Förebyggande eller sjukdomsbehandling?

Ledare av Mikael Nestius i Dagens Medicin: Sluta påstå att hälsokoller inte fungerar – åk till Västerbotten.
Västerbotten har tydligen fått en dramatiskt förbättrad folkhälsa samtidigt som man haft regelbundna hälsokontroller för  40- 50- och 60-åringar.
Hur kan man veta att det är hälsokontrollerna som har förbättrat hälsan?

Jag tycker att det är helt OK med hälsokontroller, om man har tid med det. Frågan är bara vilka kostråd man ger. Om man råder personen att äta lite fett, och lite naturligt fett, så tror jag att rådgivningen är kontraproduktiv.
Problemet inom primärvården idag är att vi inte hinner med de sjuka patienternas behov. Ska vi neka en sjuk patient tid, för att vi ska ha hälsokontroll på en frisk person?

Vad gäller hälsovägledning tycker jag att specialutbildade hälsovägledare ska ge rätta råd till befolkningen. Framför allt ska de berätta att alla kolhydrater höjer blodsockret och insulinbehovet, vilket inte är nyttigt för hälsan.  Att naturligt mättat fett är det bästa vi kan äta, i anpassad mängd efter behov. Inget frosseri. Att industriprocessat fett är dålig ersättning för naturligt smör.
Att tillsatta industrikemikalier ska undvikas. 
Dvs strikt LCHF till de sjuka och överviktiga, och åt LCHF-hållet till de friska, för att förebygga sjukdom.
De ska förstås också informera om att rökning är farligt, att alkohol i övermått är farligt, och att fysisk aktivitet i lagom dos är nyttigt.

Vi som är sjukvårdsutbildade ska syssla med sjukvård i första hand. Sen kan vi i förbifarten också ge bra livsstilsråd.

Comments

  1. 1

    Jag tycker att det är jättebra att vården går in för förebyggande verksamhet. Det behöver ju inte vara vare sig läkare eller specialister för att sköta en sådan verksamhet. Det handlar mycket om att medvetandegöra människor om vilka val man kan göra.
    Självklart skulle råd om lchf göra underverk, men någonstans måste man börja.

  2. 2
    Annika Dahlqvist says:

    Bertil, Om vi på vårdcentralerna ska arbeta med hälsovägledning som betydande arbetsuppgift. Vilka patienter ska vi neka att komma då?

  3. 3

    Hälsovägledning som ”betydande” arbetsuppgift? – Det är frågan om hur betydande man väljer att göra den. En arbetsgrupp som ingår i vårdteamet redan idag är dietisterna och diabetessköterskorna. Dessa skulle lätt kunna ta hand om stödarbetet för de som behöver hjälp.
    Jag menar inte att vården med nuvarande resurser ska starta folkupplysning om kost, motion och missbruk för ALLA i samhället. Däremot tror jag att man inom vården fortlöpande ser människor/patienter som har behovet. Kan man ge motion på recept kan man säkert också ge råd om kost och motion.
    Hur fungerade din egen kostupplysningsverksamhet inom vårdcentralen innan du blev anmäld till Socialstyrelsen?

    Vilka patienter nekas i dagsläget? – Nästan inga alls, köerna tillåts i stället att växa. Det är en prioriteringsfråga. En diabetes som aldrig uppstår spar mer pengar än det kostar att förebygga den. En frisk åldring kostar mindre än en sjuk. Samhället har hittills släppt till så mycket resurser som det måste, även om man samtidigt försöker dra ner på kostnaderna. Det kan inte fungera på annat sätt, människor lämnas inte att dö på gatorna. Naturligtvis är det också så att i en så stor och kostnadskrävande process som sjukvården och äldreomsorgen alltid finns stora svarta hål som ska upptäckas och åtgärdas, sk kosnadseffektivisering.

    Vi är väl överens om att kost och livsstil har mycket stor påverkan på sjukdomsutfallet så varför sitta och vänta på att befolkningen ska övergå till att bli patienter?

  4. 4
    Annika Dahlqvist says:

    Bertil, Jag är helt för om man på vårdcentralerna skulle bedriva kostupplysning till grupper av människor med övervikt, metabola syndromet och diabetes – med LCHF- kostråd.
    Men ger man dem råd att äta mindre av naturligt fett och mer kolhydrater, som oftast sker idag, gör man dem sjukare.
    Det det gäller i Västerbotten är att man avsätter avsevärd arbetstid för att ta dit personer i 40- 50-60 års ålder för att tala om att de ska äta mindre naturligt fett och springa mer. Detta tar mycket tid från personalen. I praktiken blir det att personer som ringer för att få tid för en sjukdom inte får komma för att arbetstiden ska ägnas åt friska människor.
    Det är väl bara att räkna ut själv hur mycket arbetstid som går åt till att träffa alla 40-, 50- och 60-åringar inom vårdcentralsområdet, och prata med dem, en och en, om alla hälsofaktorer. Det blir inte lätt för en som är sjuk att tränga sig emellan där.

  5. 5

    Vi tycks vara helt överens.

    Man måste vara frisk för att orka vara sjuk 😉

    Tyvärr framgår det inte av artikeln att det är konkurrens emellan friskvård och sjukvård i Västerbotten.

  6. 6

    PS
    Den här verksamheten finns redan på ”min” vårdcentral i Ramlösa. Jag har, i kraft av min viktnedgång och som diabetiker typ-0, erbjudit mig att informera rådgivningsteamet om LCHF – det finns absolut inget intresse från deras sida.

  7. 7
    Annika Dahlqvist says:

    Bertil, Nej det sägs ingenting om att det är konkurrens mellan friskvård och sjukvård, men var och en kan väl räkna ut att om man avsätter ett antal timmar per vecka på att prata med friska personer om att minska på mättat fett, så får man mindre tid kvar för de sjuka.
    När Socialstyrelsen nu snart ger ut anvisningar där det står att LCHF-kostråd också bör erbjudas diabetikerna kan du åter kontakta vårdcentralen för att komma och informera om det.

Speak Your Mind

*