Näringskedjan

Jag läste någonstans en vegan som ondgjorde sig över att vi som äter animalisk mat äter djur som befinner sig högst upp i näringskedjan. Vi borde i stället äta vegetabilier som befinner sig lägst i näringskedjan.
När jag gick i skolan pratade man om hur större djur åt de som var mindre, vilket skapade näringskedjan.
Men detta gäller ju rovdjur, inte gräsätare. Gräsätarna befinner sig väl nästan längst ner i näringskedjan, när de lever på gräs?

 

Comments

  1. 1

    Va?

  2. 2

    Jag gillar Lierre Keith’s (Vegomyten) sätt att beskriva det: Det är en näringscirkel. Gräsätarna äter växter. Rovdjur (ink människor) äter djur. Växter äter djur och människor (efter förmultning) och så går det runt. Kretsloppet alltså, som vi asfaltsbarn har dålig kännedom om

  3. 3
    Maggan A säger

    Såvitt jag vet äter inte djuren högst i näringskedjan på varandra. T ex människor, vargar, björnar, lejon, tigrar och örnar äter inte varandra. Vi äter dem som ligger ”under” oss. Låt veganerna leva i sitt lala-land… har inte mycket med verkligheten att göra…

  4. 4

    Det finns en anledning till att rovdjur normalt inte äter varandra. Vill man minimera intag av gifter så bör man inte äta lever från gamla djur utan endast från ungdjur eftersom deras lever inte hunnit samla på sig så mycket gifter ännu. Njure kan innehålla skadliga mängder av tungmetallen kadmium. Vanligt muskelkött däremot innehåller inte särskilt mycket gifter alls och vill man vara extra säker så väljer man gräsbetes och ekologiskt kött.

  5. 5
    Per Wikholm säger

    Lever av rovdjur bör man överhuvudtaget inte äta eftersom man då riskerar att drabbas av A-vitaminförgiftning (hypervitaminos A). Ett mycket plågsamt sätt att dö på.

  6. 6
    Peter Andersson säger

    Det finns ingen kedja, det är ett föråldrat och förenklat synsätt, det finns en cirkel, en kretsgång, där alla ”stora” till slut blir ätna av de allra minsta, mikroberna, sker ju redan under resans gång förresten, framförallt i mag-tarmkanalen…

  7. 7

    ????

  8. 8
    Margareta säger

    Om kretslopp, kedjor och cirklar och lite annat smått och gott.

    Mineralerna beskriver en cirkel, ett kretslopp i ekosystemet. Energin, som kommer från solen beskriver en kedja, ett flöde: ” In från solen och fångas i fotosyntesen. Denna energi, som efter fotosyntesen finns i organiska ämnen tex kolhydrater och fett etc förbränns i cellförbränningen hos alla de, som lever på denna bundna energi, tex den gröna växten själv eller den, som äter den gröna växten och den som äter den som äter den gröna växten etc. All på detta sätt frigjord energi blir till sist till värme, som strålar ut från jorden till rymden igen.” Alltså ett flöde. Detta flöde kan gå långsamt, om tex energin lagras till ett fossilt bränsle och förbränns mycket längre fram i tiden, eller så kan det gå fortare tex om en kossa skuttar. Då är energiformen rörelseenergi och så blir denna rörelseenergi till värme som sagt.

    Sant är också att de gifter, som inte kroppar, växter eller djur kan bryta ner och utsöndra, lagras i kroppen. Så sker tex med kvicksilver, PCB, bromerade flamskyddsmedel….. Ju högre upp i näringskedjan man kommer, desto större är koncentrationen av dessa miljögifter, eftersom djuret får i sig de miljögifter, som lagrats hos de organismer, som befinner sig längre ner i näringskedjan. En räv äter ju kanske många kaniner per år och kaninerna har lagrat miljögifter, som också lagras i räven och då blir det ju mer gift där. ( och ja jag föredrar att säga näringskedja, för jag betraktar energin, som näring. Detta för att man inte skall säga näring om både organiska och oorganiska ämnen, för det skapar tankeoreda, vet jag, som har undervisat i naturvetenskapliga ämnen på olika nivåer ett helt yrkesliv.) Det är ju i de organiska ämnena, som energin finns. Det andra är mineraler, som man olyckligtvis i Sverige brukar benämna näring tillsammans med vitaminer. Vitaminerna är organiska ämnen för övrigt.)

    I detta forum är det kanske inte det ovanstående i mitt inlägg, som är det viktigaste att diskutera, men jag skrev som en lärar-reflex, eller skall man säga, på grund av läraryrkesskada.

    Till diskussionen om vad man skall stoppa i sig och vad som är miljövänligt kan jag bidra med att min uppfattning är att gräsbetande djur nog inte är särskilt miljöovänliga. Det är däremot mer de djur, som föds upp på kraftfoder tex konstgödslade sojabönor, som kanske också fraktats långt osv. Vi behöver också naturgödsel för att tex kunna KRAV-odla. Vissa marker duger inte heller till odling, men väl till gräsbetning. Vi får också ett vackert öppet betat landskap med inhemska kor tex. Så uppfödningsmetod är betydelsefull, när det kommer till miljöpåverkan. Det är då bra att vi har kvar våra inhemska tamdjursraser, som tex fjällkon, som kan klara sig med magert bete och som ger en fet mjölk.
    .
    Viltkött, liksom gräsbetat kött innehåller också mer omega 3-fetter, än kraftuppfött kött.

  9. 9

    #5 Du missförstod mig, jag syftade inte på rovdjurslever utan på lever från nöt.

Speak Your Mind

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Upptäck mer från Annika Dahlqvists LCHF-blogg

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa