta? Jag har sett uppgifter på nätet om att stress kan vara en faktor, och varför skulle det inte vara så – stress verkar ju vara negativt för många sjukdomar.

    Motion – där har jag nog en hel del brister. Stillasittande arbete men tar förstås dagliga promenader om än inte längre än 20 minuter. Nu har jag börjat med stavgång igen, vilket får upp puls och svettning, men jag har vid flera tidigare tillfällen tvingats sluta med stavgången då ansträngningen lett till segdragna inflammationer i handlederna (nu senast i sommar, men kortison hjälpte mig bli av med det efter en lång lågdosbehandling). Har även fått liknande inflammationer i knäna efter trädgårdsarbete (intensivt) och det har varit så illa att jag fått gå på kryckor under några veckor ibland. Allt detta har gjort mig försiktig när det gäller motion, men nu försöker jag smyga igång stavgången igen (med fjädrande stavar för att skona lederna) och tar en kortare men rätt intensiv, tur varje dag.

    Jag tar gärna emot tips och råd. Är det brödet som är boven? Jag blev inte direkt bättre i gikten under LCHF-perioden då jag åt minimalt med bröd (några skivor finn crisp). Om det är brödet så får jag förstås dra ner på det. I dagsläget räcker en limpa jag bakar på 1 l mjöl, i 2-3 dagar, så det blir 4 dl mjöl per dag ungefär.

  19. 19

    Häromdagen tittade jag på TV-programmet Go´kväll. En man/författare/idéhistoriker vid namn Sverker Sörlin intervjuas om sin nya bok – Rädslan för svaghet. Han har drabbats av sjukdomen ”Gikt” och skrivit en bok om sin sjukdom. Som vanligt finns det alltid en kock i programmet, det bakades munkar och kakor. Till min stora förvåning äter denne man friterade munkar rullade i socker!

    Hur kan man göra det om man lider av svår ”Gikt”?

    Jag sökte på google om boken och fann en recension i Sydsvenskan:
    http://www.sydsvenskan.se/kultur–nojen/bocker/bokrecensioner/ont-det-gor-ont/

  20. 20

    Träffade i helgen en bekant som bor i Australien. Vi pratade om Gikt problem och han sa att ganoderma användes i Australien för att lindra Gikt. En slags svamp ( lackticka på svenska) den syresätter kroppen och vet att min svärmor använder det för hennes reumatism . Nån som har mer erfarenhet av ganoderma?

  21. 21

    Hej igen,
    Vet inte vem som gav tipset om kolchicin i förebyggande doser, men jag får tacka för detta tips då det nu har hållit mig giktfri i drygt två år. Jag tog upp det med reumatologen och det var inga problem att få testa. Lagom dos för mig är 1 mg/dag, alltså fyra kapslar dagligen à 0,25 mg. Det håller gikten borta för mig. Dock sänker det inte uratvärdet i blodet så läkaren vill att jag även tar Probecid, som jag nu också tar tre tabletter om dagen och får då ned uratvärdet till ca 300. Men klarar mig bra även utan probecid vad gäller gikten, kolchicin i lågdos klarar det hela.

  22. 22
    Laila Carlson says:

    @ Professor Göran:
    Kunde inte ha uttryckt det bättre själv! Fortsätt!!

  23. 23
    Christer says:

    Hej

    Jag har ingen medicinsk utbildning och har ringa kunskap i näringslära. Har dock läst på om gikt under flera år och tänkte dela med mig av min personliga erfarenhet som förhoppningsvis kan hjälpa någon.
    Först börjar jag med att berätta hur jag får bort den akuta smärtan om det är någon stackare som surfar in här och har en pågående giktattack.
    För mig hjälper 120 mg Arcoxia mycket effektivt och snabbt. Oftast behövs bara en tablett. Detta även om smärtan är extrem och stortåleden kokhet, illröd, jättesvullen och närmast ser ut att spetsig komma ut ur skinnet. Återkommer smärtan nästa dygn tar jag en tablett till, men aldrig mer än 1 tablett/dygn. I extrema fall kan det behövas i uppemot 4-5 dagar, men oftast räcker behandling med 1-2 tabletter.
    Har du haft gikt mer än en gång rekommenderar jag starkt att alltid ha minst en 120 mg Arcoxia hemma. Att slippa krypa till läkaren med den smärtan och kunna få snabb lindring är ovärderligt.

    Nu till vad jag kommit fram till förebygger gikten för mig. Jag fick gikt redan i tidig 30-årsålder och närmar mig nu 50-strecket. Gikten kom när jag slutade träna och vara i god fysisk form. Chocken var lika stor som smärtan eftersom jag då trodde gikt bara drabbade äldre människor.
    Stora intag av rött kött, ärtor, skaldjur, honung, alkohol mm finns det en tydlig koppling till såtillvida att de utlöste gikten. Det som fick mig att börja fundera på om det fanns en annan faktor var när jag under långa perioder med dåligt leverne (ur giktsynpunkt) inte fick några utbrott medan jag vid hyfsat ok leverne kunde få det.
    Det jag upptäckte skilde dessa perioder åt var sockerintaget. Obs att jag under denna tid inte alls kände till sockrets skadeverkningar på kroppen, så det var inte en förklaring jag sökte. Jag noterade även en direkt koppling till nedstämdhet/depression och noterade att jag då åt sötsaker och drack betydligt mer läsk än vanligt. Normalt är jag inte speciellt förtjust i sötsaker och äter det därför sällan.
    I tidig 40-årsålder blev giktattackerna mycket frekventa (ibland flera gånger i månaden) och min husläkare skrev ut Allopurinol. Jag frågade hur länge jag skulle äta och svaret var livet ut. Det blev väckarklockan.
    Trots smärta och läkarens avrådan började jag träna under stora smärtor och läskintaget jag tillät mig själv var 33 cl valfri läsk i veckan. Promenader blev jogging som blev allt längre löparrundor. Blodet var helt rensat och värdena mycket bra bara ett par månader senare. Under denna tid avstod jag även alkohol helt och hållet, samt höll en strikt (ur giktsynpunkt) kosthållning. Jag drack vatten med pressad citron före löparrundorna på morgonen och undvek nästan allt med raffinerat socker i.
    Så länge jag tränade och höll ner sockerintaget, framför allt läsk, kunde jag äta vad jag ville och dricka alkohol. Rött kött mm i stora mängder var inte längre ett problem. Jag var giktfri i flera år och först när jag slutade med träning och fick depression, med sämre levnadsvanor och mer socker- och läskintag som följd, kom gikten tillbaka.

    Jag är bara en vanlig person och gör inte anspråk på att ha svaret på giktens gåta, men för mig har träning och avhållsamhet från socker varit helt avgörande.
    Hoppas ni andra får vara fria från smärtsam gikt. Gott Nytt 2017!

  24. 24
    Annika Dahlqvist says:

    23 Christer
    Bra att du kunnat bemästra din gikt.
    Men jag tror att den som har giktproblem bör utesluta socker (inkl frukt) och alkohol helt. De är inte essentiella för oss. Sen begränsa stärkelsen i kosten, och även proteinet ska hållas lågt, vid behovsgränsen. Allt giftfritt förstås.

  25. 25

    Hej igen,
    Jag ser nu att det var Annika som i blogginlägget längst upp skrev om kolchicin i lågdos i förebyggande syfte. Tackar stort för detta! ingen läkare jag träffat har någonsin föreslagit det, inte ens på reumatologen. Som jag skrev ovan så började jag med detta 2013 och har alltså hållit på nu i fyra år och det fungerar fortfarande bra. Dock har jag sänkt dosen, först till 2 x 0.25 mg /dag och nu för någon vecka sedan, till 1 x 0.25 mg/dag. Jag har också sänkt Probeciddosen från 2 x 500 mg/dag till 1 x 500 mg/d. Den enda biverkning av kolchicin jag märkt är en viss bedövningskänsla i tårna, står också som biverkning i FASS, så därav sänkningen. Har ännu inte haft någon giktkänning efter tre veckor, så det verkar lovande.

  26. 26
    Fredrik says:

    Dock så är jag lite konfunderad och orolig fortfarande.
    När man läser, så antyds att man ska undvika nästan alltihop och äta upplevs det som.
    Vilket gör mig bekymrad. Vad ska man äta då ?
    Är det någon som har konkreta tips på vad som
    inte är stärkelse, inte är sockerbaserat, inte är rött kött, inte är fisk, inte är spannmål osv ?

    Hur gör ni och äter ?

  27. 27
    Annika Dahlqvist says:

    26 Fredrik
    Jag tycker att man kan äta LCHF-mat – i måttlig mängd.

  28. 28

    26 Fredrik
    Ren mat utan tillsatser. Så bra kvalitet som möjligt. Rött kött är inte farligt. Spannmål skall du definitivt avstå ifrån. Sötade drycker avstår du ifrån. Smör, kokosolja och olivolja behöver du inte vara rädd för.

  29. 29
    Georg W. Grytebäckarn says:

    En människa måste äta näringsrik mat för att inte drabbas av näringsbrist. Det är enkelt! Näringsrik mat är kött i alla former. Ägg innehåller också fullt näringsinnehåll. Återstår mjölken som också innehåller allt em människa behöver. Därmed sätter vi punkt för den näringsrika maten. Vi behöver energi också. Det får vi från kolhydrater och fett. Kolhydrater är glukos och skadar oss, fett är nyttigt och omvandlas till kroppseget glukos i levern. Ett glukos som motarbetar cancertumörer till skillnad från kolhydraternas glukos som är den mat/ energi som tumörer lever och frodas av. Tillbehör är skit från Jordens alla hörn som vi slänger pengar på. För att vi har för mycket pengar. Tillbehör är onödigt men gör maten rolig. Till ett högt pris för Naturen

  30. 30
    Kjell-Erik Saarela says:

    Hej!

    Tillhör dessa som periodvis drabbas av giktanfall, och då söker delad erfarenhet/råd via nätet.

    Nu dök (igen) en detalj upp som kunde vara trevligt att få klargjord, nämligen:
    ibland skriver man att utfällningen(kristallerna) i leder – vilka skaver och ger upphov till inflammationen- är urater (underförstått kalcim-urat, antar jag), och ibland talar man om urinsyra.
    Vilkendera är det egentligen? Det torde ju vara viktigt för förståelsen av fenomenet att veta om utfällningen består av den sura formen, eller av den anjoniska formen (som urat).
    Tacksam för ett klargörande

    Mvh Kjell

  31. 31
    Annika Dahlqvist says:

    30 Kjell-Erik Saarela
    Enligt Wikipedia är det svårlöslig urinsyra (urat) som kristalliserar och fälls ut i leder och mjukvävnader.

  32. 32
    XMargareta says:

    Fritt översatt från Adelle Davis-text, från 1965. (Duktig amerikansk näringsexpert på sin tid.)
    Det finns referenser för allt, men jag ger inte dem här, då textmängden i sig blir rätt stor.

    Urat, urinsyrakristaller med natrium.
    Det bildas urinsyra av puriner vid cellkärnors nedbrytning.

    I fall tillräcklig mängd Pantotensyra ( vitamin B5) finns tillgänglig omvandlas kristallerna till urea och ammoniumkväve, vilket är lättlösligt och försvinner ut i urinen.

    Stress ”förbrukar” pantotensyra.
    .
    Stress kan vara mycket.Tex kan det för känsliga personer, det finns här ärftliga faktorer, innebära dålig mat, mycket arbete, kyla etc.

    Man lät unga män vistas 8 minuter i mycket kallt vatten och mätte mängden urinsyra i blodet, som steg kraftigt.
    Om man däremot lät ”likadana” unga män i 6 veckor innan testet få starkt tillskott av pantotensyra steg inte urinsyramängden i blodet hos dem vid samma behandling.

    Vid brist på E-vitamin oxideras lätt de essentiella fettsyrorna i cellmembran och då tillåts syre att kunna förstöra cellkärnor. Då stiger urinsyramängden.

    Härskna livsmedel förbrukar E-vitamin i kroppen.
    Farligt med lättoxiderade växtoljor i mängd.
    Bra med kylskåp.

    Om man äter för mycket protein och då framförallt ej fullvärdiga proteiner finns risk för mer urinsyra i blodet.

    De tio aminosyror vår kropp inte kan tillverka bör helst finnas samtidigt i maten och i någorlunda rätt proportioner.
    Det är alltså fördelaktigt att äta den lilla mängd proteiner man behöver som fullvärdiga sådana. Dvs animaliska.

    Äter man tex majs bönor/ärtor ceralier, så får man i sig en proportionellt större mängd av de andra aminosyrorna och det blir ett överskott av dem och då används de inte till uppbyggnad av kroppens proteiner, utan bryts ner och figurerar i energiomsättningen.
    Det är inte helt bra för de som har lätt för att reagera med gikt.

    Man radioaktivmärkte tex. glycin, en aminosyra, och man kunde sedan se märkningen i urinsyra i blod och urin. Alltså inte helt hälsosamt då om man får i sig för mycket proteiner.

    En person, som lätt reagerar med gikt bör kanske undvika gelatin, som innehåller mycket glycin.

    Tarmbakteriers roll: En del av urinsyran kommer ut i tarmarna och fungerar där som mat åt vissa bakterier. Då kan de inte skada och ge gikt.
    Vid antibiotikakurer stiger urinsyrahalten i blodet. Kan tyda på att bakterier, som äter urinsyra i tarmen dör då.

    Hennes erfarenhet är att den diet, som man rekommenderade till giktpatienter inte hjälpte och hon ger en förklaring till det. Orkar inte ge det.

    Slutligen rekommenderar hon ett dagligt intag av C-vitamin och E-vitamin, som förebyggande, samt ifall gikt föreligger pantotensyra, men gärna ett fullständigt B-vitamintillskott och att genom att äta grönsaker framförallt se till att urinen blir basisk.

  33. 33
    Kjell-Erik Saarela says:

    Hej, och tack för ovanstående responser!

    Jag tänkte alltså helt klassisk, grundläggande kemi.
    Urinsyran/urinsyramolekylen är ju oladdad, opolär och således svårlöslig i vatten.
    Agerar den som syra så har vi kvar en laddad/urat jon, dvs något som är lättlösligt i vatten (utom i den grad den kan falla ut med tillgängliga metalljoner. Är ”problemutfällningen” (i vävnader och leder) molekylär(urinsyra), ger ett högre pH bättre löslighet, är utfällningen ett salt (kalciumurat, t.ex.) så ger lägre pH motsvarande effekt. Kan man utgår från att det är stickiga urinsyrakristaller jag känner i min kropp, så ser jag logiken i att inta soda (bikarbonat, eller kalciumkarbonat och annat alkaliserande).
    Det som nämns om vitamin B5 är ju mycket intressant i sammmanhanget – extra tack för en länk så man kan kolla vad typ av seriös forskning som ligger bakom detta.
    Tack!

  34. 34
    XMargareta says:

    Texten jag fritt översatt är från en tryckt bok.
    Detta är forskning från 40- 50- och 60-talet.
    Det fanns en hel del forskning då inom kost-tillskottområdet.

    Det betyder, att jag inte kan ge en länk och jag har inte orkat skriva av alla referenserna.
    För att ge referens måste jag skriva av en text. Det är ganska många referenser.

    Om det är något särskilt, som jag skrivit som du vill ha referens till, så kan jag ge någon enstaka.
    För att kolla upp den måste du sedan säkert leta på annat sätt än på nätet.

Speak Your Mind

*