Vad är problemet…?

Jag brukar ofta tänka på en kommentar som Anders S skrev i min blogg, till ett inlägg där jag klagat på att det bjöds på smörgåstårta vid en planeringsdag på jobbet, och jag alltså inte fick någon mat att äta.
Anders skrev ”Vad är problemet, du har väl 10 kg kroppsfett att förbränna?” 

Vad beror det på att vi vill ha mat när andra äter? Är det hunger eller sug?
Jag måste erkänna att vid psykisk stress så känner jag ett behov av att stoppa något i munnen, sannolikt för distraktion och lugnande effekt.
Det är kanske den egenskapen som gör att vissa av oss har svårt att gå ner i vikt, trots LCHF-kost?

 

Comments

  1. 1
    Kalista says:

    Din reaktion var högst mänsklig tycker jag. Ingen vill väl känna sig utanför, för att man inte kan äta det som bjuds. Åtminstone blir jag ledsen när jag blir sedd som så ”jobbig”, särskilt som jag själv försöker tänka på att bjuda på sånt som andra kan och vill äta. Jag äter inte socker i nån nämnvärd utsträckning men jag bjuder andra på mackor för det.
    Att hänvisa till att du behöver gå ner i vikt…taskigt och irrelevant. Man blir inte smalare för att man svälter sig, möjligen har stresshormoner en inverkan. Särskilt om man betänker på så mycket som du fått utstå av många i ”etablissemanget”. Mycket faller på plats sedan jag läst Varför blir vi feta? av Gary Taubes.

  2. 2

    Vad beror det på att vi vill ha mat när andra äter?

    Det är rudimentärt, naturligt att vilja passa på att äta när flocken nedlagt ett byte och sliter i smörgåstårtan, risken är att det kan dröja länge innan nästa tillfälle ges.
    Detta borgar artens fortbestånd.

    Själv kände jag detsamma när min flock (arbetet) mumsade, oavsett vad som bjöds.

  3. 3

    Det är en normal socialt betingad reaktion att vilja äta när andra äter. Jag brukar ha med lite nötter etc att knapra på om ”bjudmaten” inte passar mig.

  4. 4
    nizze says:
  5. 5
    Anders S says:

    Roligt att du bryr dig om mina kommentarer, tackar, men om jag blir citerad vill jag gärna bli citerad rätt:

    Annika Dahlqvist skrev:

    Anders skrev ”Vad är problemet, du har väl 10 kg kroppsfett att förbränna?”

    Men så har inte jag skrivit. Det där med 10 kg har du nog hittat på själv. Här är en kopia på min kommentar:

    Anders S skrev:

    1 maj, 2012 at 08:28

    ”Mat d’ätja’emma”

    Förstår inte problemet.

    Sockerbrännare har fluktuerande blodsocker och behöver regelbundna måltider och mellanmål.
    Fettbrännare har stabilt blodsocker och behöver inte mellanmål.

    När man lever på lågkolhydratkost – ketogent – kan man fasta minst en vecka utan problem och bara dricka vatten. Fettförråden räcker länge!

    Det behövs alltså inga LCHF-alternativ.

    ”Och när han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter, blev han omsider hungrig.” Matteus 4:2

  6. 6
    LenaKa says:

    Själv brukar jag ta minimalt av det som bjuds. Är det smörgåstårta kan jag spara brödet så gott det går. Då brukar det inte behövas att jag tar så mycket insulin om ens något. Det slipper bli en massa kommentarer och jag känner mig med i flocken.

    Är man sockerberoende blir det ju en helt annan sak förståss.

    Men all bjudmat tillåter inte ens en smakbit. Vete avstår jag helst helt.

    /Lena

  7. 7
    Julia says:

    Smörgåstårta tycker jag brukar funka bra, det mesta utom just brödet går ju utmärkt!

  8. 8
    lands says:

    Att äta vid stress, det känner jag av just nu. Har bytt bostad, med allt vad det innebär av flyttstress. Har slarvat med maten, pga att jag inte tagit mig tid att tänka på vad jag stoppat i mig, inte sett till att ha bra mat hemma. Resultatet är + 4 kg på kort tid. Nu får jag börja om igen. Kvinna 70++

  9. 9
    Annika Dahlqvist says:

    @ 5 Anders S:
    Anders, jag ber om ursäkt att jag mindes din kommentar fel. Jag menade inte heller att du hade pekat ut just min övervikt, utan jag tänkte det som att en normalviktig människa har ett visst antal fettkilon som kan användas som reservenergi, när man inte har tillgång till lämplig mat, och det är ju helt rätt.
    Min fundering gällde huruvida man känner ett reellt behov av mat eller om det är vanor och/eller sug som gör att man vill äta vid ett visst tillfälle.

  10. 10
    Anders S says:

    Annika Dahlqvist skrev:

    en normalviktig människa har ett visst antal fettkilon som kan användas som reservenergi, när man inte har tillgång till lämplig mat, och det är ju helt rätt.
    Min fundering gällde huruvida man känner ett reellt behov av mat eller om det är vanor och/eller sug som gör att man vill äta vid ett visst tillfälle.

    Jag blir hungrig av att äta, även om jag är ensam. Högt cortisol, t.ex. stress/låggradig infektion/fästing/ tumör, ger extra insulin som sänker blodsockret lite extra, blir bukfett, och man blir hungrig trots att man ätit och sömnig.

    Fastar jag blir jag inte hungrig alls! Behöver bara dricka vatten och kaffe då. Är betydligt mer koncentrerad om jag fastar. Att fasta förmiddagar tycker en del är skönt och bara dricka lite på morgonen. Att fasta en vecka fungerar fint! Fastar man längre tid kan man få problem med magen när man börjar äta igen. 30-40 dagar lär vara vad en människa max klarar.

    Jag tränar tidigt på morgonen utan att äta innan. Dricker bara vatten. Sedan frukost direkt efter träningen, oftast 6 ägg och 200 g sill. Ligger nog högre i proteinintag än LCHF. Skulle dock aldrig kunna tänka mig att ersätta frukosten med proteindrink som många dricker efter träningen. Riktig mat bäst!

  11. 11
    Dacke says:

    Jag har två ideer till knep för att gå ner i vikt och uppnå hälsovinster, som jag gärna vill testa på en initierad publik:

    Fysisk aktivitet i lagom mängd är bra för att begränsa insulinresistens, bygga lite muskler och träna balansen t ex. Men det tar ofta emot om man inte är träningsanorektiker. – Skaffa två stegräknare och ge bort den ena till din bästa vän, med löfte om jämförelse av resultat dagligen eller per vecka.

    Överviktiga personer äter mer än de behöver för sin metabolism. Amrisarna inte minst. Har sett deras portioner och insett att mängden mat på tallriken och midjemåttet står i proportion till vartannat! – Har man svårt att begränsa sig kanske en mindre tallrik kunde hjälpa. Om tallriken ser full ut, fast den inte innehåller för mycket kanse hjärnans mättnadsreflex träder in tidigare?

    Ge mig lite återmatning! Kanske Professor Göran har någon åsikt?

  12. 12
    Dacke says:

    @ PerH:
    Ja måltiden är en social handling. Redan på biblisk tid satt man tillsammans och delade på brödet, en tradition som kristendomen fortfarande tillämpar. Fast i de stressade hemmen med ungdomer som far ut och in till olika aktiviteter och de vuxna som odlar sina intressen, ser man sällan varandra varken till måltider eller annars. Familjekänslan har löst upp sig och mat plockar man ur kyl eller frys och värmer i mikron. Vad jagar man efter? Vad vinner man? Vad förlorar man? Är vinsten värd insatsen?

    Människan är en flockvarelse och normalt gav flockgemenskapen vinster. Kvinnor som vistas länge tillsammans synkroniserar till och med sina menscykler. Jag har inget svar på varför.

    En sak är dock säker: människor under negativ stress, som inte är härre över sin situation, far illa, får ofta ätstörningar och dålig sömn. Kanske lite yoga, lite stillhet, lite eftertanke, en stund tillsammans med sin allra närmaste kn vara att satsa på.

Speak Your Mind

*